Champagne med fantastisk sås

Som matgalen åker man ibland på blåsningar. Speciellt om man själv egentligen inte är någon jättebra eller superrutinerad kock, utan kör mest på känn och intuition.

De flesta goda maträtter jag gör bygger på att steka fräscha råvaror i olja och krydda med salt och socker till en bra smakbalans. Vin och vitlök använder jag mycket också. På det sättet kan man få väldigt goda enkla vardagsrätter som typ wokade sockerärtor, broccoli (gjorde jag mycket när jag var singel och nyss flyttat hemifrån, men tröttnat på sen länge och gör inte så ofta längre, har liksom glömt vad som gjorde den rätten god.), rödkokt fläsk, ugnsstekt kyckling (nu har vi gått från woken till ugnen) etc.

Häromhelgen publicerade SvD ett helt tvåsidigt mittuppslag om Hiram - nyligen bortgångna matlegenden Märit Huldt. Där fanns några enkla recept som jag genast kände mig sugen på att prova. Jag älskar enkel mat som förvånar genom sin goda smak. Särskilt sugen blev jag på receptet med räkris. Jag har sen tidigare ett recept på räkris från Elin, den rätten består av skalade räkor (skala själv), ris, massor av dill och persilja samt curry. Jag tycker den är god, men lite ... trist och gräsig i smaken, saknar nån sås till.

Så "heureka!", tänkte jag när jag intill Hirams räksrisrecept ser ett dithörande recept på sås. Den består av majonäs, GRÄDDE (denna exotiska ingrediens!) och ketchup, dill och sen slutar jag läsa, för grädden har övertygat mig, detta är en fantastisk sås som kommer ge mig hittills aldrig uppnådda smaksensationer. I receptet står för övrigt: Gör mycket sås! Alla kommer vilja ta mer av den!

På lördagen hade jag bjudit hem Tommy på middag med champagne, eftersom jag beslutat hörsamma gästbloggaren i Matälskarens uppmaning att dricka mer champagne till vardags, dvs inte bara vid nyår och fest. Jag hade tänkt bjuda på musslor till, men så var det slut i affären, då dyker snilleblixten upp: Jag gör Hirams fantastiska räkris!

Allt går jättebra. Tommy och jag skalar räkor och maken gör såsen. Vi öppnar champagnen som är torr, kall och nästan gratis eftersom jag köpt den med systembolaget-checkar som maken brukar få som betalning från hembygdsföreningen för väl utförda tjänster. Tyvärr råkar han också vara helnykterist, men det är inget som hembygdsföreningen känt sig hämmad av.

Där höll det förresten också på att krångla till sig, för några av checkarna saknade namnunderskrift och datum, vilket fick systemkillen att se mycket misstänksamt på mig, trots mina bedyranden att jag personligen inte stulit dem från någon systemkassa.
- Varför kollar inte din man att de här checkarna är giltiga?
- Han är nykterist, han skiter fullständigt i om de är giltiga, försökte jag säga.

Hursomhelst, tydligen lyckades jag vara någorlunda trovärdig i alla fall. Så det blev en Bollinger, en Pongrasz och en Fetzer, den billigaste.

Bollingern var alltså öppnad och jättegod, den sprakade i munnen ända ner i magen. Då börjar vi äta.
- Hm... säger Tommy, är det här Rhode Island eller?
- Näe, det ska vara en jättegod sås. Säger jag. Oskuldsfullt. Sen smakar jag. Och såsen smakar som Rhode Island. Precis som Rhode Island. Det är Rhode Island.

Maken: Såsen innehåller majonnäs, grädde och ketchup, vad väntar du dig?
Ja, vad väntade jag mig? Jag hoppas alltid på oväntat lyckade äktenskap mellan till synes vanliga ingredienser som ska ta fram det allra bästa ur varandra, egenskaper som ingen trodde fanns hos dem. Så som soppa på torkad shitake-svamp och torkad pilgrimsmussla tillsammans utgör en större helhet än summan av delarna.

När jag har ältat denna matkatastrof med maken efteråt har jag förstått att Rhode Island var nytt, hippt och jätteexotiskt på Hirams tid. Så var även räkor och ris! Ofattbart men sant. Så jag har slängt Hirams receptuppslag. Vem sa att vi människor inte utvecklas? Intet nytt under solen? Mycket nytt har hänt under matsolen och mycker mer kommer att hända. Och aldrig mera ska jag laga Rhode Islandsås. Eller bjuda stackars Tommy på den.

Nu har vi en stor bytta med RI-sås i kylen. Den som känner för att äta en nostalgisk risrätt kan mejla så möts vi nånstans och jag överlämnar resten av såsen med varm handskbeklädd hand.