Märk hur vår fastfrusna tunga

Nu har hon gjort det. Erfarenheten som varje unge på denna breddgrad är förutbestämd att göra. När Tommy och jag tog vår efter-middagen-röka på balkongen propsade lillan på att få vara där med oss, så maken klädde på henne overallen och släppte ut henne.

Vi står där och röker i godan ro, när jag plötsligt hör ett litet tyst snyftande. Vid lårhöjd finner jag min lilla gris fastfrusen vid balkongräcket. Jag ser att hon försöker slita sig, Tommy går in efter vatten och jag skriker åt maken att hämta också, samtidigt som jag försöker trycka fast henne vid balkongen.

När vattnet äntligen kommer efter vad som känns som en evighet och jag har stått där och hållit om henne och både vill skratta och gråta, så lossnar hon direkt. Vi tar in henne och tittar på tungan. Den är blodig på sidorna och stora hudslamsor hänger. Jag tar en vår bra-iga pyttelilla babynagelsax från Japan (inköpt på fint varuhus i Kina) och klipper bort dem, så att inte hon ska dra och slita bort ännu mer av tungan.

Nu har jag fotat av hennes tunga för att påminna henne nästa vinter så hon inte begår samma misstag igen. Själv var jag för gammal och vis när jag kom till Sverige för att bli denna erfarenhet rikare. Det är jag ganska glad för.

Maken, jag och Tommy tänkte förstås genast på öppningsscenen i Populärmusik från Vittula. Den var bra den.