Glad igen
Känner mig glad igen. Var på Kulturhuset och läste i deras tidning en intervju som Jan Gradvall gjort med Joan Didion. Aldrig hört talas om henne tidigare. Blev intresserad när Gradvall berättade att Lloyd Cole & The Commotions skiva Rattlesnakes heter så för att Cole gillar henne.
Hon kommer till Kulturhusets internationella författarscen i april. Då ska jag gå och lyssna. (Ack, nu läser jag att det är inställt pga personliga skäl. Hennes dotter dog sex dagar innan intervjun med Jan Gradvall.)
I kalendariet på en av The New Yorker-tidningarna jag lånat av Jenny fanns en rad om att serietecknarna Adrian Tomine och Seth skulle snacka på en bokhandel. Blev så avundsjuk på alla som bor i New York. Men jag har hämtat mig nu.
Nån gång kanske de kommer hit till Serietekets seriefestival.
Ikväll kanske jag ska gå på debatt på K-huset om Mohammed-karikatyrerna. Christer Sturmark modererar Suad Muhammed (vem?), Maria Carlshamre och Dilsa Demirbag-Sten. DDS skrämmer mig med sin till synes osårbara yta. Vad tycker hon, månntro? Förmodligen att det var rätt. Då vet jag inte vem som ska tycka annorlunda. Jo, Muhammed förstås. Hoppas han/hon är vältalig.
Jag tycker förstås om yttrandefrihet. Samtidigt undrar konflikträdda jag om man verkligen måste hålla på och såra människor på det där sättet. Å andra sidan verkade ingen ha tagit notis om vad en skittidning i det lilla fjuttlandet Danmark (nu sårade jag kanske folk) hade publicerat, förrän en imam började turnera runt med materialet plus lite mer ovidkommande material.
Idag gillar jag människor, trots allt. Och tror inte att jag kommer få besvikna rynkor. Rynkor, jatack. Besvikna rynkor, nejtack. Så det gäller att hålla sina anletsdrag i schack, gott folk.
Hon kommer till Kulturhusets internationella författarscen i april. Då ska jag gå och lyssna. (Ack, nu läser jag att det är inställt pga personliga skäl. Hennes dotter dog sex dagar innan intervjun med Jan Gradvall.)
I kalendariet på en av The New Yorker-tidningarna jag lånat av Jenny fanns en rad om att serietecknarna Adrian Tomine och Seth skulle snacka på en bokhandel. Blev så avundsjuk på alla som bor i New York. Men jag har hämtat mig nu.
Nån gång kanske de kommer hit till Serietekets seriefestival.
Ikväll kanske jag ska gå på debatt på K-huset om Mohammed-karikatyrerna. Christer Sturmark modererar Suad Muhammed (vem?), Maria Carlshamre och Dilsa Demirbag-Sten. DDS skrämmer mig med sin till synes osårbara yta. Vad tycker hon, månntro? Förmodligen att det var rätt. Då vet jag inte vem som ska tycka annorlunda. Jo, Muhammed förstås. Hoppas han/hon är vältalig.
Jag tycker förstås om yttrandefrihet. Samtidigt undrar konflikträdda jag om man verkligen måste hålla på och såra människor på det där sättet. Å andra sidan verkade ingen ha tagit notis om vad en skittidning i det lilla fjuttlandet Danmark (nu sårade jag kanske folk) hade publicerat, förrän en imam började turnera runt med materialet plus lite mer ovidkommande material.
Idag gillar jag människor, trots allt. Och tror inte att jag kommer få besvikna rynkor. Rynkor, jatack. Besvikna rynkor, nejtack. Så det gäller att hålla sina anletsdrag i schack, gott folk.
posted by Space babe at Wednesday, March 29, 2006
1 Comments:
Det finns väldigt många människor som finner sig i att bli karikerade -- mer eller mindre illvilligt -- utan att börja bomba vilt omkring sig för det. Varför man ska ta särskild hänsyn till vissa grupper eller individer övergår mitt förstånd. Och de flesta muslimer har väl heller inte blivit särskilt hysteriska över teckningarna: som vanligt är det idioterna som redan från början vill bomba saker som är snabba att hugga tag i varje svepskäl som uppenbarar sig.
Post a Comment
<< Home