Head & Shoulders

Jag förstår inte varför de fortsätter att envisas med sin förmodligen dyrköpta tv-reklam, diverse schampotillverkare.

Jag menar, är det längre någon som går på deras dataanimerade trick med långa, glänsande hår som faller som en kaskad när hårinnehavarinnan drar handen igenom det?

Till och med min gamla faster i Kina fnyser avfärdande när hon ser den globalt identiska schamporeklamen på kinesisk television: Äh, så där blir det ju aldrig!

Och den där mjällschampofirman, varför fortsätter de med sin reklam som bygger på samma koncept år ut och år in? Snygg person visar upp schampoflaskan och visar leende hur mjällfri han/hon är. Tidigare var det allmänt snygga personer, nu är det ofta kändisar. Jag förmodar att dessa reklaminslag måste funka på samma sätt som turistfällor eller spam (skräpbrev på e-posten) – alltid lurar de någon. Skillnaden är väl att spam inte kostar något, om man inte åker fast. Nej, turistfällor är kanske är korrektare som parallell.

Liksom mjällschampot måste turistfällan först och främst finnas, helt enkelt. Men det är ett mysterium hur deras tillkomst såg ut. Startade någon en krog med tanken att: ”Här kommer bli ett turiststråk, här ska jag ha en krog som serverar dålig mat till ett svinigt pris. De flesta kommer ändå aldrig tillbaka.”? Mjällschampots grundare, tänkte han månne: ”Jag ska göra ett mjällschampo som inte tar bort mjäll!”? Nej, det kan bara inte vara så.

Men faktum kvarstår att inget av dem är det de utger sig för att vara: mjällschampot har aldrig botat någons mjäll och ingen matgäst har gett sig av ifrån turistfällan några hundralappar fattigare, men mätt och tillfreds efter en god måltid.

(nov 2004)