MEntal StREESS

Jag älskade Martin Jönsson när han var på Journalisten. Tyckte han alltid skrev välformulerat om intressanta saker och träffande om aktuella händelser. Dessutom läste han böcker som jag blev nyfiken på.

Hans blogg läser jag inte så ofta, men idag gjorde jag det och hamnade på Gradvalls intervju med Ebba från Publicistklubbens årsbok 2006.

Jag är nog som de flesta lite skräckfascinerad av Ebba von Sydow. Efter den här artikeln har jag fått mer respekt och mer skräck för henne. Hon verkar vara rena perpetuum mobile som aldrig behöver vila och aldrig får några svackor eller depressioner. För då får man inte så mycket gjort, kan jag berätta.

Jag blir lite stressad av henne, tror jag jag försöker säga. Och av Gradvalls analys av vad man egentligen behöver göra för att lyckas klara sig som journalist idag.

"Det finns en gammal föreställning bland skrivande journalister att jobbet är klart när texten är klar. Ebba von Sydows karriär är ett tydligt exempel på motsatsen. I den nya medievärlden – hallå! den vi lever i just nu – är mediekonkurrensen så stor att om man som journalist ska nå ut så måste man även lägga sig i arbetet hur ens text ska nå de tilltänkta läsaren

Det är bara första delen av jobbet som handlar om att skriva artikeln. Andra delen av jobbet handlar om att sprida den. Detta är självklart för blivande journalister eller frilansare som aldrig haft fast anställning. Om man inte själv ser till att visa sig är det ingen som upptäcker den. Men tiden efter den digitala revolutionen – hallå! fortfarande just nu – gäller det i högsta grad även etablerade journalister och etablerade dagstidningar."

Byt ut den mot dig i meningen "Om man inte själv ser till att visa sig är det ingen som upptäcker den.". Kanske är det här förklaringen till att alla vill bli programledare någonstans, långt inne. För då syns man ju. Och sen kan man få göra allt det andra man vill. Kanske.