Joyce Carol Oates, ät ist f att skriva!
Har just läst Våld - en historia om kärlek. Visst, hon är jätteskicklig. Skissar upp så att man får en känsla för personerna och deras bakgrund. Genom några få kapitel tar vi del av avgrundsdjupa tragedier. Men det är lite för lätt. För henne.
Det är lite Hollywood-manus över det hela. I början trodde jag att man skulle få vara lite ambivalent, men sen så mynnar det ut i det hederliga amerikanska: de är förövare (fula) och onda och förtjänar att dö, hon är offer och god och vacker och förtjänar ett bättre öde. Den enda som man kan vara lite ambivalent över är den manlige huvudpersonen Dromoore. Men han känns, trots invändningarna man kan ha, tillslut också som en rätt reko kille som bara dödar de som verkligen förtjänar att bli dödade.
Nej, Jag ger upp om Joyce Carol Oates. Fattar inte varför alla tjatar om att hon ska ha ett nobelpris. Kom tillbaka när jag får ut något intressant ur din romaner. Förstå mig rätt, hon är säkert skicklig så det förslår, men kvinnan har ju inget att säga!
Alla tyckte Blonde var så fantastisk. Den gillade jag inte heller. Helt ok beskrivning av vad hon tror att Monroe kan ha gått igenom. Punkt.
Jag måste verkligen missa något med hennes sätt att skriva. Det går mig förbi. Jag ser vad som står skrivet. Jag läser det och tycker mig förstå. Det finns inga undermeningar vad mig anbelangar. Det finns inget av långvarigt värde. Inget att anteckna för att jag vill minnas det för alltid. Det är inte som Proust, där i var och varannan mening man kan lära sig något om mänskliga mekanismer, om förälskelsens verkliga natur, om att älta och älta och älta, så där som livet verkligen verkligen är.
Nån gång ska jag läsa om hela Proust-paketet och då ska ni få citat så ni storknar.
En annan överskattad författare är Bodil Malmsteen. Jag försökte läsa en bok av henne, men lyckades inte.
Åh, vad det är läskigt att såga nån annan som har en blogg. Prova får ni se! Det är då det är som skönast att vara lite halvanonym som jag och dessutom en nobody. Ska akta mig noga för att bli en somebody. Hehe.
Det är lite Hollywood-manus över det hela. I början trodde jag att man skulle få vara lite ambivalent, men sen så mynnar det ut i det hederliga amerikanska: de är förövare (fula) och onda och förtjänar att dö, hon är offer och god och vacker och förtjänar ett bättre öde. Den enda som man kan vara lite ambivalent över är den manlige huvudpersonen Dromoore. Men han känns, trots invändningarna man kan ha, tillslut också som en rätt reko kille som bara dödar de som verkligen förtjänar att bli dödade.
Nej, Jag ger upp om Joyce Carol Oates. Fattar inte varför alla tjatar om att hon ska ha ett nobelpris. Kom tillbaka när jag får ut något intressant ur din romaner. Förstå mig rätt, hon är säkert skicklig så det förslår, men kvinnan har ju inget att säga!
Alla tyckte Blonde var så fantastisk. Den gillade jag inte heller. Helt ok beskrivning av vad hon tror att Monroe kan ha gått igenom. Punkt.
Jag måste verkligen missa något med hennes sätt att skriva. Det går mig förbi. Jag ser vad som står skrivet. Jag läser det och tycker mig förstå. Det finns inga undermeningar vad mig anbelangar. Det finns inget av långvarigt värde. Inget att anteckna för att jag vill minnas det för alltid. Det är inte som Proust, där i var och varannan mening man kan lära sig något om mänskliga mekanismer, om förälskelsens verkliga natur, om att älta och älta och älta, så där som livet verkligen verkligen är.
Nån gång ska jag läsa om hela Proust-paketet och då ska ni få citat så ni storknar.
En annan överskattad författare är Bodil Malmsteen. Jag försökte läsa en bok av henne, men lyckades inte.
Åh, vad det är läskigt att såga nån annan som har en blogg. Prova får ni se! Det är då det är som skönast att vara lite halvanonym som jag och dessutom en nobody. Ska akta mig noga för att bli en somebody. Hehe.
posted by Space babe at Thursday, July 06, 2006
5 Comments:
Åh, så skönt med någon annan som tycker att Joyce Carol Oates är totalöverskattad. Jag känner att jag också vill använda argument som man använder för skolbarn: "hon ANSTRÄNGER sig inte". Hon gör det så lätt för sig och är så grund och typisk för en viss typ av amerikaner. Jag kan förstå att de gillar henne, och att hon säljer. Men nobelpristjatandet är ju absurt. Blonde orkade jag inte ens läsa färdigt. Och jag är ett stort Monroefan, f a var jag det vid den tiden då Blonde kom.
Jag tror inte du missar någonting, det FINNS inga undermeningar, inte ngt långvaridgt värde. Hon skriver inte vackert, hon skriver GRUNT.
Bodil Malmsten tycker jag KAN vara bättre, men inte på något sätt alltid. Jag har lättare för henne eftersom hon inte, som oates, sätter likhetstecken mellan tjock bok och bra bok.
Jag tycker absolut att Oates är överskattad. Läste hennes "Middle age: A romance", eftersom jag själv är i medelåldern (uäää, så hemskt!)- quelle shit! Men det finns ju många författare som jag undrar över vad gäller upphaussningen runt deras alster... Bodil Malmstens senaste böcker, t ex. Suck.
Jag gillar inte heller Oates. Och inte Malmsten heller. I vissa fall är egoism en bra egenskap, i hennes fall bara fult och genom att trampa på folk.
En annan författare jag har oerhört svårt för är Minette Walters och jag är ett ordentligt deckarfreak, det är typ det enda jag har läst de senaste åren. Okej jag har läst nåra denise rudberg också men jag brukar ge upp halvvägs och återgå till mord och elände ;).
En gång läste jag en deckarrecension som på fullaste allvar jämförde Minette Walters med PD James. Jag rev sönder tidningen i små, små bitar.
PD James is the shit. Minette Walters is shit.
Fan, Blogger är så opålitlig, t ex Jessikas kommentar har helt gått mig förbi.
Jag tycker för övrigt att Denise Mina är lite överreklamerad. den första jag läste av henne var bra, minns ej vilken, men ej de övriga. Däremot kan jag varmt rekommendera Stieg Larssons postumt utgivna Millennium-serie.
Post a Comment
<< Home