i Kina 2

Jag kan blogga, men inte lasa bloggar. For jag kommer at blogger, men inte at blogspot.com. Och naturligtvis ar alla mina favoritbloggar dar. Jattekonstigt. Har precis for mig att jag kollade min egen blogg redan forsta dagen, men kanske ar det bara inbillning. Kanske ar blogspot.com censurerad har?

Sen rakade jag aven radera Internet Explorer den forsta gangen jag var uppkopplad. Detta for att jag forsokte ta bort Windows Messenger (som jag inte kunde hitta i programmenyn sa jag tog bort nat som hette nanting-Windows). Sen fick jag panik nar jag fatta att jag inte kom ut pa natet, men da visade pappa mig att man kan ga via MSN Explorer, sen laddade ja ner Firefox, sa nu har jag mitt pa det torra igen. Men blogspot.com ar fortsatt otillgangligt.

Ok, till saken, som jag lange forsokt undvika. Det ar helvete att vara i Kina. Jag angrar DJUPT att jag akte hit. Maten smakar inte lika bra som jag minns den (men det gor den iofs valdigt sallan), vannerna kanns langt borta, syrran ar upptagen med sin nya unge och hinner inte shoppa med mig och varst av allt - jag har med mig inte en 4-manaders bebis, inte en 14-manaders unge, utan en 3,5-aring som kraver standigt underhallning fran antingen en jamnarig kollega eller en vuxen som hon tyr sig till. Om sma barn tyr sig till vem som helst, sa tyr sig storre barn endast till dem som atminstone forstar vad hon sager, vilket ar typ JAG.

Sa usch. Jag ska forsoka tanka positivt, men jag ar inte sa bra pa det. Har atminstone en bra bok, kopte Blink av Gladwell (som Jenny tipsat om) pa Arlanda. Otroligt vad snubben lyckas dramatisera typ handelser och manniskor som det inte ar sa mkt dramatik i. Han ar bra pa att fanga ens intresse. En del saker ar jatteintressanta, (undrar t ex vad experterna skulle ge mitt aktenskap for chanser efter att ha sett fem minuters dialog mellan mig och maken, en annan undran ar hur mkt vi egentligen fortrycks av vetskapen om den "ras" vi tillhor, enligt de experter Gladwell radfragat ar det oerhort mkt.) annat kan jag kanna lite ... ho...hum infor. Fragan ar vad han drar for slutsats, jag har en tredjedel kvar. Han borjar komma in pa komplikationerna. Folja sina forsta instinkter eller inte?

Jag har langtat till Kina ibland for att jag ofta kanner mig privilegierad har. Det ar ratt pinsamt, men den som kant kanslan vet att den ar skon. Tyvarr kanner jag den mindre och mindre har. Ingenstans undkommer man den fruktansvarda ljudmiljon. Om man inte lever oerhort exklusivt. Men folk verkar vana vid att det standigt ar ovasen kring dem. Folk kor finare och finare bilar, medan mina foraldrar fortsatter att aka sin gamla skrotbuss，eller annu hellre kollektivtrafiken, och de snalar garna in pa taxiresor. Priserna pa de finare varuhusen star inte de svenska efter, vilket far en att undra: vem fan har rad att handla har?

Gatumiljon ar hemsk. Allt verkar vara gjort for bilar utan en tanke pa manniskor som kommer behova ga over gatorna. Vagbelysningen ar dalig, men de fa lampor som finns lyckas anda blanda de gaende. Bilarna verkar ha pa sina helljus jamt. I bostadsomradet dar mina foraldrar bor tander de aldrig lamporna i utomhustrappan som leder ner fran deras hus till gatuplan. Det ar becksvart om man ska ga ut pa kvallen. Jag fragade entrevakten om det var mojligt att tanda lamporna. "Ja, det ar mojligt" svarade han utan att gora ngt at saken.

Ikvall sa jag till igen: Vill ni vara snalla och tanda lamporna i trappan vid vart hus? Min mamma ar gammal och kan latt trampa fel i morkret, inte ens vi som ar unga ser att ga dar.
"Jag ska undersoka saken" sa en annan vakt idag. Vi far val se hur det gar. Att fa ngt gjort har verkar vara sa svart for en oinvigd. Bevisligen bygger de dock jattelika broar, skyskrapor, nya gator och pelarburna motorvagar som pa lopande band. Jag minns de forsta skyskraporna jag, deras fasad var alltid tackta av toakakel, for det tyckte man var fint som snus och praktiskt, da smutsen rann av husen vid regn. Det var da det, vilket bara var typ for drygt 10 ar sen.

Jag forstar de utlanningar som hyllar Kina for den fantastiska utvecklingen, men jag forstar ocksa alltmer mina vanner Maria L och Annali, som alltid sett pa denna utveckling med skepsis. Nar vi tre tillsammans gick pa konstakademin har i staden sa var cyklar det framsta transportmedlet, och det finns nagot valdigt manskligt i en cykel. Den gar lagom fort. Man hinner se och uppleva sa mkt. Den ger inte fran sig avgaser. Den passar sig helt enkelt battre for ett samhalle sa folkrikt som det kinesiska.

Nar jag gar pa toa och drar loss en bit dubbelskiktigt, vitt och mjukt toapapper tanker jag "undrar hur manga procent av Kinas befolkning som kan anvanda sadant toapapper nu", for aven jag har last den dar historien om att nar hela Kinas befolkning kan anvanda slikt dasspapper, da gar det at pipsvangen med hela varldens skogar. Jag hoppas det bara var en myt. Det borde vara en myt, med tanke pa den mangden fint toapapper som redan ar tillverkad och finns kvar i affarerna i vantan pa att bli kopt.

Imorgon vill jag ata torkad och saltad bambu antingen med 絲瓜 si gua (ser ut som en gurka fast med styvare skal och spetsiga kanter pa langden), eller 葫芦 hu lu, se bild ovan.

Pussar fran Space babe