nudlar, nudlar, nudlar

Igår såg vi filmen Tampopo som jag köpt på Amazon och den var precis så bra som jag minns den. Fast jag hade bara minnen av typ två tre scener ur den. Och jag hade verkligen inte noterat det intressanta filmiska greppet att hänga på första bästa person som gick förbi. Både maken och jag blev extremt hungriga och sugna på nudlar. Så idag käkade vi på Ki-mama Ramen som väl är det närmaste man kommer Tampopo-nudlar i Stockholm.

Vi tog första nudelsoppan Shoyu Ramen (soja), andra som lät nästan likadant (skulle smaka havssalt, tror jag) samt Wantanramen. De båda sista ägnade jag mig åt, de luktade ganska konstigt av något som kanske skulle föreställa havssaltarom. Hursom helst åt jag med god aptit, för jag var hungrig och dessutom gudomligt inspirerad av gårdagens film.

Bara detta att få smeka nudelsoppan med pinnspetsarna, iaktta fettpärlorna på buljongens yta, äta av det tunt skivade rullade fläsket. Jag vill lära mig göra sånt fläsk. Vill också lära mig göra sånt marinerat fläsk som jag åt på koreanska krogen Shilla. Drack lite varm sake till. Smakade lite för blekt för min smak.

En annan rolig grej var att maken kom och berättade om det franska uttrycket l'esprit d'escalier som han översatte med "trappans slagfärdighet". (Påminner om ett tyskt uttryck "åsnebrygga" som är när man ger någon en hjälp till att minnas t ex ett namn, det gör jag nämligen ofta. Det var en taxichaffis som lärde mig det. Var den min favoritchaffis, han den underbara från Etiopien?) Så går jag till Staffan och han har skrivit precis det som rubrik på sin senaste post. Det syftar nämligen på situationen att någon säger en sak och man inte kommer på en bra replik förrän man gått ned för trappan och då vänder sig om. Jag känner helt igen mig. Fast i mitt fall skulle man behöva ett ord som betyder "gått därifrån och in i tunnelbanan och kommit hem och lagt huvudet på kudden och nästan ska somna-slagfärdighet".