Fel att bojkotta OS-invigningen i Peking
Jag har verkligen känt mig ambivalent när det gäller hela Kina-Tibet-konflikten. För min del får Tibet gärna vara självständigt, men jag har en känsla av att det hela är mer komplicerat än vad som till en början framkom i den allmänna opinionen och rapporteringen i väst. Till det bidrog jag till viss del själv genom mitt deltidsjobb på en stor redaktion.
Senare har en del annan, mer nyanserad rapportering förekommit. Bl a Ola Wong nämnde i en SvD-artikel att det var lite ironiskt att Kina utestängde all västerländsk press när oroligheterna började i Tibet, eftersom omvärldens medier efter det var hänvisade till tibetanska källor:
Jag såg bilder som en australiensisk backpacker hade filmat, den visade unga tibetanska män - synbarligen knappt byxmyndiga - med olika tillhyggen som löpte amok på en folktom gata i Lhasa(?), de brände bilar och krossade skyltfönster och verkade helt exalterade. För mig var det inte mycket som skilde dem från gatudemonstranterna i ex v Göteborg, som ju blev ganska enhälligt fördömda av svenska folket. Även till dem var jag ambivalent. Jag kände ju för deras sak, och tyckte det fanns många bland dem som for illa av polisens behandling. Samtidigt frågar jag mig om det verkligen är nödvändigt att krossa glas och förstöra saker. Jag har någon inneboende motvilja mot det.
Jag känner även för palestinernas sak, men jag tycker de borde sluta med sina kassamraketer och börja snacka med israelerna. Likadant med israelerna.
Jag tycker framför allt att den så kallade demokratin USA borde stänga ner Guantanamo och liknande ställen (minns Abu Ghraib) och att europeiska stater (som Sverige) inte ska medverka till att skicka terrormisstänkta till dessa djupt rättsvidriga anstalter. Att de inte fattar att bekännelser som kommer ur torterade fångar är noll värda!
Här är en artikel av en (indisk?) forskare i Singapore, som handlar om varför väst inte borde bojkotta OS-invigningen i Beijing.
Senare har en del annan, mer nyanserad rapportering förekommit. Bl a Ola Wong nämnde i en SvD-artikel att det var lite ironiskt att Kina utestängde all västerländsk press när oroligheterna började i Tibet, eftersom omvärldens medier efter det var hänvisade till tibetanska källor:
...censuren skjuter sig självt i foten. När kravallerna bröt ut den 14 mars fanns det bara en västerländsk journalist på plats i Lhasa. Magasinet The Economists korrespondent James Miles hade av ren slump fått tillstånd att åka dit. Economist rapportering blev därför mer balanserad än övriga västerländska medier – som var tvingad att förlita sig på tibetanska exilkällor. Men istället för att dra slutsatser valde kinesiska myndigheter att tvinga iväg James Miles från Tibet.
Jag såg bilder som en australiensisk backpacker hade filmat, den visade unga tibetanska män - synbarligen knappt byxmyndiga - med olika tillhyggen som löpte amok på en folktom gata i Lhasa(?), de brände bilar och krossade skyltfönster och verkade helt exalterade. För mig var det inte mycket som skilde dem från gatudemonstranterna i ex v Göteborg, som ju blev ganska enhälligt fördömda av svenska folket. Även till dem var jag ambivalent. Jag kände ju för deras sak, och tyckte det fanns många bland dem som for illa av polisens behandling. Samtidigt frågar jag mig om det verkligen är nödvändigt att krossa glas och förstöra saker. Jag har någon inneboende motvilja mot det.
Jag känner även för palestinernas sak, men jag tycker de borde sluta med sina kassamraketer och börja snacka med israelerna. Likadant med israelerna.
Jag tycker framför allt att den så kallade demokratin USA borde stänga ner Guantanamo och liknande ställen (minns Abu Ghraib) och att europeiska stater (som Sverige) inte ska medverka till att skicka terrormisstänkta till dessa djupt rättsvidriga anstalter. Att de inte fattar att bekännelser som kommer ur torterade fångar är noll värda!
Här är en artikel av en (indisk?) forskare i Singapore, som handlar om varför väst inte borde bojkotta OS-invigningen i Beijing.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home