Mathimlen: November 2008

Gulddraken 2: Erik Gadd sjunger

Så jävla bra!

Bara han och en gitarr. Jag minns varför jag dyrkade hans platta med Do you believe in me när det begav sig.

Gulddraken 1: Höjdpunkten

A spoonful of mint har fler och bättre bilder.

Gulddrake-prisutdelning på Och himlen därtill. Jag känner mig mycket smickrad över att ha blivit bjuden i år också. Tog med L och hade supertrevligt. När jag fick inbjudan tänkte jag att de kanske dragit för mkt över budget förra året och skulle ha nåt blygsammare i år. Men det var mot förmodan väldigt trevligt och framför allt intimt såhär mitt på blanka eftermiddagen. Bubblet var gott och rikligt, smakbitarna väldigt frestande utmed kanterna av lokalen, och alla man kände (igen) på greppbart avstånd. Träffade värdinnan Elin (såklart), Lisa, Malin från AOM (som vi hade hysteriskt kul med, hon är ju otroligt rolig!), Stina W med make etc. Såg Alice Brax men hon försvann innan jag hann hälsa. Vi är faktiskt kompisar på Facebook och jag är en sån där tönt som inte riktigt fattade grejen med fejan från början, så jag TRODDE verkligen att alla som addade mig VILLE vara mina vänner, så jag hamnade i kval ibland för att vissa jag ej gillade addade mig, och när Alice addade mig så skrev jag ett långt brev till henne om hur glad jag blev och att jag länge velat lära känna henne...pinigt.

Det var inte det enda dylika brev jag skickade heller.

Torbjörn Larsson log och gratulerade mig hjärtligt till bar-priset. Jag sa tack, det är inte jag, men jag vet, vi ser likadana ut.
- Ja, ni är hemskt lika, sa han.
- Tack! Jag tar det som en komplimang, sa jag.

Hursom helst: Utsikten från himlen är väl helt overträffad, men alltså de där macaronerna (från Cafe Petite France som vann cafe-klassen, finns på Kungsholmen.). Ok, nu har ni att göra med någon som aldrig tidigare ätit en macaron, men de gröna var ju bara ren orgasm. Jag skulle kunna leva på såna en hel dag.
Ok, en halv.

Och det är verkligen inte små ord för att komma från mig som inte gillar sötsaker (om de inte innehåller massor av grädde och smör och nästan inget mjöl.)

När vi gick därifrån stoppade vi på oss en drös macaroner var, jag fyra gröna, L nån av varje. Jag åt en grön också. Ångrar att jag inte tog den sista som var kvar.

Akki fortsatt bra

Återkommer om mina tankar om personalen.

Restaurang 1900 Nicklas mat sådär

Tv-kocken har en restaurang som heter 1900 på Regeringsgatan i Stockholm. Vi var utsvultna (Pubs restaurang hade bara lax kvar) och gick dit. De hade bara en dagens - majskyckling. Jag tog köttbullar. De var fisljumma (= dåligt uppvärmda), smakade konstigt nog lite kofta och var inte på långa vägar lika goda som Operakällarens (som man köper i automat på centralen och annorstädes), men jag åt upp eftersom jag var så hungrig. Personalen (särskilt en servitör) kändes väldigt nonchalant, kanske för att vi störtade in helt osminkade och lite tärda av morgonjobb. Han och hans kvinnliga kollegor var dock lika okunniga.De visste t ex inte ifall det var gluten i rätterna och i salladen (det fanns rostade vetekorn, upptäckte vi sen).

Det värsta var att strax efter maten så blev jag dålig i magen och fick värsta rännskitan. Vi satt kvar och pratade om ett projekt vi skulle göra, så jag kunde ju tack och lov rusa in på toa. Det enda andra jag ätit innan lunchen på 1900 var ett paket snabbnudlar på morgonen, så det kan inte ha varit det. Såhär dålig har jag blivit en gång tidigare när jag käkat en sushi, och då VISSTE jag att det var sushin. Det tog ungefär lika lång tid för båda att verka, kanske reagerade magen lite snabbare på sushin, kanske en kvart medan det här tog en halvtimme.

Min kompis som är glutenintolerant slapp betala sin mat när de uppdagade att de serverat henne vetekorn i salladen. Det blev rätt dålig stämning så jag orkade inte säga att jag fått diarre av deras mat (även om de lätt kunnat kontrollera saken genom att gå in på damtoan och sniffa). Men jag ska nu mejla dem och berätta sanningen.

Frustration

Åt ensam på Lao Wai bredvid 2 kinesiska kvinnor som ivrigt diskuterade Kina o affärer. De talade engelska, vilket betyder att en dem inte var fr Kina. Den andra talade en imponerande bra engelska o visste massor om att göra business i Kina. Jag ville ansluta mig. Men beslöt att jag inte kan va m i allt kul som pågår i den här världen. Och vad skulle jag säga? Hej får jag bli er kompis o va m på era roliga projekt? Gärna t hög lön?