Nya kinaaffären vid Hötorget

Vid sergelgatans uppgång. Äntligen har jag tagit mig hit. Det är en väldigt kinesisk varuhuskänsla här. Lite kliniskt. Tydligen qingtianfolk som ligger bakom även denna. Driftiga människor!

De fattas mig

Efterlysning:
1. En app som heter Lunch i Stockholm och ger dig tips på (helst bra) lunchkrogar i närheten av där du befinner dig.

Anledning: Jag vet fan aldrig längre var jag ska äta lunch. Jag gillar ju Paparazzi, Lao Wai och Operans bakficka, men de ligger oftast för långt ifrån där jag befinner mig. Ibland vill jag också ha omväxling. (T o m jag!) Hos Morsan är bra, men också bara ett enstaka ställe. Jag behöver en app! Sist jag var vid T-centralen tänkte jag som vanligt gå till Roppongi, men de håller på att bygga om om i all evighet. Orkade ej gå till Operan, det är ofta så slamrigt och stressigt och trångt. Det slutade med att jag gick till Burger King.

Hotel Mornington är ett ok ställe, men rätt dyrt. Som Operan. Och Grand Hotel.
Och nu verkar Peony ha hunnit slå igen utan att jag masat mig dit. Numret avstängt och hänvisning saknas.

Var ska jag äta lunch med Leili 29 dec?


2. Artiklar i Alltomstockholm (som ju är en sugig helt reklamindränkt sajt) eller nån lämplig tidning som går att googla på om vilka krogar som har helgöppet under jul och nyår. Det borde ju vara så självklart. Skulle få så många sökningar.

En gång gick jag på AOS lunchguide och gick till en som jag trodde de rekommenderade. Den låg vid Sergelgatan och var fruktansvärt dålig. Sen fattade jag att det var en simpel reklamgrej som vem som helst får köpa in sig på. Deprimerande. Var finns matjournalistiken? Stockholm är stort nog nu och stockholmarna många nog för att det ska gå att få ekonomi i bra bevakning.

Annan tolkning av vaggan i filmen Play

Stefan Jonsson skriver i DN om hur han tolkade vaggan i filmen Play.

Vaggan visar sig tillhöra föräldrarna – av allt att döma en somalisk familj– till en av de svarta telefontjuvarna och plågoandarna. Afrikanerna har listigt organiserat en gratistransport för sitt gods, utan hänsyn till tågets personal och passagerare. Man kan gå längre i tolkningen. För vad betecknar vaggan? Fler svarta barn i Göteborg.

Vad man kan tolka olika. Själv tänkte jag att det var en pik till tågpersonalen, att de längs resan ropade i högtalarna på svenska och engelska, det föll dem aldrig in att ägaren till vaggan kanske inte förstod något av språken.

Vad betyder förresten clownen i slutet av filmen, innan vaggan dyker upp hemma hos den somaliska familjen?

Vegetarisk dimsum i Stockholm

Titta vad jag ramlade över när jag ville uppdatera mig om dim sum i Stockholm! Laowai serverar det på eftermiddagarna tis-fre kl 13-16 under namnet Gao Shan Yuan, som kan betyda Det höga bergets gård. Här är menyn.

Läser Knausgård

Har länge längtat efter något att läsa. Något att dyka ner i och inte komma upp igen förrän det är över. (Senast det hände var nog Vi, de drunknade. eller Indignation av Philip Roth. Eller Solar av Ian McEwan.) Något som tar över mig. Ok, inte helt, men i alla fall som tar över en del av mig. En trygg röst att överlämna mig till. Det känns tryggt att överlämna sig när man känner att det är en gedigen berättare. När texten är varm.

Och som Jenny sa, när vi fikade efter Play, om att skriva och i kommentaren till förra inlägget. Livet för oss obönhörligen mot ett slut. Så vad är det då för mening med att skriva? För att det är som att simma mot strömmen. "Som att medan man simmar, samtidigt kämpa med att ta av sig kläderna man har på och kasta upp dem längs stranden åt andra att hitta?" Föreslog jag medan jag åt på en saffranscupcake och Jenny drack kaffe och nån bulle. (Glad att Jenny påminde mig i den här kommentaren att det var nåt jag sa. Jag tänker, alltså ÄR jag!) Undra på att det är så jobbigt förresten...

Jenny skriver om Knausgård här. När jag läser ettan påminns även jag om min egen tonårstid och hur jag alltid gick omkring med ett anteckningsblock för att skriva ner mina tankar. Jag slutade med det, för jag visste liksom inte vad jag skulle ha dem till. Tyvärr slutar man också att tänka så mycket. För anteckningsblock, precis som bloggandet, är uppfordrande. De kräver att man fyller dem med ngt.

Jag ska också börja fordra mer av mig själv. Lite mer.

Roligt att han nämner Proust alldeles i början. Så klart. Så självklart egentligen.
Roligt också med hans tankar om döden i början. Om att de döda måste gömmas undan. Och att bårsalar och begravningsbyråer aldrig kan ligga högre upp än typ marknivå. Att man aldrig åker upp med kroppar, bara ner. Ja, svårt att förklara. Läs!

Är trött på fläsk. Har ätit för mkt fläsk på sistone.