Frukostbekymmer + fläskgröt

Gjorde en macka på salami, ost och paprika, men nä, det går bara inte. Jag avskyr mackor. Tycker det blir så torrt och tråkigt. Tuggorna växer i munnen. Ska det vara mackor ska det vara matiga sådana, helst typ hamburgare, BLT med massor av majonnäs, räkmacka funkar också. Mackor med tonfiskröra får jag också ner utan problem. Men ost och pålägg, urk. Ett trevligt undantag jag hittat på senaste tiden är Lisas avocado + hackad tomat, den är saftig och trevlig.

Istället tar jag fram min gamla frukostgröt och kokar den för tredje gången. Ursprunget till den är ett pack fläskben som jag saltade i typ en månad, för tant Vårblomma sa att de blev godare ju längre man saltade dem. Tant Vårblomma är mammas väninna och hennes dotter är min barndomskompis Li som våra föräldrar gemensamt såg till att gifta bort med en son till min mammas kompisar i Kina och som senare rymde sin väg med en blodhostande och frånskild kock från hennes föräldrars restaurang.

En månad var alldeles för länge. Jag gillar att suga på färsk fläskbenmärg. Den blir inte alls lika trevlig efter lång saltning. Jag ska nog bara salta i högst två veckor nästa gång.

Sen kokar man fläskbenen i en omgång vatten, det skummar rätt förskräckligt, häll bort och skölj benen. Koka benen ett tag, typ en halvtimme, ju längre desto godare, tycker jag egentligen, då kommer smaken in i buljongen och köttet blir mer lättuggat.

Skölj lite grötris, jag brukar ta så mkt som bara nätt och jämnt täcker kastrullbotten (om det är en stor kastrull så kan man ju ta en cm ris), sen ska det vara massor av vatten som täcker typ 80% av kastrullens höjd. Observera när man kokar kinesisk risgröt att riskornen måste HOPPA (dvs låt koka upp och ha den sen på minst 4), annars blir det inte så där gott och liksom limmigt, som man vill ha det. Enligt visdom jag ärvt från min mor så ska man koka ris med lock och gröt utan lock, just för att grötriset ska HOPPA och kokar lätt över med lock.
OBS! Rör om regelbundet under hela nedanstående process, för annars kan gröten brännas vid i botten, särskilt om man kokar mkt, som jag brukar.

Skala potatis, skär den i bitar, typ sjättedelar om det är en stor potatis. Lägg i grytan när gröten börjar se simmig ut.

Skölj några blad kinakål, helst med frisk grön färg. Skär i centimetertjocka strimlor. Lägg i grytan när potatisen börjar kännas färdig. När kinakålen är klar så är gröten klar.

Mina fläskben var så salta, så första omgången gröt var nästan oätligt salt och saknade dessutom en aning umani, kanske dödades den helt av saltsmaken eller så hade jag inte tillräckligt med fläskben. Dessutom blev botten lite vidbränd. Trist, men inte ovanligt när det gäller mig.

Så nästa morgon slevade jag ner återstoden av gröten i en skål men aktade mig för bottenskrapet som var bränt och satte igång att koka fläskbenen igen. Upprepade hela koket, avslutade med att lägga i grötresterna i den nya gröten. Smakade utmärkt denna gång, lagom salt, dessutom fuskade jag med att ha i lite natriumglutamat.

Idag kokade jag gröt för tredje gången på samma fläskben, de blir ju färre och färre förstås. Nu hade jag bara tre bitar kvar. Men det är mer än nog, när de smakar så salt inuti i köttet. Fast jag fick ändå ha i mer salt och MSG i buljongen.

Denna gröt är återigen en Qingtian-tradition. Min mamma är ju därifrån, så den mesta rustika matkulturen jag kan är från Qingtian. Som risnudlar med bläckfisk och fläsk. Man kan koka sådan gröt på färska fläskben också naturligtvis, man kan också med födel ha i färska bondbönor, tror jag de heter, då blir gröten härligt grön, ju fler bönor desto bättre, så att gröten blir liksom ärtigt mjölig. Man kan ha i potatis även i den för att bättra på mjöligheten.

Ja, gröt, nudelsoppa eller gröt, te och dumplings (dvs dimsum) är nog min idealfrukost.