Inget för Insidan

Nu har jag fått det definitiva svaret på min fråga. Det blir ingen djuplodande artikel i ämnet från mig.

Hej Space Babe!

Ville kommentera ditt inlägg ”Något för insidan”, men lyckades inte klura ut hur man skulle göra det på din hemsida. Så jag gör det per mail i stället. Jag tror själva frågeställningen är fel. Det är nog ett fåtal män som ”drivs” till att bli gynekologer. Fast bland dom som gör det kan man nog hitta en samling perversa typer. Som läkarstudent har man i allmänhet mycket lite kunskap om vad yrket verkligen handlar om och det är ofta slumpen som leder till att man hamnar inom en viss specialitet. Kanske tycker man att stämningen är trevlig på avdelningen, det råkar bli ett vik ledigt, kanske kursen var ovanligt trevlig eller någon frågar om man vill komma tillbaks och arbeta på avdelningen . En faktor som jag dock vet har bidragit till att många (både män och kvinnor) fastnar för gynekologi som specialitet är att det är ett ganska brett och varierat område (eller var åtminstone när jag läste medicin). Lite medicin, lite operation, förlossning och en hel del psykologi.

”Gynekologistuderande” har alla läkare varit någon gång, det ingår i kurserna för att bli legitimerad läkare. Specialist kan man bli först efter att man är legitimerad. Risken att man skall bli ”avtänd” är nog inte större inom gynekologi än inom de flesta andra specialiteter. Under studiernas och yrkets gång tvingas man umgås med skröpliga och oestetiska människokroppar så ofta och på ett sådant sätt att man helt enkelt måste lära sig att hålla det utanför ens ”estetiska” och privata sfär – annars skulle man aldrig få upp den!

Bästa hälsningar
Hugo
Snaskig bakterilog