China maltreated by western media?

Date: Tue, 6 May 2008
Subject: Re: Video

Hi Folks !

Just a clip from the event the weekend before. Lots of people & the DN reporter wrote that it was only 500 people attented! What do you think? Maybe China is not on the Swedish media most popular list.

http://www.sidfeldt.se/stockholm-os.mov

Live well,
A

Hi A, I watched the video clip, and I must say I wouldn't be able to tell how many were there, actually. Sure, it looks more than 500, maybe it was closer to 1000, but it was definitely not the 5000 I have heard mentioned. It was a pity the rain caused almost everybody to go under the roof on Sergels torg, otherwise we could compare it to two other links I found on demonstrations taking place there.

The first one is from 19th Sept 2007 when people were voicing their discontent against the current Swedish government, one commentary says: why didn't the newspapers mention how many people were there? Another commentary estimates it to 5000, and they look a great deal more than the Chinese demonstration, even if you take into account the rain and subsequent going under the roof:

The second one is from a demonstration for kurds 28th Oct 2007, go 3.30 into the clip for the crowded pics, I think. And according to the info they think it was "thousands", which could be anything from 1000 to several, but I don't think they meant several thousands.

I am not trying to say something against the demonstration per se, merely urging my fellow countrymen to retain their calm and common sense, and not be too paranoically nationalistic. That frightens people, just as fundamentalistic muslims frighten us all. And at least they are very few, while the hotheaded nationalistic Chinese right now seems to be quite a common sight on the Internet.

As a journalist myself, I know the working conditions for journalists, and how hard it would be for ME to estimate exactly how many were there. I can't even tell from the pictures, which should give a better overview than standing in the midst of the action. How could they do a better job?

I talked to the press officer at the Chinese embassy, who was angry that media had focused on a few (6 or 7) Xinjiang separatists who tried to cause trouble, but that is also the characteristics of western media - it is conflict-oriented. If everything is fine and running smoothly, there's no need to tell it to the general public. Unless it is unusually great.

I hope you are not offended by my saying aloud what I am thinking, but I just want to give another nuance to the debate and conception of maltreatment of China from western media.

All the best,
Space babe

Jag gillar

Hillevi Wahl. Hennes kolumn är jättebra idag. Efter att ha läst den ställer jag mig också undrande till att Pride valt Hysén som invigningstalare. Visserligen "kul", men hur KUL är det?

Jag gillade ännu mer hennes lilla pik på slutet till krönikörer som inte skriver sina egna krönikor. Hmmm...undrar vem hon kan mena? Not.

Jämställdhet i stand-up-världen

Kolla in Linn-Kirsten Edlund, på väg upp? Hoppas i alla fall. Henne hittade jag via Magnus Betnér, som är så otroligt läcker. Masochisten i mig är svag för killar som ser ut som nynazister.

Här skriver hon om jämställdheten i svenska stand-up-världen. Det låter som inom mediavärlden ungefär, eller läget, som tidigare framkommit, på Uppdrag granskning.

Mediekritik

Hittar via Ulrika Kärnborg ett samtal i ETC mellan Johan Ehrenberg och Maria-Pia Boethius. Jag kan tycka att de båda är lite ... överdrivna och dogmatiska, men det här håller jag fullständigt med om. Gör det varje dag i mitt jobb.

M-P: Vad jag ser är att de förstör varje djupare samtal. Radio, TV och tidningar gör det. Till exempel mellan könen. Det offentliga är bara fullt av ordvåld, språkvåld och polarisering.
J: Ännu ett jättebra ord: språkvåld. Debattörer får vara framme på scenen några minuter förutsatt att de använder språkvåld mot varandra. Det kan bli någon låtsaskonflikt som man kan göra till underhållning. Pelle smällde till Lena, Lena föll.
M-P: Känner du inte igen det?
J: Jo, två minuter i debattprogram. Jag vet precis att jag har två minuter på mig att säga någonting så träffande för motståndaren att den ska komma ut balans. Folk tänker att: ”Jag vet inte vad det är Johan vill berätta, men han gjorde att den andra verkade dum.”
M-P: Han har tryckt till honom, han vann.
J: Ja, och det finns inte ens en chans att få fram en enda åsikt. Det enda du kan få fram är att den andra har fel.
M-P: När man var i alla de där sofforna på den tiden jag ställde upp, kunde jag känna en fasansfull tomhet efteråt. Även om det hade varit tio minuter i TV. En djup blygsel över sig själv och mina tankar. För att jag hade förnedrat dem helt enkelt.
J: En skam?
M-P: Ja, en skam. Då ska man i själva verket tvärtom känna sig stolt för att man är efterfrågad. Men jag tycker det är tvärtom, man är efterfrågad för att de kan lita på att man gör det där som ska göras.
J: Du har slutat ställa upp i debattprogram?
M-P: Jag kan inte. Jag börjar tjuta av skratt. När man får ett samtal från såna här redaktioner så frågar de: ”Vad tycker du om det här?” Det är liksom den nya censuren. Man tar reda på vad folk tycker INNAN för att se om de passar… Och de fattar inte att det är en totalt genomförd censur som tv och radio ständigt kör med.
J: Du menar…
M-P: De frågar vad flera människor tycker sedan väljer de den som tycker det de redan har ritat upp.
J: Ett icke-samtal, redan regisserat?
M-P: Just det. Experter som är mediekåta vet ju vad de ska säga för att få vara med. Det är inte meningen att något ska berättas på något annat sätt.
J: Det du säger är att samtalet genom Mediatan är omöjligt?
M-P: Ja. Och det är meningen att det ska vara det och det säger jag också. Man slår sönder varje samtal. Jag menar, tänk om oerhört spännande egensinniga människor fick tala i lugn och ro och tala om en massa idéer om mänskligheten. Men det går inte längre för man har hittat på en koreografi. Och skyller på vad folk vill ha.
J: Ingen vet vad människor eller man själv vill lyssna på förrän man hör det. Man säger: ”Nej, men jag är inte intresserad av ekonomi.” Sen får man äntligen tala allvar med någon om det och så känner man ”Oj så spännande!” eller ”Jag bryr mig inte om balett” och så hamnar man plötsligt på en fantastisk föreställning. Det är ju en absurd tanke att man skulle veta vad man är intresserad av, egentligen.