Tillbaka från mat i Malmö
Har suttit med en översättning åt Sony Ericsson hela dagen. Det gjorde jag även i torsdags. Åh, vad jag önskar att jag haft mer tid för det är ett ganska kul jobb. Marknadsföringsprylar.
Malmö var najs. Det var tyvärr inte hotellet vi bodde på. Formule 1. Bo aldrig där. Det var som en blandning av vad var det maken sa: en finlandsfärja (D-E-F-hytter) och ryskt arbetsläger. Jag har aldrig i mitt liv vantrivts så mycket på ett vandrarhemsliknande ställe, och då snackar vi någon som sovit mellan solkiga lakan och illaluktande madrasser på kinesiska syltor för 5 kr natten. (Fast det var mina svenska medbagpackers som propsade på det. Efter den natten krävde jag att vi tog in på ett betydligt finare gästhus med bungalows som kostade furstliga 35 kr natten. Jag förstår att det var oemotståndligt för kulturvänstersnåla svenskar att prova den där för fem spänn, men till vilket själsligt pris för mig???) Nå, nu har den syltan mött sin överman i kategorin Minst trivsamma övernattning.
Men vi har ätit väldigt gott. Jag fick äntligen Krua Thais glasnudlar. Den hade försvunnit från menyn, men fanns kvar i mitt minne och jag lyckades få in den. Denna idealiserade drömrätt skapades av den tugga glasnudlar jag fick smaka från Tommys portion första gången han visade mig Krua och jag beställde in nån menlös kokossåsrätt. Jag minns den som - förstås - paradisisk och ouppnåelig. Men glasnudlarna jag fick in hade tillstymmelsen till likhet i smaken med min drömda glasnudel, så jag var nöjd. Ingen kan komma och påstå att jag är svårtillfredsställd. Hehe.
Maken satt och studerade mig medan vi väntade på maten (jag: Nåja, det tar tid och det är ju alltid ett gott tecken...) och utbrast tillslut: Du har snörpt på munnen oavbrutet sen vi kom in här!
Jag började gapflabba, för jag kunde verkligen känna det själv, den där skepticismen som intar mig så fort jag går in i en restaurang som jag har ett gott intryck av, som jag har förhoppningar på. Jag börjar genast se symptom på förändring, till det sämre naturligtvis. Ny inredning? Ny ingång? Ny personal? Oroväckande... betyder kanske Ny ägare = Ny kock = Ny dvs Degenererad mat. Jag till och med frågade vår servitris (mer om henne nedan) vädjande: Har ni nyligen bytt ägare?
Men den här gången blev det alltså en glad överraskning. Trots expansion och ny personal bl a i form av en otroligt blasé indisk tjej som tuggade tuggummi och gick slängigt, släpandet fötterna efter sig och svängde med armarna till och med bärandes på två rykande maträtter. Jag hade gett henne sparken bums. Snacka om ingen respekt för maten, gästerna och framför allt, för sitt eget jobb!
Den andra goda materfarenheten var ett tips från Lisa. När hon fick veta att vi styrde vår kosa mot Malmö sa hon åt mig att gå på restaurang Asien och be att få det hon brukar ta in. Inga små pretentioner, tänkte jag, men vem är jag att tvivla? Ingen, för det var faktiskt som hon sa. Jag frågade servitrisen, en mullig kvinna som talade ömsom kantonesiska, ömsom currycurryduttaspråk aka vietnamesiska, och hon pekade på tre fyra rader i menyn med "vietnamesiska delikatesser" och sa: ja, Lisa brukar ta den, den eller den, eller den. Så jag tog den, och den var supergod! Den bestod av risnudlar med mustig, klar, oxköttsbuljong med skivor av nötkött och grillad fläsklimpa. Fläskskivorna var superba. Allt detta plus massa färsk koriander, böngroddar, smak av fisksås och precis lagom mycket chili. Jag var tuff och härdad efter gårdagens glasnudlar som var brännheta. Men goda.
Nudelsoppan påminde om, var helt klart av samma slag som de vietnamesiska nudlar man kan få i Kina, som kallas "över-bron-risnudlar". In kommer en balja kokhet buljong som man sopar ner förvällda nudlar, lövtunna skivor kött och grönsaker i. Suveränt. Gud, jag blir hungrig när jag skriver om mat. Allt var så billigt i Malmö också! Nudelsoppan jag tog kostade bara 70 spänn. Tänk om det fanns något liknande här... Varför flyttar de inte hit istället, de där förbaskade etniska krögarna?
När vi betalat fick vi menyn med kvittot som åminnelse. Då såg vi plötsligt en rätt som hette Nudlar de Lux och skröt med att innehålla: senor, kött, etc. Men senorna var alltså det viktigaste och sålunda det som gjorde nudlarna delux. Sönderkokta, klibbiga senor... Medan maken tog sig för pannan i oförstånd kände jag snålvattnet börja rinna igen.
Malmö var najs. Det var tyvärr inte hotellet vi bodde på. Formule 1. Bo aldrig där. Det var som en blandning av vad var det maken sa: en finlandsfärja (D-E-F-hytter) och ryskt arbetsläger. Jag har aldrig i mitt liv vantrivts så mycket på ett vandrarhemsliknande ställe, och då snackar vi någon som sovit mellan solkiga lakan och illaluktande madrasser på kinesiska syltor för 5 kr natten. (Fast det var mina svenska medbagpackers som propsade på det. Efter den natten krävde jag att vi tog in på ett betydligt finare gästhus med bungalows som kostade furstliga 35 kr natten. Jag förstår att det var oemotståndligt för kulturvänstersnåla svenskar att prova den där för fem spänn, men till vilket själsligt pris för mig???) Nå, nu har den syltan mött sin överman i kategorin Minst trivsamma övernattning.
Men vi har ätit väldigt gott. Jag fick äntligen Krua Thais glasnudlar. Den hade försvunnit från menyn, men fanns kvar i mitt minne och jag lyckades få in den. Denna idealiserade drömrätt skapades av den tugga glasnudlar jag fick smaka från Tommys portion första gången han visade mig Krua och jag beställde in nån menlös kokossåsrätt. Jag minns den som - förstås - paradisisk och ouppnåelig. Men glasnudlarna jag fick in hade tillstymmelsen till likhet i smaken med min drömda glasnudel, så jag var nöjd. Ingen kan komma och påstå att jag är svårtillfredsställd. Hehe.
Maken satt och studerade mig medan vi väntade på maten (jag: Nåja, det tar tid och det är ju alltid ett gott tecken...) och utbrast tillslut: Du har snörpt på munnen oavbrutet sen vi kom in här!
Jag började gapflabba, för jag kunde verkligen känna det själv, den där skepticismen som intar mig så fort jag går in i en restaurang som jag har ett gott intryck av, som jag har förhoppningar på. Jag börjar genast se symptom på förändring, till det sämre naturligtvis. Ny inredning? Ny ingång? Ny personal? Oroväckande... betyder kanske Ny ägare = Ny kock = Ny dvs Degenererad mat. Jag till och med frågade vår servitris (mer om henne nedan) vädjande: Har ni nyligen bytt ägare?
Men den här gången blev det alltså en glad överraskning. Trots expansion och ny personal bl a i form av en otroligt blasé indisk tjej som tuggade tuggummi och gick slängigt, släpandet fötterna efter sig och svängde med armarna till och med bärandes på två rykande maträtter. Jag hade gett henne sparken bums. Snacka om ingen respekt för maten, gästerna och framför allt, för sitt eget jobb!
Den andra goda materfarenheten var ett tips från Lisa. När hon fick veta att vi styrde vår kosa mot Malmö sa hon åt mig att gå på restaurang Asien och be att få det hon brukar ta in. Inga små pretentioner, tänkte jag, men vem är jag att tvivla? Ingen, för det var faktiskt som hon sa. Jag frågade servitrisen, en mullig kvinna som talade ömsom kantonesiska, ömsom currycurryduttaspråk aka vietnamesiska, och hon pekade på tre fyra rader i menyn med "vietnamesiska delikatesser" och sa: ja, Lisa brukar ta den, den eller den, eller den. Så jag tog den, och den var supergod! Den bestod av risnudlar med mustig, klar, oxköttsbuljong med skivor av nötkött och grillad fläsklimpa. Fläskskivorna var superba. Allt detta plus massa färsk koriander, böngroddar, smak av fisksås och precis lagom mycket chili. Jag var tuff och härdad efter gårdagens glasnudlar som var brännheta. Men goda.
Nudelsoppan påminde om, var helt klart av samma slag som de vietnamesiska nudlar man kan få i Kina, som kallas "över-bron-risnudlar". In kommer en balja kokhet buljong som man sopar ner förvällda nudlar, lövtunna skivor kött och grönsaker i. Suveränt. Gud, jag blir hungrig när jag skriver om mat. Allt var så billigt i Malmö också! Nudelsoppan jag tog kostade bara 70 spänn. Tänk om det fanns något liknande här... Varför flyttar de inte hit istället, de där förbaskade etniska krögarna?
När vi betalat fick vi menyn med kvittot som åminnelse. Då såg vi plötsligt en rätt som hette Nudlar de Lux och skröt med att innehålla: senor, kött, etc. Men senorna var alltså det viktigaste och sålunda det som gjorde nudlarna delux. Sönderkokta, klibbiga senor... Medan maken tog sig för pannan i oförstånd kände jag snålvattnet börja rinna igen.
posted by Space babe at Tuesday, February 14, 2006
6 Comments:
välkommen hem!
var du på marias fest? hur var det?
Det var trevligt, vi var inte så många, men de som kom var mysiga. Särskilt gillade jag Ingrid som är gammal kvällstidningsräv, rolig och kunnig. Hon spökskrev Carolina Gynnings bok.
Jag bodde alltid på formule 1 när jag pluggade i Malmö (helgseminarier). Men jag var så upphetsad över att få sova en hel natt utan att bli väckt femton gånger av hungrig bäbis att jag hade kunnat sova i tält och det hade känts som Hilton.
Åh, kul att ni gillade Asien! De är så rara de som har stället och den vietnamesiska maten är bättre och billigare än den löjligt hypade på stockholmska Hanoi. J&B nästnästa freda 17-19, förresten.
Skön rasistisk/imperialistisk stil på din blogg! Sånt gillar vi. Allt som inte innefattas av din gudalika norm ska ju behandlas nedlåtande. Självklart.
Anonym: Ta och lugna ner dig några grader. Jag försökte ha en humoristisk ton, men jag får inte alltid 100 procent tonträff. Jag är ju själv från Kina, så tycker mig kunna kosta på mig lite raljerande ordval ibland, särskilt såna som driver med kineser eller svenskar - kanske i viss mån andra asiater också.
Säkert är jag rasistisk nån stans i bakhuvudet, helt fri går ju inte heller jag från den vita mannens influenser. Men jag vill gärna att du påpekar vilken/vilka formulering du reagerade på så att jag får en chans att bättra mig.
Post a Comment
<< Home