Äntligen äkta gnocchi

Igår åt jag för första gången gnocchi som de ska smaka. Jag är ofta helt tvärsäker på min smak när det gäller mat. Jag är inte så bra på att beskriva mat, men jag vet hur GOD mat ska smaka.

(Uppdatering: Vad försöker jag egentligen säga här? Jo, nåt i stil med att ibland vet man när man kommer att gillar nåt redan innan man upplevt det, som att redan innan jag hört Ella Fitzgerald så visste jag, utifrån sammanhangen hon nämndes i, utifrån den runda, men ändå harmoniskt spretiga klangen av hennes namn, att jag skulle älska henne. Sen bad jag att få lyssna på henne på Kulturhusets bibliotek en gång, och det lät skitkonstigt, de måste ha satt i fel platta. Den verkliga förälskelsen dröjde tills jag köpte en egen skiva med henne, the Cole Porter Songbook disc 1.)

Har ätit många saker som kallats gnocchi, men igår, på Modernas restaurang, åt jag fantastiskt god gnocchi - den var blancherad (tror jag det heter när ngt får koka jättekort stund, enligt kocken skulle man lägga i den i kokande vatten och ta upp den direkt när den flutit upp till ytan) och sedan stekt i smör med likaledes blancherade broccolibuketter och en och annan bladspenat tror jag. Kanske lite vitlök. Hur som helst, det var skitgott! Med valnötter, rödlök, mer bladspenat och grönmögelost. Lite olja och kanske en smula vinäger, salt och svartpeppar.

Enligt personalen hade man bara köpt färsk gnocchi, men jag har köpt färsk gnocchi, och det smakade inte såhär. Skillnaden ligger framför allt i konsistensen. Vet inte om jag kanske kokat gnocchin för länge tidigare. Jag hade kunnat svära på att de gjort den själv, men det hade de alltså inte. Endast 79 kr, dessutom.