Tbax

Jag har fjällvandrat. Det var intressant. Väldigt jobbigt för fotleder och sulor. Väldigt steniga stigar. I Kina innebär bergsklättring eller vandring att man går på väldigt civiliserade stentrappor som visserligen är oändligt långa, men dock jämna och sköna att gå på. Inte här.

Dessutom så var fjällstationens restaurang i desperat behov av en ny kock. Den nuvarande tappar ömsom vitpepparkaret i en potatissallad, ömsom saltkaret i en matig lunchpaj eller i en havregrynsgröt i frukostbuffén. Den första middagen lovade renskavsgryta med persiljepotatis, det visade sig vara vanlig kokt potatis, i en karott intill stod sönderkokta frysgrönsaker (typ blomkål, morötter, ärtor) med massa (förmodligen fryst) persilja. Det smakade urk. Förrätten var morotssoppa med räkor. För det första tycker jag kombinationen är föga övertygande - sötma med räktopping? När jag smakade höll jag på att spotta rakt ut, för soppan var skitbesk! Maken tror att kocken överkryddat med koriander. Jag har ingen aning om vad som kan ha gått fel. Men kombinationen bitterbesk + färdigskalade räkor var verkligen ingen höjdare. Inte ens maken som är en prosaisk ätare kunde få ner soppan. Han åt upp räkorna bara. Pastan-Elin har delgett mig en teori om att skalade räkor genomgår ett kemiskt bad som liksom får skalen att upplösas. Maken menar att skalningsprocessen går ut att skaka loss skalen. Därför vågar jag återigen äta skalade räkor, även om jag inte gör det med någon större förtjusning.

Jag sågade maten vederbörligt och ordentligt i utvärderingen.

Bilden ovan visar en kub jag gjort ansikten på av lekdeg. Här ett bra recept på deg:
Blanda 2,5 dl mjöl med 1 dl salt och 1 msk citronsyra. Tillsätt 2,5 dl kokhett vatten + ca 0,75 msk matolja + eventuell karamellfärg. Blir väldigt bra att leka med. Förvaras i plastpåse i kylen. Kan värmas ngt i mikro när det ska lekas.


Runt den här sjön försökte jag gå. Den är typ 1 mil lång. När jag kom till den bortre änden var mina fötter slut, så jag tog båten tillbaka. Men enligt maken hade jag då gått 2 mil på oländig terräng. Lite stolt är jag allt. Men hade hellre gått nere på marken på en tur med någon kunnig person som kunde berätta om växter och djur.