Dagisdebatten och bloggtankar

Igår när vi shoppade så avslutade vi dagen med att prata om dagisdebatten. Jenny kan förstå båda sidor och tycker att folk borde få välja själva och att folk nog har större möjligheter att välja själva än någonsin förr. Jag håller i stort sett med.

Jag är en av dessa mammor som nog skulle ha dött av frustration om jag varit hemma med mitt barn. Däremot vill jag gärna umgås med andra vuxna och barn med mitt barn. Man skulle kunnat tro att Öppna förskolan varit idealiska lösningen, men se det gick inte, för där hittade jag kanske en mamma av 25 som var intressant att prata med. Hon var teckningslärare och har nu ett fint bageri på Valhallavägen. Pia, heter hon, minns jag.

Nej, min dröm är att få vistas i en stor lokal med lektant och lekrum, medan jag och mina medmammor som ex v Jenny, Sanna etc kunde jobba samtidigt som vi även fanns tillgängliga för våra barn. Kanske omöjlig ekvation ändå.

Men här ett annat inlägg som handlar om det. Upptäckte denna blogg idag och tyckte genast om den.

Har funtat på mina bloggpreferenser. Jag gillar personliga bloggar. Inte för personliga, det finns gränser. Men gärna hjärta, smärta och jobb, som Deep Edition. Kul också med en man som vågar lämna ut sig. Och sin familj, iofs. Zornkvinnan är fantastisk för att hon är så allsidig - allt hon skriver om blir intressant. Gillar Staffans blogg när han snackar media, musiktexterna eller texter om konserter han gått på i sin ungdom går mig helt förbi.

De upphaussade Sigges blogg och Isobels textverkstad ger mig snudd på ingenting. Snart slutar jag prenumerera på dem. Jag tvivlar på att Gellert Tamas läser vartenda ord Isobel skriver, men jag ska fråga honom för säkerhets skull. Nu hittar inte jag inlägget där hon skrev det, och dessutom verkar hon ha råkat ut för något riktigt hemskt, så jag slutar prata om henne nu.

Maken tycker att bloggar för honom är som tidskrifter. Han vill läsa om saker han inte redan visste. Det är iofs ganska svårt.

För mig är bloggar äntligen en chans att skriva vad jag tänker. Vad jag skulle vilja skriva, om jag hade chansen, men kanske inte våga. Bloggar är som fanzines för mig. Fast ett fanzine helt ägnat åt mina egna funderingar, utan någon annan röd tråd än just det.

Om Tommy och jag startade en tidskrift så skulle alla våra kompisar få skriva om precis vad de ville där. Det är mysigt att drömma.

Jag har skrutit om min SvD-text på jobbet idag. Helena G, Ulf T, Annika M, Leif Ö m fl fick läsa. Tycker det är kul att de får lite fler dimensioner på mig än "reporterinhoppare". Älskar Leif Ö. Han är en sån som personkemin stämt direkt med. Så jäkla mysig och mjuk. Behöver aldrig förställa mig och verka nyhetstuff framför honom. Ett riktigt mumintroll. Ska söka upp hans krönikor på nätet. Han skriver i ett svenskspråkigt blad i Finland.

Andra bloggar om: dagisdebatten, blogg