Bitch-sexism-debatten har spridit sig
Jag var helt uppfylld av debatten igår kväll. Maken garvade åt mig och sa att han kände igen sig, och att det jag gick igenom har han upplevt många gånger bland annat i SKOM.
Själv har jag sen tonåren varit en försiktig själ som är rädd för att uttrycka mina åsikter (därför vågade jag inte uttrycka mig i SKOM). Livrädd för att tycka fel har jag knappt vetat om att att jag eventuellt hyst några åsikter, så det är fantastiskt att känna att jag nästan njuter av att debattera. OK, jag har fått några basebollsträn på mig, särskilt i kommentarerna hos Deep Ed. Men Deep Ed är snäll, hur snäll fattade jag inte förrän jag trampat i klaveret med mina svar på hans fråga. Men han skulle behöva tänka lite mer på det här ämnet och kanske snacka om det med sin fru.
Batbut har också refererat till debatten. Debatten pågår nu framför allt i kommentarerna. Det är roligt att ämnet engagerar så många så att folk bryr sig om att kommentera.
Och självklart har jag rätt. Hahaha. Skämt åsido, min slutsats är att sexism är något som är väldigt mycket en del av vårt samhälle och en del av oss, så det är väldigt svårt att få syn på. Om man har tur reagerar man på det när man själv drabbas. Ofta inte ens då, för man är så jäkla inlärd på att "så här är det bara, lite skoj får man väl ta, nu ska jag inte vara ett hysteriskt fruntimmer som urholkar ordet sexism". Det sista retar mig oerhört. Jag anser att man visst ska vara ett hysteriskt fruntimmer som urholkar och utmanar de normer och definitioner som oftast män satt upp. Det är så vi fått rösträtt, så vi fått jobb, och nästan lika lön.
Jag minns när min klassföreståndare (en äldre man, kanske 45 år då) i mellanstadiet gick förbi mig bakifrån och nöp mig i häcken. Jag var 12 år. Jag visste inte vad jag skulle säga eller hur jag skulle reagera. Jag vet det knappt nu.
Kanske känner man igen vardagssexism på att det är en handling eller kommentar som den som gjorde det inte skulle göra mot en kvinna/man i mogen medelålder och med liknande eller överlägsen status. För jag tror att sexismen mest drabbar unga kvinnor och möjligen även unga män. Äldre har mer etablerade positioner och är farligare att göra narr av.
Ett annat fall: när jag började på min nuvarande arbetsplats fick vi in ett klagomål från en kvinnlig tittare. Jag och två manliga äldre chefer tittade på inslaget som gick såhär: "Vad många dom e, och så lika dom e, o så likadana frisyrer..." Till bilder av kvinnliga rumpor + bakhuvuden som åkte ut på en isrink.
Tänkte kopiera hela manuset och lägga här, men hittar det inte just nu. Det handlade om konståkning i grupp, en sport som mest utövas av kvinnor och som Sverige är världsledande i, men reportern (som var helt okunnig om sporten, men tydligen inte heller nyfiken på den) fann det mer relevant i ett inslag på 1.30 min att intervjua en vaktmästare om säkerheten kring arrangemanget:
- ja, vi vill att tjejerna ska känna sig säkra...
- Åker du själv?
- Nä...jag håller mig utanför rinken.
Inslaget avslutas med att det ryska laget får sjunga sin hejarramsa. "Nä, men det var väl harmlöst" sa de båda manliga cheferna.
Jag reagerade inte heller. Förrän 12 timmar senare. Då hade min hjärna liksom lagt ihop ett och ett. Jag och Sanna bad den kvinnliga redaktionschefen att få göra ett motsvarande inslag om rugby ("så många de är, och så lika de är, så likadana frisyrer och benskydd..."), men se det gick inte för sig, för det vore att peka ut enskilda medarbetare.
Jag tror att man måste peka ut enskilda medarbetare för att det ska bli någon ändring i min livstid. Och jag tror att Deep Ed måste inse att han trots sina medvetna ansträngningar härbärgerar sexism inom sig. Det är ingen förolämpning. Man kan vara schysst ändå, särskilt om man jobbar på att ge akt på det.
Andra bloggar om: sexism, bloggosfären, debatt
Själv har jag sen tonåren varit en försiktig själ som är rädd för att uttrycka mina åsikter (därför vågade jag inte uttrycka mig i SKOM). Livrädd för att tycka fel har jag knappt vetat om att att jag eventuellt hyst några åsikter, så det är fantastiskt att känna att jag nästan njuter av att debattera. OK, jag har fått några basebollsträn på mig, särskilt i kommentarerna hos Deep Ed. Men Deep Ed är snäll, hur snäll fattade jag inte förrän jag trampat i klaveret med mina svar på hans fråga. Men han skulle behöva tänka lite mer på det här ämnet och kanske snacka om det med sin fru.
Batbut har också refererat till debatten. Debatten pågår nu framför allt i kommentarerna. Det är roligt att ämnet engagerar så många så att folk bryr sig om att kommentera.
Och självklart har jag rätt. Hahaha. Skämt åsido, min slutsats är att sexism är något som är väldigt mycket en del av vårt samhälle och en del av oss, så det är väldigt svårt att få syn på. Om man har tur reagerar man på det när man själv drabbas. Ofta inte ens då, för man är så jäkla inlärd på att "så här är det bara, lite skoj får man väl ta, nu ska jag inte vara ett hysteriskt fruntimmer som urholkar ordet sexism". Det sista retar mig oerhört. Jag anser att man visst ska vara ett hysteriskt fruntimmer som urholkar och utmanar de normer och definitioner som oftast män satt upp. Det är så vi fått rösträtt, så vi fått jobb, och nästan lika lön.
Jag minns när min klassföreståndare (en äldre man, kanske 45 år då) i mellanstadiet gick förbi mig bakifrån och nöp mig i häcken. Jag var 12 år. Jag visste inte vad jag skulle säga eller hur jag skulle reagera. Jag vet det knappt nu.
Kanske känner man igen vardagssexism på att det är en handling eller kommentar som den som gjorde det inte skulle göra mot en kvinna/man i mogen medelålder och med liknande eller överlägsen status. För jag tror att sexismen mest drabbar unga kvinnor och möjligen även unga män. Äldre har mer etablerade positioner och är farligare att göra narr av.
Ett annat fall: när jag började på min nuvarande arbetsplats fick vi in ett klagomål från en kvinnlig tittare. Jag och två manliga äldre chefer tittade på inslaget som gick såhär: "Vad många dom e, och så lika dom e, o så likadana frisyrer..." Till bilder av kvinnliga rumpor + bakhuvuden som åkte ut på en isrink.
Tänkte kopiera hela manuset och lägga här, men hittar det inte just nu. Det handlade om konståkning i grupp, en sport som mest utövas av kvinnor och som Sverige är världsledande i, men reportern (som var helt okunnig om sporten, men tydligen inte heller nyfiken på den) fann det mer relevant i ett inslag på 1.30 min att intervjua en vaktmästare om säkerheten kring arrangemanget:
- ja, vi vill att tjejerna ska känna sig säkra...
- Åker du själv?
- Nä...jag håller mig utanför rinken.
Inslaget avslutas med att det ryska laget får sjunga sin hejarramsa. "Nä, men det var väl harmlöst" sa de båda manliga cheferna.
Jag reagerade inte heller. Förrän 12 timmar senare. Då hade min hjärna liksom lagt ihop ett och ett. Jag och Sanna bad den kvinnliga redaktionschefen att få göra ett motsvarande inslag om rugby ("så många de är, och så lika de är, så likadana frisyrer och benskydd..."), men se det gick inte för sig, för det vore att peka ut enskilda medarbetare.
Jag tror att man måste peka ut enskilda medarbetare för att det ska bli någon ändring i min livstid. Och jag tror att Deep Ed måste inse att han trots sina medvetna ansträngningar härbärgerar sexism inom sig. Det är ingen förolämpning. Man kan vara schysst ändå, särskilt om man jobbar på att ge akt på det.
Andra bloggar om: sexism, bloggosfären, debatt
posted by Space babe at Monday, January 16, 2006
10 Comments:
Jag har aldrig sagt att jag inte "härbärgerar sexism" inom mig. Det var inte det som det hela handlade om: du anklagade mig för att vara sexist när jag bad om ett förtydligande så ödmjukt som jag kunde. För övrigt är det stor skillnad mellan att "härbärgera sexism" dvs. en social omedveten konstruktion som ärvts och att vara sexistisk dvs. uttrycka sexistiska argument och uttalanden medvetet. Du har ansett mig vara det sistnämnda, så också din man. Detta tänker inte jag finna mig i. Att vi sedan alla är en del av ett tidigare patriarkalt samhälle och därmed har åsikter intrinsikalt i oss är något helt annat.
Och jag ser ingen anledning att "prata med min fru". Min bekantskapskrets har alltid bestått av 95 % kvinnor. Jag kan ibland upplevas förstå kvinnor bättre än andra kvinnor gör. Att pådyvla mig någon unken macho-aktighet är jävligt lågt och gör mig både ledsen och förbannad.
"Och jag tror att Deep Ed måste inse att han trots sina medvetna ansträngningar härbärgerar sexism inom sig. Det är ingen förolämpning. Man kan vara schysst ändå, särskilt om man jobbar på att ge akt på det."
Det är just den typen av argument som får män att ta avstånd från allt vad feminism heter. Den typ av argument som säger att "man KAN ju vara schysst fast man har handikappet att ha en penis" och sen ska man stå där och huka sig och vara tacksam över att man får leva en dag till.
Ett bra inlägg, även om jag inte håller med i allt. *s*
En fråga, Du skrev: "Kanske känner man igen vardagssexism på att det är en handling eller kommentar som den som gjorde det inte skulle göra mot en kvinna/man i mogen medelålder och med liknande eller överlägsen status."
Innebär det att det enbart är yngre tjejer som råkar ut för sexism? Det finns snygga medelålders damer också. Är de inte attraktiva nog eller kan det möjligen vara så att de har mer skinn på näsan och biter ifrån, och därigenom inte blir drabbade? Återigen, jag har ingen direkt åsikt i frågan (ännu) utan är nyfiken på tankegångarna.
Att göra en generell debatt personlig är sällan en bra idé. Jag tycker debatten redan har hamnat vid sidan av ämnet i sig, och därmed blivit rätt ointressant eftrsom pajkastning inte för framåt.
F ö känner jag, som gammal Grupp 8-medlem igen tongångarna. Inget nytt under solen. Nästan.
Batbut: Sexism har ingenting med attraktion att göra. Jag tror absolut att äldre kvinnor kan råka ut för sexism också, och att de kanske är ännu sämre på att upptäcka det än de i min generation.
Tala om att förstöra den verkliga innebörden av vad ordet sexism står för.
Vi bär alla fördomar inom oss, OAVSETT kön, och att reagera såsom space babe gör motverkar enbart de verkliga problem som faktiskt finns.
Jag känner inte space babe men reagerar hon på det här sättet hela tiden så kommer livet att bli väldigt påfrestande och vänkretsen snäv.
Ifrågasättanden är bra och deep.ed har mitt fulla stöd.
Vad handlar detta om?
1: Mathimlen kände sig kränkt på jobbet (jag vet inte om jag hade blivit kränkt,men HON blev det
2: Deep Ed ville veta vad Mathimlen menade eftersom han inte tyckte det verkade så farligt och fick höra att HAN var sexist pga katt&tuttbilden
3; Mathimlen bad om ursäkt (vilket var snyggt gjort)
Och nu?
Mathimlen KÄNDE sig ju kränkt, det kan vi ju inte någon ta ifrån henne..
Servicekillen kunde väl ha be henne om ursäkt på samma sätt hon bad Deeped om ursäkt...
"Härbärgerar sexism" är ett kul uttryck...det gör jag...Kan inte Mathimlen få fortsätta blogga om annat nu....
VÄnta Jenny. Ursäkten innehöll fortsatta påpekanden om min eventuella medvetna sexism...
amber - debatten var inte ens från början "generell". Du har uppenbarligen seglat in och tycker till lite von oben.
"prästen" deep ed måste vara den måste tröttsamma människa i bloggosfären.
Post a Comment
<< Home