Slarvsylta på 4 språk- Drottningsholmspaviljongen
Warning! If you ever plan to visit Sweden, Stockholm and the Drottningholm Castle - bring your own picnic food, because the food at the only restaurant there is atrocious.
Avertissement! Si vous projetez visiter la Suède, Stockholm et le château de Drottningholm - apportez votre propre nourriture de pique-nique, parce que la nourriture au le seul restaurant là est terrible.
警告! 如果您曾经计划访问瑞典, 斯德哥尔摩和 Drottningholm 城堡- 带来您自己的野餐食物, 因为食物在那里唯一的餐馆惨酷的难吃。
Paviljongen behöver Elake Kocken Gordon Ramsey, och det snabbt! Lunchen är billig och äcklig. 65 kr för färdigkryddade torra kycklingspett (krydda = grillkrydda). Fyra, fem stycken magra pinnsnodda stackare, en liten hög med ris, oväntat stark men väntad sweetchilisås ur flaska, ett isbergssalladsblad och två skivor gurka, en klyfta tomat. Trots den vidriga smaken tvingade jag mig själv att äta upp allt, för jag hade min vana trogen inte käkat frukost och klockan var lunch. Det fick jag en pik för efteråt av vår kypare:
- Sa inte du att maten var vedervärdig? Va bra att du lämnade något kvar på tallriken.
Jag bemödade mig inte med att svara honom. När jag tidigare sagt att maten inte smakade bra så undrade kyparen vad det var för fel på den. Han sa att han själv ätit rätten som smakat gott. Enligt honom var jag den första som sagt att det inte var gott.
Ja, vad kan man mer säga än att smaken är som baken. Och att det var första och sista gången jag sa att maten smakade illa på Paviljongen då jag aldrig mer kommer gå dit.
Mitt sällskap åt kokt torsk med skaldjursås (vit sås som det simmade fyra räkor i), 1,5 potatis och likadan grönsaksranson som jag, plus en klyfta citron och en liten dillkvist. Den smakade mindre än mat jag fått på sjukhus.
Det är verkligen tråkigt att en sån fin plats som Drottningholm inte har en bättre servering. Kanske är deras à la carte bättre, men lunchen är liksom ett ställes chans att bevisa sig. Är inte den bra har man ingen lust att gå dit och spendera mer pengar.
Fyfasen för dåliga kockar med noll ambition. När mina föräldrar hade lunchkrog och kvarterssylta så var det åtminstone hemlagad mat av vår trogne pakistanske kock Ali.
Andra bloggar om: Drottningholm, Drottningholms slott, restaurang, Paviljongen, varning
Avertissement! Si vous projetez visiter la Suède, Stockholm et le château de Drottningholm - apportez votre propre nourriture de pique-nique, parce que la nourriture au le seul restaurant là est terrible.
警告! 如果您曾经计划访问瑞典, 斯德哥尔摩和 Drottningholm 城堡- 带来您自己的野餐食物, 因为食物在那里唯一的餐馆惨酷的难吃。
Paviljongen behöver Elake Kocken Gordon Ramsey, och det snabbt! Lunchen är billig och äcklig. 65 kr för färdigkryddade torra kycklingspett (krydda = grillkrydda). Fyra, fem stycken magra pinnsnodda stackare, en liten hög med ris, oväntat stark men väntad sweetchilisås ur flaska, ett isbergssalladsblad och två skivor gurka, en klyfta tomat. Trots den vidriga smaken tvingade jag mig själv att äta upp allt, för jag hade min vana trogen inte käkat frukost och klockan var lunch. Det fick jag en pik för efteråt av vår kypare:
- Sa inte du att maten var vedervärdig? Va bra att du lämnade något kvar på tallriken.
Jag bemödade mig inte med att svara honom. När jag tidigare sagt att maten inte smakade bra så undrade kyparen vad det var för fel på den. Han sa att han själv ätit rätten som smakat gott. Enligt honom var jag den första som sagt att det inte var gott.
Ja, vad kan man mer säga än att smaken är som baken. Och att det var första och sista gången jag sa att maten smakade illa på Paviljongen då jag aldrig mer kommer gå dit.
Mitt sällskap åt kokt torsk med skaldjursås (vit sås som det simmade fyra räkor i), 1,5 potatis och likadan grönsaksranson som jag, plus en klyfta citron och en liten dillkvist. Den smakade mindre än mat jag fått på sjukhus.
Det är verkligen tråkigt att en sån fin plats som Drottningholm inte har en bättre servering. Kanske är deras à la carte bättre, men lunchen är liksom ett ställes chans att bevisa sig. Är inte den bra har man ingen lust att gå dit och spendera mer pengar.
Fyfasen för dåliga kockar med noll ambition. När mina föräldrar hade lunchkrog och kvarterssylta så var det åtminstone hemlagad mat av vår trogne pakistanske kock Ali.
Andra bloggar om: Drottningholm, Drottningholms slott, restaurang, Paviljongen, varning
posted by Space babe at Wednesday, August 09, 2006
8 Comments:
En positiv överraskning i sammanhanget inträffade när hustrun, jag och dotter nr 5 (lillskrutten) skulle bevista ett motorvägssluk mellan Lofthammar och Söderköping. Dotterns pannkakor med glass var hemlagade, med nästan en smula crepes-feeling (frankrikenerven vibrerade). Hustrun beställde en pasta med lax, och får en en stor portion, som både ser god ut och faktiskt luktar rejält med lax.
Dock hade någon bemödat sig om att krydda lite extra, så pass mycket att såsen var oätligt het.
Efter någon tugga insåg vi att maten måste lämnas tillbaka, och hustrun går til kassan. Inga bekymmer svarar kassörskan, och frågar därefter om hon får smaka på såsen från hustruns tallrik. Självklart få hon det, och konstaterar; -Vilken jäkla miss. -Detta är ju dränkt i cayennepeppar!
Hustrun hör sedan hur hon läxar upp kocken, innan hon efter någon minut återvänder med en ny portion som var mycket mycket god.
Service ut i fingerspetsarna, och med jättehög ambition!
HON skulle driva Drottningholmspaviljongen!!
Jamen, eller hur Fibbler, får man ett bra bemötande kan man ju ursäkta fadäser, som jag gjorde då på Teaterbaren.
Hade jag restaurang och fick reda på att en kypare hade betett sig, så hade han fått sparken på momangen!
Ja, precis som rosa fluff säger, så hade jag toksparkat en servitör som kommer o drygar sig även om jag kanske i hans sits hade tänkt precis det han sa..). Man mäste nog fasiken vara smidigare än så.
/Redaktionen FastFoodLovers
Har ni behövt sparka ngn ngn gång?
xtian: Ja, han hade gärna fått tänka - inte tala.
Ondskan: När vi tog över vår kvarterskrog kom förutom Ali även en diskerska med på köpet. Hon var sjuk varje måndag eller fredag. Hon blev inte långvarig.
Välkommen till Mathimlen, too-ticki! Ja, vänlig service är allt som skiljer mellan om man ger en dålig krog en chans till eller ej.
Problemet med restauranger längs med turiststråk är att de lever på det och inte behöver anamma så mycket ambition. Om folk bara kommer en gång och aldrig igen så gör det dem inte så mycket, folk lär fortsätta dundra in när svälten är nära typ.
Men i längden tror jag att de gör sig själva en otjänst. Rykten går långväga nu för tiden och med skarpa varningar på fyra språk -- vem kan ignorera det.
Känns uppmuntrande att läsa om norman fs upplevelse från vägkrogen med ambition. Människor som den kassörskan borde styra servicevärlden.
Post a Comment
<< Home