Ont i hjärtat
Det gör ont när man ser bilderna från Afghanistan i SvD. När man själv har barn och försöker hålla dem med kläder uppdaterade efter den rådande årstiden, så blir bilderna kanske ännu värre.
Jag vill skänka pengar nånstans! Rädda barnen kanske? Röda korset?
Innan jul ville jag skänka pengar till Stadsmissionen. Jag har fortfarande inte lyckats. Idag på vägen hem satte jag mig mittemot en man som var tydligt drogpåverkad, och jag kände hur vi alla i vagnen tyckte han var skitjobbig. Han tände till och med en cigarett! En biljettkontrollant sa till honom. Jag flyttade på mig, först till ett annat säte, sen till en annan vagn. Grunnade lite på om jag borde ha dåligt samvete, om jag har dubbelmoral, som å ena sidan känner starkt för samhällets missanpassade, å andra sidan inte vill ha dem in my face, bestämde mig för att om min syster till exempel också var en skitjobbig jävel, så skulle jag undvika henne kraftigt också. No guilt alltså.
Milka, för goda fläskrecept, se Lagers tabberas!
Jag vill skänka pengar nånstans! Rädda barnen kanske? Röda korset?
Innan jul ville jag skänka pengar till Stadsmissionen. Jag har fortfarande inte lyckats. Idag på vägen hem satte jag mig mittemot en man som var tydligt drogpåverkad, och jag kände hur vi alla i vagnen tyckte han var skitjobbig. Han tände till och med en cigarett! En biljettkontrollant sa till honom. Jag flyttade på mig, först till ett annat säte, sen till en annan vagn. Grunnade lite på om jag borde ha dåligt samvete, om jag har dubbelmoral, som å ena sidan känner starkt för samhällets missanpassade, å andra sidan inte vill ha dem in my face, bestämde mig för att om min syster till exempel också var en skitjobbig jävel, så skulle jag undvika henne kraftigt också. No guilt alltså.
Milka, för goda fläskrecept, se Lagers tabberas!
Labels: Afghanistan, fläsk, missbrukare
posted by Space babe at Friday, January 12, 2007
4 Comments:
Det svämmar ju över av behjärtansvärda ändamål överallt. Man får inse att man inte kan hjälpa alla hur gärna man än vill. Jag ger pengar till aids-forskning som jag känner starkare för än mycket annat. Då går pengar också till undermåliga vårdförhållanden i tredje världen. Om man bryr sig om precis allt där man sitter i sitt överflöd så blir man tokig. Men jag har svårt att förstå dom som tänker att nöden är så stor så vad jag än gör spelar ingen roll så därför gör jag ingenting. Sedan finns det en massa för- och lika många nackdelar med bistånd i olika former men det är för långt att dra här.
Sedan med missbrukare och all misär här hemma, jag vet inte, jag brukar göra som du. Vad annat kan man göra? Stå ut? Uttrycka förståelse och säga... ja vadå?
Jag hade en kompis en gång, nu har vi tappat kontakten, som arbetade med hemlösa som brukade säga att istället för att ge pengar så brukade han ge en frukt eller en smörgås. Det var inte poppis alla gånger men det gick åtminstone inte till missbruk. Jag vet inte hur man ska göra. Så förutom mitt starka engagemang för hiv- och aidsforskning så gör jag som många andra när jag stöter på missbrukare - jag tittar eller går åt ett annat håll.
I Paris bad de som tiggde ofta om en ticket restaurant, vadheterdet rikskuponger. Dem kan man inte köpa spritoknark för om det är det man är orolig för att ens pengar ska gå till. Sen kan man ju förstås inte ge till alla, eller ens en bråkdel. Men när jag skäms extra mkt för att jag tittat åt ett annat håll dövar jag mitt samvete med lite pengar till Stadsmissionen. Som avlatsbrev.
Vad gäller Afganisatn finns ju Svenska Afganistankommittén: http://www.sak.se/
På UNICEF kan man bli världsförälder också.
Själv är jag rädd för missbrukare, jag tycker det är hemskt obehagligt att gå förbi gängen kring Liljeholmen t.ex. Men det betyder ju inte att jag inte vill att de ska få mat och husrum och bättre liv:-)
Tack för tipset Space Babe!
Det här med ens egna ekonomiska situation, tiggare hemma och hjälpbehövande lågnt bort är knepigt. Själv har jag haft väldigt svag ekonomi de senaste 3-4 åren, men det kändes väldigt rätt att ändå betala en hundring i månaden till UNICEF.
Tiggare ger jag sällan pengar, men jag försöker att se på dem och säga nej eller skaka på huvudet. Inte bara titta bort och låtasas som om jag inte lagt märke till dem. Jag vet inte om det betyder något för dem, men det betyder något för mig. Jag önskar att jag slapp se dem, men de lever mitt i min vardag och jag vill inte blunda för hur den ser ut. (Och här vill jag bara understryka att detta känns rätt för mig, det betyder givetvis inte att jag ser negativt på folk som gör annorlunda.)
Däremot tvekar jag inte att flytta på mig om någon som luktar illa sätter sig bredvid mig. Idag flyttade jag mig för att en helt vanlig tjej stank outhärdligt av cigarettrök. Jag skulle inte ha några problem att förklara varför jag inte sitter i stank vare sig för henne eller för en utslagen person som luktar illa. (Däremot har jag svårt att ta upp en sån sak på jobbet, men det är en annan femma.)
Post a Comment
<< Home