bra sagt

den ständiga friluftsdag som det innebär att leva.
läs schampoo rising! hon skriver så mkt som jag kan skriva under på, t ex

Krävande jobb är precis som friluftsdagarna i skolan, eller för den del alla gymnastiklektioner. Upp och hoppa, ut och rör på dig! De är kalla, obehagliga och egentligen bara för väldigt orädda och hurtfriska människor. Det var aldrig så skönt att komma hem och krypa upp i soffan som efter en friluftsdag.

Så är det med jobb man oroar sig för också. Ju svårare jobb, desto kallare och blötare friluftsdag.
Och då skriver jag ändå bara korta texter - något annat mäktar jag inte med. Att skriva en roman måste ju vara som att klafsa omkring i månader på Antarktis.

Ny favoritblogg

Len Fisher! Och posten jag länkar till passar perfekt under lätt skrivvånda. För att inte tala om hur vackert efternamn han har, som vore han en nära släkting till familjen i världens bästa Six Feet Under.
Hittat via Matälskaren Lisa.

Pontus by the Sea och frilanstips

Åh, det var en underbar dag igår. Jag åt lunch med Ana i tjusig tröja, Jenny med Paris i blicken samt söta Gitto och stilige Magnus på Pontus by the Sea.

Alltså, jag tycker nog att det är lite mesig mat där. Korv ser inte jag som matlagning. Jag kan visserligen hålla med om att fisken var vällagad. Den var inte det minsta överkokt, vilket verkligen måste va en konst i ett storkök, och dessutom var inte tomatsmaken så där svidande dominant som en mindre kunnig kock kan låta den bli. Men fisk i tomatsås är nog inte riktigt min grej, helt enkelt. Jag hade velat ha mera fett. Jag minns en gratinerad fisk jag åt på Opus för typ ett år sen, innan det franska ägarparet sålde. Den var så krämig, men inte föör krämig. Och bara smälte i munnen. Jag älskar saker som smälter i munnen. Jag är så dålig på att beskriva smaker. Min motsats är Vinlusen, ord som fläder, durian osv bara svävade ur hans mun utan minsta ansträngning och naglade fast de flyende smakerna i medvetandet.

Nå, fick massa bra frilanstips av Ana. T ex att skriva ner alla bra idéer i en liten bok, att skicka ut typ en idé (tre e för många) per mejl till 15 redaktioner. Vänta en vecka (kanske ringa upp dem då?) och sen veckan därpå - attack igen! Vara så där systematisk och satsa på kvantitet, istället för att sjunka ihop som en sacco-säck för att en redaktör säger nej. Enkla grejor, egentligen, om man tänker efter, men så svåra att omsätta i praktiken. Särskilt för mig som då och då måste ligga kvar i sängen och begrunda livets svårigheter. Måste o måste, men, typ.

Och hur ska man hinna skriva frilansartiklar när man måste blogga om alla underbara människor man träffat?