Pontus by the Sea och frilanstips

Åh, det var en underbar dag igår. Jag åt lunch med Ana i tjusig tröja, Jenny med Paris i blicken samt söta Gitto och stilige Magnus på Pontus by the Sea.

Alltså, jag tycker nog att det är lite mesig mat där. Korv ser inte jag som matlagning. Jag kan visserligen hålla med om att fisken var vällagad. Den var inte det minsta överkokt, vilket verkligen måste va en konst i ett storkök, och dessutom var inte tomatsmaken så där svidande dominant som en mindre kunnig kock kan låta den bli. Men fisk i tomatsås är nog inte riktigt min grej, helt enkelt. Jag hade velat ha mera fett. Jag minns en gratinerad fisk jag åt på Opus för typ ett år sen, innan det franska ägarparet sålde. Den var så krämig, men inte föör krämig. Och bara smälte i munnen. Jag älskar saker som smälter i munnen. Jag är så dålig på att beskriva smaker. Min motsats är Vinlusen, ord som fläder, durian osv bara svävade ur hans mun utan minsta ansträngning och naglade fast de flyende smakerna i medvetandet.

Nå, fick massa bra frilanstips av Ana. T ex att skriva ner alla bra idéer i en liten bok, att skicka ut typ en idé (tre e för många) per mejl till 15 redaktioner. Vänta en vecka (kanske ringa upp dem då?) och sen veckan därpå - attack igen! Vara så där systematisk och satsa på kvantitet, istället för att sjunka ihop som en sacco-säck för att en redaktör säger nej. Enkla grejor, egentligen, om man tänker efter, men så svåra att omsätta i praktiken. Särskilt för mig som då och då måste ligga kvar i sängen och begrunda livets svårigheter. Måste o måste, men, typ.

Och hur ska man hinna skriva frilansartiklar när man måste blogga om alla underbara människor man träffat?

Pontus by the sea

Var där med svärmor idag. Glömde plånboken hemma, visserligen var det sagt att hon skulle bjuda, men boy, vad det känns konstigt att inte ha ett bankkort till hands! Nästan lika konstigt som att inte ha en mobiltelefon.

Pontus by the sea har verkligen en prisvärd och bra buffé. Idag serverades kolja i vinsås med potatis, kalops med hela rödbetor, omelett samt löksoppa som man tar i små söta glaskoppar - perfekt. Jag var egentligen inte så jätteimpad av maten just idag, möjligen beroende på att jag igår själv lagade fisk i vinsås (svärfars recept som maken förfinat och jag efterapar - hemligheten är 2 droppar tabasco i såsen)till middag igår. Till det vill jag ha riven morot. Det blir så fin smakbrytning med den söta moroten mot den vinsyrliga såsen.
Kalopsen var inte heller anmärkningsvärd, välkokt men något för osalt. Det är iofs inget som inte ett par tag med saltkvarnen lätt rättar till, men jag tycker god mat inte ska behöva några tillsatser. Med reservation för att min egen salttolerans kan ha blivit betydligt högre sen jag träffat min man, men - nej.
Men det var helheten. Det fina rymliga lokalen, den fint upplagda buffén. Inga jättestora kantiner, utan karotter av hemtrevliga dimensioner som personalen flitigt bytte ut eller fyllde på. Det gjorde att allt kändes väldigt färskt och nylagat.
För 89 kronor tycker jag det är ett kap. Det är perfekt att gå dit på långlunch med en god väninna och prata bort ett par timmar. Jag var förvånad över att lunchanstormningen som jag väntade mig aldrig blev av. Kanske har folk inte förstått att det är ett bra ställe.

Nästa gång ska jag prova Mornington!

Ett lunchtips till

Jag samlar på bra lunchställen. Åh, vad jag saknar Opus. Efter ägarbytet har de visserligen fortfarande lunchöppet, men inte längre en ständigt varierande lunchmeny.

Bra lunchställen är enligt mig ställen med goda luncher. Sen skiter jag fullständigt i GI och fettsnålhet etc. Iofs så tror jag inte att jag skulle (i längden) gilla mat som dryper av fett i onödan. Fettet ska spela roll.

Jo, Smarta Sara rekommenderar Pontus by the sea (Skeppsbron 2). Den lunchen är dessutom billigare (89 kr) än Morningtons och ligger praktiskt taget på söder!