Jobbskryterier m viss ödmjukhet

Kan inte låta bli att visa ett mejl jag fick av en uppdragsgivare när jag bad honom bli min referens till ett jobb jag söker. Det är balsam för själen för en så självkritisk människa som jag.

ABSOLUT!
Jag har inte kommenterat dina mejlkonverasationer men jag är mycket imponerad. Kort, snabbt, tydligt och vänligt. Extremt välskött. Ditt redigeringsarbete med XX:s text har jag inte kommenterat som sig bort heller. Mest beror det på att jag inte läst om texterna du redigerat ordentligt, men det hänger kanske också ihop med att du lyckats väl med din redigering. Det är inte direkt synligt vad du gjort om man inte letar, men det märks. Men det hör ändå till saken att din redigering varit betydligt mer än en vanlig genomgång med rödpennan. Om jag sett rätt vid mina stickprovskontroller så har du helt enkelt skrivit om en hel del.

Ja, alltså, vad jag försöker säga är att du kan räkna med de bästa omdömen från mig om Y-företaget skulle höra av sig.

/K

Ngt som tyvärr kommer med min form av höga krav på mig själv är att jag också ställer rätt höga krav på andra, vilket ibland kan leda till konflikter och frustration... Men jag har iaf sjukdomsinsikt numera.

Skryt, skryt

Titta här vilken trevlig artikel! Skribenten hade även en grej om kinesiska nyåret i DN På stan i torsdags.

Jag har börjat i min gamla kör igen. När jag första gångne gick med 2001 bestod den av en tapper skara på kanske 10 medelålders, mest äldre kvinnor. Jag drog säkert ner snittåldern med 10, 20 år då. Efter barnledigheten 2005 fick jag inte ihop tiden och slutade, dessutom var jag trött på repertoaren.

Nu är kören bara en spillra av den spillra den redan var, vilket passar mig. Då får jag sjunga mycket och höras. Jag ska t ex få sjunga Ave Maria och verssolo på en annan Marialåt på Maria Bebådelsedag 9 mars. Hurra! Eftersom jag tänker ställa upp i Idol måste jag sjunga så mycket solo som möjligt för att öva upp min publiktolerans.