Jobbskryterier m viss ödmjukhet

Kan inte låta bli att visa ett mejl jag fick av en uppdragsgivare när jag bad honom bli min referens till ett jobb jag söker. Det är balsam för själen för en så självkritisk människa som jag.

ABSOLUT!
Jag har inte kommenterat dina mejlkonverasationer men jag är mycket imponerad. Kort, snabbt, tydligt och vänligt. Extremt välskött. Ditt redigeringsarbete med XX:s text har jag inte kommenterat som sig bort heller. Mest beror det på att jag inte läst om texterna du redigerat ordentligt, men det hänger kanske också ihop med att du lyckats väl med din redigering. Det är inte direkt synligt vad du gjort om man inte letar, men det märks. Men det hör ändå till saken att din redigering varit betydligt mer än en vanlig genomgång med rödpennan. Om jag sett rätt vid mina stickprovskontroller så har du helt enkelt skrivit om en hel del.

Ja, alltså, vad jag försöker säga är att du kan räkna med de bästa omdömen från mig om Y-företaget skulle höra av sig.

/K

Ngt som tyvärr kommer med min form av höga krav på mig själv är att jag också ställer rätt höga krav på andra, vilket ibland kan leda till konflikter och frustration... Men jag har iaf sjukdomsinsikt numera.

Blommar vart tusende år*

Tänkte skriva nåt om att jag uppdaterar så sällan nuförtiden. Och att jag tror det beror på att jag har delat ut bloggadressen till så många, så jag börjar bli hämmad. Det börjar bli för många potentiella ögon som kan bedöma det jag skriver. Inte för att jag tror att jag har mycket mer än en handfull återkommande läsare, men ändå. Det fanns en tjusning i anonymiteten. En kravlöshet.

Åh, vad jag beundrar alla som kan skriva obehindrat, om så bara till synes. Jag hade en annan tankegång där jag ville referera till Min kroatiska näsa, en kortfilm av Rickard Dinter som Magdalena tipsade mig om. Där sa han bl a att han tyckte det var jobbigt att få barn för då skulle folk förstå att han haft sex. Det är lite så jag känner med skrivandet, och det är kanske det största hindret för mig att skriva. Ibland vill jag inte att folk ska veta något om mig. Men för det mesta öppnar jag mig på vid gavel och berättar öppet om det mest privata. Ja, människan (dvs jag) är konstig.

*Så kallade mamma min yngsta farbror, alltid utom hörhåll för honom, som en pik för att han log så sällan. Hon var rätt bra på öknamn, mamma.

Gåtan Zaremba

K påpekar i en kommentar att det finns andra åsikter om Maciej Zaremba. Jag tyckte vid omläsning av mitt inlägg att jag braskar lite lagom: jag är alltså inte alltid övertygad av hans argumentation efter läsning (knappt så jag minns den faktiskt), men jag njuter alltid av hans berättarstil under läsning. Det är det som är bedriften.

K leder mig till en blogg som länkar till en gammal SvD-artikel av Erik Wijk om just Zaremba. Ämnet är fascinerande, berättarstilen urtrist. Jag orkar knappt ögna igenom den. Fast jag vet att jag borde, och att jag vill! Så kan det också vara att läsa god journalistik. Så är det oftast att läsa god journalistik, tyvärr. Det är väl det som jag misstänker är Zarembas storhet, snarare än otadligt researcharbete eller klanderfri rapportering. Hans material filtreras alltid genom hans temperament, det är det som gör det till fantastisk läsning. Jag läser honom som skönlitteratur. Han kanske borde skriva romaner istället. Här iaf ett stycke från Wijks artikel som är intressant bland röran:

Jag kommer här osökt in på Zarembas metod.

Typartikeln börjar med det stora konkreta exemplet. Det är svensk vardag, igenkännligt, hemska saker sker, tydligt avståndstagande. Läsaren dras känslomässigt in i texten och detaljrikedomen antyder att skribenten vet vad han talar om, hans upprördhet att han själv är rättrådig. Han har uppenbarligen förstånd och hjärta på rätt ställe. Därför finns det ingen anledning att betvivla det mer filosofiska och historiska resonemang som följer - och som går ut på att det svenska systemet är unikt – förenklingen och urvalet måste ju vara baserat på samma goda omdöme. Stilen är därtill ledig, intellektet rörligt, tonen antidogmatisk.

Att slutsatsen – det svenska systemet är förkastligt – i sig är en dogm spelar inte längre någon roll, eftersom den verkar så väl underbyggd. Läsaren är redan förförd.

Vakna, FN!

Jag är en stor beundrare av Maciej Zarembas journalistik. Jag är inte helt övertygad av hans argumentation om de lettiska och polska arbetarna och rörmokarna, men jag är helt övertygad om att han vill väl och ser det han ser. Och han skriver så att jag vill fortsätta läsa.

Jag läser inte så mkt internationell eller prisbelönt journalistik, men jag inbillar mig att han är i världsklass.

Den nya serie han inlett på DN Kultur är helt fantastisk. Den handlar om Kosovo. Och här är del 2. Jag är väldigt lite intresserad av forna Jugoslavien. När jag ska försöka läsa in mig på det föredrar jag lättillgängliga former som film (Ingenmansland) eller serieböcker (av Joe Sacco t ex). Zarembas text får mig att vilja läsa mer. Det är en bedrift. Jag vill att han byter ut de svenska referensorterna han använder som exempel och översätter texten till engelska och låter publicera sig i någon engelskspråkig tidning, typ New York Times eller the Guardian, så att texten får en vidare spridning.

En annan text som kan få mig att läsa om ett ämne som jag är alldeles för lite intresserad av är den senaste Orange-vinnaren, har jag en bestämd känsla av.

Bra om svensk litteratur

Läs Jesper Högströms intressanta inlägg om svensk litteratur från Expressen igår.

I skrivande stund

Risvinägern jag använder och som snart måste få en kollega.



Sitter och skriver på artikeln jag sålt. Har prestationsångest. Men inte så att det hindrar mig från att skriva. Skönt. Älskar att ha piskan över mig. Någon jag måste leverera till, som blir ledsen och besviken på mig om jag inte lämnar över en text.

Igår mysig dag med Yiqi som snart ska flytta till Singapore. Vi gjorde jiaozi (dumpling). De blev ganska goda, men hennes sås var FANTASTISK. Hon använder en annan risvinäger än jag, tror jag. Hennes tant/styvmor använder också den där 13-kryddor som jag inte gillar. Det är en krydda som kommer från de muslimska trakterna i Kina, tror jag.

Nä, det är ändå tant Lis jiaozi som regerar. Måste ringa henne och be henne komma och göra lite och frysa in snart. Hon sa att hon skulle ta med sig hemmald köttfärs och färdigmald, för att jag skulle få känna den stora skillnaden. Det blir spännande.

Yiqi snackade om att öppna nudelbar. Eller dumplingbar. Jag lovade att hjälpa till om det blir verklighet. Det skulle vara underbart. Vi förlägger den på Söder, eller vad tycker ni?

Fredag efter fest

Jag tror jag har kommit på vad jag vill skriva om i "min bok", hur jag vill skriva det. Sitter hemma hos Sanna på Kungsholmen och vi har pratat fram det. Hon är så bra kreativt bollplank! Man behöver folk som man kan prata förutsättningslöst med om sina idéer.

Igår personalfest. Jag var i mitt esse, sa massor med människor. Hade på mig den där tajta blålila trikåklänningen, alltså den är verkligen bra till fest! Man kan röra sig helt obehindrat i den, samtidigt som den framhäver en massa goda sidor, hehe.

Fick massor av komplimanger och kallades avdelningens "foxy lady". Idag är jag lite rädd att jag var lite för foxy och lite för glad... Satte mig t ex medvetet hos cheferna och pratade med dem!!! Har småångest över det och annat, t ex min utmanade dans, men hallå! Jag har i alla fall inte legat med nån eller typ, knivskurit nån!

Dessutom märkte inte ens min man att jag var berusad, så bra kontroll har jag över mig själv. Han var förvånad över att jag hade baksmälla idag. Nu, kl 12.30, börjar jag bli nykter.

Mitt namn är tyvärr inte Ronny

Jag älskar Ronny Ambjörnsson. Läste hans bok Mitt förnamn är Ronny om sin klassresa och dyrkade både berättelsen och den kristallklara prosan. Tänk, en akademiker som skriver så man förstår och gläds. Här är en njutbar recension av Fichtelius bok om Persson.

fan vad svårt

det är att skriva. Men försöka bör man.
En jobbig grej med att vara flerspråkig: Man kan räkna med att skriver man på ett språk så dyker det jämt upp en massa uttryck på det andra språket som man får försöka översätta. Men det kanske är likadant för svenskar med engelska uttryck.