Greker greker greker

Idag hände nåt underligt på jobbet. En intervjuperson bad om mitt telefonnummer och ringde efter en stund och frågade om vi skulle ses senare. Det slutade med att vi åt lunch. Kanske skriver jag mer om det i ett annat inlägg.

Vi har just kommit hem från majbrasan. Som vanligt var det grekernas grillspett som var höjdpunkten. Kön var timslång. Efter 40 minuter hade vi kommit kanske 5 meter och det var kanske 30 pers framför oss. Jag frågade en grek jag känner om han kunde langa lite bakvägen. Han sa att det var lite svårt. Jag blev lite sur, men hade också förståelse. Jag VILL egentligen inte gå bakvägen. Men fan för ineffektiva verksamheter.

Det är likadant på kinesiska ambassaden. Jag VILL verkligen inte gå fram till tjänstemannen jag träffat på nån privat tillställning. Men ställd inför utsikten att vänta 100 nummer och när tjänstemannen ifråga vinkar vänligt till sig mig för särbehandling så är det svårt att stå emot.

Greken ägde tidigare den där grekiska grillen mitt emot Ringen. Den var riktigt bra. Han orkade inte så länge. Han fick jobba 24 h om dygnet sa han. Mina tankar går nu till en kinesisk tolkkompis i Uppsala som ska öppna vegetarisk krog vid stationen. Hon älskar mat vilket bådar gott. Men kommer hon att orka?

Greken sa hursomhelst att det finns bra grekiska krogar i Sthlm. Hans bästa tre är Dionysos, Esperia och Faros. De första två har jag varit på. Riktigt bra. Fabulös taramosalata på Esperia. Så mild med en aning fisksmak. Så potatisstinn.

Han diggar även Hosteria Tre Santi hårt. Sa att jag sku hälsa från honom om jag går dit. Ska prova.

Operans bakficka

Var svinhungrig efter intervjun med hovreportern för tysk TV:s räkning. Hade inte ätit nån frukost. Beställde en hamburgare på McD Slussen, men kassörskan frågade om jag kunde tänka mig en cheeseburgare ist, och visst tänkte och sa jag. Men efter två tuggor på den var jag tvungen att gå tillbaka och säga att jag ångrade mig. Osten fick mig att känna kväljningar.
- Men du sa ju att du ville ha den, sa kassörskan.
Jag orkade inte argumentera utan gav bara tillbaka resten av cheeseburgaren till henne. Rent principiellt har hon rätt: jag sa själv att jag kunde ta en cheeseburgare. Rent praktiskt var det korkat av henne och dåligt för McD. De förlorade mycket av den lilla goodwill de eventuellt hade hos mig.

Den latenta rättshaveristen i mig skrev snabbt ihop ett brev till McD:s ledning, komplett med tidpunkt och vilken kassa hon stod i.

Så lunch. Jag gick till Operakällarens bakficka. Sist jag åt på Roppongis snabbställe vid Gallerian blev jag nämligen dålig i magen efteråt, så jag håller mig därifrån ett tag. Bakfickan hade egentligen ingen lunchrätt som lockade: lax-wallenbergare samt viltfärsbiffar med chèvre. Gick förbi Naglo bara för att kolla vad de hade. Det såg väldigt snofsigt ut.

Hovmästaren (foto på honom på hemsidan om ni följer länken!) granskade mig snabbt nerifrån och upp när jag kom in i rosa täckjacka, vita vandringskängor och ryggsäck från Haglöfs. Jag frågade och fick se lunchmenyn. Där fanns inget jag ville ha heller.
Av någon anledning fann jag det lämpligt att säga:
- Nä, det får bli Bakfickan istället.
Kanske ville jag att han skulle förstå att jag var en gäst som stod högre i social rang än min klädsel gav sken av. Jo, det var nog så.

Jag gick till Operan igen. Där var fullt. Servitriserna stressade. De var inte särskilt tillmötesgående men jag översåg med det. Har beslutat mig för att bemöta otrevlighet på ett vänligt sätt, nämligen. Jag lyckades väl sådär, men ändå. Jag tände inte till på alla cylindrarna eller blev mordiskt hämndlysten.

Tog viltfärsbiffen. Den var sådär. Inte alls som Alices rådjur. Champinjonsås, mos och lingon till. Ok. Ville egentligen ha hängmörad biff m pommes och bearnaise, men det var så dyrt! 299 kr! Men det ska jag ha nästa gång. Jag borde lärt mig vid det här laget att alltid beställa det jag verkligen vill ha och är sugen på. Men snålheten bedrar visheten...

Sist Vinlusen och jag lunchade var på Matbaren bredvid Grand Hotell. Det var gott, särskilt knäckebrödet, men dyrt. Särskilt för mellanölet som var en lager från Västerås och kostade 75 kr tror jag. Då fick man typ 33 cl om ens det.

Jaja... jag vill ändå gå på avsmakningsmeny både på Mathias Dahlgren och Frantzén och Lindeberg.

Lycka

Jag läste att man blir lycklig av att göra ngt för andra. Gick i tankarna igenom de välgörenshetsorganisationer jag skulle kunna tänka mig att jobba ideellt för. Bilder av mig läsande för en gamling på vårdhem dök upp i huvudet. Eller ta med dem ut på promenad. Men nej.

Jag ska nog plocka skräp istället. Det stör mig nämligen så mkt när jag går ute i vårt bostadsområde att se allt skräp ligga omkring. Det finns en fantastisk blåsippsbacke i närheten. Folk, till och med tuffa killar, stannar till där och beundrar blommorna. Ingen näns plocka dem. Det finns varianter som är rosa och violetta också. Men till och med i utkanterna av den backen har folk slängt skräp.

En ren miljö gagnar ju verkligen alla i området. Men då måste jag utrusta mig med gummihandskar enkom för detta ändamål och större soppåsar. Dotra kanske vill vara med ibland. Hon och andra barn brukar gilla att samla skräp.

Undrar om det alltid varit så här skräpigt. Jag inbillar mig att det var bättre förr. När jag bodde i Oskarshamn har jag inget minne av att det såg ut såhär. Beror väl delvis på område. Eller så var det för att jag var liten och la inte märke till sånt.

Skräpplockning tror jag verkligen skulle ge mig tillfredsställelse.

En annan sak som gör mig glad, kanske till och med är det roligaste jag gör just nu, eller i alla fall det mest sociala jag gör, är att jag börjat gå i en vincirkel med en drös trevliga människor, de flesta nya bekantskaper. Även om jag känner mig trött och asocial så har jag masat mig dit och jag har alltid kommit gladare och mer energisk därifrån. Tack Vinlusen för att du bjöd med mig!

Det är mindfulness på hög nivå att skåda, sniffa och smaka på vin. Men det som drar lika mycket är faktiskt förtäringen som serveras till. Hittills har det vankats ostsufflé, rillette, chèvre chaud och rådjur med krämig rårisotto (igår). Det ingår också i receptet för lycka att göra roliga saker med andra människor.

Fredagsmiddag modell sunk

Jag hade tänkt äta biff med bearnaisesås till lunch på mässan, men kösystemet och lunchrusningen satte stopp för det. Dock hade aptiten på en rejäl köttbit retats. Det blev en biff från kvarterskrogen istället, och bearnaisesåsen var klart godkänd. Den var i stort sett identisk med den jag tillbringade mina sena tonår med, från Engelbrekts restaurang i Högdalens centrum.

Eftersom rödvinet var slut så blev det en vit marknadsföringspresent från en vinimportör vars PR-människa är en kompis. Jag hoppas inte Skatteverket vill att jag ska skatta för boxen nu. Den är utformad som en väska, behändigt att bära med sig hem, men tror inte den funkar i min cykelkorg.

Den var hursomhelst helt ok. Riktigt god. Eftersom jag numera deltar i en vincirkel borde jag säga ngt om aromerna och nyanserna i smaken, sätta lite ord på den. Men tyvärr. Jag var svimfärdig av hunger och sug på vin. Den var lite halvtorr. Det är vad jag kan säga. Fast jag vet inte om ni ska lita på mig. Jag kanske bara var helt besk i munnen av svält.

Biffen var förvånansvärt mör! Kanske var det häst. Min syrra brukade säga "h-filé" på restaurangen för hon ville inte att gästerna skulle höra att det var häst vi serverade när det stod "biff" på svarta tavlan. Men det är faktiskt himla gott med häst. Restaurang Minerva som haft "ät två betala för en"-annonser sen anno dazumal i DN Påstan etc skriver numera rätt ut: "Vi serverar traditionsenligt hästfilé!"
En del påstår att det är lite sötare än nötkött. Jag tycker lite sötma förhöjer smaken så mig stör det inte.

Tyvärr hade pommes fritesen mjuknat av både väntan och köttsaften. Men allt som allt var det en riktigt lyckad fredagsmiddag. Maken och dotra käkade uppvärmd restpizza från samma restaurang, dock några veckor äldre än min mat.

På Trädgårdsmässan

Jag har köpt ett magnoliaträd! (Står i krukan till vänster om världens finaste unge.) Med benäget bistånd fr svärmor.

Uppdatering: Jag köpte även en ros, New Dawn som jag fallit pladask för efter att ha sett den hos Grått och rött. Plus: 6 plantor stockrosor för 100 spänn och 5 tulpanlökar på köpet (jag snodde en till). Stockrosorna ska vara lila, mörkröda, en röd och en rosa. Tulpanerna är stora och klarröda. Dem ska jag sätta i jorden i morgon.
Mer: Två hjärtskärande prinsessrosa ranunkler för 80 pix.
Glömde tyvärr köpa två små köttätande växter för 60 kr/st eftersom jag vill minska bananflugestammen hemma.

Magnolian (ska få stora vita blommor med rosalila strimmor) köpte vi i en monter som innehades av nöjesparken Liseberg. De visade massa fina magnolior och hade också med sig 10 plantor. När vi köpte fanns det typ 7 kvar. De sålde till inköpspris, sa de. Jag gick på det. Den var rätt stor, en meter, och kostade bara 250. Det tyckte jag var billigt. På köpet fick vi Lisebergskaninen och lika Liseberg-gröna kaninöron på ett diadem (de senare tiggde jag mig till, måste jag erkänna. Kunde inte motstå. Kanske kan jag använda dem om jag klär ut mig till Playboy-bunny nån gång.).

New Dawn fick jag för 120, det tycker jag också är billigt.

Åh, jag älskade att vara på Trädgårdsmässan! Ni borde också gå dit. Jag frågade de som sålde stockrosorna varför de var så billiga, svaret var att mässan tar slut på söndag och de måste bli av med allt tills dess så "ju senare du kommer desto billigare blir allt".

Nå, då är det väl mest bottenskrap kvar också.

Svärmor bjöd på biljett, bilskjuts, lunch och glass! Söta hon. Det var roligt att upptäcka att vi gillade precis samma blommor! Vi tänker göra en asiatisk rabatt och en gammelsvensk rabatt i vår lilla atriumgård. Hurra!

Bonus: Träffade på Kinna i en monter. Jag gick dit för att fråga efter ett lämpligt melliscafé och tyckte hon såg så bekant ut. Plus att hon var väldigt söt. Hon kände igen mig och mindes vad jag hette. Min man har grävt efter spår av döingar på hennes gård.