Mjölkskandalen i Kina

Antalet barn som behandlas efter att ha ätit förgiftat mjölkpulver har nu kommit upp i 53 000. Att en sådan matskandal skulle inträffa var egentligen bara en tidsfråga i Kina. Ända sedan mitten på 90-talet har mina föräldrar och syskon varit jätteoroliga för olika gifter i livsmedlen. Tidningarna har varit fulla med rapporter om kalk i tofun, starka besprutningsmedel i bladgrönsaker, färgämnen i mat som ska vara naturligt mörka. Ibland när jag varit på besök och de sagt: Ät inte det här (ute på krogen), nej vi handlar inte längre det där (på matmarknaden) osv, så har jag känt: Gud vad de är tramsiga. Det har dessutom ofta tenderat att handla om stapelvaror för ett kinesiskt kök, som de jag nämnt: tofu och qingcai 青菜 (pak choi), men även sockerinjicerade vattenmeloner osv. Tydligen var deras oro helt befogad.

Så när mjölkskandalen visade sig inte vara begränsad till mjölkpulver för spädbarn var det inte heller särskilt förvånande. Kinas största producent Guangming 光明, motsvarande Arla, är självklart inblandad. Min syrra sa att hon gett sin yngsta son mjölkpulver importerat från Japan, men färsk mjölk och yoghurt från kinesiska Arla har de naturligtvis druckit en del av.

Det tragiska är att det (iaf så långt) var ännu värre 2004, då hade mjölkleverantörerna istället tagit bort protein från mjölken och det ledde till att spädbarn fick näringsbrist och dog, ett 70-tal enligt wiki, på andra hemsidor anger man bara de säkerställda 13 bebisarna.

Det finns för övrigt en lång artikel om "China food safety" på Wiki, mkt läsvärd inte minst för att få ett hum om hur fantasifulla och skrupelfria de människor är som gör sådant.
Vegetarisk kyckling. Bildkälla

Jag höll på att skriva ut ett sparat recept på kålrot från Matälskaren och fick slå upp "seitan" som visade sig vara mian jin 面筋. Då påmindes jag om su ji 素鸡 (vegetarisk kyckling) som min mormoster hade fått för sig att min pappa älskade.
Friterad suji med träöron, en specialitet från min pappas födelsestad Shanghai. Bildkälla

Mormoster älskade pappa. Så varje dag stod det en skål plikttroget friterat skivad suji med träöron på bordet. När jag återvände 1997 och såg henne för sista gången hade mina föräldrar slutat köpa suji pga rädsla för att det innehöll kalk eller annat konstigt. En gång köpte jag det ändå. När jag försökte fritera skivorna blev de liksom inte sådär svampiga och porösa som de brukade bli, utan fortsatt degiga i konsistensen. Det smakade inget vidare.
Jag tror inte de köpt suji sen dess.

Som den Kina-optimist jag är så tycker jag dels att de kraftiga reaktionerna från första början nu tyder på att en förändring skett. Kinas ledning reagerar alltmer som en västerländsk regering som sätter värde på sin befolkning, där varje liv är dyrbart, till skillnad från förr då det kändes som var det något som det fanns i överflöd i Kina och som kunde undvaras så var det just människoliv.

Man utlovar vård till alla som behöver, vilket också är västerländska takter värdigt en wanna-be-demokrati.

Sen tycker jag att omvärldens reaktion förändrats. 2004 hörde man inte alls mkt om mjölkskandalen i Kina, trots det, som tidigare nämnts, större antalet barn som dog. Kina är inte längre i periferin.

Kanske är det här precis vad som krävdes för att livsmedelskontrollen ska bli så bra som den behöver vara, så att folk kan få känna sig trygga när de äter. Ett annat träsk som behöver rensas upp är läkemedelsindustrin. Chefen för Livsmedels- och läkemedelsverket avrättades ju förra året, vilket jag uppmärksammade i bloggen. Såvitt jag vet har det dock inte lett till några större förändringar för människor som besöker sjukhusen och blir rekommenderade dyra läkemedel som läkarna har provision på, utan att kunna känna sig säkra på om de verkligen behöver dessa läkemedel eller inte. Och det gäller såväl vuxna som barn. För att inte tala om den fruktansvärda nedlåtande attityd som finns inom vården där.

Cong you bing (kinesisk lökpannkaka)

Tant Li var här för ett par veckor sen och gjorde jiaozi (som jag ska göra jobb på snart), baozi (ångbakta bullar med kött/grönsaksfyllning, så nu kan jag göra ångbakta bullar!!!) och cong you bing = kinesiska lökpannkakor. Hon visade ett jättesmart sätt att göra dem som jag tänkte briljera med på bloggen. Naturligtvis har

Taffel redan översatt och länkat ett recept från en matblogg med en exakt likadan och mycket pedagogisk beskrivning av hur man gör. Tyvärr skriver Taffel att det är en vietnamesisk pannkaka, kanske för att källbloggen heter Nook & Pantry, men bloggaren är faktiskt från Kina (Shanghai) och hon skriver att det är en kinesisk pannkaka. Namnet är också helt kinesisk (cong=lök, you=olja/fett, bing=kaka). Jag ska genast mejla Taffel på Fejan eller på annat sätt.

Detta påminner mig om att jag återigen måste ondgöra mig över så kallade "japanska tecken" - de är kinesiska!!! Senast jag såg det var i tidningen Vi, som hade tecknet för "sommar" i nåt sammanhang, om det var fengshui eller nåt annat, nej det var nog deras haiku-tävling. Då stod det i en bildtext: Det japanska tecknet för sommar.
Men NEJ! Nästan alla mer komplicerade tecken som används i Japan är kinesiska! Det är därför kineser kan förstå på ett ungefär vad artiklar i japanska dagstidningar handlar om. Japaner använder till de kinesiska tecken ett eget teckensystem som mer påminner som alfabetet, väldigt enkla, med få streck.

Ta reda på och kolla med en kines nästa gång ni/du tänker skriva att ett tecken är japanskt!!!

ps. Den tjockare pannkakan ni ser är ett försök med en kött+zucchini-fyllning som de pannkakor jag fick i Flemingsberg. Det blev ganska misslyckat som ni ser. Farbror Chous pannkakor är lika tunna som lökpannkakor men han lyckas också få in köttfyllning i dem. Jag ska be honom demonstrera för mig hur man gör.

Min frukost

Recept kommer sen, men åh att jag glömde fota min frukost igår då jag åt den sista av tre tunna pannkakor m köttfyllning som jag fick efter att ha bjudits på det hos farbror Chou o tant Wenying i Flempan i söndags. Då fick vi åtta andra rätter oxå, bl a grishjärta o manet. Såna man eter.

Det mest förbjudna en mamma kan göra

...är detta, enligt Tilde de Paula.

Men efter pärlplatteincidenten utformas planen. Jag tänker begå en mammas största synd.

Jag går upp på morgonen och hejar hurtigt på barnen. Ser till att de kommer iväg till dagis och skola i tid. Vinkar glatt. Och så ett ”vi ses sen.”

Sedan vänder jag på klacken. Styr stegen raka vägen hem. Och jag städar inte.
Jag plockar inte ens. Diskar inte. Tvättar inte. Läser inga tidningar. Ringer inga samtal. Skriver inte ett ord på min nästa bok, min nästa krönika eller mitt kommande manus.

Jag bara lägger mig raklång i sängen. Och sover.

Och det dåliga samvetet, det blir lättare att hantera när jag känner mig lite mer utvilad.

Själv tycker jag att det mest förbjudna en mamma kan göra är att säga till sitt barn: "Jag vill inte ha dig."

Rolig bild men varför?

Reklam för fastighetsbolag som hyr ut kontor. Vad vill de säga? Att du kan sitta m folk du inte trott d skulle funka m o börja gilla dem? Jag e lite fantasilös nu.

Space woman

Jag är numera husägare.

Hörde början av Biblioteket på P1 vid 18-tiden (repris från gårdagen). Christine Falkenland sa att huvudpersonen i hennes nya roman fastnat i sitt ungflicksjag som gick omkring i skolans korridorer och strök längs väggen, av rädsla för att inte passa in, för att bli mobbad.

Jag kände igen mig. Undrar om det finns självbiografiska inslag. Säkert. Svårt att skriva om något så ingående som man inte alls känner till.

Direkt efter att vi undertecknat kontraktet i fredags så fick jag en sån egoboost. Jag kände mig så vuxen, och att jag växte flera centimeter både fysiskt och i respekt för mig själv. Det har nu gått över.

Men jag har blivit en flitig läsare av nyheter som har med USA:s finanskris och därmed den svenska boräntan att göra.

Kinesisk utställning Bonniers konsthall

Konstnärerna Yan Jun, Chu Yun, Hu Xiaoyuan, Chen Zaiyan. Tror jag.

I Falun

Gruvan

På Universitetet

Min kompis Jet lägger fram sin magisteruppsats i teatervetenskap. Ventilering heter d visst.

Lunch m vinlusen

På Koloni ute i Saltsjö-Duvnäs. Jättefint ställe. Lugnt och skönt. Men maten var sådär. De har en fast vecko(?)-meny. Vi valde båda (tyvärr, Vinlusen övervägde risotto) parmesan- och polentapanerade kycklingspett med potatismos som var kryddat med basilika och en yoghurtsås till. Kycklingen var torr, vilket inte förvånade mig, eftersom kycklingfilé man får på restaurang brukar vara torr. Det som förvånar mig är hur mataffärerna lyckas grilla sina kycklingar så att de är saftiga, till och med bröstbitarna.

Av parmesanen kände jag ingenting. (Och Vinlusen håller med mig om allt när det gäller maten.) Kycklingen var för salt. Potatismos är aldrig fel, men jag kände tyvärr ingen basilikasmak heller. Yoghurtsåsen var enda ljusningen, mest för att den var så okomplicerad: youghurt med citron. För 145 kronor kräver jag mer än så.

Nä. Koloni kan få några chanser till vad gäller maten, de har ganska många dessertpajer också (vi åt en god pecanpaj som ni inte ser på bilden), sen kanske jag bara går dit för miljöns skull.