Min lunch idag

Strimlad kinakål wokad med friterad tofu, det blir väldigt milt i smaken, men jag gillar det. Jag köper färdigfriterad tofu på Omi eller Nordic Chines. Det där bruna är anka, benfri och bara att värma i ugn eller i stekpanna, köper det djupfryst i kinaaffär. Den där sweet plum såsen är helt underbar, tycker jag. Dessutom helt utan konstiga ingredienser!

Efter att ha läst att Lisa har oräkneliga senapsburkar (själv har jag ju tack och lov, delvis, en man som avskyr fulla kylskåp och skåp. vilket gör att jag inte fyller dem riktigt så fulla som jag skulle göra om jag fick härja ohämmat) så gick jag också på senapsjakt, dock bara på Hemköp. Är så irriterad på att min dijonsenap av gängse modell från Ica innehåller konserveringsmedel. På Hemköp hittade jag nåt från USA i plastflarra som skröt med typ "traditional yellow mustard" utan färger och konserveringsmedel. Det låter ju väldigt trevligt, ska prova när mina burkar hemmavid är slut.

Gooh-a köttbullar

Köttbullar med potatismos och gräddsås (47 kr) från Gooh har blivit min lunch två gånger denna vecka. De finns i automat på jobbet, men jag ville prompt se var Gooh-butiken på Centralstation finns, så jag letade ett tag och fick fråga 4 gånger. Den finns uppe på Klarabergsgatan.

Gooh är ute i gott ärende, men av det jag har ätit var det bara köttbullar och pasta marinara (?) som smakat riktigt gott. Jag har iofs inte provat så jättemånga andra rätter, har för mig att jag ätit en provensalsk kyckling som inte gjorde något större intryck och en indisk lammköttbullerätt smakade alldeles för starkt, salt och för mycket kofta för min smak.

Men köttbullarna och gräddsåsen är ljuuuuuuuvliga! Kanske kunde vara mindre salt, men jag brukar äta två, tre kokta potatisar till för att neutralisera det hela och för att få i mig all sås. Hm... ännu en oroväckande utveckling. När jag började äta den här rätten var jag tvungen att ta bort minst 3 matskedar av såsen, men nu äter jag glatt upp den. Fast det krävs som sagt tre potatisar (och massor av lingonsylt, och helst pressgurka, men Goohs egen är alldeles för söt tycker jag, så jag har nöjt med med färska gurkskivor) och sen är jag sprickfärdig. Men nöjd.

Addfood revisited

Och nej, det var inte gott idag heller. Schnitzeln var för tjock och för torr i köttet, potatisen vidbränd liksom champinjonerna, det hade verkligen behövts en sås till. Nu fick jag äta maten med en massa salladsdressing istället, vars syrlighet iofs fräschade upp rätten. Det behövs mkt grönsaker till en sån här rätt, tycker jag. Snart ger jag upp om Addfood. Men det är ju så fin inredning! Hur kan de vara så dåliga? Det värsta var att jag fegade och sa inte hur det smakade, tänkte att om servitrisen frågar så säger jag som det är, men var ganska stressad till ett jobb och när hon inte frågade så sa jag inget.

Recension: Addfood

Addfood är en synbarligen ambitiös catering. Precis bredvid kontoret har de ett lunchställe som också blir den perfekta(?) marknadsföringen. Ja, det är vågat, för tänk om maten inte är så himla god? Jag ska inte hålla er på halster - det var den inte.
Jag åt oxrullader med potatispuré och gräddsås för 75 kr klockan 12.50, och maten var för det första inte särskilt varm. biffrullarna var ganska hårda och smaken av dem eller såsen rörde inte upp några känslor i mig. Skivan med surdegsbröd kom med en liten bytta färskostkräm av nåt slag kryddad med basilika, till det fick jag även en liten skål ledsen sallad.
Men! Lokalen är fin och sober och stort PLUS för att det står sprutflaskor med vinägrett överallt; jag får aldrig nog av vinägrett. Dessutom är det ju så ont om vanliga, hederliga lunchställen som serverar husmanskost utan att slabba till den att jag gärna ger Addfood några chanser till.

Addfood ligger på Högalidsgatan 40 och har två olika husmansrätter varje dag, en veckans soppa och en veckans sallad.

Hemma på Akki

Håhåjaja, hemma från Kina och det är sååå skööönt! Jag breder ut mig på våra spatiösa 80 kvadratmeter och tycker det är sååå lyxigt.

Det bästa med resor är kanske att komma hem. Det var väldigt lämplig reselektyr jag köpt med mig - nämligen Jenny Diskis On Trying to Keep Still. Den var väldigt bra, och väldigt neurotisk.

Jag har i likhet med Diski svårt för att vara riktigt närvarande och njuta på resor. Det finns alldeles för mycket att oroa sig för - måltider som ska ätas på restauranger som ska väljas ut, och inte vet man vilken som är bra eller vilka rätter som är goda. Det är kommunikationsmedel vars avgångstider ska passas, hotellrum som ska hållas någorlunda överblickbara trots packningen som lätt sprider sig över all tillgänglig yta. Men framför allt, barn som ska hållas på gott humör. Jag tror mig minnas att jag varit bättre på att vara närvarande och njuta av resor tidigare, men kanske är det bara en illusion.

Vi kom hem i alla fall. Och förseningen på 4 timmar på Beijings flygplats berörde mig inte det minsta. Planet är ju åtminstone inte inställt, var mitt svar på makens beklagande läten. Och så säger min kbt-terapeut att det inte finns några som helst fördelar med att föreställa sig värsta-scenarios hela tiden.

Idag har jag frossat i sushi på Akki. Där var min gamle klasskamrat. Vi snackade medan han jobbade och det var betydligt mer än vi pratade under hela skoltiden. Synd, för han verkar vara både rolig och beläst. Jag beställde hungrig och glupsk som jag var, en 13-bitar. Föga anade jag då att han skulle pracka på mig ytterligare två bitar och kanske ännu fler om jag inte uttryckligen bett honom låta bli, jag höll på att hamna i sushi-koma. Den första extrabiten var en algrulle med laxrom och vaktel-ägggula. Smakade gräddigt och mumsigt. Den andra biten var en riskudde med en konstig grå räka på som var mycket vacker och god. Sen fick jag dessutom bara betala halva priset för det jag beställt. Gulle han. Och någon för mycket vinäger i riset märkte jag konstigt nog inte av nu, hehe.

Staffan var en lunch

Jag beställde surkål och Staffan köttfärssås, sen tog jag helt fräckt över hans mat, för kålen var för sur för mig. Lägg märke till de harmoniserande färgerna på maten.

Staffan gjorde mig uppmärksam på en estnisk krog som låg vid Norra stationsområdet och vi svor att äta där en vacker dag, ett löfte vi infriade till punkt och pricka. Då hade de iofs redan flyttat till Estniska huset på Wallingatan 32-34. Gå dit och stöd vårt grannland! Jag har en känsla av att inte tillräckligt många hittar dit (det va rhelt tomt under vårt besök), och ett lunchställe med en ovärderlig kulturstämning kommer försvinna. Det var stavformade kristallkronor och personal som såg ut som hämtade ur en Kaurismäkifilm, jag önskar jag tagit en bild på dem, det var stärkta förkläden och tygdiadem på huvudet, (diademet vågar jag inte svära på, det var i alla fall känslan som stannade kvar hos mig).

Men VAD lever?
Esterna har sina prioriteringar klara - potatisen kommer först. Jag håller helt med!

Drömjobbet är mitt sommarvik

Idag har jag fått äta Osso Buco med saffransris på jobbet. Linssoppa med knaperstekt bacon och sånt olivbröd till som förrätt. Tiramisu till efterrätt. Det var skitgott. Jag fick allas märgben och tog för mig särskilt av senorna som ingen annan tycktes intresserad av. Mums.

Lunch m "konst"

Usch, vad allt känns meningslöst.

Då har jag ändå haft en trevlig lunch på Mornington med Jenny och Tommy. Såg massa kändisar där. Bl a konstexperten i Antikrundan som var den som berättade om luncherna här. Åt en grillad fläskhare som var helt ok. Fick be om potatis igen, två gånger, ändå blev jag inte riktigt mätt. Hur fan blir folk mätta på GI?

Gick på Sophie Tottie på Liljevalchs med Jenny. Tyckte det var deprimerande innehållslöst. Ville stjäla ett par hörlurar för att få lite valuta för mina 70 pix. Avstod.

Pontus by the sea

Var där med svärmor idag. Glömde plånboken hemma, visserligen var det sagt att hon skulle bjuda, men boy, vad det känns konstigt att inte ha ett bankkort till hands! Nästan lika konstigt som att inte ha en mobiltelefon.

Pontus by the sea har verkligen en prisvärd och bra buffé. Idag serverades kolja i vinsås med potatis, kalops med hela rödbetor, omelett samt löksoppa som man tar i små söta glaskoppar - perfekt. Jag var egentligen inte så jätteimpad av maten just idag, möjligen beroende på att jag igår själv lagade fisk i vinsås (svärfars recept som maken förfinat och jag efterapar - hemligheten är 2 droppar tabasco i såsen)till middag igår. Till det vill jag ha riven morot. Det blir så fin smakbrytning med den söta moroten mot den vinsyrliga såsen.
Kalopsen var inte heller anmärkningsvärd, välkokt men något för osalt. Det är iofs inget som inte ett par tag med saltkvarnen lätt rättar till, men jag tycker god mat inte ska behöva några tillsatser. Med reservation för att min egen salttolerans kan ha blivit betydligt högre sen jag träffat min man, men - nej.
Men det var helheten. Det fina rymliga lokalen, den fint upplagda buffén. Inga jättestora kantiner, utan karotter av hemtrevliga dimensioner som personalen flitigt bytte ut eller fyllde på. Det gjorde att allt kändes väldigt färskt och nylagat.
För 89 kronor tycker jag det är ett kap. Det är perfekt att gå dit på långlunch med en god väninna och prata bort ett par timmar. Jag var förvånad över att lunchanstormningen som jag väntade mig aldrig blev av. Kanske har folk inte förstått att det är ett bra ställe.

Nästa gång ska jag prova Mornington!

Ett lunchtips i Kista

Svärfar jobbade ett tag i Kista och åt då alltid lunch på en krog som heter Micro Hof. Han lovordade deras luncher och jag har länge grämt mig över att jag så sällan har vägarna förbi Kista. När han sen flyttade till London gick han ner flera kilo. Men de verkar ha lättare lunchalternativ också.

Ett lunchtips till

Jag samlar på bra lunchställen. Åh, vad jag saknar Opus. Efter ägarbytet har de visserligen fortfarande lunchöppet, men inte längre en ständigt varierande lunchmeny.

Bra lunchställen är enligt mig ställen med goda luncher. Sen skiter jag fullständigt i GI och fettsnålhet etc. Iofs så tror jag inte att jag skulle (i längden) gilla mat som dryper av fett i onödan. Fettet ska spela roll.

Jo, Smarta Sara rekommenderar Pontus by the sea (Skeppsbron 2). Den lunchen är dessutom billigare (89 kr) än Morningtons och ligger praktiskt taget på söder!

Lunchslut och lunchtips

Titta, jag hittade notisen om slutet för de ekologiska luncherna på Lava. Men alltså va? Men tydligen ska de i alla fall finnas kvar i Kulturhusets andra delar.

Som tur var så hittade jag ett annat lunchtips i SvD idag, det var han konstexperten i Antikrundan som sa att "vi är några som gillar mat och husmanskost, och som gärna vill att det ska vara bra varje gång". Precis min åsikt. Han går till Mornington Hotell på Östermalm. Deras lunchmeny för förra veckan ser mkt lovande ut. Men torsken får de ta bort.

Alltså, det är verkligen ett skäl att älska Sverige, för att vi äter lagad mat till lunch. Vilket helvete livet skulle vara för mig i Norge eller Danmark, där man nöjer sig med en torr macka. Isse sa att det är likadant i Holland. Huvaligen.

Slutligen, det här tyckte jag var väldigt välskrivet, jag kunde precis se det framför mig. Har inte själv varit på just modefester, men alla som varit på "finare" fest kan nog känna igen sig till viss del.

De roligaste festerna jag varit på har varit varma och prestigelösa, som den där festen i Göta Lejons foajé 2001 samt juldagsfesten i Tranans källare typ 1997. När det känns som att man kan prata med vem som helst och vem som helst går att prata med.

Läget och Bolero

Dåligt: Jag har onti halsen och det känns konstigt i luftrören. Ser inte fram emot att jobba på fredag.

Bra: Jag ska få Ondskans biljett till Dolly Parton!

Recension: Alice Brax tipsade om Bolero, ett nyöppnat kafé mittemot Åhléns Citys stora klocka. Det är ett fantastiskt läge och stor lokal som vid första anblicken känns väldigt fräsch, men när Isse sa: "Det har ingen själ." började jag se skavankerna. Som att bakom de lösa långa ryggkuddarna är väggen omålad, kanter och lister är sunkiga redan. Och maten?
Jag letade efter mat. Mackor räknas inte som mat, tycker jag, så jag beställde det enda de verkade ha i matväg: sotad kyckling med bulgur etc. Allt smakade väldigt salt och var väldigt grovt och torrt i konsistensen. Jag gillar när en torr grej får sällskap av något lent och såsigt. Slutsats: Bolero är skitbra som mötesplats, men ät någon annanstans. Brasklapp: Vi var där på en söndag, kanske har de förträffliga luncher tillagade av en annan kock på vardagar.

ps. Hur frustrerande är det inte med en kort notis i helgens (eller förrförra helgens?) SvD om att "Just när vi vant oss vid Lavas ekologiska trerättersluncher istället för ärtsoppa på torsdagarna så slår de igen." Vadå trerätters ekologiska luncher på kaféet i Lava? Varför har jag missat det helt?

För lite mat på Kajsas fisk

Maten är god, inte tu tal om det, även om Wallenbergaren gjord på röding och torsk (ja, fasa, men jag köper det aldrig hem! Nästa gång jag äter där ska jag säga till om utrotningshotade firrar.) med gräslökssås inte var lika god som den lättpanerade rödspättafilén. Men fan, jag blir ju inte mätt! Jag blir ohungrig, men fan inte mätt. Och mätt det tycker jag nog att man ska bli för en lunch à 75-85 kr, särskilt om den enda sallad som vankas är strimlad kinakål och inget kaffe ingår.

Förresten var jag så himla snygg idag. Älskar min nya frisyr. Shoppade loss i Slussengallerian på Velva Mode, köpte bl a en grå fleecehalsduk jag tänker använda som turban.

Lux är ... OK

Underbart läge vid vattnet, men en massa andra minus. Jag vill inte räkna till 6, 7 olika ansikten som servar mig, däribland flera som är rätt sura och oproffsiga. Det kändes inte som att vi var prioriterade gäster. På en bra krog borde personalen få alla gäster att känna sig speciella.

Maten. Kanske beställde jag fel rätter, jag ska nog sluta beställa fisk även på fina krogar. På både Fredsgatan 12 och nu Lux har de kommit in som mesiga fyrkanter med smak av smör. Jenny tog Decembermenyn, och de tuggor jag fick smaka var mkt bättre än mina rätter.

Hennes Hummersoppa med havssallad, mousseline och krutonger till förrätt var till exempel mycket trevlig. Ganska tunn (Jenny tycker Sturehofs är bättre, rikare i smaken och tjockare i konsistensen, men jag gillar när mustiga soppor är lite tunna) med kraftig hummersmak.


Alltför sent insåg jag att Kalixlöjrom med mandelpotatisplättar och citroncrèmefraiche inte går att misslyckas med. Men varmrätten Fjällröding med pilgrimsmusslor, gravad citron och kryddkokt fänkål var faktiskt skittråkig.

Den var inte svår att äta, alls inte, men heller inget större nöje. Och potatismoset de två fiskbitarna låg på var inte heller spektakulärt mkt bättre än lunchmatsalens på jobbet. När jag sen fick smaka på Jennys Stekt lamm från Horsvikens Gård med Karl-Johansvamp, rostad pumpa, vitlök och dragon blev fisken ännu svårare att fördra. Snål som jag är åt jag förstås upp vartenda gnutta på tallriken ändå.


Vi delade på Jennys dessert Aprikossufflé med Chau-chokladtryffel och aprikossorbet, sufflén var för sur för min smak, men sorbeten var frisk och god. Det hela gick på ungefär 500 kr/pp.

Efter lunchen sprang jag på Maria L, som jag gick på konstskola i Kina med. Vi gick en promenad på Reimersholme och pratade om livet. Allt som allt var det en underbar dag. Sen kommer jag hem och surnar till när maken bara värmer rester till middag. Vi provar ett matschema som går ut på att jag lagar middag måndag och tisdag, han onsdag och torsdag. Nu har jag bett honom laga (mycket) mat under helgen så att jag får två lugna matdagar.