Hade så mycket att skriva när jag var på väg hem från jobbet, men nu känns allt rätt blankt och onödigt.
Läste
en bra text av Kerstin Gezelius i DN, kollar när
Frank Zappa diskuterar censur på CNN hos Isobel, läser
en intervju med Maria Blom (läste fel på den senaste föreställning hon sett, tänkte "julka-baret" vad är det? Nåt skämt om pulka? Men det heter väl ändå "baren"?) och tycker att hon verkar mkt sympatisk, dock är jag inte lika förtjust i hennes kompis
Malin Cederbladh. Tycker (bl a) hon har alldeles för stirriga ögon. Och samma röstläge (gällt) hela tiden. Och rent allmän rätt medioker skådis. Och nu skulle jag kunna utveckla det jag tänkt om att jag är en mycket (bl a) utseendefixerad person, men jag tror jag ska lämna det därhän, eller ska jag, ja, jo, för det är tre länkar jag måste fixa däruppe, men ok, fan...
Ja, jag är alltså en Mycket Utseendefixerad Person (hädanefter MUP). Jag är väldigt medveten om det, och jag försöker att komma bort ifrån det. Men ibland så hinner det ifatt mig. T ex så tänkte jag idag (och det har väl hänt ett par ggr förr): undrar om jag missar massa chanser till ex v jobb för att jag inte orkar sminka mig och se bra ut hela tiden? För jag vet ju att sätter jag på mig mitt fejs så blir jag helt automagiskt lite intressantare åtminstone för mig själv, fast - nä, ibland hjälper inte ens fejset.
Men hursom. Jag bara undrar om folk behöver få se mig sminkad oftare på jobbet, så att de kan hysa lite störe tilltro till min förmåga. Fast, egentligen så tror jag väl inte att det skulle hjälpa. Det som skulle kunna hjälpa är att jag börjar bli lite tuffare och ta för mig mera, något jag är fruktansvärt dålig på. Det är bl a det som gör Blom så sympatisk för mig, att hon säger sig vara mesig men ändå kommit nånstans och gör det hon vill bara genom att omge sig med snälla människor.
Undrar hur man lär känna snälla människor som dessutom har makt? Kanske genom att själv vara ganska driftig. Jag tror att människor med makt blir snälla när de ser att man är driftig. Jag är inte särskilt driftig. Har inte varit hittills i alla fall...Om det är meningarna naturligtvis delade. (Säg nåt som inte är det. Min nästipp, möjligen. Efter noggrann undersökning: jo, den verkar delad. Men min haka är absolut inte delad!)
En av de stora insikter jag trodde mig ha kommit fram till som 30+åring var ju att skönhet verkligen är ett relativt begrepp (fluktuerar bl a med mängden smink i ansiktet på och avståndet till skönheten). Jag önskar att jag kunde skrika ut det budskapet till alla unga tjejer som oroar sig för att inte duga, eller som slösar för mkt energi på sina yttre - strunt i det! Om några år kommer ni ändå att förtorka.
Fast nä, låt dem riktigt bada i ansiktsvårdsprodukter och sminkattiraljer, för det är en fas vi alla ska igenom, och låt dem tro att det varma skimret på deras kind kommer från den där krämen från MAC och inte från ungdomens vår som sipprar ur dem as we speak.
Labels: bl a, Frank Zappa, makt, människor, Maria Blom, MUP, Oscar, tomhet, utseende
