En matbloggares bekännelser

Skålen överst till vänster har innehållit gurkbitar, ni ser fortfarande lite hackade bitar vitlök flyta omkring. Skålen nederst till vänster innehåller den sås som ni också ser en klick av på den stora tallriken. Det enda som finns kvar av wokad spetskål är en liten grön flaga lite ovanför bildens mitt.

Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka: Men är jag verkligen allvarlig? Sitter jag och tänker på mat igen? Sitter jag och surfar efter goda recept igen? Skriver jag en recension på en krog igen? När världen brinner osv.

Men jo. Jag är allvarlig. Mat är skitviktigt för mig. Och jag kan inte fatta att det finns folk för vilka fotboll eller balett är lika viktigt som mat är för mig. Men ibland kan jag dock känna mig som en fuskare, för det finns folk som tar maten och matbloggandet på större allvar än jag. Men jag är världens allvarligaste när det gäller att äta maten.

Jag älskar när jag har rester i kylen. Som idag. I söndags gjorde jag Lagers fantastiska kokta kyckling med underbar sås och stekte lite spetskål till (samma sak som jag gör med färsk vitkål, min favoritprimör: strimla, hetta upp olja och stek tills den är god, glöm ej salta). Då blev det lite strimlad kål kvar som jag nu stekte upp och hade till lite kyckling igen, dessutom hade jag lite gurkbitar i vinäger (banka på en gurka med ett knivskaft, skär i 1,5 cm tjocka bitar, ha i salt, sesamolja, vinäger (kinesisk eller rödvins-), hackad vitlök, socker) från i helgen, så det blev en strålande lunch.

Efter att ha blivit någorlunda mätt inser jag att jag borde fotat. Men nu har jag bestämt mig för att muta in en egen liten nisch inom matbloggeriet - nämligen att alltid fota halvätna måltider. Det har ni väl inte sett på matbloggar förr? Det passar mig som hand i handske, då jag aldrig kommer på tanken att fota innan jag ätit mig ohungrig. Till skillnad från vissa andra, då ra.

Ska jag vara helt ärlig så bryr jag mig inte så mkt om hur maten ser ut. Visst, är den vackert upplagd kan jag uppskatta det. Men en aldrig så vacker uppläggning betyder noll om maten inte smakar gott. Snarare är det värre, förväntningarna byts i ännu större besvikelse när mat ser gott ut men inte är det. Undrar om det motsatta förhållandet funkar också - att mat som inte ser gott ut blir ännu godare om den är det.

Min värsta tanke är den att jag inte äter gott. T ex att jag fått allt om bakfoten när det gäller, säg, sparris. Att jag egentligen aldrig ätit god sparris. Egentligen. Men igår åt jag sparris för 15 kr knippet från ICA, som legat i kylen i minst fyra dagar. Jag åt den lätt kokt med smör och ett par droppar citron. Den var god. Men kanske kommer jag smaka en ännu godare sparris. Nån gång. Kanske i Tyskland. Eller Frankrike. Låt oss hoppas.

Skuggbloggning

Staffan satte ord på det jag kände inför Linda Skugges farväl till bloggen.

Uppdatering: Jonas Thente skriver också om det.

Thente om bloggarna

Fattar inte varför den andra länken inte funkar, men här är det i alla fall (scrolla ner till 3 april):

Nu talar vi om svenska bloggar då. Och Popova har rätt i att en unken känsla av "Pojkarne" - och flickorne för all del - vilar över bloggarna.
Ett schema:
Bloggaren A skriver ett inlägg på sin blogg.
Bloggaren B kommenterar inlägget på samma sida och skriver nåt i stil med "hehe, jag håller med dig A. rave on"
Bloggaren C kommenterar A och B med nåt i stil med "hehe jag håller med er A och B. rave on. Men jag undrar vad D har tagit vägen. hehe"
Bloggaren A skriver något lustigt om D.
Bloggaren D kommer in och skriver nåt i stil med "hehe, jag var bara å käkade. soz. rave on"
Bloggarna A B och C kommenterar i tur och ordning med "hehe. rave on".

Snobbar som bloggar

Bloggare som får betalt kan ju väcka en hel del ont blod. Jag ser det dock som ett mål att sträva mot. Tänk att ha som jobb att blogga! Yeah!

Av DN:s nya bloggare som jag velat kolla upp har jag redan fastnat för Ulrika Kärnborg och Jonas Thente. Läs till exempel Thentes roliga schema över hur mkt bloggande ser ut. Jag kan inte låta bli att känna igen mig lite och fnissa generat.

Däremot så har Helena Lindblad inte riktigt fattat att en viktig grej med bloggande är att länka till artiklar man pratar om.

Bloggträff nyss

UNderbar, underbar bloggträff. Utförligare i morgon. Mer kan ni säkert läsa hos (jag orkar inte länka, ni får googla tills jag orkar) K (mat och politik), Gitto (när hon kommer hem till Kalmar), Vinlusen, Jessica i Västerås (se länklistan), Kinna (mormors mat), Betraktelser från baren, Lager, Lisa och Serendipisk mat. Ja, den sista orkade jag länka till för jag blev nyfiken på hennes blogg och googlade den själv...

Hoppas jag inte glömt nån nu... SVT var också där med ett team från Nicklas Mat. Jag träffade på en kollega från jobbet och fick en enkät att fylla i som jag glömt var jag lagt... Hoppas den är i någon av shoppingpåsarna. Köpte två par bekväma skor (svarta Nike och vita urmjuka ballerinaskor från Ecco - jag är tant, OK?) och Madonna-kläder (att lämna i vintage-arv till min dotter). Dessutom har jag kollat in en vacker kopp för 340 kr som jag ska köpa för jag är inspirerad av Grått och rött här intill att börja samla på vackra bruksföremål. Och sålt in en frilansidé till en FANTASTISKT trevlig redaktör!

Allt skulle vara perfekt, om inte jag just sprättat upp ett kuvert från vårdcentralen som kräver mig på pengar för att jag inte dök upp på avtalad tid, medan jag VET att jag ringde och avbokade tiden på deras telefonsvarare och SEN suddade tiden från min kalender, men hur bevisar man det???

Ny favorit

Åh, jag älskar att hitta nya bra bloggar. De två matbloggarna från HK respektive Taiwan ska jag bli flitig gäst hos, och detta är också en ny favorit (hittat genom Lisa). Ta en av hans bloggposter: Utlösningsblockerare

Jag kan inte fatta att han bara är typ 21 år!