Nu e d kvällen

Maken spelar brädspel m sig själv, jag jobbar lite så jag ska slippa när vännerna kommer, lillan sover. Igår såg vi I, Robot. Den var rätt dålig.

Och hm... kanske att man blir något liite lyckligare av att ha tillgång till ett sommarställe med sjötomt då.

Folkhemmet

DN Söndag har en serie där olika skribenter får skriva om begreppet Folkhemmet. Dan Josefssons är den senaste och den som jag först läste. Han skriver jättebra, och jag känner mig helt och hållet med honom i allt han säger. Blir ledsen, sorgsen och förbannad. Mot slutet tänder han dock ett hopp.

Sen skummar jag de andra. Dilsa Demirbags är trist (jag är så trött på allt tjat om Alva och Gunnar Myrdal så fort det handlar om daghem och förskolor!) och märkligt poänglös - "Barnen är för mkt på dagis! Men egentligen bara de barn som har ensamstående (och fattiga) föräldrar (mammor)" Jaså? Och vad är det för ett samhällsproblem då? Beats me!

Nä, då hade P M Nilsson en mkt bättre ingång till förskoledebatten. Han intervjuade hon som var med och såg till att det blev dagis för alla då det begav sig. Sen säger han att hela folkhemsbygget inte var socialdemokraternas förtjänst utan bara var naturliga lösningar på problem som råkade uppstå, men eh, typ, varför hade man inte hittat dessa naturliga lösningar så mkt tidigare då? Och han påstår att högern inte alls hade så mkt emot att välfärdsreformerna genomfördes. Det vill jag nog ha bekräftat från en enig forskarkår av samtidshistoriker innan jag tror. Till sist mynnar han ut i typ att alla svenska politiker är ju egentligen välvilliga och försöker bara lösa problemen när de uppkommer, så moderaterna är ju egentligen skitbra.

Bara det att de sänkt fastighetsskatten enbart för de allra rikaste. Bara det att de gjort det ännu läskigare att bli arbetslös eller sjuk. Bara det att de höjt fackföreningsavgiften väldigt mkt så att folk ska gå ur. Jag håller tyvärr inte reda på allt vad den borgerliga regeringen har gjort, men jag ska läsa den där boken "Åtta år med Reinfeldt" som Josefsson hänvisade till. Jag vet att K försöker hålla räkning. Och när jag läser rubriken "Folkhemmet byggde dagens moderater" tänker jag bara en sak: Varför försöker de rasera den nu?

Men den poänglösaste texten är ändå den av Helena von Zweigbergk. OK, jag skummade den bara. Men hur kan man missa en sån chans att säga nåt väsentligt om samhällsutvecklingen, om alla tiggarna och uteliggarna på gatorna, om hur inkomstklyftorna bara ökar och ökar, och hur vi hela tiden jämför oss med de som har det bättre än vi, inte med de som har det sämre? Hur till och med kloka människor kan få för sig att ett vackert, ståndsmässigt hem och ett sommarställe med sjötomt skulle göra henne lycklig?

Jag vet inte, kanske säger Zweigbergks artikel något intressant om vår samtid, men för mig kändes den bara hopplöst ytlig. Jag har gillat henne i andra sammanhang, tror hon skrev på DN Kultur förr i tiden. På tv funkade hon inte, och nu har jag tappat ännu mer respekt för henne.

Och nu måste jag genast brasklappa igen och säga att jag inte läst texterna (utom Josefssons) jättenoga. (Men gick tillbax för säkerhets skull och läste HvZ lite bättre och tycker fortf den är helt hopplös. Inte ens JMK-nivå... Please.)

D e två sjalar

Ihopsydda. Och jag måste ha den, dem.

Hde värsta shopping-spreen, och insåg med plötslig klarhet att jag alltid shoppar som en galning när jag är lite manisk. Så min shopping-avhållsamhet som jag förnöjt deklarerat som ökat miljömedvetenhet och insikt om att jag har tillräckligt med kläder i olika stilar för att försörja mig som modeintresserad klädslav i åtminstone 10 år framåt utan att behöva nytillskott.

(Uppdatering 080727: Maken påpekade att meningen är oavslutad, men jag låter det vara kvar som ett vittnesmål för mig själv om hur snurrig jag egentligen är när jag tror att jag är briljant. När jag skrev inlägget hade jag sovit i genomsnitt 3,5 timmar per natt 3 nätter i rad.)

Men nej alltså. Jag var bara 1. Inte tillräckligt manisk. 2. Inte i stan/passerade ingen klädbutik.

Rea-banderollerna som skriker "50%!" och "70%!" gör det inte precis lättare.

Nu har jag bara sovit ett par timmar två nätter i rad och efter att ha jobbat mitt morgonpass har jag åkt till stan och ätit sushi och shoppat. Jag har köpt två bikinisar för priset av en, två par svartgråa jeans för dito, raffigt behå-tros-set (som jag aldrig brytt mig om att köpa tidigare, men det var rött med svarta prickar och hemskt sött. Jag kände mig lite som en 50-talspinuppa i det.), ett cerise tublinne och klänningen som ni ser på bilden (båda från Benetton/Sisley), badbyxor till maken och tröjor till gossen. Konstigt nog inget till dotra.

Nu klarar jag mig ett tag framåt. Men nästa reaperiod tänker jag gå förbi lite dyrare affärer. Det är så svårt att slita sig när man väl fastnat i en butik.

Under eken

Trevlig långlunch m vittre Göran på Bla Porten, sedan 2 bikinis för en på HM, nu parkteater m barnen. Idealisk dag! Imorgon bada!

Min bästa bit: ett gott öga till lax

Fick en utmaning av Lisa på Taffel att skriva om min bästa bit på djuret. Jag är inte så bra på djurs anatomi, men mitt bästa kött är definitivt fläskkarré (se nedan) - såååå användbart, sååå gott. Här kommer ett annat förslag:

Om djuret är en lax så är min bästa bit ögat. Laxögon är en förbisedd delikatess. Det lilla ögat kringgärdas av något äggviteaktigt som dock inte blir vitt, utan får konsistensen av halvgenomskinlig gelé och smakar nästan lite gräddigt eller som fenorna på en sjötunga. Själva glaskroppen (?) har blivit alldeles vit och mjölig, lite som kokt äggula, och när man försiktigt föst omkring den på tungen ett tag för att få av det vita så har man tillslut en liten pärla kvar. Om man äter riktigt många laxögon kan man säkert trä ett halsband av pärlorna.

Bildkälla
Min mamma brukar alltid spara alla ögon till mig. Jag äter helst laxögon från en soppa på laxhuvud, men det finns säkert många andra sätt att få sig ett gott öga till livs. Förresten är jag inte så himla begiven på lax i övrigt.

Fler än jag gillar laxögon.

Grillat på grekers vis

I vår förort firas valborg traditionsenligt varje år, och höjdpunkten med det är dels när min kör deltar med sång (ett år deltog även maken som tenor eftersom det inte var kyrkliga låtar, det var toppenkul att ha med honom), men nästan ännu varmare om hjärtat ligger mig grekernas grillspett. De är, till skillnad från vår körsång, konstanta, dvs de finns där varje år, utan undantag - i alla fall så länge som jag bott där och varit med om valborgsmässoaftnarna. Kanske har de kommit till enkom för mig. För när jag inte är där verkar de inte finnas. I alla fall inte för mig...Oj, nu blev jag filosofisk.

Grillspetten kostar 10 kr styck och serveras alltid med en skiva orostat vitt franskbröd till, vilket känns en smula redundant men onekligen ger ett mervärde för pengarna. Men grillspetten, åh, de grillspetten. Jag frågade grekerna om det var lammkött, var helt övertygad om det. Men nej, det var fläsk. Alltså kan inte alla muslimerna i vårt område äta dem, vilket jag tycker är väldigt tråkigt för dem.

Spett ligger i massor på en stor fyrkantig grill som påminner om de kinesiska gatuförsäljarnas. När köttet nästan är klart strör man på salt och pepparblandning, sedan oregano, sist, innan man får spetten på en papptallrik sprutar grekerna på pressad citron.

Så nu i onsdags tänkte jag försöka återskapa grillspetten. Jag hade köpt fläskkarré till ett bra pris; fläskkarré är mitt favvokött. Det är så härligt saftigt med insprängt fett och passar till såväl rödkokt fläsk (i brist på färskt sidfläsk) som fläskstrimlor i grönsakswok, eller bara att steka hela som fläskkotletter (men riktiga kotletter är betydligt torrare och tristare). Nyligen skumläste jag en artikel om grillning och då sades det just att karré är det absolut bästa köttet att grilla.

Vi hade inte så mycket kol, så jag hann inte skära upp allt, utan det blev mer hela fläskbiffar istället för bitar uppträdda på svärmors handsmidda järnspett, men det blev hur gott som helst ändå! Svärmor agerade grillmästare för första gången, tidigare har rollen varit förbehållen hennes män; hon klarade uppgiften med den äran och var stolt som en gravid höna efteråt!

Jag kan verkligen rekommendera receptet, för jag trodde att kött var tvunget att marineras efter konstens alla regler för att bli gott, men det här är bland det godaste jag vet!

Klart slut från Fläskhimlen.

Sommar m hav

Lyssnade precis på Isabella Lövins sommar. Hon var jättebra. Härligt m nån som pratar om väsentligheter. Jag betalar gärna mer skatt lr pengar för att få behålla naturen så vacker som den e här.

Kattens fångst

Jippii, katten har fångat sin första sork på ön! Iaf den första som han visat upp. Han kräktes upp motsvarande 2 sorkar häromdagen. Irk.

Natthimlen

Snart middag

Mitt lilla hjärtegull

Velat teckna av henne så många ggr men ej blivit av. Nu e jag lite ringrostig.

Svärmors pappas pussel

Jättefina individuellt utsågade bitar, ibland i form av mansprofiler, hundar, fåglar, en vante etc. Precis lagom sysselsättning en mulen sommardag. Snart vill jag bygga träkoja. Igår gjorde jag min favoritchili-con-carne, ett recept fr hemkunskapsboken i mellanstadiet. Min syrra o jag brukade laga det på fredagarna medan vi tittade på Bombardemagnus, nöjesmaskinen lr Razzel.

På ön

Åh va d e härligt att vara här! Då e d sommar! Läser Proust o påminns om hur han alltid lyckas klä i ord situationer/saker som ofta hänt en själv, känslor man känt men knappt varit medveten om. Helt otroligt. Så fantastiskt överkänslig han måste varit. Jag var förresten inte så impad av maten i Toscana. Åt dock mkt goda bönor i buljong o olja på vårt boende som hade krog. Sen när jag beställde fagliolis på andra ställen var d bara kokta i vatten...

Jordärtskockssoppa

Med grädde o sherry. Maken gjorde. Gott.