M Jenny o Ondskan

På Roxy.

På McD

Två åldringar som tittar på kanal 6. Kl 23.

Äntligen prosapolis!

Åh, det här är så bra! Hoppas det blir ett stående inslag! Jag är ingalunda ofelbar själv, men texter i offentligheten behöver skärskådas oftare.

Konstbesök Jarla Partilager

Seven intellectuals in bamboo forest. Väldigt spännande o bra.

På konsert i fredags

Med maken. I en liten källarlokal på Hagagatan. Bandet heter Skandalites, de gör ska-covers och har en grym sångerska och en nästan lika grym sångare. Här kan ni lyssna på hur de låter.

Vi dansade jättemkt och jag fick kramp i höfterna nästa dag! Snacka om ålderstecken!

Lokalen var Improvisationsteaterns. De har en liten bar med mycket trevliga priser. Bl a erbjöds helt ok lådvin för typ 35 kr glaset, och på en värmeplatta stod en stor gryta curry som var trevligt krämig och syrlig, enligt bartendern tillika kocken var det potatisen som gjorde grytan så simmig, han hade också ghee i. En stor portion kostade överkomliga 30 kr!

På presslunch idag med L

Söta L bjöd med mig på presslunch för möbelaffären Mio som öppnat butik på Sveavägen. Jag såg någon som liknade Bindefeldt där och sa det till L som svarade: jamen det ÄR han.

Lunchen levde inte upp till nivån på den förra Bindefeldt-presslunchen som L hade varit på, men för mig var den bättre än förväntad.
Förrätt: Likgiltig bakelse med färskost och nån röd röra på
Varmrätt: Helstekt oxfile e d med potatisgratäng (synliga, men ej smakliga inslag av kantarell) och sallad på sockerärtor, shitakesvamp, ugnsrostad paprika etc.
Efterrätt: Jättegod pannacotta-liknande sak med pyttelite kaffesmak.

L köpte 2 caffelatte-pressglas för bara 10 kr stycket. Jag tittade på alla köksstolar de hade och gillade inte en enda. Vi tyckte rent allmänt att allting där liksom saknade något som gjorde dem till något man verkligen ville ha. Jag tror att det är ängslighet. Ikea har ju så stort sortiment så de kan BÅDE vara ängsliga OCH ta ut svängarna.

Det enda vi gillade var en spegel/nyckelskåp. Men längst ner i skåpet fanns nedåtriktade krokar som vi inte blev kloka på.


Uppdatering: Det finns jättefina lampskärmar med svarta löv målade inuti som blir som skuggor av löv utanpå när man tänder lampan! Sån vill jag ha!

Jag har inte lyckats mobilblogga på flera dagar och nu ikväll fick jag veta varför. Mobilen brukar då och då fråga mig: Vill du uppdatera dina inställningar?
Eftersom jag inte har fattat vad det betyder beslutade jag senast att jag inte ville det. Det ledde tydligen till att jag inte längre kunde koppla upp mig mot Internet och därmed bloggen. Så var det med det. Säg aldrig nej till din mobil.

Duriankaka bortskänkes

Min kompis Yiqing bor numera i Singapore, och hon är bittert saknad av mig. I somras var de i Sverige ett par veckor och kom då på middag. Hon hade med sig ätbara saker i present, och det uppskattar jag verkligen! En mkt bra idé som jag tänker omsätta i handling nästa gång jag reser till Kina. Kinesiskt godis(mest torkade oliver/plommon/annan bär) och nötter tror jag kan gå hem bland svenska kompisar.

Det här bäret är min absoluta favorit både färsk och torkad i sockerlag.

Bland presenterna fanns förutom de på bilden även ett paket smala kexpinnar doppade i choklad som barnen naturligtvis älskade, men jag upptäckte att de finns att köpa på Hongkong Trading som numera ligger på Olofsgatan.

En annan grej som inte finns med här är vakuumpackat, torkat och grillat fläsk i skivor. En mkt konstig produkt. Hade nog kunnat vara god, men den här var smulig och kändes liksom inte fräsch. Smakade mest sött och lite salt och väldigt flottigt. Jag slängde den. Hon berättade att hon brukar köpa den ute, då är den säkert mkt god.

Nu återstår duriankakan, duriante och köttullen. Duriankakan smakade jag på igår. Tyckte den också smakade fläsk. Så den ger jag gärna bort. Mejla mig på pacebabe@gmail.com och ange adress så komma den pronto.

Ikväll ska jag prova durianteet, den kan också komma att hamna på bortskänkes-listan.
Köttullen ska jag nog lyckas tuta i dotra.

Finansgrisen

Gud vad jag är glad att regeringen höjt insättningsgarantin! Inte för att jag är så rik, men har man enskild firma och fakturerar typ 30 000 i månaden (= 10 000 kvar efter alla skatter) så blir det ju en del pengar på företagskontot. Om man dessutom på sin revisors inrådan har skjutit upp skatten genom att sätta lite pengar i så kallade periodiseringsfonder, ja, då går det precis över den tidigare bankgarantin.

Sjuk sötnos

Hon är hemma för andra dagen pga ihärdig hosta. Äter dock med god aptit och är allmänt glad och älsklig. När hon inte är sur. Henns favvofrukost just nu är gröt med kokt ägg mosad i soja till.

Varför gillar katter att ligga på saker?

Inte ens när jag sitter framför dator får den vara ifred. En gång lyckades han med nån tasstryckningskombination starta om datorn.

Recept: Sojabönor med surkål

Bonussonen är väldigt förtjust i denna rätt. Han uppskattar den mesta kinamaten jag lagar, vilket gläder ett bonusmodershjärta. Dotra däremot säger strikt nej till alla tillagade grönsaker, utom just en och annan sojaböna och ärta. Men surkålen får man pilla bort.

Jag är dålig på att hitta på frestande namn på maträtter. Men så här gör man i alla fall:
Hacka en halv burk xuecai, se nedan.

Hetta upp olja i en wok. Häll i ca ett halv paket frysta skalade sojabönor. Salta väldigt lite eftersom surkålen är väldigt salt. (Om man har mindre salt smak behövs inte extra salt, surkålen räcker.)

Lägg i surkålen. Rör om en stund. Sen slänger jag i lite vanliga frysta svenska ärtor. Det ger en liten sötma som jag tycker är uppfriskande till de ganska mastiga sojabönorna. Smaka av med salt och ev lite socker. Idag hade jag även i vitlök för att variera och för att jag är förkyld.

Jättegott med risgröt! (Ta en mellanliten kastrull, täck botten med 0,5 - 1 cm grötris som du vaskar 3 ggr, fyll på med vatten till 75% av kastrullen, låt koka upp, sen får den stå på 5:an utan lock och sjuda. Rör om ibland för att få bort riskorn från botten. Det måste koka så pass att riskornen hoppar upp, annars blir det ingen klibbig gröt. När den beter sig som klister är gröten klar. Tar ca 40-60 min.)
En snabbare, men tristare variant är att ta gammalt kokt ris och koka upp den med vatten. Det blir inget klibb, men väl rissoppa.

En sorts kinesisk surkål

Den här varianten av kinesisk surkål heter xue cai 雪菜 (snö + bladgrönsak) eller xue li hong 雪里红 (röd i snö). Tillsammans med zha cai 榨菜 var den en stapelvara hemma hos oss när jag växte upp. De var ofrånkomliga när det gällde att sätta en kinesisk prägel på maten, eftersom nästan inga andra kinesiska ingredienser fanns att få tag på. Jag minns när vi bodde i Oskarshamn och mamma och pappa återvände från en sällsynt tripp till Stockholm. De hade med sig tusenåriga ägg, ah, vilken njutning! Och förstås mängder av burkad xuecai och zhacai.
De hade även med sig ett litet elektriskt minipiano (ca 7 x 32 cm) som vi fick mycket användning för när vi tog ut sånger som vi övade till kören. Den ska jag slänga nu när vi flyttar.

Killar det inte blev nåt med: När jag hade sex med Paul Newman

Paul Newman har ju gått bort. Jag tycker det är helt fruktansvärt, för han var mitt mansideal. Både utseendemässigt och ja, jag kände ju inte honom, men han verkade ha en känslighet och uthållighet i kärleken som jag beundrar. Han var gift med sin första hustru i nio år och med Joanne Woodward i 50 år(!).

Jag råkar ha haft sex med en Paul Newman-lookalike. Jag hade ju sett Katt på hett plåttak och han var så lik den unge Newman att jag blev helt hypnotiserad. Det var då jag förstod att Newman var mitt mansideal till det yttre. Killen var han, från de isblåa, intensiva ögonen till allt annat.

Den första gången vi träffades måste ha varit 1994 eller 5, på en modsklubb på Kungsholmen. Jag tjatade mig och mina vänner till att bli insläppta gratis av klubbinnehavaren som var Newmans kompis och sen av nån anledning så stod Newman och jag kvar där uppe innanför entrén medan alla andra gick ner till klubblokalen. Vi talade ganska sparsamt, det kändes mest som att vi sakta gick runt runt varandra som i en parningslek.

Efteråt hängde jag med dem till Gino. Där kände klubbinnehavaren och Newman vakterna så vi kom snabbt in och sen stod vi på övervåningen (som jag minns det, var bara på Gino ett par ggr) och jag bad tyst att något skulle hända, att han skulle ta ett steg mot mig. Det kändes ju så starkt inom mig att det var något speciellt emellan oss. Varför gjorde han inget? Var det inte ömsesidigt? För någon sekund kände jag att han stod alldeles nära, bakom mig, och jag höll på att svimma av åtrå. Sen flyttade han på sig.

Kvällen slutade med att han bad mig hoppa in som sminkös när han nästa morgon skulle spela in en musikvideo med en aspirerande popstjärna.

Jag kunde knappt sova under de knappa timmarna innan vi skulle träffas igen. Jag bara visste att vi skulle bli tillsammans och kanske gifta oss så småningom. Han var den rätte.

Vi möttes vid Mariatorget vid 8-tiden. Jag var där alldeles för tidigt, han var sen och jag började nästan tro att han inte skulle komma. Men visst kom han, och han föll lite teatraliskt på knä för att be om ursäkt för sin sena ankomst.

Vi filmade vid Skeppsholmen. Popstjärnan var en latin-lover-typ med begynnande ölmage och låten gjorde inget intryck. Jag har aldrig sett eller hört något om honom senare. Newman sa senare att han upptäckt Aqua. Jag hade med mig hela min sminkväska, men det behövdes egentligen bara puder och lite kajal. Vi åt lunch på Format, tror jag. Sen skildes vi åt. Utan att ha bytt telefonnummer. Jag trodde inte det var sant.

Sen gick ett par år.

Omkring -97 återsåg jag honom. Denna gång på soulklubben som alla gick på då. Min vana trogen stod jag och dansade på balkongen, (vad är det för vits att dansa om ingen ser ens ansträngningar?), då kommer en kille fram till mig och säger att hans kompis tycker jag dansar bra, vill köpa mig en drink eller vill prata med mig eller nåt, minns inte, minns bara att jag gick till deras bord där jag fick intrycket att alla var f d FN-soldater i forna Jugoslavien. Och där satt Newman!

Han hade mkt riktigt varit FN-soldat i forna J, och en annan gång senare, när jag sa att jag först efter att ha läst Ingmar Karlssons Islam och Europa hade förstått vad kriget i Jugoslavien handlade om, så fnös han: Du, jag var där och inte ens jag fattar vad det handlar om.

Men nu var vi fortfarande på utestället. Det slutade med att jag och klubbinnehavaren och Newman hamnade hemma hos mig med en flaska champagne. Newmans pinfärska ex-flickvän, som var en chokladbrun vacker donna, kom strax innan klubben stängde för att prata och han skulle komma efter. Det förvånade mig att han dök upp som utlovat, men det gjorde han.

Jag hade haft en brakmiddag hemma för ett par vänner och det stod fortfarande massa mat kvar på bordet. Medan kompisen hånglade upp mig i vardagsrummet stod Newman och vräkte i sig i köket, vilket jag tyckte var rätt avtändande.

Efter mkt om och men körde jag iväg Newmans kompis. Tyvärr, kände jag redan nästa morgon. Det hade varit roligt med ytterligare en erfarenhet.

Newman somnade rätt omgående.

Omkring ett år senare sågs vi igen, även då på soulklubben. Han följde med mig hem igen. Det var då han sa det där om forna Jugoslavien. På morgonen sa han också: "How bizarre." när jag naken i övrigt tog på mig ett par högklackade skor medan jag väntade i hallen på att han skulle gå.

Av någon anledning sårade det mig. Och helt ärligt, till min oerhörda besvikelse var han medioker i sängen.

Den ofrivilliga tjuven

Var på Apoteket för att hämta ut ett recept. Medan jag väntade på min tur tog jag ett paket trosskydd ("luftiga med ytskikt av bomull" - Simply the best!) och höll det i famnen tillsammans med mössa, vantar, vattenflaska och träningspåse.

När jag kom ut från centrum upptäckte jag att jag fortfarande hade paketet i famnen - hade alltså glömt att betala för det, och expediten hade inte heller lagt märke till det.

Tvekade lite, ville inte stjäla, men orkade inte gå tillbaka. Åkte hem.

Här någon som ställdes inför ett liknande dilemma.

Jag är besatt

av det amerikanska valet. Det kom lite smygande, men nu är besattheten fullfledged. Om du också är det, läs usaval-bloggen på SvD med framför allt Martin Gelin (som skriver förvånansvärt bra om valet, pga eller trots sin uttalade partiskhet, välj själv), sen har Gelin tipsat om valbloggen på The Economist och ekonomibloggen Economix som passar i dessa finanskristider.

Jag och min man prickade ju skickligt in finanskrisen lagom till vårt husköp. När tidningarna fylldes av rubriker om höjda bolåneräntor och den ena banken efter den andra som gick omkull i Storbritannien och USA, så tänkte jag: "hm, vad intressant att alla inom finansvärlden plötsligt vill att staten ska gå in och hjälpa till, de som brukar vilja att staten ska vara så långt borta som möjligt från deras verksamhet."
Sen kom det mycket riktigt artiklar om det. Bo Rothsteins i SvD var den första jag såg. Igår skrev Stefan Jonsson i DN om det. Peter Englund vågar sig på att säga att det här är en större händelse än Elfte september.

Tänk om det verkligen sker en fundamental förändring!!! Det är värt lite höjda boräntor för mig.

(Uppdatering 2 okt): Igår kom ett svar på Rothsteins artikel. Nu väntar jag på fortsättningen.

Åh, det här klippet (Palin-satir) måste ni se! Fast då borde man ha sett det här först!
Uppdatering: Fast det här är nästan bäst ändå!