Kycklingmage på två sätt

Första stekt i honung o madeira. Andra kokt, sen blandad m kin risvinäger, vitlök, soja, sesamolja. Den förra e bättre än så länge. Obs man måste skumma hjärtanen ordentligt!

Oljiga strimlor

Blev sugen på youtiao 油条. De här köpte jag på Nordic Chinese, men de blev inte så fluffiga som tänkt. De smakade inte heller som tänkt. Bara olja.
Dessutom var oljan för varm.
Ok, ingen sån dag idag.

Igår var vi på brunch på Kvarnen. Det var inte heller så bra som tänkt. Men sällskapet var trevligt.

Och provet, ja, det satans provet. Gick för jävligt.

I morgon är det dags!

I morgon är det dagen H som i Högskoleprovet. Jag fattar inte varför jag utsätter mig själv för det här. Varför kunde jag inte få förbli i illusionen om mig själv som en 1.9-poängare?
Behöver jag verkligen ett ytterligare sänke för självförtroendet?

Min vana trogen väntar jag med att plugga på till sista stund. För nån vecka sen gjorde jag NOG-delen (matematiska och logiska problem - jag menar, bara namnet är ju ologiskt! Borde ju heta MoL-delen. Möjligen MoLp. Eller i mitt fall - Help.) Jag fick 10 rätt av 22.

AAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaa! Vad har hänt med mig under dessa 15-nånting år som gått sen sist? Jag har blivit helt korkad!

Anno 97 gjorde jag Mensas snabbtest på nätet och fick 13 rätt av 15, vilket kvalificerar en för att anmäla sig till deras riktiga prov. Ett par år efter att jag blivit mamma gjorde jag det igen. Hann inte ens klart inom utsatt tid. Jag skyller på ungen, graviditeten, amningen och fan och hans moster.

Idag har jag gjort hela högskoleprovet 2004 på tid. Dvs inklusive mattedelen som jag fick så ruttet dåligt på. Nu fick jag lite bättre på mattedelen, hehehe, 17 av 22. Sammantaget blev hela resultatet nästan godkänt för mig själv. MEN! På DTK, tolkning av diagram, tabeller och kartor fick jag bara 8 rätt av 20!!! Dessutom hann jag inte klart i tid...

Jag är helt jävla förkrossad. Där fick jag förklaringen till att jag inte sysslar med grävande journalistik. Då ska man helst vara bra på excel, har jag hört.

Saker som jag inte kan:
- riktningskoefficient
- prisindex
- förstå länsarealer i liggande stolpform (och förstå vad de används till, arealerna alltså)

Jag tror inte jag kan ekvationer som har x i kvadrat heller.

Min enda tröst är att maken blivit helt förskräckt över provet och vissa frågor jag velat ha hjälp att förstå. Han vänder sig bestämt emot tanken att själv göra provet.
- Jag är en välmeriterad forskare och akademiker och vill gärna förbli sådan i mina egna ögon.

Han är så klok. Nu har han lärt mig att multiplicera med tvåsiffriga tal. För det kom han på hur man gör. I gengäld kan han inte dividera med tvåtal, men det kan jag, så vi kompletterar varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om högskoleprovet, hjälp, ångest, nervositet, prestationsångest, dåliga idéer

Konstigt Nog God Fiskgratäng/KNG-fisk

Dagens fynd! Googlar efter recept på sockerkringlor och hamnar på Tasteline. Där hittar jag Konstigt nog god fiskgratäng. Måste säga att namnet på rätten är ganska träffande.

Livet på internet

Häromveckan var det en kille som tog sitt liv live på Internet. Han hade berättat om sina planer på Flashback. Många försökte avråda honom, men han fick en del uppmuntrande tillrop också.

Jag trodde knappt mina öron när jag hörde det här på radion, för jag hade nämligen nyligen sett filmen Untracable på SVT. Den handlar om en seriemördare som låter sina offer långsamt dö under vedervärdiga plågor medan allt sänds på nätet. Och ju fler som tittar desto mer ex v saltsyra sätts till vattentanken där offret sitter, eller desto starkare blir lampan som bränner sönder offrets hud.

Jag tänkte faktiskt då att det här är nog inte så långt bort. Och det var det inte.

Jonas Thente skrev en krönika om händelsen.

Läs även andra bloggares åsikter om självmord i direktsändning

Vådan av att vara journalist - säng säng säng

Det har sina sidor att vara journalist. T ex så blir man väldigt skeptisk till vissa saker. Till information och info som framförs som fakta. Men sanningen är väl att vi (jag) ändå är för godtrogen. Ofta kan jag inte ifrågasätta det folk säger till mig för att jag är för okunnig och hinner inte ta reda på om det de säger stämmer, för tiden är så knapp till nästa sändning.

Så nu tar jag tillbaka allt. Det följande har nog mindre med att jag är journalist än att jag är petimetrig. Läste i Vanity Fair om tidningskriget mellan Rupert Murdochs Wall Street Journal och familjen Sulzbergers New York Times. Fastnade för en rad om en kusin som var rival om chefredaktörposten med Arthur Sulzberger. Kusinen beskrevs såhär: “If you presented him with a PowerPoint, he would be the one to point out on page 36 there’s a misspelled word the third line from the bottom.”

Jag kände mig så träffad. Kusinen blev inte chefredaktör.

Jag är på jakt efter en säng. Vi sover fortfarande i samma säng vi köpte 1999 från en kompis. Maken tycker den duger fint. Han har inte så höga materiella krav.

I tidningar finns det jämt annonser om sängrea. Helst vill jag ha en Tempursäng. Tror jag. Äh, jag vet inte. Ni eventuella läsare får gärna tipsa om era bästa sängar.

Men så hamnade jag iaf på den här sidan för sängmärket Vila. "Vad våra kunder tycker." Där finns fyra berömmande omdömen. De tre första har ovanliga namn som är lätta att kolla upp. De jobbar alla med copy eller reklam/marknadsföring. Den sista heter Maria Andersson och bor i Huddinge. Smart.

Först har vi tre personer med rätt unika namn som bekräftar att de verkligen finns. Sen finns det typ ett 20-tal Maria Anderssonar i Huddinge.

Konspirationsteoretikern i mig säger att de tre första jobbar på ett eller annat sätt med Vila.

För övrigt så lagade jag lapskojs idag med överbliven oxbringa som maken kokat. Det blev mkt uppskattad av dottern. Så stolt att jag låter bli att använda Salta biten som visserligen lekande lätt faller sönder i trevliga strimlor men är hitforslad från Brasilien.

Läs även andra bloggares åsikter om säng, Atlantis sängspecialisten, Vila säng, lapskojs

Grisfötter

Ska jag koka dem m sojabönor lr köra på Yiqis recept? Kanske båda.

På infomöte om synkorrigering

Känns inte så aktuellt sen läkaren visat filmer på operationer. En man svimmade.

Mario Vargas Llosas Det gröna huset

Igår strax före kl 23 ringde jag till Mario Vargas Llosa. Då hade jag försökt sedan kl 18.40 (med paus för lunch/middag) att hitta hans bok La Casa Verde i svensk översättning från 1979. Jag hade ringt femtioelva personer som kunde tänkas ha den, en efter annan var de tvungna att göra mig besviken.

Det gröna huset är tydligen ett mycket betydande verk i Vargas Llosas produktion som det skulle pratas om i ett program på jobbet.

Översättaren Jens Nordenhök hade lånat ut alla sina ex och inte fått dem tillbaka. Eventuellt kvarvarande ex fanns kanske nedpackade nånstans efter hans senaste flytt.

Pratade med Leif Zetterling som gjorde det svenska omslaget som enligt Nordenhök var helt fantastiskt. Han hade inte kvar vare sig bok eller omslag. "Har ju gjort 3000 omslag så det är lite svårt att hålla reda på", förklarade han.

Boken fanns faktiskt i magasin på Hjorthagens bibliotek och Björkhagens. Men de stängde 18. Grrr. Den skulle även finnas på Östermalm, men de kunde inte hitta den.

Till slut, kl 22.42 hade jag hittat Inger Enkvist, litteraturprof i Lund, som sa att hon nog hade den. Men i Lund eller Trollhättan. Och själv var hon i Stockholm efter att ha medverkat i ett annat TV-program.

Så kan en dag på jobbet se ut för mig.

Men lunch/middagen blev extraordinär! Jag fick hänga med översättaren hem till en av reportrarna för de är goda vänner och reportern som bor i närheten fyllde år. Det firade hon med sina barn genom att tillverka mängder av sushi och muffins. Så vi åt sushi och fick nybakade muffins! Jag spelade Bach på deras ostämda piano och reporterns 5-åring dansade till. Det var supermysigt.

Ja, just det. Numret gick egentligen till Vargas Llosas frus mobil. Men det var bara en automatisk telefonsvarare. Inte så konstigt egentligen.

Läs även andra bloggares åsikter om Mario Vargas Llosa, Nobelpriset i litteratur, Det gröna huset, trevliga arbetskamrater

You've got mail from Sempio

Mitt brev till koreanska livsmedelsföretaget Sempio gjorde susen! De svarade direkt! Jag fick svar från en Ms Wendy Shin som är ansiktet i mitten av sidan för deras team för den internationella marknaden.

Dear Ms. Space Babe,
Thanks for your keen interest in our bulgogi sauce.

I’m Ms. Wendy Shin with Sempio Foods company in Korea in charge of EU and Asia market.

This morning, our team manager, Mr.Peter release your mail to you and we’re really touched your story on our bulgogi sauce.

Currently we have distributors in Netherlands and they’re supplying our bulgogi sauce to the retailer. After checking their distribution channel , I will inform you of it later and as the meaning of gratitude, We would like to send the samples of it via courier.

Further details in this matter, Mr. Jay will send the mail to you.


Thanks and best regards,
Wendy Shin

YES! Jag ska få en försändelse med världens godaste bulgogisås!

Läs även andra bloggares åsikter om mat, koreansk mat, bulgogi, Sempio

Lunchguide: 19 glas

Jenny och jag träffades för första gången på typ ett halvår! Har försökt få till det hela sommaren utan att lyckas.

19 glas var utmärkt som vanligt. Håller en hög lägsta nivå. Förrätt oxsvanssoppa. Den var ljuvlig. Hade en touch av kinesisk medicinsoppa, vilket inte är ett dåligt betyg alls. Alldeles klar i färgen och med tre möra bitar kött i. Särskilt den med mkt fett var urgod. Råkade svälja den för snabbt bara, så fick liksom inte njuta av den maximalt. När ska jag lära mig att inte vara så glupsk?

På Mistral med Daniel et al var jag inte glupsk. Det funkade liksom inte, eftersom allt som fanns på tallriken var typ två munsbitar.

Varmrätten var laxpudding. Inget jag var direkt jättesugen på. Kocken(?) lovade den skulle vara himmelsk, men varken Jenny eller jag tyckte nog att den lyfte sig över den vanliga på en vanlig sylta. Men pepparroten var mkt trevlig till.

Lunch på 19 glas kostar 129 kr och är nästan alltid värt varenda spänn.

Läs även andra bloggares åsikter om lunchtips, lunchställe i Stockholm, lunchguide, mat, 19 glas, Gamla stan