Att undvika människor

Idag har jag sett tre bekanta som jag har undvikit att hälsa på. Det kanske var en i morse också, när jag tänker efter, när jag skulle ta tåget till stan. Men hon räknas inte. Hon är mer Martins bekant.

Jag var med mamma på ett storköp efter läkarbesöket. Det var sådär soldisigt idag. Jag gillar att köra bil i sånt väder. Vi hade hittat platta förvaringslådor med hjul, som Ansa tipsat mig om skulle finnas där. Nu skulle mamma ha pepparkakor inför sin hemresa. Vi letar pepparkakor. Hittar påsar med 250 g kakor i, 2 st för 50 kronor. Jag letar efter alternativa märken, helst i kantiga paket som inte mosas i resväskor, och ser då min gamla historielärarinna från gymnasiet. Jag brukade åka till henne varje tredjedag jul. I ett par år besökte jag också hennes lantställe, det var på en egen ö mitt i en sjö vid Askersund. Helt underbart, faktiskt. Vattnet var medelhavsvarmt, men ändå rent. Och inga grannar i sikte. En gång simmade jag ut med kräftskal en alldeles svart augustinatt.

Men jag orkade inte hälsa på henne idag. Och jag känner mig helt ok med det. Hon gick precis förbi mig utan att lägga märke till mig. Jag försökte betala utan att stöta ihop med henne igen och valde i all hast en kassa precis mittemot en annan kassa, där satt Harriet! Hon var vår granne här förut och hon var ihop med en chilensk snubbe. De snackade om bröllop och allt. Sen träffade hon en annan och enligt snubben kom det som en blixt från klar himmel för honom. Plötsligt ville hon flytta isär och slå upp förlovningen etc. Han flyttade till Chile. Hon flyttade ihop med sin nya kille. När jag såg henne i kassan på stormarknaden tänkte jag att hon kanske dragit en nitlott. Men kan man någonsin dra en nitlott om det är det rätta man känner just då?

Förresten så kanske hon pluggar till kulturgeograf fortfarande och kommer bli en mycket framgångsrik sådan och få ett underbart liv. Med sin underbara nya kille. Alltså, ni som läser det här tror säkert att jag tycker hon skulle stannat med den förra, men det tycker jag inte. Jag tycker bara att det är intressant med livet och de olika riktningar det kan ta beroende på vilka val man gör.

Den tredje person jag inte hälsade på idag stod bakom mig i kassan. Det var den något korkade storasystern till en kille vars bröllop vi gick på nyligen. Men som sagt, inte heller där kan jag egentligen uttala mig med någon särskild auktoritet. Oftast är det de som är något dumma som är lyckligast.

ps. Det blev Annas pepparkakor.

Rekapitulation

I lördags var jag ute med Ansa på restaurang. Det var mycket trevligt. Jag gillar henne. Det gör min syrra också. Jag tror jag glömde säga det till henne. Tyvärr gillade jag inte restaurangen. Snacka om vilseledande marknadsföring att de fått utmärkelsen Bäst i stan av Alltomstockholm.se. Restaurangen heter Paladar de Cuba och ligger på Tegnergatan. Jag tänker INTE länka till den. Möjligen till en kommande sågning på tidigare nämnda guidesajt.

Sen åt vi efterrätt på Clarions hotell vid Skanstull. Det är så häftig miljö där. Men efterrätterna var trista i smaken. Jag hade velat käka La Cucinas pannacotta, men det var tyvärr alldeles fullt där.

Jag måste bara säga att jag älskar att läsa Martins och Jennys bloggar! Det är verkligen som ni säger att man på något sätt helgar vardagslivet genom att skriva om det. Jag har alltid dragits till sådana texter, filmer etc. Igenkänning har varit min ledstjärna. Men ibland behöver man något annat. Och då läser eller tittar man på något annat. Det var väl en konstruktiv diskussion, säg?

Just nu läser jag Chuck Palahniuk eller hur fan han stavas. (Fick tjuvkolla på boken och slänga om h:et). Han som skrev Fight Club. Boken är en samling reportage han skrivit. Hittills har det mest handlat om saker som är mig helt främmande: en festival för sex-exhibitionister (eh...den skulle jag iofs kunna tänka mig att besöka), brottning, demolition-sport (tror jag, bläddrade rätt snabbt förbi den efter att ha sett ordet demolition ett antal ggr), om när han och hans tjejkompis var utklädda till mjuka djur (rätt kul, men tyckte gott han kunde varit mer journalistisk i sin beskrivning ist f det mer litterära handlaget) samt nu handlar det om folk (män, vilka annars?) som bygger slott/borgar.

Det är något annat. Det är egentligen sällan jag hittar något som jag känner igen mig i. Det skulle vara Jennys och Martins bloggar då. Eller om jag inte känner igen mig i dem så känns de i alla fall inte särskilt fjärran min verklighet.

På tunnelbanan

sitter jag ofta och tänker på saker som jag vill berätta här. Men så kommer jag hem och ska börja skriva och då blir hjärnan tom! Så jag funderar på att börja anteckna när jag kommer på saker, eller så tar jag det bara som det kommer. Skriver vad som faller mig in just precis i detta nu.

Idag åt jag en god italiensk buffé på ett mingel i en frilanslokal, nämligen Maries nya kontor. Pratade med en trevlig norrländsk kvinna som visade sig vara ordförande för frilansare. Hon tyckte förstås att jag borde vara med i facket. Jag är nästan övertygad. I princip skulle jag vilja vara med i facket, men det känns just nu inte som att jag vill göra av med 300-400 kr per månad på något som jag ändå inte har någon större nytta av.

Kanske ska jag gå med ett tag i alla fall. Den som känner mig vet hur jag tänker...hehehe.

Tolkade åt en helt fruktansvärd kinesisk far idag. Han sa bland annat "Jag kräver att min dotter ska ha allra högsta betyg, något annat accepterar jag inte."

Min mamma sa ganska träffande om det när jag berättade, att många kinesiska föräldrar kräver att deras barn ska ha högsta betyg, utan att bry sig om huruvida deras barn överhuvudtaget kan uppnå det.

Jag tyckte synd om flickstackarn. Och var skräckblandat fascinerad av pappan. Han var föräldern i mina mardrömmar. Jag trodde inte såna fanns på riktigt.

Åt efteråt lunch på Koreana. De har trist sushi. Går inte dit mer. Synd att de gjorde sig av med den grillade ålen på menyn, den var ju deras enda existensberättigande. Det enda ställe jag vet har ål på menyn nu är Sushibar Ki-mamma på en gata som ligger nära Vegagatan. Deras nudelställe är också mycket prisvärt, jag älskade seafood-varianten. Nedan en bonusbild. Det vattnas i munnen. Slurp. Den här grillade ålen skulle jag gärna sätta tänderna i. Jag älskar Googles bildsöksfunktion.

Läser dessutom Murakamis senaste bok Kafka on the shore, där en av huvudpersonerna Nakata har just grillad ål som favoriträtt. Klok man.

två högar

(Min yngre storasyster fick en son igår!)

Det finns två eviga högar i mitt liv - klädhögen och pappershögen. Jag försöker hela tiden få dem att försvinna, men de bara växer. Min man är den som göder högarna med saker jag strött omkring mig. Det är hans sätt att hålla ordning.

Den dag jag har kontroll över mina högar är jag en kompetent och komplett människa .

Förresten så blev jag så lycklig av att jag köpt helt rätt febertermometer till lillan, nämligen Braun Thermo-Scan .

I want it that way

Två studenter har haft kul med en webbkamera i sitt studentrum. De presenterar sig med: "Hej allihop, vi är från konstakademin." Titta och njut!

Igår var det öken efter jobbet. Ett träd hade fallit över spåret en station hemifrån, så vi åkte bara några hållplatser, sen fick vi stå och vänta i typ 40 jävla minuter. Martin kom och hämtade mig med Signe. Fick lite dåligt samvete för att de fick ge sig av hemifrån i regnet.

Tyckte Aftonbladet hade en samtidsaktuell löpsedel för ovanlighetens skull idag: Den nya trenden - svenska kvinnor sexbloggar

Läs förresten SvD idag!

faktakollar

Visst är hon snygg...

Otroligt vad journalister är dåliga på att kolla fakta. Här är en artikel i Korean Times som refererar till Faye Wong som "den taiwanesiska sångerskan".

Håller på att koka risgröt som jag ska äta med stekt kinesisk surkål + bondbönor som jag köpte frysta i kinabutik för ett tag sen. Lägger till en rad här för annars ser det så fult ut i löpande text.

Var på Danderyds sjukhus idag för ett tolkuppdrag. Patienten kom inte. Men det var rätt trevligt och intressant ändå. Läkaren ingav sympati - var han gay eller inte? - och hade ett förvånansvärt svettigt handslag. Åt en ostkaka till frukost med te från sjukhuskaféet.

tid och otid

Jag förstår mig inte på Martin. Nu har han åkt ut för att leta burkar igen. Han tänker vara borta 11 - 17. Jag sköter så mycket av mina fritidsintressen som möjligt på tid som vi ändå inte kan tillbringa tillsammans, medan han alltid förlägger det på gemensam tid.

Jag känner mig övergiven, det känns som att han inte vill vara med mig och Signe.

Jag förstår att han behöver tid för sig själv, eftersom han alltid är den som lämnar barnen och oftast den som hämtar dem. Men det beror på mina konstiga arbetstider på fyran. Å andra sidan så klänger Signe på mig all den tid som jag är hemma och inte på honom.

Ser fram emot när vi ska på familjerådgivning igen. Jag har skrivit upp några punkter nu som jag vill ta upp. Har tyckt att den här terapeuten varit bra, förutom att han tror att problemen är lösta när man inte kommer på något att tala om. Kanske är det en del av hans strategi, att man till nästa gång ska vara bättre förberedd.

Igår åkte vi till Ikea. Jag tycker det är mysigt, men Martin avskyr det. Vi är aldrig tillräckligt förberedda på våra Ikea-besök heller. Igår köpte vi två lådor med hjul som ska vara under våningssängen. Men Martins ögonmått visade sig inte stämma. Lådorna går inte in.

fisk & fisk

Idag har jag ätit fisk till lunch och middag. Middagsfisken var rödtunga, tror jag. Det är tant Li som har släpat hit firrarna. Hon har nära till Skärholmen och där finns det mycket mat - nästan lika mycket som i Kina.

Tant Li är mammas väninna. Ända sen jag fick barn har hon kommit någon gång då och då och lagat mat åt mig. Jag är mycket tacksam för det. Särskilt är jag tacksam för hennes dumplings med 韭菜 (jiucai, uttalas dyo tsai) - ett slags kinesisk gräslök som är mycket aromatisk. Jag har nämnt det i en sågning av Halv trappa plus gård tidigare, fast då under dess engelska namn "chives". Nu har ni fått nog med ledtrådar för att lista ut vilken insändare som är jag.

Sanna, jag och Jenny åt Findus fiskgratäng med dillsås till lunch hos Jenny med jättegod sallad på rucola till. Vi har ett schysst utkast till trailer nu. Känns bra att vi lyckas lösa en massa problem allteftersom de uppstår, som när datorn inte ville visa kinesiska tecken så lyckades Jenny och jag uppdatera Microsoft Office till att göra det. Sanna fick ju sitta hela tiden och klura ut hur Adobe Premiere egentligen funkar. Det är ett rätt så oförutsägbart program, kan vi nog sammanfatta.

Nu till rödtungan. Molle föreslår att jag ska göra en receptdel, men jag vet inte hur man gör det ännu, så det får bli såhär tills vidare: Jo, man tar en rödtunga, det brukar gå fem, sex stycken på ett kilo. Man delar dem i halvor, klipper bort fenor och rensar huvudet om man har en mamma som alltid påstått att hon gillar att äta fiskhuvuden. Sen saltar man ordentligt och lägger i en flat skål. Sen skär man färsk ingefära i fina skivor och lägger på fisken. Häll på lite vitt vin. Har man kinesisk saltad skinka (se mitt andra inlägg någonsin för mer info) lägger man på tunna skivor sådana också.

Lägg skålen i en stor och rymlig traktörpanna, häll lite vatten i botten. Ångkoka fisken ca 15 min. Kolla så köttet verkligen lossnar från benen. Innan man tar upp skålen (i Kina finns det redskap för sånt, jag ska lägga in länk till ett foto senare) så hettar man upp lite matolja. Skär lite purjo i tunna strimlor (jag hoppas ni inte tillhör de dumma svenskar som slänger den bleka delen av purjon som är spädast och godast), strö över, häll på olja, hör det härliga fräsandet! Njuuuut! Med lite gott ris, of course.

Apropå ris så har vi haft ett risdilemma. Vi har hittat världens godaste ris (förutom det koreanska ris jag åt i Atlanta, Georgia hemma hos familjen Yang 1995. Det var rundkornigt och i kokt tillstånd glänste det som små feta pärlor. Jag kom att associera det med mammas berättelser om riset de själva odlade i 青田Qingtian; hur gott och smakrikt det hemodlade, nyskördade riset var, att man inte ens behövde något till. Jag tror förresten att jag just gjort en Proustsk parentes som gör att ni måste gå tillbaka en del för att kunna fortsätta.), tyvärr är det rätt dyrt, 99 kr för 5 kilo hos Kina-Li. Mamma kräver att jag ska köpa samma ris som min syrra köpt, från Hongkong Trading, men jag har beslutat mig för att unna mig lyxen att äta det ris som gör mig till en lyckligare människa.

Uppdatering 2011-01-06
- Recensionen är borta eftersom restaurangen lagt ner sen antal år.
- Ät inte rödtunga som är rödlistad av WWF (WTF tänkte jag först skriva). Här 2010 års lista i fickformat. Men sök alltid på den aktuella, för senaste innan 2010 angav tilapia som godkänd firre, och nu är den rödlistad.

Hakad

Det roligaste med att blogga är faktiskt att göra länkar! I alla fall just nu. Det tristaste är alla spam-kommentarer. Fan att folk ägnar sig åt att skapa såna program.

Plågsamma estetiska upplevelser

Såg en man på tåget som i övrigt var prydlig, men ur närborrarna stack det fram ymniga tofsar. Han såg inte klok ut. Jag funderade på att säga det till honom, förvånades över att ingen i hans närhet sagt det. Tyvärr valde jag att vara diskret och tolerant.

En annan kille klev på tåget, och det första jag tänkte var att han måste blivit misshandlad, sen insåg jag att han hade akne. Eftersom jag själv varit ett pizza-fejs kunde jag verkligen identifiera mig. Till råga på eländet hade kille tunt och flottigt råttfärgat hår i pagefrisyr, förmodligen för att kunna dölja sig bakom hårgardinen ibland. Fel taktik, ville jag säga. Men som sagt, empatin var total. Han var för övrigt som en fulare version av killen i Sandor/slash/Ida som råkar vara vår granne.

För övrigt åt jag igår utmärkt gott dillkött på fyrans restaurang igår. Här finns ett bra recept som ger samma resultat ungefär. Och här är inläggningslagen. Lagom syrligt och morötterna var fortfarande perfekt al dente! De är bra på grytor... som t ex Boeuf Bourguignone, mmmm, de brukar servera den med smörmättat potatismos. Himmelskt!

Idag har jag ätit lunch på Lao Wai. De hade bara Ma Po Tofu. Den var helt ok. Men jag tycker det är galet att servera kinamat på flat tallrik och låta gästerna käka med pinnar. Endast fåvitska västerlänningar går med på sådan behandling. 1. Maten kallnar alltför snabbt på flata tallrikar. 2. Det är lättare att skyffla mat med pinnar ur en skål. Duh, varför tror du annars värsta smarta kineserna använt sig av skål och pinnar i flera tusen år?

Själv högg jag naturligtvis in på maten med en sked, visserligen en kinesisk soppsked av porslin = lite klumpig. Men på grund av min eminenta skedföringsteknik missade jag inte ett riskorn.

Kina var först med nudlar

Äntligen kan vi sluta tvista om varifrån italienarna fått sin pasta. SR har svaret.

en vecka senare

Nu har det gått några dagar sen jag skrev sist. Jag ska försöka att inte sluta blogga innan jag ens hunnit lära mig göra det ordentligt.

Igår käkade jag lunch med Sanna på Opus, Blekingegatan. Det är en fransk krog med rejäl, hemlagad husmanskost. Ägaren tillika kocken heter Patrick, hans fru serverar. Jag, Jenny och Sanna var där en gång i våras, då var vi tidiga och fick bra mat och bra service. Kommer man sent är det lite si och så med det mesta.

Frun rekommenderade den mustiga kycklinggrytan, förmodligen för att det var det enda som fanns kvar. De hade hunnit sudda ut Wienerschnitzel och Strömming med potatismos, men Boeuf Bourguignone hade tillkommit på lunchmatsedeln. Vi träffade på en Nils, utrikare från fyran som just satt och åtnjöt(åt-njöt!) den.

Men det blev alltså kyckling för oss. Den kom in och var currydoftande och ganska stark. Sanna gillade den. Jag sådär. Potatisen som vi fick påminna om var nykokt och mycket god.

Jag gillar också flaskan med färdig päronsaft (?) som de ställer fram på borden.

På kvällen åt jag en portionsrätt med schnitzel, svampsås, klyftpotatis och ärter, riktigt god faktiskt. Bara ingen kommenterar de härdade fetterna som ska finnas i fryst färdigmat så tycker jag de kan vara riktiga höjdare.

Idag har jag ätit syrrans första gulasch. Den var helt ok. Kommer bli ännu godare imorgon.

Igår och idag

Igår åt jag lunch på Combo med M A. Hon gav mig massa råd och tips om jobb. Vi åt Tod Nam Pla, tror jag det heter. Thailändska fiskbullar, d v s friterad laxfärs. Det var ok, men inte mer.

Åkte hem och käkade massa risnudlar, men det är fortfarande massa kvar. Nu blir det sån där maraton-ätning som det brukar bli när jag lagar mat. Vet inte hur man lagar lite mat.

Martin sa något kul igår, men jag minns inte vad det var. Roligt var det i alla fall.

Fläsk

Ikväll lagade mamma och jag med förenade krafter till en fläskrätt av kotlettkött hon köpt. Den gick ut på att man ska hamra på köttet, sen klappa det i lite potatismjöl och sedan salta. När man stekt kotletterna ska man lägga dem samman i lite soja, socker och lök/purjo och ingefära. Jag tyckte det var sådär, så jag la i risvinäger och vitlök också. Då blev det nästan som min brors sötsura fläsk som ju är utmärkt god.

Ibland undrar jag om inte jag borde byta bloggens namn till Fläskhimlen - Allt fläsk du kan äta och mer därtill.

Lillan tyckte det var ok. Hon åt upp alla friterade tofubitar från gårdagens stekta kinakål först innan hon nedlät sig till fläsket. Mamma haft ont i ryggen idag. Jag masserat.

Det finns en del bloggar

som jag inte trodde fanns. Jag blir riktigt upprörd. Samtidigt som jag inte kan sluta titta. Sen går jag in på profilen och ser att bloggen haft över 4000 besökare. Hm... jag har ett ambivalent förhållande till det mesta, bland annat porr. Är i princip för... och samtidigt emot. Alla parter måste vara överens om att delta i aktiviteten, men ändå: hur kan någon någonsin vilja vara med i något så privat som ska vara offentligt? Je ne sais pas.

Fläskbensoppan med bläckfisk puttrar på spisen och sprider väldoft. Mamma sitter och läser en bok om konkubinen Yang från Tang-dynastin.

Jag ska läsa vidare i min nya bibel Status Anxiety av Alain de Botton.

Dagen efter

Vid närmare eftertanke åt jag faktiskt ganska god lunch igår. Jag hade handlat massa billig mozzarella hos grönsaksturken och åt skivad tomat, mozzarella och färsk basilika med olivolja och vinäger samt salt och peppar på. Martin hade lagat pasta med enkel tomatsås på vitlök och olivolja.

Vad gäller Martins kladdkaka kom jag även där på bättre tankar fram emot midnatt när våra lätt räknade gäster satt kvar. Åt alldeles för många munsbitar med grädde på. Egentligen var det mest grädden jag ville åt. Men grädde är alltid lite äckligt efteråt. Fast det var mysigt medan det varade.

Sen var det förstås Martin grönsakscurry - den omtalade. Den var helt ok. Jag kan tycka att den kändes lite för mycket som en fattigmanscurry med de huvudsakliga ingrendienserna vitkål, morot och zucchini. Alltför sträv. Men bra idé med russin. Jag gillar grönsaker som ger en mer grötig känsla, som aubergin, potatis och eventuellt blomkål.

Lyckad frukost idag: stekte gröna ärter ihop med ägg som jag strött kinesisk lufttorkad skinka i. Alltså, jag älskar verkligen kinesisk skinka! Det är en fantastisk produkt. Man borde marknadsföra den i Sverige. Den går att ha till så mycket, framför allt som smaksättare. Nämnda äggrätt behövde jag inte ens salta. I Kina brukar man ha den i soppa med vintermelon, eller i tunna skivor ovanpå fisk som man ångkokar.

Till äggrätten en skål med rissoppa av gårdagens överblivna ris. Lillan 2 år, åt mer än jag! Älskar när hon gillar maten. Idag ska jag ha en matlagningsdag med mamma. Tänker tillaga torsken jag köpte i fredags (ska aldrig mer köpa torsk igen... men trodde det var ok om den var fångad i Nordatlanten, eller trodde att om de angav fångststället så var den förmodligen ok, men enligt Martin ska man nog inte köpa torsk ö h t. Eller så ska jag kolla upp hos WWF.) Sen ska jag koka en soppa på fläskben, kanske göra fengan(risnudel)-soppa med bläckfisk, men har ingen torkad svamp. Äh, det får gå ändå.

Nu har jag en matblogg!

Idag har jag inte ätit något speciellt. Vi har fest och Mattias Källman och hans tjej Erika har hjälpt mig att starta den här bloggen. Jag är dem evigt tacksamma!
Mattias vill ge ett hedersomnämnande till kladdkakan som har Martin som upphovsman. Det vill inte jag.