Mathimlens frågelåda

Catfight med Lisa? Nej. Men en kompis till maken ville ha hjälp med alger han köpt. Nedan ur vår korrespondens:

Översättningshjälp?
Hej! För ett tag sedan köpte jag följande produkt (som jag antog var nån slags alg/sjögräs):

http://shanlin.com.cn/exhibit/exhview.asp?pid=25

Jag har för ovanlighetens skull inte lyckats hitta någon som helst info om den på nätet, utom just denna sida från tillverkaren.

Har du lust att fråga Space Babe om hon kan tolka sidan åt mig? Det är mest vad jag antar är) tillagningsinstruktionerna längst ner jag är intresserad av. Om det är minsta bökigt eller om hon inte har tid så skippa det.


Mathimlens svar:
Hej David, du har köpt vanlig hederlig "lila bladgrönsak" eller 紫菜 zi3 cai4. Jag brukar bara lägga den i buljonger eller soppor. Gärna tillsammans med wonton (degknyten med tunnt degskal som ätes med buljong). Äter man stekt äggris är samma soppa också ett klassiskt tillbehör hemma hos oss, kan sägas vara kinesisk misosoppa:

Lägg i en stor skål:
- lite finhackad zha4 cai4 (burkad kålrot m chili som smakar mkt salt, säljes i alla kinaaffärer, finns i hel eller strimlad form. Jag brukar skölja bort chilin.)
- finstrimlad purjo
- salt + pyttelite glutamat eller buljongpulver eller soja
- zi cai (typ en tunn skiva stor som en snusburk, den expanderar mkt när den kommer i vatten)
- Jag brukar gilla att ha torkade miniräkor (虾皮 xia1 pi2) i. Det ger extra sälta. Man kan säkert lägga i tärnad tofu också.

Häll kokande vatten på. Färdigt.

Jag grovöversätter följande del från hemsidan: (Det var spännande! Aldrig fallit mig in att kolla på recepttips på paketen...)

*Tillredningstips:
Kan användas i soppa, som en kall rätt i sig, i wontonsoppa etc. När ni gör alg+ägg-soppa, addera lagom med torkade miniräkor eller större miniräkor. Som kall rätt är alger ngt i särklass, särskilt svalkande på sommaren. I Shantou i Kanton, Xiamen och Quanzhou i Minnan använder folk zicai till soppa och stekta/friterade bröd. T ex:

1) algkrisp: finfördela alger, värm upp lite olja i en panna, stek algerna på låg värme, lägg till cashewnötter, jordnötter eller pinjenötter.
2) alg+fläsksoppa: skålla fläskben, skölj av med kallt vatten, koka upp i nytt vatten, låt koka på låg värme, lägg till alger mot slutet.
3) alg+äggsoppa: koka upp (den goda egna fina) buljongen (som du självklart har hemma), lös lite potatismjöl i vatten och red buljongen, häll i vispat ägg, lägg i glutamat (Avråder jag ifrån iofs om du redan har buljong.), salt och alger.
4) stark och sur algsoppa: Koka upp buljong, lägg i alger, red tunt med potatismjöl, + salt, kinesiskt risvinäger, vitpeppar.
5) tofu+algsoppa: koka upp buljong, lägg i alger, salt, glutamat, vitpeppar så är det klart. (De glömde tofun haha!)


*烹调方法
紫菜的烹调方法很多，可做汤，可凉拌，做馄饨汤料等。做紫菜蛋花汤时。加入适量虾皮或虾米，鲜嫩爽口：做凉菜时，放点紫菜则别具一格，可作为夏天的消凉食品。广东汕头、闽南厦门、泉州一带，人们大多用紫菜做汤、煎饼。如：

1） 招牌紫菜酥：紫菜撕成细碎片，油少许入锅，慢火炒酥，加入腰果，花生或松子，特别好吃。2）紫菜排骨汤：排骨先川滚水，捞出冷水冲洗，回锅加清水煮滚，改文火焖炖，加紫菜。3）紫菜蛋花汤：高汤烧开，太白粉勾芡，徐下蛋花，搅锅加入味精、盐加紫菜。4）紫菜酸辣汤：高汤烧开，加入紫菜略煮，太白粉勾薄芡，再下盐、醋、胡椒粉即成。5）紫菜豆腐汤：高汤烧开，加紫菜、盐、味精、胡椒粉即成。


Miniräkor har ett lite väl ordagrant översatt engelskt namn i mitt tycke: Dried Shrimp Skins

Senaste nytt:

Bara lite kort så jag vet vad jag vill skriva mer om:

Igår var Jenny och jag på filmpremiär med efterfest på Café Opera. Det var elektriskt att vara ute för en gångs skull.

Pappa har åkt. Mamma flyttat in till tant Li i Skärholmen. Jag känner mig som en hyfsat dålig dotter och är samtidigt skamligt lättad.

Jag åkt taxi tre dagar i rad:
dag 1) transachaffis (jag var för feg för att fråga ut henom)
dag 2) världens mysigaste chaffis som jag åkt med förut, är från Etiopien, otroligt vänlig och bildad, rolig att prata med sådär så att det riktigt surrar mellan oss, otroligt vettiga åsikter
dag 3) = idag min värsta chaffis, som jag HAAAATAR!!! Han stinker äcklig parfym, har världens jobbigaste bajsnödigt skorrande röst (försök att kväka som en sopran-groda så låter ni som han), har helt sjuka åsikter ("kineser är ett oerhört grymt folk, det grymmaste av dem alla, för ni är så många, så ett människoliv är liksom inte så mkt värt hos er") man skulle kunna tro att han förläst sig på Nordisk familjebok, kanske har han sträckläst den om och om igen under de år han bott i Sverige.

Gästblogg: Saltosobrius gillar Lilla Karachi

Idag åt jag lunch på Lilla Karachi på Lilla Nygatan 12 i Gamla Stan. En moloken man stod vid tunnelbaneuppgången och delade ut gula reklamlappar, och jag hade ett indiskt sug i min mage.

Lokalen var proppfull av turister och kontorsgäng, men krögaren vinkade entusiastiskt in alla som stack in näsan och föste ner dem till källarvåningen. Jag åt lammcurry med ris, sallad och naan-bröd plus ett glas vatten, alltihop för 60 kronor.

Curryn var kryddig och krämig med lagom stora och många köttbitar som smakade mustigt av lamm. Färsk koriander ovanpå. I riset fanns strimlad morot och ovanpå rostad lök. I salladen fanns grön paprika och yoghurt-dressing ("kul med lite raitan taitan", skulle jag ha skrivit om jag varit göteborgare). Enda bocken i kanten var att brödet var mikrat, inte nybakt, men det var gott ändå.

Lilla Karachi måtte vara en av stans bästa lunchindier, därtill centralt belägen.

Dubbelpublicering

Jag lyckades tydligen publicera förra inlägget igen. Åtgärdat nu dock.

Politik

Vad ska ni rösta på?

Norman Fibbler skrev ett inlägg som påminde mig om min beslutsångest. Jag hatar att vara utseendefixerad, men jag står inte ut med tanken på att Pär Nuder ska regera. (Eller Göran Persson.) Nästan värt att rösta borgerligt bara därför.

Usch. Samtidigt så håller jag ju delvis med om att många av de borgerliga förslagen bara verkar gå ut på att de rika ska få behålla mer (fastighetsskatten), medan de fattiga ska hjälpa till och betala (pigavdrag).

Samtidigt (en gång till) så tycker jag ju också att man ska prova nya grepp i politiken för att se om det kanske sker ngt oväntat ur det. Som trängselskatten - ingen ville införa det, men när det tvingades på oss så insåg många att det faktiskt inte var så tokigt. Sen ska man naturligtvis inte stanna där, utan komplettera med ringleder och diverse annat (oj, jag låter som en miljöpartist eller sosse från Stadshuset).

Jag skrev detta som en kommentar till Fibbler, men har börjat tänka på att inte föra ovidkommande diskussioner och göra alltför långa inlägg i andras bloggar så de inte känner sig så våldgästade. Hänsynsfulla jag.

Mulna dagar

Igår Engelkes med Tommy, Ondskan och Jenny. Jättemysigt. I början var det lite läskigt, för hon såg så ensam och tragisk ut. När hon blottade busken höll jag andan. Jaha, ska vi ha det på det viset? Varför??? Blev lite besviken. Varför måste man blotta könet för att vara liksom ... seriös? Är det där allting står på spel? Är det inte giltigt annars?

Sen drog hon igång sin Wagner-parodi, och den var JÄTTEROLIG! Önskar jag sett hela showen när den gick på Dansens hus. Intressant också att inte veta var Wagner tog slut och hon började ("My father was in the ship building business, mostly small ships - small business. My mother was a semi-goddess, and as all semi-goddesses she needed an assistant, and that was me.")

Hon sjöng överraskande bra. Sångerna var väl sådär textmässigt, men allt som allt var det en rolig upplevelse. Hon är så vacker! En riktig amazon. Plus att det alltid är roligt när en kvinna tar plats och driver med sitt yttre och vågar vara. Undrar om det har tagit henne lång tid? Hon är ju ändå minst 45. Sen finns det ju kvinnor som börjar när de är yngre, som Regina Lund t ex. Henne har jag dock aldrig sett på scen. På tv är hon en medioker skådis. I rättvisans namn tycker jag de flesta man känner igen är rätt mediokra skådisar. Jag gillar nog bäst filmer där jag inte känner igen skådisarna. Fast ibland, när skådisarna är bra, så glömmer man tillslut deras kändispersona och går upp i rollfiguren. Det har hänt t ex när jag såg Sissy Spacek i In the Bedroom. Det blir nog lättare när skådisarna blir gamla. Charlotte Rampling var strålande i både Under sanden och Swimmingpool.

Idag är det mulet. Igår shoppade syster, päronen och jag godis till den andra systern i Kina. Päronen började bråka om vilken sorts choklad de skulle ha. Mamma fick tårar i ögonen och sa att det var pappas fel att hon har Parkinson. Jag förbannade i mitt stilla sinne alla i Kina som vill ha choklad från Sverige.

Det hela slutade med att pappa beklagade sig för syster medan de går till Konsum, mamma för mig. Jag berättar alla episoder om relationsgnissel jag överhuvudtaget kan komma ihåg som kompisar berättat för mig, eller som jag upplevt själv. Jag tror på att dela med sig av sina trubbel. Delad trubbel är halv trubbel.

Sen kom pappa med morotsjuice till mamma. Hon tog emot den.

Typiskt

Jag bloggade från mobilen, naturligtvis glömde jag lägga till #end. Hur fan ska man kunna komma ihåg det då?

Vilka är rock, mmmmmm, och hejaheja?

Jag vill kunna smsa bloggpostar! + sångtext

En gång gjorde jag det, eller epostade (eller mms:ade) från mobilen, från ett seminarium om Kina som jag var på. Fick genast ett sms från Jenny där hon sa att mitt mobilnummer låg på bloggen. Jag skyndade mig att be min man radera.

Nu har jag förstått att man ska skriva #end i slutet av bloggposten för att vissa epostprogram inte ska publicera allt om var man skriver ifrån.

Att blogga från mobilen är det ultimata sättet för mig. Det är ju under den där dötiden som man har tid att fundera. En annan bra tid för det är precis när man gått och lagt sig. Då brukar jag tänka att jag ska googla fram sångtexten till den där sentimentala kinesiska schlagern från slutet av 70-talet, som egentligen var ledmotivet i en film om en kvinna som hade blivit galen av sorg på grund av allt hon drabbades av under kulturrevolutionen (ganska vågat, nu när jag ser tillbaka) - hennes man dog och hennes dotter försvann (tror jag, hoppas jag, det är i alla fall vad jag säger när min dotter frågar, att de hittar varandra igen). Den brukar jag sjunga för min dotter som godnattvisa, eftersom jag inte kan så många barnvisor på kinesiska.

- Va e de för sång? Frågar min dotter alltid ett par takter in.
- (På kinesiska)Det handlar om att det växer en ros i hjärtat på en tant. Hon vattnar den med livets vatten.
- E hon ensam?
- Ja, hon är ensam.
- Vaarför?
- För att hon har tappat bort sin dotter. Men hon hittar henne sen.
- Jaha. Sjung den.

心中的玫瑰

在我心灵的深处，
开着一朵玫瑰。
我用生命的泉水，
把它灌溉栽培。
啊，玫瑰，
我心中的玫瑰，
但愿你天长地久，
永远永远把我伴随。
在我忧伤的时候，
是你给我安慰。
在我欢笑的时候，
你使我生活充满光辉。
啊，玫瑰，
我心中的玫瑰，
但愿你天长地久，
永远永远把我伴随。

Googlade den första versen som jag kan, vet nu att filmen hette "Spår av tårar" 《泪痕》 och kom ut 1979.

Avslöjad

Fortsättning på testet. Det är faktiskt jätteintressant. Tyvärr (?) finns ju bara goda egenskaper, eller i alla fall helt neutrala. Men kanske lika bra...

Vem är Eva_L? Hon vet att jag är introvert. Och vem är mmmmmm? Skönt att någon jag känner la till att jag även är extrovert...

Nånting jag alltid velat vara är charmig. Det fanns inte heller med.

Hur är du + bloggar + kul grejor

Stål-Jacob gav mig en länk till ett test som verkar kul. Så härmed ber jag nu er som känner mig att gå in och fylla i vad ni tycker karaktäriserar mig. Ni andra får också, om ni känner er roade.

Först var det omöjligt att välja bland egenskaperna, sen lättare. Men så fort jag hade valt färdigt så ångrade jag mig naturligtvis. Kind och symapthetic är ju nästan utbytbara. Reflective och searching också. Jag har läst hos några andra bloggare att de tycker sin bloggpersona vara mkt snällare och mesigare än deras riktiga jag. Jag tycker tvärtom att jag är hårdare i bloggen. Det är mitt verklighetsgym.

Ondskan beskrev bloggvärlden så bra, som ett cocktail-party där man går omkring och minglar. Det går att spinna vidare på: det är ett cocktailparty som pågår dygnet runt och man väljer själv i vilka små grupper man lämnar spår för att man vill bli uppsökt igen. Vad mer? Precis som på partyn försöker man ge det bästa intrycket av sig själv. Samtidigt är det ju så att folk som blottar sina svagheter är de som är mest intressanta. I alla fall om de blottar sina svagheter på ett välartikulerat sätt.

Det har hänt massa kul saker. Jag ska börja skriva för en konsttidskrift i Kina och jag ska försöka få hit en utställning. En resa är bokad till Kina och i den ingår fem dagar i Hanoi (hoppas det finns billiga charter dit från Shanghai, jag räknar med det!) för att hälsa på Zornkvinnan som länge skrev min absoluta favoritblogg. Under Kinavistelsen ska jag gå på kurs i kinesiskt måleri. Det ska bli sååå kul. Och ingenting får hindra mig. Det handlar kanske om 2 timmar per dag. Det måste gå!

Icke-manipulerade bilder

Köpte en kvällstidning igår. Råkade se den här bilden i ögonvrån när jag bläddrade och tänkte: "Fan, vad taskigt av Expressen att photoshopa in Lars Danielssons ansikte på två identiskt klädda kvinnor. Och VARFÖR? Vad har han nu gjort?"

När jag väl läste artikeln visade sig ansiktena tillhöra kvinnorna, som är tvillingar.

Det mest tragiska är fotot längre ner i texten, på dem som barn. Ytterligare en bekräftelse på min fördom att engelskmän/kvinnor är extremt söta som barn, inte lika söta som vuxna.



Har ni förresten sett den intressanta artikelserien på Insidan om utsidan? Jag vill jobba där. På Insidan alltså. Det är nog min drömarbetsplats. De har jämt artiklar om sånt som jag går och grubblar på.

Andra bloggar om: Photoshop, fotomontage, Lars Danielsson, utseende

Mina två jag

Normalt eller bipolärt? Jag har förstått att bipolär är en diagnos man sätter på människor som är väldigt illa däran, nästan borderline. Jag befinner mig oftast nånstans mittemellan mina två extremer. Men ibland kommer ändå de här topparna och dalarna. Är det bara mänskligt? Känner ni igen er?

Jag uppåt:
sömnlös
vaknar lätt och kan ej somna om
rusig av livet och alla möjligheter
social
kreativ
modig
pratsam
rastlös
har ej ro att läsa
inte alltid så närvarande
hjärnan snurrar på högvarv
trött av sömnlösheten, men går på hjärnans eget knark
ständigt hungrig, men saknar aptit
mkt energi
planerar lätt in 3 dejter/dag
sprudlar av möjliga blogginlägg
tusen idéer
fattar snabbt, men trögas ner av trötthet
har inget emot att jobba
tycker jag har tusen vänner, fattar inte hur jag ska hinna med alla
vill gå på fest
vet precis vad jag passar i för kläder
superbra på att shoppa, och allt passar
har god smak
extremt nöjd med mig själv och vad jag åstadkommit hittills
enorm tro på vad jag ska komma att prestera i framtiden
rädd för att dö i sömnen och missa allt roligt som finns kvar
älskar att träffa nya människor
känner mig snygg och självlysande
känner mig liderlig
hinner inte laga mat
vältalig och har lätt att formulera mig
uppfinningsrik

Jag neråt:
sover gärna 10 timmar/natt
har lätt att somna
lätt att somna om
ingen/mkt lite energi
vill inte jobba
mkt feg
läser mkt och gärna
har inga idéer
hör dåligt
ser dåligt
trögtänkt
känner mig ensam och utan vänner
vill inte gå på fest
vill bli full för att fly mig själv
har inget att säga
inget att blogga
mycket närvarande i mitt eget låga tillstånd
obekväm i min kropp
vet inte vad jag ska ha på mig för kläder
kan ej shoppa, hittar inget som passar
har ingen smak
äter mycket och gärna, känner mig tillslut lite mullig av allt småätande
har mkt låga tankar om mig själv och mina prestationer
stark oro för hur min framtid ska gestalta sig
identifierar starkt med alkoholister och hemlösa
döden berör mig inte, det kommer kännas vilsamt
obekväm med kollegor och andra människor som jag inte kan blotta hela mitt jag för
känner mig alldaglig, rentav ful
ingen sexlust
ingen lust att laga mat
hittar inga ord
idétorka

Snälla och elaka bloggare

Har just läst in mig lite på spektaklet kring Isobel och Katrine Kielos nedläggningar. Funderar kring bloggar, något som var ett naturligt samtalsämne tidigare idag med Ondskan och Jenny. Bloggandet har gett mig en tro på att människor är snälla, att de allra flesta människor är snälla.

Men jag minns under Sexism-debatten här, hur dåligt jag mådde av alla taskiga kommentarer om mig framför allt i andra bloggar.

Nu har jag lite dåligt samvete för att jag skrivit ett par gånger att jag inte "fixar" typ Isobel, Katrine, Sigge eller några andra väldigt populära bloggare. Jag menar inte att de är dåliga, utan med bloggar som i verkliga livet handlar det om personkemi. Sen har jag bluddrat på här i bloggen, utan en tanke på hur det kan kännas för dem. Och jag skulle nog inte ha gjort det med någon som bara hade 14 läsare.

Det är så konstigt det där med att bli känd och att bli "en offentlig person". Det skrämmer mig fruktansvärt, samtidigt som jag naturligtvis eftersträvar framgång i mitt yrke samt i skrivandet, och det är väldigt förknippat med kändisskap.

Läser sen Emma Grays kommentar till det hela, och skräms av allt det hon drabbades av.

Det finns ett kinesiskt ordspråk som går såhär: 人言可畏 (ren2 yan2 ke3 wei4), ordagrant översatt: människa tal möjligt frukta, dvs människors prat är skrämmande, eller Frukta människors prat. Jag hade väldigt svårt att förstå det när jag lärde mig det för 13 år sen, men nu.

Men på det stora hela är bloggare snälla, tror jag fortfarande. Dessutom verkar vi alla vara journalister eller skribenter av nåt slag. Kreativa. Eller vill vara. Och är.

Ett helt nytt forum för att få nya kompisar är det hursom. Jag tror att jag här och nu slutar upp med att hoppas få fler läsare än de ca 24 återkommande. Jag är jättenöjd att leva min lilla bloggtillvaro i skymundan. Vik hädan, dags- och kvällstidningstalangscouter, mig ska ni inte få göra till bloggkändis. (As if.)

Jag är en sån konformist

Såg det här testet för några dar sen hos Sigge, tyckte det var stentrist, men kunde inte motstå frestelsen när jag såg att Katrine Kielos var Leo. Osså blev jag också det.

Hon har förresten slutat blogga. Verkar vara på grund av att hon blivit dissad av ett par bloggare. Vem hade kunnat ana att hon var så bräcklig? Inte jag. Men kanske är vi alla så bräckliga. Jag fick mig några riktiga snytingar också under Sexism-debatten, men inte slutade jag för det. Kanske för att jag, till skillnad från Kielos, inte har några andra forum att skriva i.

Ondskan var förresten precis så underbar som Xtian lovade. Caffé Nero var jättetrevligt, men linguinin med blåmusslor var för pepprig för min smak.



As the captain of the Bartlet Administration's boat, the chief of staff is a work-a-holic. Although he is sometimes haunted by the demons of his past alcohol and drug abuse, because of his character and perserverance there is no one more admired on the staff than he.

:: Which West Wing character are you? ::

Självdestruktiv R Us

Har haft en liten svacka. Trots att jag vet att jag blir gladare av att blogga, så låter jag bli. Jag är ganska självdestruktiv på det sättet.

Men nu känner jag mig glad igen, vilket är lämpligt eftersom jag ska träffa Jenny och Ondskan imorgon. Det är läskigt och roligt att träffa folk man känner via bloggen irl.

Mina päron är här på besök från Kina. Den här gången har de inte lyckats ge mig så mycket ångest som förra gången. Men mammas Parkinson-sjukdom (eller var det så redan innan?) gör att allt hon säger verkar ha en negativ ton:
- Ni borde gett barnen mat innan...
- Varför har ni inte gjort si ...eller så...
- Lillan verkar bara ha röda kläder...

Det är tråkigt, jag försöker att inte ta det alltför negativt, men jag märker på mig själv att jag blir väldigt deprimerad av att se mamma. Det var så förra hösten också. Shit. Det var efter att mamma åkt som jag började blogga. Snart firar Mathimlen ett år.

Pappa pratar bara om samma saker hela tiden. Det känns också tråkigt, att vi liksom inte har fler gemensamma samtalsämnen än så. Mat är dock ett outtömligt och ofarligt ämne.

Slarvsylta på 4 språk- Drottningsholmspaviljongen

Warning! If you ever plan to visit Sweden, Stockholm and the Drottningholm Castle - bring your own picnic food, because the food at the only restaurant there is atrocious.

Avertissement! Si vous projetez visiter la Suède, Stockholm et le château de Drottningholm - apportez votre propre nourriture de pique-nique, parce que la nourriture au le seul restaurant là est terrible.

警告! 如果您曾经计划访问瑞典, 斯德哥尔摩和 Drottningholm 城堡- 带来您自己的野餐食物, 因为食物在那里唯一的餐馆惨酷的难吃。

Paviljongen behöver Elake Kocken Gordon Ramsey, och det snabbt! Lunchen är billig och äcklig. 65 kr för färdigkryddade torra kycklingspett (krydda = grillkrydda). Fyra, fem stycken magra pinnsnodda stackare, en liten hög med ris, oväntat stark men väntad sweetchilisås ur flaska, ett isbergssalladsblad och två skivor gurka, en klyfta tomat. Trots den vidriga smaken tvingade jag mig själv att äta upp allt, för jag hade min vana trogen inte käkat frukost och klockan var lunch. Det fick jag en pik för efteråt av vår kypare:
- Sa inte du att maten var vedervärdig? Va bra att du lämnade något kvar på tallriken.

Jag bemödade mig inte med att svara honom. När jag tidigare sagt att maten inte smakade bra så undrade kyparen vad det var för fel på den. Han sa att han själv ätit rätten som smakat gott. Enligt honom var jag den första som sagt att det inte var gott.
Ja, vad kan man mer säga än att smaken är som baken. Och att det var första och sista gången jag sa att maten smakade illa på Paviljongen då jag aldrig mer kommer gå dit.

Mitt sällskap åt kokt torsk med skaldjursås (vit sås som det simmade fyra räkor i), 1,5 potatis och likadan grönsaksranson som jag, plus en klyfta citron och en liten dillkvist. Den smakade mindre än mat jag fått på sjukhus.

Det är verkligen tråkigt att en sån fin plats som Drottningholm inte har en bättre servering. Kanske är deras à la carte bättre, men lunchen är liksom ett ställes chans att bevisa sig. Är inte den bra har man ingen lust att gå dit och spendera mer pengar.

Fyfasen för dåliga kockar med noll ambition. När mina föräldrar hade lunchkrog och kvarterssylta så var det åtminstone hemlagad mat av vår trogne pakistanske kock Ali.

Andra bloggar om: Drottningholm, Drottningholms slott, restaurang, Paviljongen, varning

Jobb, bok, film

Idag ska jag jobba för första gången på jättelänge. Usch. Vill inte. Men ibland blir det rätt trevligt ändå.

Tvättar. Ska hänga upp tvätten innan jag åker. Gillar att göra hushållssysslor, men ibland känns de som livlinor jag klamrar mig fast vid när jag är på väg till något som känns obehagligt. Å andra sidan brukar jag alltid känna mig väldigt glad efter det obehagliga.

Såg på Nyheterna om en chilensk kvinna som bott i Sverige men åkt tillbaka till Chile och startat en städfirma och nu har 450 anställda. Hon sa att hon hade åkt tillbaka till Chile på 90-talet för att se om det gick att bo där, men hon tyckte det var förfärligt. Så kom hon tillbaks till Sverige och bara kräktes på hur tråkigt det var här, så det blev Chile ändå.

Är det ovanligt tråkigt i Sverige? Vad säger ni andra? Ibland får jag för mig det. Är det bara vädret, dvs skulle vi vara lyckligare om det var ett varmare klimat här? I så fall borde väl vår generation ha alla förutsättningar att bli den lyckligaste i mannaminne? Jag menar, växthuseffekt, naturlig uppvärmning efter senaste istiden and what not, samt att vi alla ska tala med varandra, går/gått i terapi, tala om känslor, rädslor ångestar etc.

Och i alla böcker man läser får man veta att vuxna som är olyckliga hade frånvarande fäder, så ingen tänker väl ta den risken längre, ingen som läser böcker på svenska eller engelska i alla fall?

Jag läser Nancy Huston. Hon är lite för pladdrig. På ett väldigt kvinnligt sätt, om ni ursäktar. Proust är också pladdrig, men på ett repetitivt, manligt sätt. Hon är det på det där kvinnliga sättet med att duktigt variera sig i oändlighet. Inte upprepa sig. Läsaren skulle kunna tråkas ut.

Sen stör jag mig på den subjektiva rösten som hela tiden förflyttar sig mellan middagsgästerna (själva ramberättelesn är en tacksägelsemiddag). Det är väl genomfört, men lite trist. Vad är det med dessa amerikanska kvinnliga författare, varför måste de vara så förbannat duktiga?

Personerna är förutsägbara. Mest äldre som haft ett förflutet ihop, utom en liten utböling som är purung, självklart jättevacker (eftersom hon e kvinna), och gift med en av de äldre.

Naturligtvis finns inslag av övergrepp på barn, alkoholism, droger, svårartade barn och cancer med. Utan dem ingen episk berättelse, eller hur? Jag tror hon försöker få med för mycket.

Såg The Kid Stays in the Picture igår. Tyckte om den. Gillar att Robert Evans fick göra en sån film om sitt liv. VAR nånstans läste jag, det var typ någon kändis som berättade om sitt liv och i en bisats sa han/hon att ja, osså den där Bob Evans som var producent och håller på med en film om sitt liv som heter The Kid Stays in the Picture... JUST DET, det var i en essä av Joan Didion, från typ 80-talet. Eller nåt. Haha. Kul att den äntligen blev av och inte bara var ett snackprojekt.

Snackprojekt är väl jobbiga? Jag har många... Men om man inte snackar om dem då? Då blir de bara jag-snackar-inte-om-den-projekt.

Kullad

Jag har blivit kullad.

1) One book that changed your life?

No book has changed my life yet, that I know of. But Murakami's books (except Norwegian Wood) challenged all my previous ideas about writing.

2) One book you have read more than once?

Swanns värld by Marcel Proust.

3) One book you would want on a desert island?

A solar powered ibook with a wireless satellite connection.

4) One book that made you laugh?

Rocky, comics album by Martin Kellerman.

5) One book that made you cry?

Don't remember, but could be Child in Time by Ian McEwan.

6) One book you wish had been written?

Tre små rätter, en barndom i kinakrogsmiljö by Space Babe (English: Three small dishes, a childhood spent in Chinese restaurants)

7) One book you wish had never had been written?

Many.

8) One book you are currently reading?

Gästabud i vintern by Nancy Huston.

9) One book you have been meaning to read?

No, I'm from Borås by Ola Wong

10) Now tag five people -

Jenny Morelli at Morellis Dagliga
Ondskan
Rosa fluff at Mitt rosa liv
xtian at Fast Food Lovers
Norman Fibbler at Norman B Fibbler's apples n' pears