Skaldjursnudlar på Chopsticks!

Jag vet inte om de strösslat buljongen full med MSG, men den är skitgod. Det var en äldre japanska jag träffade där som först tipsade mig om den. Jag fick till och med smaka av hennes nudlar. Hon hade bjudit sina japanska släktingar där och de tyckte att den var godare än både Ki-mama Ramens OCH nudlar de ätit i London. Det ni.

Igår gick jag dit för en sen middag efter en facklig debatt. Och den var skitgod! Otroligt umamig, len och hugsvalande.

Beställ den! Men avbeställ bläckfiskbitarna som var tjocka och sega. Avbeställ även fiskbitarna som var rätt smaklösa, men gissar att de behövs för buljongens skull. Ja, behållningen är buljongen! Och nudlarna, som är ganska tunna och smakar som nykokta "blöta" dvs färska nudlar direkt från en sunkig marknad i Kina. Det enda jag egentligen saknar är lite färska grönsaker, gärna blad av späd spenat eller pak choi. Nu finns det bitar av fryst bambu, vars parfymerade smak inte är lika illa som burkad sådan, men ändå lämnar mycket övrigt att önska. Kostar 155 kr.

Blommar vart tusende år*

Tänkte skriva nåt om att jag uppdaterar så sällan nuförtiden. Och att jag tror det beror på att jag har delat ut bloggadressen till så många, så jag börjar bli hämmad. Det börjar bli för många potentiella ögon som kan bedöma det jag skriver. Inte för att jag tror att jag har mycket mer än en handfull återkommande läsare, men ändå. Det fanns en tjusning i anonymiteten. En kravlöshet.

Åh, vad jag beundrar alla som kan skriva obehindrat, om så bara till synes. Jag hade en annan tankegång där jag ville referera till Min kroatiska näsa, en kortfilm av Rickard Dinter som Magdalena tipsade mig om. Där sa han bl a att han tyckte det var jobbigt att få barn för då skulle folk förstå att han haft sex. Det är lite så jag känner med skrivandet, och det är kanske det största hindret för mig att skriva. Ibland vill jag inte att folk ska veta något om mig. Men för det mesta öppnar jag mig på vid gavel och berättar öppet om det mest privata. Ja, människan (dvs jag) är konstig.

*Så kallade mamma min yngsta farbror, alltid utom hörhåll för honom, som en pik för att han log så sällan. Hon var rätt bra på öknamn, mamma.

Recension: Addfood

Addfood är en synbarligen ambitiös catering. Precis bredvid kontoret har de ett lunchställe som också blir den perfekta(?) marknadsföringen. Ja, det är vågat, för tänk om maten inte är så himla god? Jag ska inte hålla er på halster - det var den inte.
Jag åt oxrullader med potatispuré och gräddsås för 75 kr klockan 12.50, och maten var för det första inte särskilt varm. biffrullarna var ganska hårda och smaken av dem eller såsen rörde inte upp några känslor i mig. Skivan med surdegsbröd kom med en liten bytta färskostkräm av nåt slag kryddad med basilika, till det fick jag även en liten skål ledsen sallad.
Men! Lokalen är fin och sober och stort PLUS för att det står sprutflaskor med vinägrett överallt; jag får aldrig nog av vinägrett. Dessutom är det ju så ont om vanliga, hederliga lunchställen som serverar husmanskost utan att slabba till den att jag gärna ger Addfood några chanser till.

Addfood ligger på Högalidsgatan 40 och har två olika husmansrätter varje dag, en veckans soppa och en veckans sallad.

Arg kvinna

Hihi, det här var skoj tycker jag.

Nästan Chinglish, men Swinglish från PUB

Hittade detta hos alltid lika underhållande Shampoo Rising-Annina som hittade texten på en påse hon fått när hon handlade från Cardigan-Ninas avdelning på varuhuset PUB:

Rubrik: INSAMITY (sic)
"Our customers take pride in being individuals and ironically, in a way that makes them the same. They're longing after a wider variety of clothing to choose from. They don't believe in spoon-fed fashion. Our clientele express their individuality through the clothes that they wear, the products that they buy and life experience in general. Some say they're crazy. We say they're insame."

Det värsta är att copywritern förmodligen fått snuskigt bra betalt.

resan i bilder - Beijing

OBS! Titta nerifrån o upp!
Wasabimarinerat kinakål 芥末白菜. Mkt intressant. LÄmpligast att inta i små tuggor.


Vi blev bjudna på middag av Vinlusen på Beijing Palace 北京宫, ett oerhört sobert ställe inrett med äkta antikviteter. Det var skönt att slippa lysrörsbelysning för en gångs skull.


Denna karusell förflyttar dig omedelbart till ett europeiskt hov. 北京游乐园


En dag gick vi på Beijings tivoli för att roa barnen. Det var helt öde där. Kan bero på att det var en skoldag och inträdet är 130 yuan/pp över 110 cm. Den första attraktionen var en tre våningar hög karusell, en skylt sa att man skulle känna sig förflyttad till ett europeiskt hov när man åkte den. Här en intressant kombo av ett Baron Munchhausen-fejs i ett kyrkfönster.


Det var innan vi gick in och tittade på Himmelens tempel som vi åt på den muslimska restaurangen utanför templets norra port. 天坛


Jag uppfyllde en dröm när jag lyckades beställa in stekta muslimska nudelbitar 炒面片. Åt dem under ett besök i BJ 94 när jag hälsade på en barndomskompis som i likhet med mig skickats till Kina för att lära sig kinesiska bättre, men då han var i BJ levde han jetsetliv, dejtade popstjärnor, festade, haschade och åt nästan italiensk pasta i muslimska kvarter, medan jag levde i nöjes- och muslimsk pastamässig armod i HZ.
På bilden ses även de godaste lammspett jag kunnat drömma om, spiskumminbeströdd nan, samt en trist aubergine stekt i alltför mkt söt tomatsås.



Jag är inte van vid att vara en enda i vår familj som giftasvuxna män är ointresserade av. 物以希为贵


Imposant buddha. 龙门


Det retro-futuristiska lyxhotellet vi bodde på i den gamla kejsarstaden Luoyang. Fantastiska interiörer! 我们在洛阳住的香金陵饭店。


Jag fick en chock när jag såg Beijings Västra station. Har för mig att när jag åkte härifrån sist så bestod den av ett antal oansenliga skjul bredvid varandra. Nu var den enorm och skräckinjagande. 北京西站，大得吓人。我们从哪里出发去洛阳


Jag är så inspirerad att laga aubergine efter tiden i BJ. Åt jättemånga goda auberginerätter, så jag kunde inte lålta bli att beställa aubergine hela tiden. Den här åt vi på en sylta en bit ifrån Sommarpalatset. Den var jättegod! Men knastrig, på ngt sätt hade de lyckats få in sandkorn eller jord i maten. Jag kunde inte låta bli den ändå. Jag är säker på att alla bakterier åtminstone var döda. 红烧茄子


Vi människor är så oerhört känsliga för avvikande utseende, kineserna reagerar starkt på hur dottern ser ut (medan alla här tycker hon ser typiskt kinesisk ut). Sen inser de att sonen ser ännu mer annorlunda ut. Folk ville fota sig med dem hela tiden och barnen tyckte det var lite roligt tror jag. 物以希为贵。


I Sommarpalatset Yi He Yuan.


"Oh mur, du mur, du murmelmur." Jag kan min Shakespeare.



Kina är kaotiskt. Nästan inget är enhetligt. Framför allt inte trottoarer. Varje butik har sitt eget lilla sätt att få ihop butiksingången med trottoaren, som dessutom ofta är så smal OCH trädplaneterad att man måste kliva ner i gatan, de flesta går därför inte på trottoaren. En av de saker som dock markant förbättrats och imponerade stort på mig var den kinesiska Posten. När jag bodde i Hangzhou på 90-talet och höll kontakt med mina svenska kompisar brevledes var den kinesiska posten ett ruckel med ett bord på vilket stod en flugomsvärmad skål med mosat gammalt ris som därmed tjänstgjorde som lim. På detta kontor bistod de mig med prydlig och ändamålsenlig inslagning av Helosansalvan för EMS till syrran i HZ! 现在中国的邮局比我当年领教的好多了！

resan i bilder - veckan i Hangzhou

Tips! Den kronologiska ordningsföljden är nerifrån och upp.

Såhär är luften mestadels i Hangzhou, så nu förstår ni min begeistring över himlen i Beijing. Fotad under taxifärd till Hangzhous flygplats för att möta make och son i Beijing. Åkte med en chaufför från nordöstra Kina som sa att alla där hatar Kommunistpartiet därför att de inte gör något för människorna där. Det är områden med mkt statlig tung industri som nu lägger ner och försätter folk i arbetslöshet. Det finns inte heller den tradition av entreprenörskap där som finns i södra Kina och särskilt i min hemprovins Zhejiang.

Den mesta maten jag verkligen gillar i Kina är sådan som även går att göra här! Det känns både positivt och frustrerande. Denna kypare serverade kycklingris som var otroligt gott, måste försöka återskapa den. Fotad vid en lunch som min gode vän Huajun och hans fru bjöd oss på, på gamla goda Macau Street.

Två av mammas släktingar var på besök och åtog sig att göra potatismjölsdumplings åt mig. Det är rätt mkt jobb. Man blandar mjöl och potatis till deg, tror jag...Och så måste man göra fyllning också med hackat fläsk, färsk bambu, shitake etc som man steker. Det smakade gemytligt men inte upphetsande.

Min mamma fick en ErHu av bror och svägerska. Det är ett tvåsträngat instrument som mamma lärde sig att spela på egen hand som tonåring. Imponerande. Faster står bredvid som moraliskt stöd.


Vi kom försent för att få vårt chambre separée.

Min syrra bjöd mig på fotbad.

Och folk tittade förstås på.

Det har flyttat in en butik som säljer musikinstrument bredvid mina föräldrars "gated community". En lördag spelade de på sina produkter.

Vaktkur utanför området där mina föräldrar bor. Om jag tyckte att detta var överdrivet när de flyttade in 2001 så överträffades det med råge när jag hälsade på i min brors nya bostadsområde Chun Jiang Hua Yue (Vår Flod Blomma Måne), det är oöverblickbart stort och kändes som ett militärt säkerhetsområde med automatiska grindar och höga murar som det inte går att klättra över.

Syrra och svägerska vid familjemiddag ute.

Brorsdotter 1 och syrra.

En söt tjej som vill bli bortgift i Sverige.

En kompis i hans 400 kvm stora ateljé. Han skrattade när jag sa att jag delade en 25 kvm stor ateljé med två andra vänner.

Soppa m rättika o glasnudlar

Åh den e så god o närande! Fläskben, ingefära, shitake, lök, salt, morot, rättika o nudlar. Kan d bli enklare?

Hemma på Akki

Håhåjaja, hemma från Kina och det är sååå skööönt! Jag breder ut mig på våra spatiösa 80 kvadratmeter och tycker det är sååå lyxigt.

Det bästa med resor är kanske att komma hem. Det var väldigt lämplig reselektyr jag köpt med mig - nämligen Jenny Diskis On Trying to Keep Still. Den var väldigt bra, och väldigt neurotisk.

Jag har i likhet med Diski svårt för att vara riktigt närvarande och njuta på resor. Det finns alldeles för mycket att oroa sig för - måltider som ska ätas på restauranger som ska väljas ut, och inte vet man vilken som är bra eller vilka rätter som är goda. Det är kommunikationsmedel vars avgångstider ska passas, hotellrum som ska hållas någorlunda överblickbara trots packningen som lätt sprider sig över all tillgänglig yta. Men framför allt, barn som ska hållas på gott humör. Jag tror mig minnas att jag varit bättre på att vara närvarande och njuta av resor tidigare, men kanske är det bara en illusion.

Vi kom hem i alla fall. Och förseningen på 4 timmar på Beijings flygplats berörde mig inte det minsta. Planet är ju åtminstone inte inställt, var mitt svar på makens beklagande läten. Och så säger min kbt-terapeut att det inte finns några som helst fördelar med att föreställa sig värsta-scenarios hela tiden.

Idag har jag frossat i sushi på Akki. Där var min gamle klasskamrat. Vi snackade medan han jobbade och det var betydligt mer än vi pratade under hela skoltiden. Synd, för han verkar vara både rolig och beläst. Jag beställde hungrig och glupsk som jag var, en 13-bitar. Föga anade jag då att han skulle pracka på mig ytterligare två bitar och kanske ännu fler om jag inte uttryckligen bett honom låta bli, jag höll på att hamna i sushi-koma. Den första extrabiten var en algrulle med laxrom och vaktel-ägggula. Smakade gräddigt och mumsigt. Den andra biten var en riskudde med en konstig grå räka på som var mycket vacker och god. Sen fick jag dessutom bara betala halva priset för det jag beställt. Gulle han. Och någon för mycket vinäger i riset märkte jag konstigt nog inte av nu, hehe.