Jag har ett sätt

Ibland när jag pratar med människor så märker jag att mina ögon tåras. Det händer när jag tycker att jag fått till det på något sätt med det jag säger. Jag har lyckats säga något väldigt fint och liksom solidariskt till sexbarnsmamman på min gata som måste vända på varje slant och som är stammis på vårt Ica för hon handlar inte bara hem utan även på sitt jobb.
Ibland får jag till det med nån chef som jag länge känt ett ogillande från, eller en kollega som inte litat på mig eller min sociala förmåga. Ibland får jag till det med en dagisförälder, jag framstår som fullkomligt vanlig och talbar. (Ibland vill jag ringa den där pappan till barnet som skolades in samtidigt som min dotter och fråga om hur de kom fram till beslutet att skiljas. Jag minns nämligen att vi talade helt kort om det under inskolningen, om hur svårt det är med relationer, de hade gjort en liten resa tillsammans, och han sa: Ja, det är svårt med relationer.
Kort därefter gick hans blonda söta fru med magen i vädret och det barnet kan inte vara mycket mer än två år.
En annan gång försökte jag säga det här att relationer är svårt, till en annan förälder på en föräldramiddag. Han tittade på mig som om jag var galen och sa: Nej, det är inte ett dugg svårt.
Jag försökte titta mig omkring för att finna sympati, men alla tittade åt nåt annat håll, särskilt tv-stjärnan som jag var helt säker på hade hört vårt samtal, eller mitt trevande försök till. Jag bestämde mig för att tycka synd om min bordherres fru.)
Men när jag får en syrlig känsla i näsan och ögonen blir påträngande varma, då vet jag att jag måste vakta på mig, hålla tillbaka, för här går det inte att låta tårarna rinna av pur stolthet eller glädje över att ha sagt rätt sak, folk kan ju tro att jag är skvatt galen. Vilket jag på sätt och vis är. But aren't we all?

Asch

Jag brukar inte skicka vidare kedjebrev, men så fick jag ett som handlar om att skicka vidare enkla middagsrecept som man kan i huvudet. Det tilltalade mig, så jag skickade till 20 vänner. Nu ångrar jag mig lite. Men ni som läser här, ni kan väl förse mig med enkla middagsrecept? T ex andra sätt att tillaga fiskfilé (hoki) än antingen kokt med vinsås eller panerad?

Minnen av mig

Har haft en underbar dag hittills, tränat och sen käkat lunch med två kompisar; det var nog framför allt kompislunchen som var så härlig! Vi åt bibimbap på Arirang, måste säga att det är ok men inte mer. Önskar att de var lika bra som Shilla på sin tid...och hade annat ätvärt än bibimbap.

Hade bara bokat med ena kompisen, så det var bonus att den andra hängde med. De är producent respektive projektledare på UR nuförtiden, så de hade nära till restaurangen.

Vi pratade om allt möjligt och skrattade mycket, men det roligaste var när de sen tog en kaffe på Sosta, och projektledaren började berätta en anekdot om mig. Det var på journalistutbildningen, vi höll på att lära känna varandra och skulle handla på Systemet till en fest på skolan. Vi står i kassan och jag har beställt vad vi ska ha, då tittar hon på mitt id-kort och säger:
- Oj, vad du ser olik dig ut på kortet.
- Nä men det är ju inte jag på kortet, det är min syrra, svarar jag glatt.
Varpå både hon och systemetkassörskan blir helt förbluffade.
- Äh, jag hade inget foto på mig hemma när jag skulle skaffa leget, så jag tog ett foto på min syrra, för svenskar kan ändå inte se skillnad på oss.

Hon skrattade och tyckte det var så typiskt mig. Och jag hade helt glömt bort hela grejen, men när hon berättade historien så mindes jag plötsligt att jag i några år hade ett id-kort med mina uppgifter, men foto på min yngsta storasyster, av ovan nämnda anledning.

Producenten hade också en anekdot om mig. Vi gick på filmvetenskap ihop och satt en lunchrast på gräset utanför en skön vårdag. Då kommer Nils-Petter Sundgren gående och alla blir lite spända, utom jag (enligt henne) som kisar upp mot honom och säger:
- Hej, är det du som är Nils-Petter?
- Ja, svarar han.
Jag funderar ett tag. Sen säger jag:
- Jag trodde du hade mer hår.

Jag har sett Nils-Petter senare, bl a på mitt nuvarande jobb, men jag har inte gått fram till honom och presenterat mig. Gud, han måste ha varit urgammal redan då. Jag minns själv den här episoden och skäms lite, ärligt talat, men enligt min kompis så såg Nils-Petter bara road ut.

Det är roligt när folk minns saker om en som man inte minns själv. En annan anekdot som jag fått berättat för mig var från gymnasiet. Enligt Tove var det under en religionlektion som handlade om Jehovas vittnen. Då hade läraren berättat att vittnen tror att det endast är 5000 människor som kommer att få komma till himlen och paradiset etc. Då ser jag lite häpen ut och säger:
- Vadå? 5000 per land eller?

En ännu äldre anekdot berättade nån ur familjen för mig. Vi bodde i Södertälje då, jag gick i högstadiet i Ronnaskolan. Vi hade fått ett paket från Kina. Vi kom dit, men hade inte avin eller så var adressaten helt utsuddad eller nåt, och vi fick inte ut paketet - posttjänstemannen/kvinnan (som jag minns det) vägrade att lämna ut det till oss. Hon sa istället att hon skulle skicka det tillbaka till Kina. Men vart? Ja, vi fick gärna översätta åt henne. Jag minns inte exakt turerna, men nånstans så landade det i alla fall i att jag frågade henne: Varför tror du oss inte när vi säger att paketet är adresserat till oss, men litar på oss när det gäller vart du ska skicka tillbaka paketet?
Det slutade i alla fall med att hon lämnade ut paketet till oss. Den som berättade det tyckte att det var ett bra prov på mitt eminenta logiska tänkande.

Sol

vår söderbalkong har fått solen tbaka!

Jag e lat o sömnig

Katten Max, a k a Mao a k a Katt, dålig katt (på kin), fetknopp etc.

Även kallad kissekatt och pittepatt.

Konst i familjen!

AAAAAAAAAAHHHHHH! Min snygge, duktige svåger Peter Köhler ställer ut på galleri Magnus Karlsson!!!!!!!! 15 - 17 feb, kort som fan, men gå dit och KÖÖÖÖP gärna också!!! Adress Fredsg 12
Öppettider:
Fre 15 feb 12-19
Lör 15 feb 12-20
Sön 17 feb 12-18
Träffade förresten konstnären Monika Marklinger för ett tag sen och hon sa att min svåger är en av de bästa bildkonstnärerna hon vet i Sverige. När jag frågade vad som var så bra med hans tavlor, för själv är jag mest lutad åt föreställande konst och har väldigt svårt för att förstå och uppskatta abstrakta motiv, då sa hon att det är väldigt svårt att beskriva varför man gillar nåt eller varför det är bra, men att hans tavlor är vackra, intressanta och nyskapande! Hon sa också att många amatörer gärna vill "förstå" konst. Och att när de målar så har de en bild inom sig som de försöker föra över på duken, men hon menar att om man har målat ett tag så funkar det inte så längre, utan då bara följer man en process som man många gånger inte planerat eller tänkt ut, och därför är det ganska meningslöst att fråga vissa konstnärer "hur har du tänkt här?" eller "vad är det för tema" osv.

Jag kan säga att jag är definitivt en amatör. Fast jag tror att det kan vara helt olika tillvägagångssätt, det behöver liksom inte vara av sämre kvalitet. T ex John Currin som Jenny uppmärksammade mig på verkar ju ha väldigt planerade bilder, men inte är det sämre konst.

Fick för övrigt Monikas katalog som verkar jätterolig och som jag ska lusläsa snart.
EFTERLYSNING! Jag och mina ateljévänner har åkt ut ur våra 25 kvm i andrahand vid Hornstull. En av oss har fått 1:a-handskontrakt i Älvsjö och två av oss är ute efter en lämplig lokal. Den behöver inte vara så stor, 15 kvm räcker. Och vi gör inte mkt väsen av oss och har inte så mkt prylar.

Skryt, skryt

Titta här vilken trevlig artikel! Skribenten hade även en grej om kinesiska nyåret i DN På stan i torsdags.

Jag har börjat i min gamla kör igen. När jag första gångne gick med 2001 bestod den av en tapper skara på kanske 10 medelålders, mest äldre kvinnor. Jag drog säkert ner snittåldern med 10, 20 år då. Efter barnledigheten 2005 fick jag inte ihop tiden och slutade, dessutom var jag trött på repertoaren.

Nu är kören bara en spillra av den spillra den redan var, vilket passar mig. Då får jag sjunga mycket och höras. Jag ska t ex få sjunga Ave Maria och verssolo på en annan Marialåt på Maria Bebådelsedag 9 mars. Hurra! Eftersom jag tänker ställa upp i Idol måste jag sjunga så mycket solo som möjligt för att öva upp min publiktolerans.

Svaret på gåtan smörfisk

Ok, nu vet jag vad det är för mystiskt med smörfisk...

Tack Örjan på Fest och Catering!

Hattori Sushi Devil har sjangserat

Idag tränade jag för första gången på två veckor. Det har bara blivit en gång i veckan hittills i år, men jag ska försöka utöka till åtminstone två ggr. Jag blir pigg av att träna. Men förra veckan jobbade jag så många morgonpass, så jag orkade helt enkelt inte släpa mig till jympan dessutom. Och denna vecka lite samma sak.

Nu till saken. HSD har blivit betydligt sämre än sist jag var där. Riskuddarna till nigirisarna är alldeles för stora, man tappar för mycket fisksmak. Rullarna kändes också slentrianmässiga, lax med avokado. De små duttarna med rom eller såser av olika slag på nigiribitarna var också väldigt oinspirerade. Räkan hade en majonnäsbaserad såsklick, sen var det nog bara ena laxbiten och en vit fisk som hade lite grön småkornig rom på sig. Den enda grönsaken som kom med var en bit tråkig persilja. Filmgubben, du som är gift med en japanska, säg mig, är verkligen persilja comme-il-faut på sushi?

Nä, HSD börjar kännas som en dussinsushi. Den stora skillnaden är att de är dyrare.

Igår läste jag ut Mig äger ingen av Åsa Linderborg, och med risk för att låta som Johan Staël von Holstein så var den faktiskt skitbra. Inte för att det är stor litteratur, jag vet kanske inte riktigt vad som är stor litteratur, slår det mig. Hon har ett ganska konstlöst språk som jag inbillar mig är typiskt för någon som jobbat som journalist, om än inom kultur- och essäområdet. Framför allt var det en otroligt värdig upprättelse av ett alldeles, alldeles vanligt människoliv, så som kanske de flesta människoliv ser ut. Jag grät så det skvalade när jag kom till slutet av boken. Inte för att det gjordes några stora åthävor, snarare tvärtom, det var ganska neutralt skildrat - ändå, eller just därför så skar det rakt in i hjärtat. Alla som haft en förälder de skämts för eller tyckt synd om känner igen sig. Och det är nog rätt många.

Jag visste inte att JSvH var adopterad.

Nu läser jag Huset vid Flon av Kjell Johansson. Den är smetigare. Vet inte vad jag gillar den än. Klart välskriven, men som sagt, betydligt mer sentimentalt.

Önsketänkande

恭喜发财

Samba Sushi

Relativt ny sushi på Götgatsbacken, på krönet ungefär. Närmast T-uppgången Hökens gata, gå 50 m mot Medborgarplats/Skanstullhållet. (Söderut, tror jag någon mer kartorienterad person skulle uttrycka det.)

Bland de som rörde sig bakom disken kände jag igen åtminstone två från Akki, så det bådar ju gott för kvalitéen. En ganska slö söt tjej servade, vilket också var ett bekant koncept från Akki (dock ej på senaste tiden, då har det varit raska män, företrädesvis de två medelålders bröderna varav ena är Akki och nyligen rest till Laos.)

Och smaken? Tja, det var väldigt snyggt upplagt. De har gott om plats, så de har tallrikar som tar mycket plats och kan göra snygga såssträngar bredvid firrarna. Av mina 9 bitar sushi var tre rullar och sex fiskar, varav två lax, en räka (ajaj, mangroveträsken...), en tonfisk samt mina favoriter makrill och smörfisk. Smörfisken smakade väldigt smörigt! Jag undrar vad min fd klasskamrat gone kökschef på Akki egentligen vet om den fisken, för han sa att folk som jobbar med sushi inte gillar den själva... Mer sa han inte. Det är oroväckande.

Rullarna innehöll två, tre olika sorters marinerade grönsaker, bl a en söt rättika som jag inte gillar. Gillar öht inte söta smaker i sushi. Vill jag ha sött kan jag äta den inlagda ingefäran. Riset var väldigt kallt, vilket innebär att rullen legat i kylen rätt länge. Jag blev väldigt förvånad över att riset i riskuddarna också var kallt. I alla fall de första två bitarna, sen glömde jag bort temperaturen, för då hade jag fått en jättevarm misosoppa som innehåll smala, vita nålsvampar, vilket var väldigt trevligt.

Helhetsintrycket: Bra, men inte bättre än originalet Akki. Priserna ligger på samma nivå som Akkis, 95 kr för 9 bitar, 125 för 13 bitar. Soppan kostar extra.