Fiskfläsk

När jag var i Holland åt jag på ett enkelt surinamskt ställe. Det var Isses kompis Tamar som berättade att alla surinamska ställen hon varit på har varit bra, hon tror det är för att de varit i Holland så länge och är så många så de kan inte annat än göra sin egen goda mat även till försäljning.

Vi åt varsitt franskbröd med fyllning av fiskgryta. Den fyllningen var så god och mustig, och påminde starkt om smaken av torkad fisk från Kina. Så när jag kom hem letade jag upp en bit torkad fisk som jag bett min syrra skicka förra året, och så gjorde jag kokt fläsk med torkad fisk (med en skvätt soja i och lite muscovadosocker). Det smakade väldigt likt den surinamska fiskgrytan! Jättegott till ris. Säkert mumsigt med nåt chilihett till också.

Fel att bojkotta OS-invigningen i Peking

Jag har verkligen känt mig ambivalent när det gäller hela Kina-Tibet-konflikten. För min del får Tibet gärna vara självständigt, men jag har en känsla av att det hela är mer komplicerat än vad som till en början framkom i den allmänna opinionen och rapporteringen i väst. Till det bidrog jag till viss del själv genom mitt deltidsjobb på en stor redaktion.

Senare har en del annan, mer nyanserad rapportering förekommit. Bl a Ola Wong nämnde i en SvD-artikel att det var lite ironiskt att Kina utestängde all västerländsk press när oroligheterna började i Tibet, eftersom omvärldens medier efter det var hänvisade till tibetanska källor:

...censuren skjuter sig självt i foten. När kravallerna bröt ut den 14 mars fanns det bara en västerländsk journalist på plats i Lhasa. Magasinet The Economists korrespondent James Miles hade av ren slump fått tillstånd att åka dit. Economist rapportering blev därför mer balanserad än övriga västerländska medier – som var tvingad att förlita sig på tibetanska exilkällor. Men istället för att dra slutsatser valde ­kinesiska myndigheter att tvinga iväg James Miles från Tibet.

Jag såg bilder som en australiensisk backpacker hade filmat, den visade unga tibetanska män - synbarligen knappt byxmyndiga - med olika tillhyggen som löpte amok på en folktom gata i Lhasa(?), de brände bilar och krossade skyltfönster och verkade helt exalterade. För mig var det inte mycket som skilde dem från gatudemonstranterna i ex v Göteborg, som ju blev ganska enhälligt fördömda av svenska folket. Även till dem var jag ambivalent. Jag kände ju för deras sak, och tyckte det fanns många bland dem som for illa av polisens behandling. Samtidigt frågar jag mig om det verkligen är nödvändigt att krossa glas och förstöra saker. Jag har någon inneboende motvilja mot det.

Jag känner även för palestinernas sak, men jag tycker de borde sluta med sina kassamraketer och börja snacka med israelerna. Likadant med israelerna.

Jag tycker framför allt att den så kallade demokratin USA borde stänga ner Guantanamo och liknande ställen (minns Abu Ghraib) och att europeiska stater (som Sverige) inte ska medverka till att skicka terrormisstänkta till dessa djupt rättsvidriga anstalter. Att de inte fattar att bekännelser som kommer ur torterade fångar är noll värda!

Här är en artikel av en (indisk?) forskare i Singapore, som handlar om varför väst inte borde bojkotta OS-invigningen i Beijing.

Risnudlar m ärtskott

Fantastisk leksaksspis

Svärfars försenade julklapp till dottern. En egentillverkad leksaksspis! Jag älskar den! Jag vill också leka med den. Den har fyra plattor som synes, samt en lampa i ugnen. Svärfar sa att enligt elektrikern som fixade den så ska batterierna räcka till åtminstone denna generation barn. Det är tydligen halvledslampor (?) som inte drar så mkt ström. När batteriet är slut kan man skruva av översta skivan och byta batteri.

Visst är den fin!!!! Väldigt massiv också. Lägg märke till de uppfällbara arbetsytorna som finns på varje sida. Katten satte sig självklart på den jag fällde upp för fotograferingens skull. Spiskonstruktören är plastsvärmor som är inredningsarkitekt, förresten. Hennes barnbarn fick en likadan. Den här kommer bli arvegods.

Kalla mig Mathimlen

Asch, jag borde ha marknadsfört namnet Mathimlen bättre. Ajöken med drömmarna om tusentals träffar tack vare DN-omnämningen...

När jag googlar på spacebabe blir resultatet mest erotiskt. Vid googling på "Spacebabe" och "blogg" leder sista länken på sidan till en kommentar jag gjorde som färsking i bloggriket, så den kan ju faktiskt ge en del besökare. Inte heller hjälper en särskrivning av Space babe.

Men min fåfänga är hursomhelst mycket tilltalad av den framträdande platsen jag fick i receptet. Tack kb!

Jag jobbar

Makens kommentar när han kom och satte sig i vardagsrummet med laptopen:
- Oj, vi har verkligen olika sätt att arbeta.
Jag tror han syftade på chokladen, ölen och drivorna omkring mig. Tidigare idag hade jag en arbetslunch framför datorn med babaganoush, bröd, italiensk ost som Claudia hade med sig från Sicilien, en fåroströra med gröna urkärnade oliver och dill (som jag såg förlagan till på en arabisk marknad halvtimme utanför Amsterdam). Sen åt jag för säkerhets skull även en skål med ris och rödkokt fläsk. Sen kunde jag inte jobba mer för jag var så däst och sov därför i två timmar.

Glassäterska

Hon äter sin favoritglass, fast det är måndag. Den är så tung för hennes små händer att hon måste stödja den med andra handen. Undrar om det borde vara ett kriterium för att få äta glass; att man kan hålla den med en hand. Orkar man inte hålla den med en hand är den för stor för en.

Jag råkade skriva stöjda först, och mindes då att jag hade en kompis Ann J som var nyinflyttad i Oskarshamn och som hade med sig en tidning som hon och en kompis där hon bodde förut knåpat ihop. Jag var väldigt svartsjuk på denna kompis och kände ett behagligt förakt när jag såg att kompisen stavade kedja som kejda.

Oj, jag sökte henne på hitta.se, för hon har ganska ovanligt namn, och det fanns bara 3 i hela landet, sen kollade jag på birthday.se, och det var bara hon i Stockholm som var i min ålder, så nu har jag hittat henne. Jag ska smsa henne, undrar om hon kommer tro att jag är galen. Fast det är jag ju, lite grann. Hoppas hon minns det.

Uppdatering: Ok, några timmar senare och hon har inte svarat. Man vet aldrig hur folk reagerar på spöken från det förflutna. Och jag är lite speedad tror jag. Ska gå och lägga mig nu. Klockan är ju ändå 2.12 och jag har skrivit fyra blogginlägg idag...

Lagat mat åt Allers idag

Och glömde helt att fota själv, så dessa är de sorgliga resterna av matlagningen som jag värmde upp med diverse rester till middag. Maken och dotra var väldigt nöjda. Jag kan verkligen rekommendera ångkokt gös, se recept nedan.
Vad gillar ni den där vaxduken som jag lånade av Nisse och Maria då? Jag älskar den, den är verkligen kinesisk, bara too much. Det var Maj som köpte den åt dem i Mexico, men troligtvis är den tillverkad i Kina.
Öht är jag väldigt glad att vi fick fram den där kinesiska, överlastade känslan (förhoppningsvis, det kändes iaf så) så att det inte blev någon sammanblandning med nåt svalt, avskalat japanskt.

Ångkokt gös
20 min

ca 500 g tinad/färsk gösfilé
salt
2 cm ingefära
1/3 dl olja
purjo/salladslök

Gnid in fiskfiléerna med salt. Lägg på tunt skivad ingefära. Låt ångkoka i ca 10-15 min. (Jag använder en djup porslinsskål som jag sätter i en traktörpanna med ca 1,5 cm vatten, men man kan också köpa en ångkokningsinsats i bambu och sätta ovanpå en stor wok med vatten i botten.) Kolla att fiskköttet börjar kunna falla isär. Hetta upp olja i liten kastrull. Ta upp fisken och ställ på säker yta. Det vatten som ansamlats är smakar bra som sky på riset. Strö över den finhackade purjon. Häll på den heta oljan, nu fräser det och stänker så var försiktig! Mina barn älskar den här rätten, men se upp för enstaka fiskben! OBS! Använder du annan vit fisk än gös måste den vara färsk.

Obetalbart

Jävla tåget

Sitter o väntar i c. Missa tåget. Ska träffa Maria B på Och himlen därtill. Hon tyckte vi skulle starta firma m d namnet 1998. E d en lundelltitel? Ska bli kul att se stället iaf.

God röra + glupsk katt

När Isse bodde närmare Amsterdam city (även om nästan allt är centralt i A'dam, nu tar det 11 min med spårvagn hem till henne) så fanns en turk-mataffär bredvid hennes hus. Där köpte vi jättegod babaganoush och sen har jag ständigt varit på jakt efter en lika god sådan i svenska affärer. Den senaste jag köpte hade en tråkig bränd smak. Jag trodde att det var samma märke som denna, Maxos, men den här var faktiskt väldigt god, krämig och bara lätt grillad i smaken.

Den huvudsakliga ingrediensen är aubergine och den innehåller inte E621 (glutamat). Rekommenderas! Är det nån som smakat kombinationen grillad aubergine-paprika från Maxos får ni gärna berätta.

Killar det inte blev nåt med 2

Från början en kommentar hos Dramadrottningen, men för bra för att undanhållas er.

1997 grovhånglade jag upp en -80:a på flyget från Beijing via Köpenhamn till Stockholm. Jag skulle bara gå bakåt i flyget och röka, vi började snacka och sen satte jag mig där och helt plötsligt så kysstes vi våldsamt och vi bredde ut en filt över oss och flygvärdinnorna bara glodde på oss. Vi övervägde att gå in på planets minimala toalett, men bestämde oss för att vänta till Kastrups toaletter. Väl där hade luften gått ur oss på nåt sätt och vi skildes utan större åthävor.

Förnyat ordspråk

Apropå mina senaste inlägg om tjuvar och betalt arbete, så tycker jag att ordspråket "Tillfället gör tjuven" är föråldrat. Tillfället gör inte tjuven hälften så mkt som tillfället gör den som får jobb i unga år.

Pengar, frilanseri, Tibet

I egenskap av person med rötter i Kina är jag just nu ganska efterfrågad av medier. Dock inte i betald form, utan mer som expert. (OBS, kb, har inget med din förfrågan att göra.) Jag har själv ringt många experter, men som maken så riktigt påpekar så kan de medverka i medierna på betald arbetstid, något som jag inte kan. Å andra sidan så är medieexponeringen en sorts marknadsföring av mig själv. Som kinaexpert. Något jag verkligen inte känner mig som, men iofs kan bli om jag blir tillfrågad tillräckligt många gånger och tvingas läsa på mer.

Ända sedan jag gick gymnasiet har folk sagt: "Åh, med din kinesiska bakgrund kommer du ha en strålande framtid." Jag har inte märkt ngt av den. Visst jag klarar mig fint. Men jag trodde att jag skulle klara mig mer än fint. Better than average, om man säger så.

Å andra sidan sa min kbt-terapeut att som journalist tillhör man redan eliten, så vill man tillhöra elitens elit så är det en jäkla kamp. Man kan lätt bli hemmablind när man har många journalistkompisar och kollegor som man tycker det går bättre för.

Vissa klasskamrater som valt andra banor (och män med andra banor) bor finare och tjänar bättre på ett lugnare jobb med trevligare jobbmiljö. Och jag är lite sån att jag tävlar mot ALLA. Klarar nästan inte av att läsa DN Kultur för då får jag ångest av alla goa kulturmänniskor som bara är såååå duktiga och har utvecklingsstörda barn men skriver böcker på böcker ändå, är 21 men har fem diktsamlingar och en roman bakom sig, plus 2 skivor där han/hon skrivit alla låtar själv. Underbarn. Det var jag alltså inte.

Men hallå. Det här inlägget blir ju inte alls som jag tänkt mig.

Jag ville också skriva nåt om att folk med säkra positioner på min mesta arbetsplats gärna "bollar idéer" med mig om Kina och rådfrågar mig och ber mig försöka fixa boende under OS etc, men inte haft en tanke på om jag skulle ha nån lön för mödan, för de har ingen aning om hur jag är anställd (dvs inte, e frilans med egen firma). När jag sen säger att jag vill ha lön för besväret så går de i taket. Nå, det var iofs ett smärre missförstånd, men ändå. I princip är det så. (Jag la säkert ner 2 tim arbetstid och mitt telefonkort till Kina tog slut på kuppen så jag fick använda vanlig linje när jag behövde ringa till Kina själv.)

Kontentan är iaf att alla vill ha min särskilda kinakompetens, men ingen vill betala för den. Kanske näringslivet vill. Jag hoppas det. Jenny säger att copywriting är själsdödande. Men copywriting är väl inte = näringslivet? Jag kanske kan hitta nåt jobb som har med miljöarbete i Kina att göra? Dvs ett företag som vill sälja miljökunnande, t ex. Eller sexleksaker.

Det var ju klassamhället jag ville att resonemanget skulle mynna ut i. Att alla vi stackars löneslavar (och jag tjänar ändå rätt bra) har det så knapert. Att klyftorna ökat så mkt. Att Robert Weil (industriman och mecenat som finansierat Magasin 3) har skrivit både en och två gånger debattartiklar där han säger att industrin plockar ut så mkt mer pengar från verksamheten nu, och att arbetarnas löner har hållits ner under åtminstone de senaste 20 åren. Att jag tror att det är samma sak med mediebolag. Vinsterna till aktieägarna bara ökar och ökar, men andelen pengar till produktionen och arbetskraften blir bara mindre och mindre. Jag kommer bara att tänka på anorexi, det finns säkert som begrepp i detta ekonomiska sammanhang redan.

Däremot tror jag att nyhetsavdelningen på SVT lätt skulle kunna bantas. Enligt mina källor så får praktikanterna inte producera särskilt mkt. Det är ett säkert tecken på att en redaktion har för mkt resurser.

Till sist: Jag läste ett helt fascinerande inlägg i kinesiska versionen av Financial Times av en kinesisk skribent som var oerhört nyanserad och satte fingret exakt på problemet med kinesernas anti-väst-känslor när det gäller Tibetfrågan. Här finns en översättning.

According to certain netizens who were exposing the fake reporting by overseas media, they want to use their action to show the truth about Lhasa to the world. This assertion is logically incorrect, because their actions can only let people see that the western media are not reporting the truth accurately. But what happened in Lhasa?

Den kinesiska skribenten heter Chang Ping och är, som man kan vänta, välutbildad, har varit redaktör för tidningar i Guangdong och är nu redaktör för en magasin där. Här är hans blogg. Han har också gäststuderat på Berkeley i Kalifornien. Åh, jag vill någonstans där solen värmer och jag slipper ha jackor!

Den bulgariska tjuven, forts

Isse smsade idag och sa att hon gått tillbaka till den nepalesiska affären och köpt klänningen i styvt linne med stora orangea blommor på vit botten som hon provade när vi var där. Samt att tjuven hade förutom kameran, även stulit kläder på övervåningen till ett värde av 700 euro! Med tanke på att kläderna där i snitt kostade 35 euro ungefär så var det rätt mkt! Hon åker nu på böter, men hamnar i finkan nästa gång hon åker fast. För hennes skull hoppas jag att hon slutar stjäla NU.

Arkeologi

När jag var liten skrev jag alltid avsändare (min egen adress) på baksidan av kuvertet. Sen några år tillbaka skriver jag den i övre vänstra hörnet på framsidan. När förändrades det och varför? Jag misstänker internationell inspiration.

Låg och tänkte på nåt om Amsterdam, och tänkte: Det ska jag skriva en bloggpost om. Det räcker med att jag minns "Amsterdam" så kommer jag ihåg vad det handlar om.

Men tyvärr, jag minns inte ett skit.