Ordverifikationen

视觉确认 ser det ut hos Ondskan och Jenny nar jag vill kommentera.
视觉确认 ser det ut hos Rosa nanting nar jag vill kommentera.
Sa ser det ut, och det hjalper inte att jag kopierar den och klistrar in.
Ville kommentera hos dig ocksa Norman. Haller med dig om vuxenlivet, ibland vill jag bli pensionar, ibland vill jag tillbaks till den sorglosa tillvaron nar pappa och mamma (i teroin) fixade allt.
Kramar till er alla. Och till alla andra som vill ha.
Ja, kanske ar bloggvarlden som hogstadiet, Rosa. Eller sa kan man forsoka att plocka russinen ur kakan och bara se det som en chans att fa lite roligare. Pa nat satt.
Fruktansvart roliga bildliknelser, Ondskan! Kan inte vi fa gora karriar pa det? Nar modebloggar (som jag aldrig hort talas om) blir maktfaktorer och inbjudna till all the fun och allt...

(battre) i Kina 5

Maste bara avsluta forra omgangen. Jo, pa kvallen gick vi pa nudelrestaurang, de har alla andra ratter ocksa (jag sag t ex tva vasterlandska kvinnor vid ett bord ata haglost pa Sotsurt friterat flask som brukar vara en av mina favvoratter, men jag har ej smakat nan riktigt god denna gang), men vi bestallde resolut bara nudlar, utom ett fat med qingcai, dvs grona bladgronsaker, jag tror de gar under namnet pak choi i Sverige. De ar sa smakrika! De var stekta med tofuskinn, skitgott, men jattefett! Svagerskan sa at brorsan att inte ata for mkt. Han ater jamt mat ute med kunder och har for hogt blodfett. Och han ar lika galen i mat som jag och syrrorna.

Vi bestallde alla deras mest kanda nudelsoppa som ar toppad med stekta sma alar och skalade rakor. De stekta albitarna var helt mjalla och goda. Rakorna fick lillan, det enda hon visat sig villig att ata i Kina hittills ar just skalade rakor, vitt skivat brod och yoghurt. Fast igar at hon faktiskt en stor portion angkokt fisk gui yu 鲑鱼 (iciba.com pastar att det ar trout) med ris.

Pa kvallen somnade lillan redan kvart i nio, sa jag stack ut och traffade en annan klasskamrat som jobbar pa en avknoppad del av konstakademin.

Han berattade att konstakademins rektor blivit utvald att delta i Venedigbiennalen med arkitekten som ritat skolan i fororten Xiangshan dar han jobbar. Deras utstallningsobjekt ar just skolan. De ar hemskt stolta over den. Jag var dar nar det var morkt sa jag kan inte saga sa mkt, men den byggnaden jag var i var val ratt kal och helt ok. Vit puts med svarta tak, tror jag. Lite speciellt var att alla byggnader liksom har en "himmelsbrunn" mitt i, dvs en liten oppen gard, har med en liten bambulund. Sen var balkongrackena ocksa gjorda av bambu.

De har varldens storsta (till ytan) konstskolebibliotek. I Kina ar det valdigt viktigt att vara storst eller bast. En av byggnadernas entreer vetter mot ett berg och utsikten fran den entren liknar en av de mest kanda malningarna av en av de basta landskapsmalarna i kinesisk historia och heter darfor likadant. Jag har tyvarr inte namnet, ska ta reda pa det. Typ Zhang Kuan, tror jag. Eller Fan Kuan, verkar det finnas en som hette fran Song-dynastin.

Enligt min kompis ar rektorn valdigt representativ for den kinesiska konstscenen. Rektorn rakar ocksa vara systerson till Jiang Ze Min, han som eftertradde Deng Xiao Ping. Men kompisen ar inte for inte valdigt framgangsrik for sin alder, han har blivit kand som en riktig kader i akademin och har en hog position som assisterande avdelningsansvarig i Xiangshanskolan.

Idag har jag shoppat. Kopt ett par koftor och byxor fran Espirit som var pa rea for halva priset. Kopt en rosa prinsessklanning at dottern som just nu ar helt insnoad pa prinsessor och rosa. Mammas kusin/tant hade med sig sitt barnbarn som lekkamrat. Jag fick kraftigt daligt samvete, eftersom flickebarnet fick kliva upp kl 5 for att aka hit och leka, sa jag kopte varsin barbiedocka at dem. Kostade bara typ en femtiolapp styck.

Syrran och jag kakade lunch pa ett stalle som heter Macao street. De serverar dimsum a la Macao, men det var ingen storre skillnad. Lite mindre fett och salt, trodde jag mig marka. Det var i alla fall hemskt gott, det godaste var faktiskt kycklingfotter med hackat kimchi pa. Jag har bara borjat kaka kycklingfotter de senaste ett, tva aren, sa ar verkligen ingen hardkokt typ nar det galler sadant. Sen var ju groten god sa klart, ingen dimsum utan grot, kom detta ihag!

Imorgon ska jag pa ansiktsbehandling. Forresten, den dar gronsaken jiaobai, har kommer tva bilder. Enligt iciba.com heter 茭白
water bamboo, {Zizania latifolia} Turcz.

Lite kommentarer

Buhuuhu Ondskan och Jenny, jag vill ocksa ga pa Dolly men det gar inte langre att boka biljetter pa ticnet.se!!!

Norman, varfor delgav du mig inte din bottenlosa visdom mkt tidigare??? Ack ack ack. Vad ar det som hander vid 4-arsstrecket? Varfor blir de da plotsligt dragliga att ta med utomlands? Fast som sagt, det borjar bli battre. Vi borjar fa en rutin har i Kina och jag har dessutom fatt massa DVD:ar fran min syrra (7 spann styck), jag bad henne ocksa kopa japanska, hoppades pa typ Spirited away och Tokyo Godfathers, och se, hon kom hem med tva bra filmer, ena var Totoro som Rosa Fluff gillar, tror jag. Signe vill just nu bara se Askungen 2 (som iofs bara har engelskt ljudspar, men ar proppfull med prinsessor och prinsessklanningar). Jag ar tacksam for att den ar sa mesig och bara innehaller sma korta berattelser om hur Askungen far alla att ma bra och bli lika underbara som hon. Till och med katter och rattor blir vanner och bunddsforvanter, urk. Men som sagt, jag slipper hora: Mamma! Laskigt! I alla fall.

Forresten, jag slipper hora overhuvudtaget. Oftast.

(battre) i Kina 4

Fotona hittade jag pa natet, jag glommer jamt att fota.

Igar var en mycket trevlig dag. Sondagar brukar vara softa har nar pappa och bror och svager tar ledigt fran fabriken och bara umgas med familjen. Annars aker fabrikor pappa, 67 ar, till fabriken kl 7.30 pa morgonen och ar hemma igen forst kl 18. Men sa ser han ocksa ut som en 57-aring och har inte Parkinson heller. Fan, vad det ar svart att inte vara sur pa mamma for att hon har P. Det ar helt hemskt.

Jag fick besoka brorsan och svagerskans nya lagenhet for forsta gangen. Den ligger ca 10 min med bil fran pappa och mammas lgh, i en helt ny gated community som bar det poetiska namnet Spring River Flower Moon. Det later battre pa kinesiska. Det ar jattehoga, ganska snygga typ 20-vaningshus med stora tradgardsanlaggningar som skots av sakert 40 tjansteandar om dagen. Den ganska pampiga ingangen med 2 vakter hos mina foraldrar ar har uppgraderad till fyra ingangar i varje vaderstreck med vakter, regelratta bommar som sparrar ingangen dar de boende har transpondrar i bilarna som gor att bommarna automatiskt oppnar sig.

I den Sodra entren som vi akte in finns det ocksa ett "klubbhus" precis utanfor bommarna. Klubbhuset ar oppet bade for boende och utomstaende. Det ser ut som ett femstjarnigt hotell och har en lashorna med skona fatoljer, tjock matta och coffeetable-bocker. Pa andra vaningen finns en fin restaurang med utstuderad inredning (alla fancy stallen har utstuderade inredningar nufortiden) dar vi at lunch for enkelhetens skull eftersom brorsan och dom far rabatt som boende. Utanfor klubbhuset finns en fotan med vattenstralar som hoppar over ett hinder, men de skickar liksom bara en bit vatten sa det ser ut som en radda ovanligt smala delfiner som hoppar. Ganska haftigt, men pappa sa att nar han, jag och mamma besokte Atlanta under tidiga 1990-talet sa hade det funnits en sadan fotan pa Cocacola-museet som var mkt haftigare. Den sprutade namligen cola och andra laskedrycker.

Vid lunchen var de mest minnesvarda ratterna en tofugryta med sotvattenkrabbsmor. Den kom i en jarngryta och puttrade pa en lang stund efter sin ankomst. Tofubitarna (mjuka) simmade runt i en orange sas och smakade faktiskt en hel del av det utlovade smoret. En god del av orsaken till att jag vill aka hit pa hosten ar att det ar sotvattenkrabbsasong. De ar sma, har lovtunt skal och ett fantastiskt smor (honor eller hannar har mest och godast smor?) som smakar svagt av saltad ankagg och definitivt har samma farg som gulan fran ett lyckat saltat ankagg - namligen alldeles orange och oljigt.

Forts foljer.

Ｍｏｔｏｒｏｔ

Dianyingren aka Filmgubben aka Filmmannen, vad bra att fa utrett detta med min systers morots-hang-up. Jag kanske inte ska fordoma allt jag hor har i Kina. Tycker bara att de har sa mkt ideer om allt mojligt HELＡ　ｔｉｄｅｎ．ｏＯｊ　ｖａ　ｄ　ｈａｒ　ｊａｇ　ｎｕ　ｇｊｏｒｔ　ｅｌｌｅｒ　ｔｒｙｃｋｔ　ｐａ　ｆｏｒ　ａｔｔ　ｂｏｋｓｔａｖｅｒｎａ　ｓｋａ　ｓｅ　ｕｔ　ｓａ　ｈａｒ？　

(battre) i Kina 3

Uppdatering: Ok, sag nu att Jenny foreslog print screen, men jag vet inte hur man gor. Det hander inget nar jag trycker pa den kanppen pa tangentbordet. Har faktiskt alltid undrat hur du gjort de dar snygga skarmatergivningarna eller vad man ska kalla dem.
---------
Ondskan, du ville ha Haddock-svordomarna atergivna, men kunde jag det skulle jag ju kunna kommentera! Forestall dig bara en radda (betydligt fler tecken an vad som vanligen behovs) symboler fran Word, symboler som ingen nagonsin kommer att behova och som den dag man behover dem anda aldrig kommer kunna leta ratt pa.

Har en beskrivning av en ordverifikation jag har framfor mig: svenskt aa (som jag iofs skulle kunna gora med hjalp av en sifferkombination) + fragetecken + apostrof + svenskt aa + nat litet liggande (arabiskt?) komma + kursivt f + franskt ae + citationstecken + cirkonflex-c + s med ett litet v ovanpa + dubbelkomma + overstreck + R i en ring + gradtecken + nat som liknar paragraftecken med inte ar det, typ sa.

Ja, jag ska ta ett och flera djupa andetag, jag inser ocksa att det kanske ar den forsta fasan att motas av den kinesiska verkligheten far mig att reagera sa. Hostan ar ocksa battre. Ikvall tog jag mig sjalv i kragen och akte hem till syrran och stekte oxfile medan dottern lekte med hennes 5-aring och hennes hushallerska (tanten) tog hand om hennes 1-aring. Vi sjong "Get into the groove" och hon skramde upp mig om alla kackerlackor som finns i hennes centralt belagna skyskrapa (hon bor pa 29e vaningen) pga att de rika grannarna kommer hem fran sina utlandsresor med massor av importerade saker, bland annat tyska kackerlackor.

Syrran har massa ideer om barnuppfostran och kosthallning. Bl a ar det mindre nyttigt med raa morotter an kokta, darfor att kroppen inte kan ta upp betakarotenet i den raa moroten.

Vi hade valdigt trevligt. Jag at goda flodrakor som tanten stekt lite snabbt med lite kinesisk graslok. De levde och sprattlade nar hon kom hem med dem. Hon hade gatt ivag och kopt dem nar syrran ringde mig i taxin och fragade om jag ville ha rakor och jag sa ja. Suck, vad skulle jag inte ge for en tant i Sverige... Jo, vit lon.

Sen sa ringde en klasskamrat fran konstakademin som nyligen flyttat tillbaka till Kina efter 4 ar i utlandet (Paris och ostkusten i USA). Det var han som tipsade mig om den kinesiska konsttidskriften som vill ha skribenter. Han bor bara i huset mittemot oss i samma "gated community" sa han kom over och vi snackade tills dottern somnat (efter evigheter!) och sen gick vi over till honom (han har det mkt finare hemma...konstnar som han ar och allt...) och han visade mig sina senaste malningar. Han malar figurativt, landskap. Jag vet inte om jag ar sa fortjust. Kanns lite blekt. Men han talar valdigt val for sina malningar, och ibland undrar jag om inte det ar det som ar avgorande.

Konstifikationerna tar inte slut

Nu kan jag lasa bloggar pa blogger, som sagt, men jag kan inte kommentera, for bokstavsverifikationen ser ut som en Kapten Haddock-svordom och gar inte att efterapa.

De har verkligen sina satt, de kinesiska natpoliserna.

Jippii, proxyservad i Kina

Yes, jag lyckas nu lasa Jenny och Matalskaren, har annu inte testat Ondskan. Mathimlen funkade inte. Kanske senare.

Det var maken som skickade en text fran Google om hur jag kunde komma at blogger-bloggar. De ar namligen bloggar-non-grata har i Kina. Jag skrev ett surt svar till maken, for jag fattade absolut ingenting, vada proxy servrar och MDOZ blahablaha. Men sen sa googlade jag sjalv pa proxy server och sen sa tog jag forsta lanken som kom upp och klickade lite och sa funkade det.

Hoppas bara det inte kommer nan kinesisk polis pa besok till pappa nar jag akt och korsforhor honom om vad det ar for censurerade sajter han besoker...

Vilken Wang Feng?

Eftersom jag inte kan svara pa mina kommentarer pa det vanliga sattet far det bli i nya poster. StaffanB (Bjorkman?) vill ha en skiva Goodbye Beijing med Wang Feng, inga problem, men vem fan ar det? Du menar inte Asiens Madonna Faye Wong? Eller Wang Fei (samma person)? Ar det en manlig eller kvinnlig artist?

Jag ska fraga i bokhandeln, men jag hittar inte ngt naturligt svar nar jag googlar, vare sig pa kinesiska eller engelska.

i Kina 2

Jag kan blogga, men inte lasa bloggar. For jag kommer at blogger, men inte at blogspot.com. Och naturligtvis ar alla mina favoritbloggar dar. Jattekonstigt. Har precis for mig att jag kollade min egen blogg redan forsta dagen, men kanske ar det bara inbillning. Kanske ar blogspot.com censurerad har?

Sen rakade jag aven radera Internet Explorer den forsta gangen jag var uppkopplad. Detta for att jag forsokte ta bort Windows Messenger (som jag inte kunde hitta i programmenyn sa jag tog bort nat som hette nanting-Windows). Sen fick jag panik nar jag fatta att jag inte kom ut pa natet, men da visade pappa mig att man kan ga via MSN Explorer, sen laddade ja ner Firefox, sa nu har jag mitt pa det torra igen. Men blogspot.com ar fortsatt otillgangligt.

Ok, till saken, som jag lange forsokt undvika. Det ar helvete att vara i Kina. Jag angrar DJUPT att jag akte hit. Maten smakar inte lika bra som jag minns den (men det gor den iofs valdigt sallan), vannerna kanns langt borta, syrran ar upptagen med sin nya unge och hinner inte shoppa med mig och varst av allt - jag har med mig inte en 4-manaders bebis, inte en 14-manaders unge, utan en 3,5-aring som kraver standigt underhallning fran antingen en jamnarig kollega eller en vuxen som hon tyr sig till. Om sma barn tyr sig till vem som helst, sa tyr sig storre barn endast till dem som atminstone forstar vad hon sager, vilket ar typ JAG.

Sa usch. Jag ska forsoka tanka positivt, men jag ar inte sa bra pa det. Har atminstone en bra bok, kopte Blink av Gladwell (som Jenny tipsat om) pa Arlanda. Otroligt vad snubben lyckas dramatisera typ handelser och manniskor som det inte ar sa mkt dramatik i. Han ar bra pa att fanga ens intresse. En del saker ar jatteintressanta, (undrar t ex vad experterna skulle ge mitt aktenskap for chanser efter att ha sett fem minuters dialog mellan mig och maken, en annan undran ar hur mkt vi egentligen fortrycks av vetskapen om den "ras" vi tillhor, enligt de experter Gladwell radfragat ar det oerhort mkt.) annat kan jag kanna lite ... ho...hum infor. Fragan ar vad han drar for slutsats, jag har en tredjedel kvar. Han borjar komma in pa komplikationerna. Folja sina forsta instinkter eller inte?

Jag har langtat till Kina ibland for att jag ofta kanner mig privilegierad har. Det ar ratt pinsamt, men den som kant kanslan vet att den ar skon. Tyvarr kanner jag den mindre och mindre har. Ingenstans undkommer man den fruktansvarda ljudmiljon. Om man inte lever oerhort exklusivt. Men folk verkar vana vid att det standigt ar ovasen kring dem. Folk kor finare och finare bilar, medan mina foraldrar fortsatter att aka sin gamla skrotbuss，eller annu hellre kollektivtrafiken, och de snalar garna in pa taxiresor. Priserna pa de finare varuhusen star inte de svenska efter, vilket far en att undra: vem fan har rad att handla har?

Gatumiljon ar hemsk. Allt verkar vara gjort for bilar utan en tanke pa manniskor som kommer behova ga over gatorna. Vagbelysningen ar dalig, men de fa lampor som finns lyckas anda blanda de gaende. Bilarna verkar ha pa sina helljus jamt. I bostadsomradet dar mina foraldrar bor tander de aldrig lamporna i utomhustrappan som leder ner fran deras hus till gatuplan. Det ar becksvart om man ska ga ut pa kvallen. Jag fragade entrevakten om det var mojligt att tanda lamporna. "Ja, det ar mojligt" svarade han utan att gora ngt at saken.

Ikvall sa jag till igen: Vill ni vara snalla och tanda lamporna i trappan vid vart hus? Min mamma ar gammal och kan latt trampa fel i morkret, inte ens vi som ar unga ser att ga dar.
"Jag ska undersoka saken" sa en annan vakt idag. Vi far val se hur det gar. Att fa ngt gjort har verkar vara sa svart for en oinvigd. Bevisligen bygger de dock jattelika broar, skyskrapor, nya gator och pelarburna motorvagar som pa lopande band. Jag minns de forsta skyskraporna jag, deras fasad var alltid tackta av toakakel, for det tyckte man var fint som snus och praktiskt, da smutsen rann av husen vid regn. Det var da det, vilket bara var typ for drygt 10 ar sen.

Jag forstar de utlanningar som hyllar Kina for den fantastiska utvecklingen, men jag forstar ocksa alltmer mina vanner Maria L och Annali, som alltid sett pa denna utveckling med skepsis. Nar vi tre tillsammans gick pa konstakademin har i staden sa var cyklar det framsta transportmedlet, och det finns nagot valdigt manskligt i en cykel. Den gar lagom fort. Man hinner se och uppleva sa mkt. Den ger inte fran sig avgaser. Den passar sig helt enkelt battre for ett samhalle sa folkrikt som det kinesiska.

Nar jag gar pa toa och drar loss en bit dubbelskiktigt, vitt och mjukt toapapper tanker jag "undrar hur manga procent av Kinas befolkning som kan anvanda sadant toapapper nu", for aven jag har last den dar historien om att nar hela Kinas befolkning kan anvanda slikt dasspapper, da gar det at pipsvangen med hela varldens skogar. Jag hoppas det bara var en myt. Det borde vara en myt, med tanke pa den mangden fint toapapper som redan ar tillverkad och finns kvar i affarerna i vantan pa att bli kopt.

Imorgon vill jag ata torkad och saltad bambu antingen med 絲瓜 si gua (ser ut som en gurka fast med styvare skal och spetsiga kanter pa langden), eller 葫芦 hu lu, se bild ovan.

Pussar fran Space babe

i Kina

Jag hostar och hostar. Det ar skitjobbigt. Det ar ocksa jobbigt att vara i Kina med en 3,5-aring. Undvik det, om mojligt.

Det godaste jag har atit hittills ar marinerad anktunga. Det serveras som en kall ratt. Det var middag ute med hela familjen ikvall, vilket borgar for 7-8 kalla ratter och mint 10 varma.

Det var alldeles for mkt forstas. Jag rakade dessutom bestalla en Vinagerfisk a la Vastra sjon, vilket ar en av de traditionella ratterna fran min stad, men det verkar inte som att kockarna kan laga de gamla ratterna langre.

Ovriga favoritratter som serverades idag:
- farska grona artor med lite bitar av lufttorkad skinka och jiao bai (en sparris/bambuliknande gronsak). Far utveckla de tva sistnamnda senare.
- krabba stekt med rispudding (nian gao, vet ej hur oversatta)
- Gammelanksoppa (lao ya bao), en mustig soppa kokt pa anka och torka bambu fran trakten samt nagra bitar skinka, buljongen blir helt mjolkig och god. Svar att msslyckas med, kanske... sager desillusionerad Space babe som inte tyckte restaurangen presterade pa topp ikvall.

Rödkokt fläsk

Jessica undrar hur jag lagar fläskkött. Observera att jag inte är någon mästerkock, jag är en simpel amatör som älskar att äta. Men såhär brukar jag tillaga rödkokt fläskkött från mina trakter av Kina:

Köp med fördel färsk sidfläsk (finns i saluhallar) gärna med svål, skär i stora tärningar, skålla snabbt i kokt vatten, häll bort vattnet och lägg tillbaks i grytan med lite vatten, mkt soja och salt, socker/honung, skivad ingefära, sen får det hela puttra på låg värme gärna i ett par timmar. Man kan variera med att ha i Fem kryddor, eller m tofurosetter (fr kinaaffär) eller kokta ägg. I de två sista fallen får man ha i mer vatten o kryddor så buljongen täcker.

Men enbart den enkla varianten är god nog. Sen får man ju komplettera med lite grönsaker till.

Grace Tea House

Läget på Beridarebanegatan 1 precis vid Stadsteatern är perfekt. Idén är rätt tänkt, och miljön är väl genomförd med lackade stolar och bord (som dock i vissa fall inte är avsedda som matbord och därför blir obekväma att sitta och sörpla vid) och en riktig chambre separé 包厢 med runt bord och snurrande glasskiva som får en att känna sig helt förflyttad till Kina, men MATEN! Ackackack.

För tillfället verkar de bara ha dumplings, och det är inte med den äran. Jag åt en lunch för 75 kronor. Då får man en halvljummen soppa med shiitake-svampar och två små dumplingar i (jag kände lite chives i dem, vilket var trevligt men de hade gärna fått vara varmare).

Sen kommer varmrätten som inte är varm, i en liten bambukorg. Det var typ tio små jiaozi med alldeles för tjockt skinn som var misstänkt ihopklibbade. Om man är bra på att göra dumplingdeg blir de nykokta knytena väldigt hala och nästan svåra att greppa med pinnar.

Jag hade bett att få hälften vegetariska och hälften med köttfyllning. När jag smakat min första vegetariska var jag glad att jag bett att få hälften med kött, när jag smakat de köttfyllda beslöt jag aldrig mer komma tillbaka till Grace Tea House för att äta. De smakade nämligen torrt och intetsägande med en svag aning av härsket lammfett. Mycket märkligt, eftersom man oftast tillverkar jiaozi med fläskfyllning. Vissa använder nötkött, en del lamm. Jag har ätit nötköttfyllda jiaozi från Kejsaren när Östasatiska museet firade kinesiskt nyår. De var riktigt goda. Än har jag ej ätit lamm-dumplings, men jag tvivlar på att de ska smaka så här. De vegetariska smakade och hade konsistens av kokt sågspån. Sen var knytena så få till antalet och så små så hade de varit goda hade jag varit frustrerad av en annan orsak, nu var jag frustrerad men också tacksam för att de inte var fler.

Till degknytena fick man lite isbergssallad och en liten skål med dressing. Jag tror problemet med Grace Tea House är att ägaren är teexpert, inte matexpert. Teet jag fick var delikat, ett vitt te som smakade jasmin, till formen som en rund boll med en röd blomma i. Mkt vackert, men kvinnan var inte så bra på att förklara vad det var, jag fick uppfattningen att tebollen och blomman tillverkas för hand. Gå gärna dit för att dricka te, och när ni ändå håller på kommer ni säkert inte kunna låta bli att köpa nåt att äta, men ni äter betydligt bättre (och varmare) dumplings på Aroydee.

Det gick bra!

Hurra, jag klarade det. Allt gick som smort och det var inte alls så hemskt som jag föreställde mig det, naturligtvis. Detta trots att jag knappt sovit en blund natten innan.
Tusen tack till alla som stöttat mig inför denna prövning! Jenny, maken, Lisa, AMber, Zornkvinnan, Ondskan, Tommy och många många andra som jag beklagat mig för.

Människor är snälla och man behöver inte vara så rädd för dem, jag ska försöka komma ihåg det till nästa gång.

Uppdatering: Tack också till alla som gjort mig glad genom att läsa och kommentera här på Mathimlen! (Jag är medveten om att detta börjar låta som ett Oscarstal, men jag är i frid med livet ikväll. Kampen kan börja igen imorgon, eller så låter jag den vänta till efter Kina och Vietnam. Pussar!)

Meditation

Varför gör man saker som är så läskiga så man bara vill kräkas? För att utmana sig själv, för att utvecklas? För att jag vill kunna göra såna saker. För att det inte bara finns en inåtvänd arkivarie i mig, utan även en som gillar att höra sin röst och stå i centrum.

Fast nu är jag faktiskt rätt lugn, med tanke på att det är så nära förestående. Jag var mer nervös för typ en månad eller två veckor sen. Nu är jag så väl förberedd som jag kan vara. Överlever jag det här överlever jag allt.

Jag accepterar om det inte blir perfekt. Det är ok.

Ocoola människor

Hörde en tjej på radion som jag gått på universitetet med och som håller på med ett skitkul projekt. Då upplevde jag henne som extremt ocool och var skitskraj att förknippas med henne eftersom jag redan var tillräckligt ocool. Jag skäms för det, jag tror jag skämdes för det redan då.

Lärdom jag dragit sedan dess men som jag ändå glömmer då och då: De flesta människor är rätt ocoola.

Sist jag såg henne var faktiskt i skogen här intill. Hon var med en kille och jag var nyihop med min blivande make. Jag tänkte: Fan, kan man inte slippa den människan nånstans?

Jag har mejlat henne och bett om ursäkt. Jag tror faktiskt att jag framför allt var avundsjuk på henne för hon verkade så smart. Sen verkade hon så trevlig, trygg och glad också. Ja, ni hör vilket monster jag är.

Men jag accepterar det. Jag är inne i en självhjälpsfas igen. Jag accepterar mig själv helt som jag är och jag är bra och jag gör så gott jag kan.

Vi människor blir lika när vi åldras

Nio magars fisk

Gitto frågade vad Nio magars fisk var, jag vet knappt själv, har bara ätit det två gånger, den första gången hade syrrans kokerska gjort den och den smakade oförglömligt, den andra gången beställde min bror det på restaurang för min skull och den var inte alls speciellt underbar.

Så jag googlade på 九肚鱼 och hittade denna blogg med frestande rätter och bilder som verkar vara specialiserad på Shanghai-köket, synd bara att jag inte kan japanska.

Nio magars fisk verkar enligt denna sida vara en Shanghai-specialitet. Det är en havsfisk och kallas ibland också "tofufisk". I rått tillstånd är den gråvit. Nedan en bild som hyfsat liknar den fisk jag ätit.

Look who's talking

Blev lite nyfiken på Maria Borelius krönikor i DI sedan jag läst hos ngn bloggare att de visade på hennes skarpa intelligens. Efter att ha skummat två texter är i varje fall inte jag särskilt imponerad, men tyckte det var lite lustigt detta hon skriver om Feministiskt Initiativ:

Att partiet sedan företräds av en queerteoretiker, en sjukskriven som tydligen har ork att bilda parti och en känd skattefuskare, det ökar inte trovärdigheten.

Dessutom tycker jag det är märkligt hur hon (med en mormor som fick sämre betalt än männen på samma jobb) kan vara så naiv så hon tror att jämställdheten är uppnådd nu bara för att det står i lagen.

Sådana orättvisor är nu borta. Kvinnor jämställs i lagen med män och har samma individuella rättigheter. Det är en av västerlandets stora segrar.

Även jag har etikfilosoferat

Det går inte att låta bli, när alla andra gör det. Här finns filosoferna i förklarat ljus.

1. Jean-Paul Sartre (100%)
2. Kant (76%)
3. Nel Noddings (72%)
4. Nietzsche (67%)
5. Jeremy Bentham (64%)
6. Epicureans (63%)
7. David Hume (62%)
8. John Stuart Mill (62%)
9. Spinoza (49%)
10. Stoics (48%)
11. Thomas Hobbes (48%)
12. Ayn Rand (43%)
13. Aquinas (39%)
14. Prescriptivism (39%)
15. Aristotle (36%)
16. Cynics (34%)
17. St. Augustine (34%)
18. Ockham (30%)
19. Plato (12%)

Bonussonens alster

Bonussonen hade i hemläxa att rita och berätta om ett gosedjur.
Jag blev grymt imponerad av det här, för enligt maken satt han med Gunde i handen och ritade av, och jag kan intyga att det blev väldigt porträttlikt!

Teori och praktik (fortf makrillbullar)

What've I, what've I, what've I done to deserve this?

Men de var faktiskt hyfsat goda. Eller i alla fall inte äckliga, vilket som bekant är min definition på god.

Lika som bär

Såg en bild på Samuel L Jackson från filmen Unbreakable och insåg vem han var lik - Moss från The IT Crowd!

Läsarrecensionen på imdb.com oroar mig, jag fattade verkligen inte alls Unbreakable. Tyckte den var seg och ointressant. Vad var det för otrolig slut-twist där som var bättre än Sjätte sinnet? Martin Munthe verkar vara av samma åsikt. Någon in the know, upplys mig! Jag kan skicka makrillbullar som belöning.

Den bästa matfilmen

SVT visade den typ för 20 år sen och Tampopo är fortfarande den bästa filmen jag någonsin sett om mat. Den innehåller den för oss mattokiga oundgängliga jakten på god mat (i detta fall de bästa nudlarna) och har supervackra scener där en man och en kvinna föser en äggula fram och tillbaka mellan varandras munnar och en där de delar på ett ostron. Helt oslagbart. Jag minns knappt handlingen längre och visste absolut inte titeln, men när jag googlade på "japanese film noodles oyster" så träffade jag rätt på en gång.

Makrillbullar i praktiken

Jag hade 400 g fryst makrillfilé i stället för 1 kg förmodligen färsk makrill. Drog bort skinnet så gott det gick och pillade bort de flesta benen. Jag orkade inte stöta sönder fisken utan mixade den istället. Eftersom jag bara hade typ hälften av fisken som krävdes, hade jag hälften av allt annat ocksa, på en höft.

Hade i slätbladig persilja, men det var säkert ok. Finhackade ingefäran och hade i.
Sesamoljan var precis slut, så det blev bara ett par droppar. Råkade dessutom se fel på sesamoljeflaskan och fisksåsen, så stjälpte i minst 1 msk fisksås.

Resultatet: bullarna smakade väldigt mkt fisk. Det blir lätt så med makrill. Maken har hört folk från västkusten säga att färsk makrill är något helt annat och att har man smakat den vill man inte ta i fryst makrill med tång.

På grund av den extra sältan från fisksåsen mixade jag i resten av vattenkastanjerna (en burk innehåller 140 g). Tyckte faktiskt bullarna blev godare då.

Jag vet vad jag ville uppnå med denna rätt. Jag ville att de skulle smaka som de fiskbollar som en liten kille som leker med bonussonen hade med sig i en plastpåse en gång. Hans pappa är från Västindien och pappan hade skickat med honom fiskbollarna som lunch. Vi fick smaka varsin. Det var bland det godaste jag ätit.

Ingenting av den fräna fisklukten som fanns i mina bullar, utan en mild och fin fisksmak tillsammans med aning seg konsistens.

Ack, kommer jag någonsin att få åter smaka den sortens fiskbollar? Jag ringde hem till fadern med en gång och insisterade på att få receptet, men han sa att det ingick en ingrediens som bara kunde köpas från Västindien. Han verkade inte alls pigg på att ge mig nåt recept. Jag ska prova att googla på det.

En annan god friterad fisk är rätten "Nio magars fisk" från min hemstad. Det är en relativt ny rätt som jag smakade för första gången nästsista gången jag var där, höst 2003. Det smakar som ett friterat fiskmoln. Jättelätt och jättegott.

Makrillbullar ( i teorin)

Detta ska jag laga idag. Hittat receptet i en fisk-kokbok från Guangdong på Internationella biblioteket. Cecilia Au Yang som skrivit den kommer från Hongkong. Jag tycker det kantonesiska köket är kanske det bästa i Kina eller kommer på delad förstaplats med mat från min egen region Zhejiang. Det jag gillar med dessa två kök är att de använder sig av råvarans egen smak och dränker den inte i en massa bedövande kryddor.

Ingredienser:
1 kg makrill (jag tycker det verkar va oproportionerligt mkt fisk till vattenkastanjer, så kommer nog inte följa receptet slaviskt.)
30 g vattenkastanjer
3 kokta svampar (förmodar de menar shitakesvampar: xianggu/donggu på kinesiska)
3 msk persilja (går lika bra m koriander? Jag har aldrig sett persilja i Kina.)
2 msk chives (kin gräslök, går nog lika bra m purjo)
3 msk olja
2 skivor ingefära

kryddor:
1 msk salt
1/2 msk socker
1/4 msk peppar (vit?)
2 msk majsmjöl
1/4 kopp vatten
1 msk sesamolja

- Skölj och torka makrillen. Filéa och bena ur. Använd metallsked för att skrapa av köttet till en skål.
- Skala och hacka kastanjerna fint. Likadant med svampen.
- Lägg i finhackade grönisar och kryddor. Blanda runt och stöt tills du har en fin smet. Blanda i majsmjölet och droppa i sesamoljan sist.
- Dela in i 24 bollar. Hetta upp olja i wok som du först gnidit med ingefära. Lägg i bollar och platta till lätt. Fritera 2 min på vardera sidan tills bullarna är gyllene. Servera med lite persilja.

Kan förvaras i kylskåp upp till 2 veckor och ätas upphackad o stekt i andra rätter också, enligt kokboken.

Livet från den ljusa sidan

När det känns tungt ger det mig oerhörd tillfredställelse att t ex betala dagisräkningen och tänka: Jag har i alla fall mer ordning på mitt liv än Mona Sahlin hade.

En annan bra grej: Jag behöver i alla fall inte gå ner i vikt. Haha, tänk om jag hade förstått det när jag var tonåring eller i tidiga 20-årsåldern. Så mkt ångest det hade sparat mig. Så mycket energi som jag kunnat använda till ... ännu mer läsning.

Men jag skulle behöva träna. Och skriva, och umgås, och städa...

Önskan

Jag önskar jag inte var så kinkig med mat. Verkligen!

Äter ni gott alla dagar? Gör ens Matälskaren det? Varje dag är en kamp för mig för att kunna få äta något som i alla fall inte är äckligt. Och i så fall så är det ju gott. Titta, inte kan man kalla mig kräsen?

Min man säger att det är en kock jag behöver, och jag håller med. Jag har aldrig velat sticka under stol med det.

Senast åt jag moussaka på En grek till (tror jag den heter) på Folkungagatan. Moussakan innehöll tre små slamsor aubergine, resten var potatis (lätt okokt), köttfärs, olja och tomatsås. Portionen var dessutom ojämnt mikrovärmd. Vad kan man kräva för 69 kr?

Ett par dagar innan dess åt jag på Sjätte tunnan i Gamla stan. En krog med medeltidstema. Mina förväntningar var därför lågt ställda, men jag hade behövt skruva ner dem ytterligare några varv. Den inledande kålsoppan var jättesöt, frågade min man om det var typiskt för medeltiden, han sa att det var så dyrt med socker då så det var inte troligt.

Varmrätten var älgfärsbiffar med en delvis kall rotsaksröra (rotsakerna återkom i alla rätter, de måste ha rätt låga kostnader för att köpa in käket) somman fick alldeles för lite av, när jag bad om mer röra fick jag istället rostade morots- och palsternackstavar. Tack, men det var inte det jag bad om. Färsbullarna var helt ok, men inte mer.

Makens fisksoppa var helt osalt och hade en mycket gräddig konstistens utan att vara det minsta syrlig. En i sällskapet undrade var fisken var, det var mer morot- och palsternacksoppa med saffransmak. Man fick visserligen en kräfta till och jag skymtade en och annan laxflisa när jag sopade igenom soppan för att se om jag skulle gilla den bättre än min egen mat. Maken fick tillbaka den och mina rester också, med varm hand.

Den enda ljuspunkten var det månghövdade och trevliga sällskapet.

Tips på var man kan käka goda luncher i Stockholm mottages tacksamt, helst på söder med omnejd!

Saker jag blivit glad av senast

I fredags när jag åkte hem efter en tjejmiddag så började en äldre fransman prata med mig. Han var från Tolouse och har jobbat som bagare (på patisserie?) i 30(?) år. Han är gift med en svenska som pluggar juridik. Hon och deras dotter satt också med. Frun fick översätta lite ibland, för jag fattade inte mkt av hans franska. Men han var jätteglad för att jag 1)pratade med honom 2)kunde lite franska ("Nästan ingen kan franska i Sverige!" Sa han förskräckt.)
Han sa att han lagar mat och städar hemma, för han är pensionär. Jag sa att han var en dröm.

Idag när jag åkte till Aspudden för att träffa en ekonomikunnig människa hade jag glömt mitt SL-kort hemma, så jag funderade som bäst på hur jag smidigt kunde ge bort det till någon behövande när en ung tjej frågade mig vilket tåg jag kom med.
- Det från stan, sa jag. Nästa tåg mot Norsborg går om 3 minuter.
Sen frågade jag om hon ville ha min biljett. Det ville hon. Hon blev skitglad och jag med. Avskyr när saker går till spillo.

Nyss blev jag jätteglad och småskrattade när jag lyssnade på Jennys Olle.

Jag blev också glad över att hitta texten till en av mina favoritlåtar hos Rosa Fluff. Nästa gång du går på Lloyd Cole-konsert, dra med mig!

Bokslut

Alla är så glada. Varför är alla så glada?

Jag vill sluta le så förbannat.

Det låter inte så, jag vet, men det är faktiskt bättre idag.

Har läst klar The heart is a lonely hunter av Carson McCullers. Vilken otrolig prestation att kunna skriva en sån bok. Den var ganska obehaglig på många sätt och det hände inte så mycket i den, men ändå är det motvilligt jag läser ut den. Vill vara kvar, vill veta hur det går för Mick. Om hon någonsin kommer åka till Europa, till ett ställe där det finns massor av snö.

I Wikipedia står det att boken uppfattades som antifascistisk, men för mig är den hur jäkla röd som helst, och jag är förvånad över att hon inte blev stämplad direkt. Sen så förundras jag också över det ställe där dr Copeland säger till Blount att han måste samla tusen svarta och marschera till washington, om inte Martin Luther King blev inspirerad av detta. För boken kom ju före hans marsch, eller?

blurb

Det verkar som att alla fallit till föga för Blogger Beta utom jag.

Jag ska försöka skriva även när jag inte är glad och sprudlande. Var på fest i helgen och blev förvånad över hur trevligt det var, trots allt. Det måste vara för att min vän har bra vänner.

Det är roligt att se hur vackra alla är i vår ålder, vi blommar. Sen vissnar vi. Muntert va.

Vi blommar länge. Det känns så just nu i alla fall. Ibland skulle jag vilja vara pensionär och ha alla strävanden bakom mig. Men kanske upphör det aldrig.

Läste ut En röd hjältinnas död. Höll på att gå under av alla korrfel av kinesiska namn och erbjöd mina tjänster till Ordfront. De har sen första utgåvan fått hjälp av Ola Wong. Hoppas det blivit bättre.

Grejen är att man inte ens kan lita på författarens eget originalmanus som är på engelska, eftersom han är från Shanghai och därmed inte speciellt bra på mandarin, t ex blev Wangfujing, den stora affärsgatan i Peking till Huangfujing. Kanske petitesser, men kan man lite kinesiska så vill man ju att det ska vara så konsekvent som möjligt. Det var så mkt oförklarade kinesiska ord, så jag undrar hur mkt en helt kina-novis läsare får ut utav det. Ex v sihe-hus, eller hus i sihe-stil. Sihe betyder egentligen fyra kanter, det är helt enkelt låga, äldre hus byggda i fyrkant kring en innergård. Jag tror de är vanligast i Peking.

För den kinakunnige var boken späckad med roliga detaljer från den tidens Kina som jag nästan glömt, att man hade fula frottéhanddukar på kuddarna istället för örngott, t ex. Eller de kollektiva telefonerna som ofta förestods av en gubbe eller tant. Det fanns också gott om matreferenser, men inga speciellt användbara egentligen.

Jag har ett recept på fiskbullar gjorda på makrill och vattenkastanjer som jag ska tvinga maken att prova med mig snart. Gillar att äta mer än att laga.

Boken i övrigt var ganska tråkig med enkla personskildringar, det var framför allt beskrivningen av politiken och byråkratins vindlingar som var kul. De poetiska utvikningarna var på gränsen till pekorala. Ganska stolpigt skriven öht.

Just nu läser jag The heart is a lonely hunter och är ganska uppslukad av den.