Igår var jag på bröllop. Det var ett fantastiskt bröllop, ett av de bästa jag har varit på. Delvis för att jag kände mig bra, tror jag. Jag älskar bröllop, det finns så mycket genuin glädje i luften och alla är så glada. Bruden hade bett mig sjunga
Your song av Elton John. Jag var väldigt skeptisk, för jag tycker låten är ganska entonig och har hopplös frasering, för att inte tala om en ganska nödtorftigt ihopkommen text med undantag för vissa bra rader.
Bröllopet skulle börja kl 15 i Hedvig Eleonora kyrka. Klockan 14 skulle organisten (Sveriges bästa, nej kanske världens bästa, enligt brudens far) repetera så vi måste vara klara då. Min ackompanjatör (som jag aldrig träffat tidigare) skulle komma till centralen med SJ från Dalarna kl 12.15. Jag väntade mig det värsta. Jag har sett SJ:s egen statistik, den är inte vacker. På vissa sträckor är 59% av tågen försenade. Men han kom i tid, och kl 13 kunde vi sätta igång att öva för första gången.
Akustiken var fantastisk, och när jag frågade några ströbesökare i kyrkan om jag hördes svarade de jakande, men ackompanjatörens hustru sa: Använd mikrofon. Så det gjorde jag. Och det blev sååå mycket bättre. Jag har ingen stor röst, men den är ganska uttrycksfull uppförstorad i mikrofon.
Vår sång var i slutet av ceremonin och jag tyckte det var rätt skönt. Såg de många punkterna som skulle föregå oss, bl a som jag uppfattade det, ett musikstycke som skulle framföras, sedan skulle prästen hålla vigseltal, sen var det vår tur. Men plötsligt stack ackompanjatören armbågspetsen mellan revbenen på mig och väste: Det är vi!
- Men det ska ju vara musik och sen vigseltal, försökte jag.
- Det där var vigseltalet! Sa han.
Ok, upp på scen på darriga ben. Han spelade de inledande ackorden, sen var det bara att börja sjunga. Och det gick jättebra!!! Jag kom ihåg hela texten och fick värmande leenden från bruden (som sen sa att min sång hade överträffat hennes förhoppningar...men hon sa också att det hon gillar mest hos min röst är vibratot, bara det att jag inte använder mig medvetet av vibrato utan tvärtom försöker undvika det, jag kan bara dra slutsatsen att hon misstar mitt nervositetsdarr för vibrato.) Efteråt fick jag otroligt mycket beröm. Folk sa att de hade blivit rörda och att det hade varit väldigt fint med min spröda röst efter den pampiga orgelmusiken och kraftfulla psalmsången.
Resten av kvällen kunde bara bli succé nu när min sång varit framgångsrik, men det var verkligen en underbar, underbar fest! Festplatsen var en trappa upp i Dramaten, jag tror att pausdrinkarna brukar intas i den salen, men nu hade de tagit bort baren som brukar stå där. Salen har en plafondmålning (i taket) av Carl Larsson och väggmålningar av diverse andra konstnärer. Den var så fin och gyllene krusidullig, så jag kände mig som i en slottsal på Versailles eller nåt. Middagen intogs i det intilliggande Paulirummet. Bruden frågade mig efteråt vad jag tyckte om maten, och jag var kanske lite för ärlig när jag sa att den marinerade tomaten som toppade marulkscarpaccion till förrätt var för söt, samt att samma fel behäftade såsen som sällskapade med kalvytterfilén och potatis- och jorärtskocksbakelsen, men jag tror att hon känner mig tillräckligt väl för att förstå att maten var jättegod ändå och att den faktiskt inte var särskilt viktig för min upplevelse av hela festen. Vinerna som serverades var hursomhelst odelat fantastiska, champagnen var av Churchills favoritmärke
Pol Roger, hann jag se.
Människorna var så trevliga och spännande! Jag hade en gravid jurist/journalist till höger, en historieprofessor mittemot och en historielärarinna bredvid honom samt en historieprofessor till vänster om mig. Hm, det kändes betydligt mer varierat dock! Bl a talade jag även med en filmregissör som bor i Hollywood, han flyttade dit samtidigt med Lasse Hallström men de är inte bekanta, och han har mest gjort filmer som hamnat i betalkanaler som Showtime och HBO. Han testade en manusidé på mig och Lisa, och vi sa som det var, jag gav honom i mitt tycke ett par väldigt bra tips på hur historien kunde utvecklas istället. Sen bad jag genast att få en roll i hans nästa film, men han låtsades att inte höra det, verkade det som.
Den underbare violinisten och hans fantastiska cellist-fru spelade bröllopsvals och det kändes som att befinna sig mitt i en tavla när bruden svepte förbi i sin vackra krämvita klänning i den guldornamenterade salen.
Efter solosången bestämde jag mig för att ställa upp i Idol 2008. Jag vet att jag bara kommer ångra mig om jag INTE gör det. Vem minns vilka som var med på audition 2007, duh? Utom ifall de var extremt märkliga på nåt sätt, jag minns t ex den asiatiska tjejen som envisades med att sjunga Whitney Huoston-låtar jättehögt i falsett, och juryn lät henne gå vidare ÄNDÅ! Och så säger massa folk att juryn är elak! Nä, de säger verkligen precis som det är. (Det här kommer jag förmodligen få äta upp...)
Den där drömmen som snart går i uppfyllelse är dels Idol, dels att jag bokat en resa till Toskana! I juni! Tack vare violinisten och hans fru! Det ska bli såååå roligt! Toskana har samma konnotationer för mig som Provence ungefär, vacker natur, god mat och värme. Plus lite mer kultur. Ska försöka hinna se lite av Florens och Pisa också.
Gott Nytt År på er!
Labels: bröllop, fest, glädje
