Kommer hem och är full

Om jag var behagligt berusad på bloggträffen så blev jag för berusad på en rosévinsprovning som en PR-byrå bjudit in till igår på Tvålpalatset på St Paulsgatan.

Jag var inte medveten om att jag drack så mycket. Smuttade bara hela tiden och fyllde på små slattar. Det fanns 4 olika sorter. Jag minns inga namn. Två av dem finns på systemet och två kom från PR-byråns kunds vingård i Provence. De var mkt blekare i färgen än de från systemet. Jag borde bett Vinlusen hänga med, men visste inte att jag fick ta med folk.

Pratade med massa människor, men det var inte så där kärlek i luften som på bloggträffen när man är samma andas barn. Kinna var där i tjusig sjal kring håret och matchande solglasögon till som hon visade mig.

Annars var det bara nya människor. Men jag pratade med han som startade Blatteförmedlingen och en forskare från KI, två entreprenörer som håller på med bioteknik och IT samt såg Ian Wachtmeister. Han är tydligen väldigt känslig för att man går fram till honom för han blir fortfarande ständigt attackerad av människor. Jag kan inte säga att jag tycker jättesynd om honom, men han såg lite gammal och skröplig ut.

När jag åkte hem var jag så berusad att om jag blundade så bara snurrade allt som om jag satt på en berg- och dalbana. Då beslutade jag att ringa Gitto, så jag smsade Ondskan och frågade om Gittos nummer. Sen satt jag och höll ögonen öppna för att inte må illa. Rätt som det var var jag hemma. Nu har jag i alla fall Gittos nummer, om jag skulle bli full igen.

En till egendomlighet

med mig är att jag gått i 8 olika skolor bara under grundskolan. På grund av migration, flyttar etc. Att läggas till de andra egendomligheterna. Kanske kan förklara en del om mig.

Blä, SvD

Nej, jag fick inte sommarjobb där heller. Ska inte låta det komma åt mig, men humöret har sjunkit betydligt. Usch. Men kanske behöver jag inget sommarjobb, om jag frilansar sådär som Ana sagt kanske jag klarar mig ändå.

Vad jag irriterar mig på är att folk som länge gått med fasta jobb ofta låter så jäkla trista mot folk som söker jobb. Så ska jag ALDRIG låta.

Har börjat reka inför jobbet jag eventuellt sålde in igår. Det ska bli skitkul!

Tes: Frilansare är trevligare än folk med fasta jobb, i allmänhet.

Bloggträff utförligare

Jag hade som sagt shoppat timmarna mellan lunchen och Gittogethern. Så jag släpade alla mina kassar till J&B, trots att jag tvekat inför tv-teamets närvaro. Jag är ju en halvanonym bloggare, gubevars! Hur skulle det se ut om alla visste hur jag såg ut!? Och stalkade mig? Och bad om autografer etc? Hahaha. Nä, men jag är en aningens paranoid. Och gillar att kunna skriva ganska utlämnande om mig själv.

Först laddade jag dock med en Whopper-meny (höll på att skriva Blogger-meny) på Kungen. Döm om min förvåning när jag upptäckte halvvägs att jag inte njöt av den. Den kändes bara...ljummen, flottig, slamsig och smakbefriad. Inte ens pommes fritesen smakade. Naturligtvis lät jag inte detta hejda mig, jag måste ju kunna stå pall för ett par drinkar eller två, så jag åt upp allt utom fritesen och passade samtidigt på att iaktta människor från Plattan som stod i köerna och snackade med varandra. En kvinna sa att hon inte hade några skor kvar än de hon gick i - var hade de andra tagit vägen?

På J&B satt Gitto, Magnus och Louise. Samt en journalist och en fotograf. Mkt tapper fotograf som orkade köra handjagad kamera typ skitlänge. Säkert från 17-20. Sen ramlade folk in. Alice Brax som stannade helt kort och förklarade tålmodigt skillnaden mellan SvD och Tasteline samt varför receptet på grillad kyckling jag hittade häromdagen innehöll den intruktiva raden "Marinera kycklingen. Stek den.". Utan recept på marinad. (Gamla receptarkiv, är svaret.)

Elin från På stan, som var skittrevlig och jättesnäll. Tänk att såna som hon också kan bli chefer, då finns det hopp för världen. Fick till min förvåning höra att På stan internt på DN ses lite över axeln, anses konstigt, ungt och möjligen hippt. Många läsare och icke-läsare tillskriver kanske På stan mer makt och inflytande än de själva tror att de har.

Åsså var där en journalist Malin från Allt om mat som hade en vacker röd färg på läpparna som satt kvar (färgen, inte läpparna, jo, läpparna satt oxå kvar) trots drinkar och mat. (Hon liksom jag åt K:s hemgjorda korv som var hur god som helst och smakade schnitzel etc från andras tallrikar.)

Sen minns jag inte ordningen folk kom, men det kan ha varit Lager, som var precis som jag föreställt mig honom. Stor och bullrig, väldigt gemytlig och snäll, och lite galen, som jag. Då kan man ibland säga eller skriva förhastade saker. Som man besinnar sig efteråt och nyanserar. Han var som en bamsing till björn. Jättego. Och mot slutet av kvällen fick jag låna en tia av honom mot att han ska bjuda mig och maken på middag med sina grannar som ska medta grillad spädgris. Det kallar jag en bra deal!

Jessica gav mig vitmossa som jag ska blöta upp idag till en knoppande orkidéstängel jag råkade klippa av. Hon är väldigt, väldigt go. Nästa gång hon kommer ska vi gå på dimsum ihop med hm...vem var det nu igen... Jo, GITTO! How could I forget. Jag skyller på vinet på J&B och ölen på Moldau.

Ursäkta att jag dissar mat igen, men tyckte inte att maten på Moldau var så mkt att hurra för. Visserligen rätt god panering på schnitzeln, men väldigt osalt och potatissalladen var heller inte överväldigande, ganska blek i smaken. Kanske var mina smaklökar bedövade av alla cigg jag bommade av G, mitt röstläge sjönk iaf en oktav.

Fick äntligen komma till tals med Vinlusen som var skittrevlig och har sympatiska åsikter också. Han vågar ha sådär politiskt korrekta åsikter som jag själv rannsakar mig för att våga hysa. Han ska åka till Beijing strax, men jag har föresatt mig att våldgästa honom, så det är bäst att han genast sopar igenom Beijings gatustånd efter de godaste nudlarna och jiaozi och baozi så han kan ta mig dit sen. Ett måste är i alla fall Quan Ju De, det anrika Pekinganka-stället. Min andra syrra var där i januari och gav det högsta betyg.

En annan rolig bekantskap var K, som också var extremt trevlig. När jag var på väg att gå så sa han: Nej! DU får inte gå!
Sist någon var sådär gullig mot mig gifte jag mig med honom. Bara så du vet, K. Jag minns när min man och jag träffades. Får blogga om det en annan gång.

En sak som slagit mig är dels att alla är så himla trevliga. Bloggandet återger mig ständigt tron på människor och livet. Och på Sverige som den bästa av världar. Faktiskt. Sen att alla snälla människor liksom skimrar. Är vackra. Kinna är väldigt vacker, t ex. Och jag fick äntligen komplimentera Lisas man Fredrik (vänta, är han inte bara statsministerns dubbelgångare, utan även namne? Nej, vänta, jag tror faktiskt han heter Johan.) och Lisa var själv väldigt söt i nyklippt Prins Valiant-frisyr och fin kofta. De har äktenskapstycke.

En annan sak är att jag låter precis sådär tröttsamt överentusiatisk som jag kunde tycka att vissa bloggare lät när jag började läsa bloggar och hamnade i bloggposter som handlade om bloggträffar. Nä, jag låter tio resor värre. Jag tror mitt vanligaste adjektiv är underbar, fantastisk eller trevlig just nu. Nå, nya bloggare som råkar hamna här och förskräcks - varen icke rädda, ty detta ska hända också er, om ni insisterar med bloggandet.

De jag inte hann prata så mkt med var Kinna, David med Suhi-SM, Louise från Seredipisk mat och Björn från baren. Får gottgöra det en annan gång.

H&M by Madonna

Yepp, tre månader har gått av året och redan har jag till hälften kvalificerat mig för guldbonus på H&M. Men de långa svarta byxorna av Madonna var av finaste tunnaste ylle, den vita koftan mjukaste kasmir (och jag hade ännu ingen VIT kofta) och den draperade klänningen, den KAN ju faktiskt bli rolig att ha en vacker dag.

Bara en fråga: Varför väntar alltid ett utskick fr H&M hemma med rabattkuponger på barnkläder och bonuscheckar samma dag som jag storshoppat där?

Förresten, jag slipper betala vårdcentralen!

Pontus by the Sea och frilanstips

Åh, det var en underbar dag igår. Jag åt lunch med Ana i tjusig tröja, Jenny med Paris i blicken samt söta Gitto och stilige Magnus på Pontus by the Sea.

Alltså, jag tycker nog att det är lite mesig mat där. Korv ser inte jag som matlagning. Jag kan visserligen hålla med om att fisken var vällagad. Den var inte det minsta överkokt, vilket verkligen måste va en konst i ett storkök, och dessutom var inte tomatsmaken så där svidande dominant som en mindre kunnig kock kan låta den bli. Men fisk i tomatsås är nog inte riktigt min grej, helt enkelt. Jag hade velat ha mera fett. Jag minns en gratinerad fisk jag åt på Opus för typ ett år sen, innan det franska ägarparet sålde. Den var så krämig, men inte föör krämig. Och bara smälte i munnen. Jag älskar saker som smälter i munnen. Jag är så dålig på att beskriva smaker. Min motsats är Vinlusen, ord som fläder, durian osv bara svävade ur hans mun utan minsta ansträngning och naglade fast de flyende smakerna i medvetandet.

Nå, fick massa bra frilanstips av Ana. T ex att skriva ner alla bra idéer i en liten bok, att skicka ut typ en idé (tre e för många) per mejl till 15 redaktioner. Vänta en vecka (kanske ringa upp dem då?) och sen veckan därpå - attack igen! Vara så där systematisk och satsa på kvantitet, istället för att sjunka ihop som en sacco-säck för att en redaktör säger nej. Enkla grejor, egentligen, om man tänker efter, men så svåra att omsätta i praktiken. Särskilt för mig som då och då måste ligga kvar i sängen och begrunda livets svårigheter. Måste o måste, men, typ.

Och hur ska man hinna skriva frilansartiklar när man måste blogga om alla underbara människor man träffat?

Bloggträff nyss

UNderbar, underbar bloggträff. Utförligare i morgon. Mer kan ni säkert läsa hos (jag orkar inte länka, ni får googla tills jag orkar) K (mat och politik), Gitto (när hon kommer hem till Kalmar), Vinlusen, Jessica i Västerås (se länklistan), Kinna (mormors mat), Betraktelser från baren, Lager, Lisa och Serendipisk mat. Ja, den sista orkade jag länka till för jag blev nyfiken på hennes blogg och googlade den själv...

Hoppas jag inte glömt nån nu... SVT var också där med ett team från Nicklas Mat. Jag träffade på en kollega från jobbet och fick en enkät att fylla i som jag glömt var jag lagt... Hoppas den är i någon av shoppingpåsarna. Köpte två par bekväma skor (svarta Nike och vita urmjuka ballerinaskor från Ecco - jag är tant, OK?) och Madonna-kläder (att lämna i vintage-arv till min dotter). Dessutom har jag kollat in en vacker kopp för 340 kr som jag ska köpa för jag är inspirerad av Grått och rött här intill att börja samla på vackra bruksföremål. Och sålt in en frilansidé till en FANTASTISKT trevlig redaktör!

Allt skulle vara perfekt, om inte jag just sprättat upp ett kuvert från vårdcentralen som kräver mig på pengar för att jag inte dök upp på avtalad tid, medan jag VET att jag ringde och avbokade tiden på deras telefonsvarare och SEN suddade tiden från min kalender, men hur bevisar man det???

Utmanad

Dubbelt utmanad av Norman och Gitto delger jag nu utan hämningar fem av mina egenheter:

1. Jag har dille på att effektivisera och ekonomisera min vardag. Det kan ta sig uttryck i att åker jag och en kompis buss tillsammans med våra barn så får hon ta barnvagnen, eftersom jag har SL-kort. (Hon bor i stan och åker sällan buss.) Att jag köper andrahandskläder till lillan och säljer kläderna vidare (senast i helgen med en förtjänst på 804 kr!).

2. Jag ser min familjs saker (som min syrra har övertagit) som mina saker. T ex om jag behöver en mortel så kanske jag minns att det finns en mortel hos min syrra som hon inte använder och som därför jag kan ta. Jag har stulit knivar, potatisskalare och rivjärn från min syster med samma logik.

3. Jag har fått skjuts hem med polisbil i högstadiet. Mina kompisar och jag missade en buss vid 22-tiden och orkade inte vänta på nästa. Jag gick fram till poliserna och sa att vi skulle få skäll om vi kom hem försent. De skjutsade oss glatt.

4. När jag blir sexuellt upphetsad (utan att befinna mig i en sexuell situation) så låter jag ofrivilligt på ett särskilt sätt. Ett väldigt vanligt sätt, jag vill inte riktigt skriva det på bloggen, men om ni frågar diskret på bloggträffen kanske jag viskar det i ett och annat tillförlitligt öra. Min make är väldigt känslig för att jag låter så, men alla, även jag, kan ofrivilligt låta så utan att vara upphetsad.

5. Jag är väldigt bra på att stapla disk i diskmaskinen, särskilt dess översta del. Jag räknade efter en gång för skojs skull när min man staplat, han hade fått in 17 småskålar, glas och muggar. Jag fick plats med 27. Det kallar jag effektivitet.

Jag har blankettskräck också. Väldigt vanligt hos journalister, har jag förstått.

Vallgren och fläsklägg

Läste en artikel i DN Kultur om monologen som Carl-Johan Vallgren skrivit till sin svärmor. Men ingenstans i artikeln framkommer deras relation till varandra. Vet inte reportern om att Vallgren är ihop och har barn med Frydmans dotter? I så fall är det väl något av ett tjänstefel som kulturreporter? Nån på kulturredaktionen måste väl veta?

Eller ska man inte nämna såna saker, inte låtsas om dem, inte upplysa den breda publiken? Räkna med att sån info skaffar sig folk själva i Se & Hör eller kvällstidningarna?

För övrigt har jag ätit fläsklägg med rotmos i kväll, i två stora matbloggares efterföljd. Visserligen färdigköpt, men ändå. Den luktade lite konstigt när den kokade, jag hade gärna sett lite mer kryddor i vattnet, men det var ju maken som lagade. Det blev väldigt gott rotmos och skånsk+fransk senap till.

Guldbonus!

Öppnade just ett H&M-kuvert jag fick i februari och fann till min glädje bonuscheckar på 500 kr! Insåg därpå att jag måste ha spenderat en hel del för att förtjäna dem. Jajamensann, jag hade kvalificerat mig för guldbonus, och det får bara de som köpt över 5000 kr. Och jag hade köpt för 11 000 kr förra året. Eftertankens kranka blekhet. Hutter. Menmen, i alla fall inget som märks i plånboken.

För att jobba så pass lite och oroa mig så pass mycket för min försörjning har jag oförskämt bra ekonomi. Jag tror att det beror på att vi bor i förorten i en hyrestrea, delar på alla gemensamma kostnader och att jag inte har några laster utom just mat, kläder, böcker och en och annan film.

Alla lillans kläder köper jag på second hand! Det är jag så nöjd med. Känner att jag inte bidrar lika mkt till sopbergen. Ska åter börja traska i 2nd hand affärer för egen del också snart. Och försöka att diskvalificera mig för guldbonus på H&M nästa år.

In the Mood Photography 2

foto Robert Benjour

Hallo Africa!

Detta är helt underbart! En sudanesisk telekom-miljardär som heter Mo Ibrahim har instiftat ett pris till afrikanska ledare som verkar för demokrati och frivilligt lämnar ifrån sig makten. Detta är ett lyckopiller för världen! Förhoppningsvis. Hittat via Redaktörn!

Kolla vad mycket pengar!

The prize will consist of US$5 million dollars over 10 years and US$200,000 annually for life thereafter. There will be a further $200,000 a year made available for good causes espoused by the leader.

I väntan på nåt gott

Sitter på jobbet och väntar på att en kompis ska prata färdigt i telefon så vi kan luncha. Egentligen längtar jag hem till den unga katten som vi vaktar denna vecka. Hon är sååå fin, och jag är helt kär. Hon är som ett barn och skuttar efter mig vart jag än går, slänger jag nåt i papperskorgen stoppar hon nosen prompt efter. Hon får mig att skratta och le. Mycket hälsosamt.

Annars har jag just fått reda på att jag inte får ett av de två sommarjobben jag sökt. De hade haft extra många sökanden och bara tillsatt med folk som de kände sen förut. Fan också. Typiskt. Det var jobbet jag helst ville ha.

Om det är nån som vill lägga ut nåt frilansjobb på mig vore jag mycket tacksam. Särskilt i sommar.

Ska gå med i ett nätverk och se om det hjälper att träffa andra som kämpar med frilanseri.

Here comes Dolly

Hon var overklig. Jag undrar hur hon ser ut under allt smink och peruken. Så smal, så smal. Och så den där starka rösten som flyger uppåt de höga tonerna lekande lätt. Hon låter fortfarande som en 25-åring. Ibland inbillade jag mig att hennes rörelser påminde om en gamlings, särskilt så där som gamla gungar med armarna när de stuffar, men det intrycket försvann när hon spelade banjo eller gitarr och stampade taktfast med foten.

Mellansnacket var jag lite besviken på efter att ha sett henne i Parkinson. Hon var så himla rolig och närvarande där. Men hon kanske behöver en partner att tala till, nån som svarar. Jag älskade hennes skämt i Parkinson om "hur dyrt det är att se så billig ut", men nu kändes det bara överflödigt. Vi vet alla redan. Vi är omvända.

Jag grät så det skvalade till "Coat of many colors". Den träffar mig verkligen rakt i hjärtat, det att känna sig fattig och annorlunda, förödmjukelsen i att ens föräldrar inte förmår ge en det som alla andra verkar ha.

Det var också härligt att höra "And I will always love you" och "Little Sparrow". Tyckte bäst om när hennes röst fick dominera, ofta dränktes den för mycket av ackompanjemanget.

Publiken var otroligt blandad, från gamla tanter till rockabilly-hippa tjejer. Många stapplade ut redan under de sista låtarna. Och Dolly bedriver heller inget spel för gallerierna, hon kom ut för de obligatoriska två extranumren innan vi nått kulmen av applåderna, det kändes lite som "let's get it over with". Märkligt att hon sjöng "Imagine", med tanke på hur mycket hon snackar om gud och himlen. Men hon är enligt Wiki lite allmänreligiös, så hon kanske inte känner sig så träffad av raden om "no religions". Direkt efter kullkastar hon allt med "Yes he's alive" om Jesu uppståndelse! Otroligt.

Folk försökte få ännu fler extralåtar, men de tände ljuset ganska omgående för att man inte skulle tro nåt. Men vilken bedrift vi redan fått vara med om, nära två timmars ständig sång och spring över scen av en 60+åring. Man kan inte låta bli att imponeras. Och inga svagheter i sången whatsoever, utan bara perfekt hela vägen.

Jag undrar varför hon inte har barn.

Kimchi-varning

Köpte Tistelvinds kimchi igår. Det fanns bara "hot", ingen "medium", men fy vad den både ser ut och smakar. Sönderhackat med samma utseende och smak som surkål. Det verkar som att Tistelvind bara har lagt lite chili i sin vanliga surkål.

Usch, trist. Var var det nu jag läste att Tistelvinds kimchi var helt ok? Fel fel fel!

Dolly nästa

Ikväll har vi varit på Sällskapet och lyssnat på vitter föreläsning om kinesisk poesi. Ätit ganska trista och stabbiga köttfärsklumpar. Den enda grönsaken var en kvist slätbladig persilja. Jag fördelade den i fem lika stora delar för att friska upp köttet och potatisen med.

Jag har köpt hem majskyckling. Nästa gång blir det ekologisk kyckling.

Imorgon kväll Dolly!

Svar till riksha

Hej Mathimlen!
Jag är inte fullt insatt i debatten. Kan du vara så snäll att förklara för mig.

Hej riksha, jag tror inte någon utom möjligen Carl Bildt kan till fullo sätta sig in i alla detaljerna, men jag ska ge dig länkar till några artiklar som fått mig att ta ställning.

1. Vilka av Carl Bildts aktier som inte är tillåtna. Är olja okej? Är SAAB (vapenindustrin) okej? Läkemedelsbranschen (som inte subventionerar malaria och bromsmediciner i vidare usträckning)? Kemiska industrin (som smutsar ner så förskräckligt)?

Som jag förstår har Bildt inte gjort något olagligt, utan handlat oetiskt. Han har tjänat grova pengar på ett inte alltid regelmässigt sätt. Jag bryr mig inte om att han tjänar sina pengar i krigförande länder om hans samvete tillåter det, bara han inte får representera Sverige som utrikesminister.

2. Vilka av dessa som INTE finns i tex de stora svenska fonder som hanterar våra pensioner (finns de där så är vi alla lika skyldiga, no?).
Nej. Jag vet inte hur du har gjort, men jag har inte medvetet placerat pengar i vapen- eller oljeindustrin.

3. Vilka aktier han Carl Bildt har kvar (officiella uppgifter, antar jag?).
Enligt de uppgifter jag hittar (ex v i denna artikel från GP) så är det upp till statsråden att redogöra för de tillgångar och placeringar de har. Den frågan får du alltså ställa till Carl Bildt.

4. Din mening om det Expressen-ledda drev för att försöka tvinga bort Carl Bildt från sin post, det har kommit fram att de flesta inblandade journalister faktiskt är gamla kompisar med varandra och har bindningar till samma förlag.
Jag tycker inte att det är ett drev, utan ganska bra frågor man ställer sig om vad utrikesministerns olika engagemang egentligen gick ut på och hur de kan påverka hans nuvarande arbete. De har varit nyhetsledande när det gäller Carl Bildts affärer och det tycker jag är duktigt av dem.

5. Din kommentar på Bertil Torekulls anfall på Carl Bildt i DN debatt, där han säger att Carl Bildt inte borde få blogga.
Jag har inte läst Torekulls text, men det är självklart att Carl Bildt ska få blogga!

Tack på förhand! Jag utgår från att du har din åsikt underbyggd på fakta, så därför lätt kan hjälpa mig få reda på varför jag borde tycka illa om Carl Bildt. För jag ska väl inte bara nöja mig med att en annan människa på internet säger åt mig så?
Jag återkommer om en vecka, och ser om du, likt Carl Bildt, läser dina kommentarer.

Mvh

riksha

Jag tycker faktiskt inte illa om Bildt, utan bara illa om det faktum att han ska vara Sveriges utrikesminister. Han kan vara rätt så underhållande att se och höra i t ex intervjuer.

Klokt om Bildts bloggande

Sydsvenskan verkar vara en djävligt bra tidning. Och vi som tycker att Bildt är mindre lämplig som utrikesministern borde gå in och säga detta på hans blogg. Han kan inte få fortsätta stå oemotsagd på sin blogg. Inte heller bör han få tiga ihjäl sina tvivelaktiga affärer. Därför, gå in och säg emot honom. Jag tänker gå in och säga min mening så fort han gjort ett nytt inlägg, för att komma bland de första kommentarerna.

Uppdatering: Nu har jag lämnat kommentar. Jag väntar mig nu många löjliga personangrepp på min egen blogg av den typ som jag redan fått på Bildts blogg. Som tur är har jag numera lärt mig att strunta i att gå i clinch med puckon. Och för alla er som inte läst Göran Rosenbergs text om Carl Bildts affärer, gör det.

Ny favorit

Åh, jag älskar att hitta nya bra bloggar. De två matbloggarna från HK respektive Taiwan ska jag bli flitig gäst hos, och detta är också en ny favorit (hittat genom Lisa). Ta en av hans bloggposter: Utlösningsblockerare

Jag kan inte fatta att han bara är typ 21 år!

Pontus by the sea

Var där med svärmor idag. Glömde plånboken hemma, visserligen var det sagt att hon skulle bjuda, men boy, vad det känns konstigt att inte ha ett bankkort till hands! Nästan lika konstigt som att inte ha en mobiltelefon.

Pontus by the sea har verkligen en prisvärd och bra buffé. Idag serverades kolja i vinsås med potatis, kalops med hela rödbetor, omelett samt löksoppa som man tar i små söta glaskoppar - perfekt. Jag var egentligen inte så jätteimpad av maten just idag, möjligen beroende på att jag igår själv lagade fisk i vinsås (svärfars recept som maken förfinat och jag efterapar - hemligheten är 2 droppar tabasco i såsen)till middag igår. Till det vill jag ha riven morot. Det blir så fin smakbrytning med den söta moroten mot den vinsyrliga såsen.
Kalopsen var inte heller anmärkningsvärd, välkokt men något för osalt. Det är iofs inget som inte ett par tag med saltkvarnen lätt rättar till, men jag tycker god mat inte ska behöva några tillsatser. Med reservation för att min egen salttolerans kan ha blivit betydligt högre sen jag träffat min man, men - nej.
Men det var helheten. Det fina rymliga lokalen, den fint upplagda buffén. Inga jättestora kantiner, utan karotter av hemtrevliga dimensioner som personalen flitigt bytte ut eller fyllde på. Det gjorde att allt kändes väldigt färskt och nylagat.
För 89 kronor tycker jag det är ett kap. Det är perfekt att gå dit på långlunch med en god väninna och prata bort ett par timmar. Jag var förvånad över att lunchanstormningen som jag väntade mig aldrig blev av. Kanske har folk inte förstått att det är ett bra ställe.

Nästa gång ska jag prova Mornington!

Hönsris

När jag letade bilder hittade jag denna taiwanesiska blogg som verkar mkt sympatisk och på den här matbloggen från Hongkong hittade jag bilden.

Isse gav mig receptet på hennes (egentligen hennes mammas) föredömligt enkla hönsris innan hon åkte:

Lägg shiitake-svamp i blöt över natten, spara spadet.
Ta en bit höna och skär den i bitar (helst sådär i skivor utan minsta respekt för en hönas anatomi som kineser gör). Helst lår, bröstbitar blir mest torra. Gnid in skivorna med riven ingefära, vitpeppar, salt och olja.
Strimla svampen och blanda den med hönsbitarna. Ha i lite av svampspadet.
Börja koka ris. När riset kokat till hälften lägger du ner höns+svampblandningen.

Resultatet kan kännas rätt segt, det är en acquired taste att gilla att tugga på de tuffa hönsbitarna. Man kan byta ut dem mot kyckling. Men för en som genomgått prövningen ett par gånger är höna ändå oslagbart. Särskilt skinnet ger trevligt gummiaktigt tuggmotstånd. Någonting med kryddningen gör att det smakar som att man haft i vin. Detta är en rätt som helst ska ätas upp på en gång. Uppvärmd i mikro blir den lite trist och torr.

Isse tipsade också om en sås som en fd fru till en kines som driver en namnkunnig kinakrog på Söder lärt henne. Det är också en historia. De är skilda sen nyligen därför att mannen träffade en annan kvinna som snabbt blev gravid. Den nya frun förbjuder honom att träffa hans barn från det första äktenskapet. Bah!

Exfruns sås: Ta lite fisksås + vitlök + chili + färsk koriander och mortla. Man kan även ha i färsk papaya.

Det är gott till det mesta. Jag hade det till uppvärmt hönsris.

MUP

Hade så mycket att skriva när jag var på väg hem från jobbet, men nu känns allt rätt blankt och onödigt.

Läste en bra text av Kerstin Gezelius i DN, kollar när Frank Zappa diskuterar censur på CNN hos Isobel, läser en intervju med Maria Blom (läste fel på den senaste föreställning hon sett, tänkte "julka-baret" vad är det? Nåt skämt om pulka? Men det heter väl ändå "baren"?) och tycker att hon verkar mkt sympatisk, dock är jag inte lika förtjust i hennes kompis Malin Cederbladh. Tycker (bl a) hon har alldeles för stirriga ögon. Och samma röstläge (gällt) hela tiden. Och rent allmän rätt medioker skådis. Och nu skulle jag kunna utveckla det jag tänkt om att jag är en mycket (bl a) utseendefixerad person, men jag tror jag ska lämna det därhän, eller ska jag, ja, jo, för det är tre länkar jag måste fixa däruppe, men ok, fan...

Ja, jag är alltså en Mycket Utseendefixerad Person (hädanefter MUP). Jag är väldigt medveten om det, och jag försöker att komma bort ifrån det. Men ibland så hinner det ifatt mig. T ex så tänkte jag idag (och det har väl hänt ett par ggr förr): undrar om jag missar massa chanser till ex v jobb för att jag inte orkar sminka mig och se bra ut hela tiden? För jag vet ju att sätter jag på mig mitt fejs så blir jag helt automagiskt lite intressantare åtminstone för mig själv, fast - nä, ibland hjälper inte ens fejset.

Men hursom. Jag bara undrar om folk behöver få se mig sminkad oftare på jobbet, så att de kan hysa lite störe tilltro till min förmåga. Fast, egentligen så tror jag väl inte att det skulle hjälpa. Det som skulle kunna hjälpa är att jag börjar bli lite tuffare och ta för mig mera, något jag är fruktansvärt dålig på. Det är bl a det som gör Blom så sympatisk för mig, att hon säger sig vara mesig men ändå kommit nånstans och gör det hon vill bara genom att omge sig med snälla människor.

Undrar hur man lär känna snälla människor som dessutom har makt? Kanske genom att själv vara ganska driftig. Jag tror att människor med makt blir snälla när de ser att man är driftig. Jag är inte särskilt driftig. Har inte varit hittills i alla fall...Om det är meningarna naturligtvis delade. (Säg nåt som inte är det. Min nästipp, möjligen. Efter noggrann undersökning: jo, den verkar delad. Men min haka är absolut inte delad!)

En av de stora insikter jag trodde mig ha kommit fram till som 30+åring var ju att skönhet verkligen är ett relativt begrepp (fluktuerar bl a med mängden smink i ansiktet på och avståndet till skönheten). Jag önskar att jag kunde skrika ut det budskapet till alla unga tjejer som oroar sig för att inte duga, eller som slösar för mkt energi på sina yttre - strunt i det! Om några år kommer ni ändå att förtorka.

Fast nä, låt dem riktigt bada i ansiktsvårdsprodukter och sminkattiraljer, för det är en fas vi alla ska igenom, och låt dem tro att det varma skimret på deras kind kommer från den där krämen från MAC och inte från ungdomens vår som sipprar ur dem as we speak.

In the Mood Photography

Ett år äldre och hemkommen från skidresa i Dalarna. På vägen hem lämnade maken av mig på Kungsholmen och jag blev plåtad i en lägenhet där av en elev på Stockholms fotoskola. Det skulle vara filmiska bilder typ In the Mood for Love. Jag blev skitsnygg, hoppas jag. Väldigt mkt eye-liner hade jag i alla fall... Sminkansvarig var en Klara Stark, som har ett eget klädmärke och säljer på bl a Tjallamalla. Med några hårnålar och mycket sprej gjorde hon underverk med mitt hår. Nästa Hootchy Kootchy ska jag ha hela den looken.

Ett lunchtips i Kista

Svärfar jobbade ett tag i Kista och åt då alltid lunch på en krog som heter Micro Hof. Han lovordade deras luncher och jag har länge grämt mig över att jag så sällan har vägarna förbi Kista. När han sen flyttade till London gick han ner flera kilo. Men de verkar ha lättare lunchalternativ också.