Bloggträff, en inbjudan

För den anala ätaren

Shit alltså, vilken matblogg. Mycket prestationsångestskapande, men inspirerande för en småbarnsmamma. Jag kan inte sluta titta på bilderna. De tilltalar den ordningssamma av mina många personligheter.

Hittat hos Jessika

Vildvuxen mat

Utmärkt matvetenskap från Karin Bojs. Jag vill gå den där flora och fauna-kursen, men det enda jag vill veta är egentligen hur jag identifierar ätliga växter.

När jag besöker folks kolonilotter och trädgårdar är första frågan alltid - vad går att äta?

I min frys finns fortfarande 3, 4 påsar kvar av en förvälld växt som är jättegod att ha i nudelsoppa. De har jag fått av ett par vänner till mamma. De brukar ge sig ut i förorterna och plocka massor, förvälla, frysa in och ge bort lite till kompisar. Tyvärr umgås jag inte med dem när inte mamma är här, och jag fasar för den dag grönsakerna tar slut. Jag vill veta vad de är för ena. Kanske vecklar jag ut ett blad och fotograferar det, och någon klok bloggare vet.

Matbloggandet på allvar

Kollar min statistik på extremetracking.com, någon i Österrike läser min blogg! Vem är du, främling, ge dig till känna så är du jättesöt. Jag är så fruktansvärt nyfiken av mig.

En matbloggares bekännelser

Skålen överst till vänster har innehållit gurkbitar, ni ser fortfarande lite hackade bitar vitlök flyta omkring. Skålen nederst till vänster innehåller den sås som ni också ser en klick av på den stora tallriken. Det enda som finns kvar av wokad spetskål är en liten grön flaga lite ovanför bildens mitt.

Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka: Men är jag verkligen allvarlig? Sitter jag och tänker på mat igen? Sitter jag och surfar efter goda recept igen? Skriver jag en recension på en krog igen? När världen brinner osv.

Men jo. Jag är allvarlig. Mat är skitviktigt för mig. Och jag kan inte fatta att det finns folk för vilka fotboll eller balett är lika viktigt som mat är för mig. Men ibland kan jag dock känna mig som en fuskare, för det finns folk som tar maten och matbloggandet på större allvar än jag. Men jag är världens allvarligaste när det gäller att äta maten.

Jag älskar när jag har rester i kylen. Som idag. I söndags gjorde jag Lagers fantastiska kokta kyckling med underbar sås och stekte lite spetskål till (samma sak som jag gör med färsk vitkål, min favoritprimör: strimla, hetta upp olja och stek tills den är god, glöm ej salta). Då blev det lite strimlad kål kvar som jag nu stekte upp och hade till lite kyckling igen, dessutom hade jag lite gurkbitar i vinäger (banka på en gurka med ett knivskaft, skär i 1,5 cm tjocka bitar, ha i salt, sesamolja, vinäger (kinesisk eller rödvins-), hackad vitlök, socker) från i helgen, så det blev en strålande lunch.

Efter att ha blivit någorlunda mätt inser jag att jag borde fotat. Men nu har jag bestämt mig för att muta in en egen liten nisch inom matbloggeriet - nämligen att alltid fota halvätna måltider. Det har ni väl inte sett på matbloggar förr? Det passar mig som hand i handske, då jag aldrig kommer på tanken att fota innan jag ätit mig ohungrig. Till skillnad från vissa andra, då ra.

Ska jag vara helt ärlig så bryr jag mig inte så mkt om hur maten ser ut. Visst, är den vackert upplagd kan jag uppskatta det. Men en aldrig så vacker uppläggning betyder noll om maten inte smakar gott. Snarare är det värre, förväntningarna byts i ännu större besvikelse när mat ser gott ut men inte är det. Undrar om det motsatta förhållandet funkar också - att mat som inte ser gott ut blir ännu godare om den är det.

Min värsta tanke är den att jag inte äter gott. T ex att jag fått allt om bakfoten när det gäller, säg, sparris. Att jag egentligen aldrig ätit god sparris. Egentligen. Men igår åt jag sparris för 15 kr knippet från ICA, som legat i kylen i minst fyra dagar. Jag åt den lätt kokt med smör och ett par droppar citron. Den var god. Men kanske kommer jag smaka en ännu godare sparris. Nån gång. Kanske i Tyskland. Eller Frankrike. Låt oss hoppas.

Sex, lögner och Francoise Hardy

Ojojoj, Emma har helt rätt (letar febrilt efter hennes bloggpost där hon listar de sexigaste filmerna, men inser nu att den fanns i Bons sexnummer): Sex, lögner och videoband är en av de bästa filmerna jag sett. Och tänk att han (Soderbergh) både skrev och regisserade, och var bara 26 år när han vann Cannes med den... Suck.

Och helt rätt har hon i att den är hur upphetsande som helst, utan att vara det minsta pornografisk. Jag älskar den där smärtan som går igenom kroppen när man vet att någon vill ha någon annan, när attraktionen fortfarande inte fått sin uppfyllelse, bara är ett ögonkast, en blick, ett förläget leende. Och James Spader är kungen av förlägna leenden! Så jävla snygg. Jag vill bara äta upp honom. Med hockeyfrillan, de illasittande jeansen och allt.

Och nu lyssnar jag på Francoise Hardy för att lägga in några låtar i mobilen. Och hennes unga röst och de romantiska texterna om de unga paren som älskar och ingen som älskar henne, får samma smärtstråk att gå igenom mig, för den påminner så mkt om känslan från tidiga 20-årsåldern, när jag trodde att jag aldrig skulle träffa någon, men ändå hade lösa trådar till och minnen kvar av intensiva förälskelser som nyss hade inträffat.
Bildkälla
På Moderna träffade jag på en Magnus från gymnasietiden. Han var sig precis lik! Han känner Fina som körar bakom Miss Universum ibland och som tydligen har ett eget band också.

Äntligen äkta gnocchi

Igår åt jag för första gången gnocchi som de ska smaka. Jag är ofta helt tvärsäker på min smak när det gäller mat. Jag är inte så bra på att beskriva mat, men jag vet hur GOD mat ska smaka.

(Uppdatering: Vad försöker jag egentligen säga här? Jo, nåt i stil med att ibland vet man när man kommer att gillar nåt redan innan man upplevt det, som att redan innan jag hört Ella Fitzgerald så visste jag, utifrån sammanhangen hon nämndes i, utifrån den runda, men ändå harmoniskt spretiga klangen av hennes namn, att jag skulle älska henne. Sen bad jag att få lyssna på henne på Kulturhusets bibliotek en gång, och det lät skitkonstigt, de måste ha satt i fel platta. Den verkliga förälskelsen dröjde tills jag köpte en egen skiva med henne, the Cole Porter Songbook disc 1.)

Har ätit många saker som kallats gnocchi, men igår, på Modernas restaurang, åt jag fantastiskt god gnocchi - den var blancherad (tror jag det heter när ngt får koka jättekort stund, enligt kocken skulle man lägga i den i kokande vatten och ta upp den direkt när den flutit upp till ytan) och sedan stekt i smör med likaledes blancherade broccolibuketter och en och annan bladspenat tror jag. Kanske lite vitlök. Hur som helst, det var skitgott! Med valnötter, rödlök, mer bladspenat och grönmögelost. Lite olja och kanske en smula vinäger, salt och svartpeppar.

Enligt personalen hade man bara köpt färsk gnocchi, men jag har köpt färsk gnocchi, och det smakade inte såhär. Skillnaden ligger framför allt i konsistensen. Vet inte om jag kanske kokat gnocchin för länge tidigare. Jag hade kunnat svära på att de gjort den själv, men det hade de alltså inte. Endast 79 kr, dessutom.

Karin Mamma

Bildkälla
Var på Moderna idag med Maria B och Jack och såg Karin Mamma. Slogs av att de flesta (alla?) konstnärer som är uppburna idag gör väldigt dekorativa tavlor; Karin Mamma, Linn Fernström, han som ställde ut på Magnus Karlsson, en annan som målade oljemålningar t ex av Hamngatan fast som genom ett smutsrandigt fönster (just en tavla av honom har jag sett i en korridor i Stadshuset nyligen), m fl. Kanske ser jag dem så bara för att jag fastnat för det draget hos dem.

Hur som helst. Att se målningar får mig att vilja måla. Att höra folk sjunga får mig att vilja sjunga. Här är en f d arbetskamrat som ger ut en skiva. Jag är jätteglad för hennes skull! Hon är duktig! En gång spelade hon två låtar på en av våra fester. Det var grymt. Jag var förstummad. Hon var inte bara skitduktig på vårt jobb, hon var dessutom en djävel på gitarr och sång, OCH sångskrivande. Snacka om prestationsångest för mig, men jag har kommit över det. Tror jag. Snygg är hon också.

Varför är tester oemotståndliga?

Hittat via Matälskaren

What Disease Are You?

You Are HIV!

Also known as Human Immunodeficiency Virus, you are good-looking and know what you want from life. Some may say that you are high maintenance, but you know that they are just jealous of your svelte figure due to unexplained weight loss and swollen lymph nodes in the neck, armpits, and groin.
Take this quiz!








Quizilla |
Join

| Make A Quiz | More Quizzes | Grab Code

Gulddraken

Hej Elin, vill bara tacka dig för en FANTASTISK fest!!! Åh, vad roligt jag hade! Vilka godsaker som bjöds! Vilken cateringsfirma anlitade du? Jag älskade det mousserande vinet, det hade en tilltalande lätt sötma som inte gav sur eftersmak. Rosén var inte lika god. Och vilken lyx att få fylla på och fylla på! Av tilltugget gillade jag ostbollen och jordgubbarna, framför allt det sistnämnda som jag inte kunde sluta äta. De var goda varenda en, vilket förvånade mig storligen.

Du var jätteduktig på scen! Och Johan Åkesson med! Ni var precis lagom roliga och proffsiga. Att bildspelet inte funkade spelar ingen större roll i sammanhanget, men helheltsintrycket hade förstås blivit ännu bättre.

Husbandet var sköna, jag fick som vanligt lust att gå fram och fråga om de behöver en jazzsångerska. Men tjejbandet ROCKADE verkligen!!! Åh, vilken enorm energi trummisen hade!!! Hon bara regerade! Första låten var bäst! De var så söta, och så små och unga...rörande unga.

Maten var SKITGOD! Jag gillade särskilt risbollarna ihop med thailändska köttbullarna och sparrisen etc. Åt säkert 7 risbollar och orkade därför inte ta om...

Jag hade jättetrevligt på en av övervåningarna med bl a Johan Ripås samt Dharma Garde. Jag gillar dem båda skarpt. Deras respektive gick inte heller av för hackor. Jag och Gitto gick fram till Johan Croneman och bedyrade honom vår kärlek. Vi tycker båda han är en fantastisk skribent och kritiker. Anna Bratt var jättetrevlig! Hon applåderade en ny idé jag funderar på.

Hoppas du var nöjd med festen själv och att du fick festa till det efter prisutdelningen och inte bara vara värdinna.

Stor kram,
Space babe

Övrig info: Andra bloggare som var där var t ex Lisa (som jag fortfarande inte vet om jag tackat ordentligt för en vacker grön tunika från Ivana Helsinki som jag fått av henne) med sin Johan, Kinna och Betraktelser från baren som försåg mig med en ny idé idag.
Andra kändisar jag såg var systrarna Beckman, Karin Bojs med hubbe samt Isobel.

Jag hade på mig den blålila trikåklänningen från Urban Outfitters som jag hade på personalfesten och de där extrema skorna till. Blev plåtad av Stureplan med Gitto! Slår vad om att de kommer stava mitt namn fel... Ångrar att jag inte tog av en sko och lät den vara med i bild. Maken raggade upp en jättesnygg tjej Jojo som visade sig också vara skofreak och som tagit mitt skonummer för att kunna vidarebefordra snygga skor från billiga förortsloppisar i framtiden. Hon sa utan att darra på rösten att hon lätt lagt ett skambud på mina vintage-skor - 300 spänn hade hon sagt!!! The nerve!!! Mitt hopp om en tjockare plånbok står till henne.

Chokladmoussetårte-längtan

Suget efter den goda chokladmoussetårtan vi fick på Rånäs slott pockar på, och jag har googlat från två recept, som båda är rätt bleka dock, och inte sådär mättat mörkt som den tårta jag längtar tillbaka till. Kanske blir det ett recept från Allt om Mats julspecial istället. Men den innehåller apelsinskal. Kan någon matlagningskunnig lova mig att kakan inte smakar apelsin bara för det? Jag vill att den ska smaka choklad, mkt choklad.

Jag tror jag håller på att få mens.

Arirangs kimchi

har jag i mitt kylskåp just nu, som maken tillverkat efter recept från Fem asiatiska kök av Yukiko Duke. Den boken är faktiskt väldigt sympatisk, berömvärt är att alla ingredienser är fotograferade i sina förpackningar, så man kan inte ta fel när man köper! Kimchin är JÄTTEGOD! Maken är VÄRLDENS BÄSTA!

Killar det inte blev nåt med 2

var det M han hette? Han med dokumentärfilmaren som mamma.

Han cyklade förbi på Götgatan när jag kom gående från T-banan för att gå hem till syrran på söder. Jag kände inte igen honom. Han var rynkigare vid ögonen och såg därför mer manlig och vuxen ut än jag hade kunnat vänta mig. Han hälsade och stannade, log, jag log tillbaka men sa: Hej, jag tror inte vi känner varandra.
- Jo, men kommer du inte ihåg? Du känner ju också Todd.
Då förstod jag. Och när jag såg hans leende. Han hade alltid ett väldigt liksom fint leende med många raka tänder.

Jag sa: Ja just det, vi var ju i London tillsammans. Och jag tyckte att ni var så coola och jag så töntig. (De ville bara gå på de rätta små butikerna med 60-talskläder i de rätta kvartern. De var hårda modskillar. Todd hette inte ens det på riktigt, det var hans namn som han tog för att vara cool.)
- Oj, kände du så? Det var ju precis tvärtom, vi kände oss som nördar och trodde inte du ville va med oss. Det är klart att Todd och Malin var ju ihop så han kanske inte kände så med henne, men ...
Hur som helst så framkom i alla fall att vi båda känt oss töntiga och inte vågat närma oss varandra. Synd. Det hade kanske kunnat bli nåt. Det är många det hade kunnat bli nåt med, inser jag när jag bläddrar bland minnena.

Och jag minns att jag ville få killarna, särskilt M att känna att jag kunde få mkt coolare och trevligare sällskap. Därför tvekade jag inte en sekund när jag träffade två engelsmännen på en pub i Covent Garden, kom i trevligt samspråk medan mitt ressällskap trumpna satt/stod bredvid eller shoppade i en lämplig butik, och de frågade om jag ville åka med dem och lyssna på skivor i den enes lägenhet.

Han bodde i en finare del av London, men jag minns tyvärr inte vilken, den påminner lite om Notting Hill, men var kanske lite sämre. Vi åkte bil och tanken slog mig väl att det kanske inte var så klokt att åka iväg själv med dem. Samtidigt var de ju så trevliga!

Sen sov jag över hos den chokladbrune av dem i Brixton (utan att ha sex, fast vi låg i samma säng och jag kände att han ville, fatta vilken kyla jag hade!!! Och både total omdömeslöshet men samtidigt totalt omdöme). Nästa morgon bjöd han mig på stekt ägg och bönor-frukost på ett fik och gav mig blommor för att jag var så "trusting". Det var härligt, men jag hoppas aldrig min dotter gör nåt sånt.

Åkte tillbaka dit flera ggr och samtalade med hans sambo, en övervintrad indisk hippie. En gång satt Linton Qwesi Johnsons son i köket och blev impad av att diskutera perceptioner med mig. Samma vecka dejtade jag en svart kille som höll på med kampsport. Vi gick bl a på bio i ett alldels rosa shoppingkomplex, hette det något på The Pink Elephant eller?

Det var en väldigt bra och rolig resa för mig, just för att jag träffade så mkt folk. Men det blev ett avslaget slut när jag blev bestulen på min fula, men dyra och splitternya fårskinnrock som mamma tvingat mig att ta med. Här har jag pratat om samma resa förut. Med nästan samma formuleringar och anekdoter. Jag upprepar mig. Jag har ett ändligt antal saker att berätta.

M verkar i a f bo på söder och han jobbar som byggnadsarbetare - han såg lite skamsen ut när han sa det. Men jag tycker det är skithäftigt! Vad skönt med ett jobb som inte innebär att man sitter framför ett tangentbord dygnets alla vakna timmar, och dessutom där arbetsmarknaden är god. Bergsingenjörer är ett annat sånt yrke, läste jag i DN idag. Det är mer eller mindre en ledarutbildning. Uppmuntra dina barn till att bli det. Han har två barn och de kanske ska flytta ut till förorten. Han verkar ha det bra, tror jag. Det är roligt att träffa spöken från förr.

Jag sa att jag alltid tyckt att han var så snygg. Han såg glad ut. Jag tycker man ska säga så mkt komplimanger som möjligt till folk när man tycker nåt positivt. Men det är verkligen en lärdom att dra, att ge till sina barn - om du tycker nån är söt och/eller trevlig, säg det till dem, så kanske ni blir vänner i alla fall. Ofta är ju positiva känslor ömsesidiga.

Jag - tönten

You scored as Geek. Geek 70% Punk 50% Emo 40% Gothic 30% Preppy 30% Ghetto 10% Jock 0% Are you punk, ghetto, gothic, preppy, etc. created with QuizFarm.com

Så sant som det var sagt

Jag är möjligen världens minst ironiska person. Så tro mig när jag säger att jag blev nästan tårögd när jag läste detta.

Bra om svensk litteratur

Läs Jesper Högströms intressanta inlägg om svensk litteratur från Expressen igår.

Recension: Steam

Bildkälla

Adress: St Eriksgatan 118
Priser: 8 dumplings för 60 kr, 25 kr för soppa/ris, 25 kr för vietnamesiska rullar m sås, påste (oolong som dock ej smakade oolong) ingår

I fredags käkade jag trevlig lunch som jag hämtat på Steam. Det var sällskapet som var trevligt, snarare än dumplingarna, måste jag tyvärr säga. Jag tycker det är lite tråkigt med stilrena och kliniska ställen, särskilt om de serverar asiatisk mat. Jag förknippar asiatisk mat med flottiga bord och skräp på betonggolv och ok, så behöver det inte heller vara, men lite den känslan - hellre en bra sylta än ett tjusigt, men halvbra ställe.

Dumplingarna var av wonton-sorten med tunna, maskinkavlade degplattor (tyvärr fabrikstillverkade, men det finns ju skitbra gulaktiga sådana att köpa på alla kinaaffärer, kanske är deras bleka plattor också bra, bara lite överångade) snarare än jiaozi-typen med handkavlade och tjockare degplattor. Problemet var att de var ångade, och då inte à la minute, utan de stod i ett litet glasskåp och de tunna kanterna hann bli lite stela och torra, för att inte tala om svala! Det är tillräckligt för att stryka Steam i min bok - dumplingar ska serveras rykande varma.

Jag valde nudelsoppa till, och om åtminstone den hade varit rykande varm så hade det varit ok, för jag hällde ner dumplingarna i soppan. Men nej, den var också ljummen. Jag tror att ägarna hämtat sin inspiration från Vietnam, där maten ofta kom in ljummen eller sval, förmodligen på grund av klimatet där. Men på den fantastiska krogen Highway4 där vi åt ett par gånger på kvällarna tillagades maten självklart vid beställning och var brännande varm när den kom upp på bordet. (Jag vet att namnet inte låter så betryggande, men åh, om ni någonsin åker dit så ät där, och ät deras fantastiska ofriterade vårrullar med fisk som man doppar i en brun sås med mkt wasabi).

Steam har dumplingar i olika smaker: klassikern fläsk, uppstickaren kyckling, must-have-varianten räkor samt måste-undvika-varianten lax. Fläsk och räka var godast. Lax var TA BORT! Ännu ett minus var att degen föll sönder, förmodligen på grund av alltför lång ångkokning. Plus förtorkning i väntan på köp.

Vi var där typ strax före 12, och de enda wrapsen som fanns kvar var lax och tofu. De var inte goda, i a f inte tofu. Det smakade typ ingenting. Och såsen Nouc Cham smakade inte heller gott. Nej, uppryckning krävs om Steam ska bli långvarig på den hårda Stockholmsscenen. Fast iofs, kan taskiga dussinkineser (jag har i en krönika jämfört kinakrogar med McDonalds, för de kopierar bara menyerna rakt av från varandra och byter ut loggan möjligen, ibland orkar de inte ens göra sig det besväret. Fråga mig, på vissa av våra krogar hade vi jättemånga olika sorters loggor: servetterna hade en, menyerna en annan, restaurangens markiser en tredje, restaurangskylten en fjärde... ok, jag överdriver lite, men ni fattar.) överleva, så kan nog Steam, oavsett kvalité.

Mer jag?

Gjorde om testet. Det är inte heller 100.

You're Pale Fire!

by Vladimir Nabokov

You're really into poetry and the interpretation thereof. Along the
road of life, you have had several identity crises which make it very unclear who you
are, let alone how to interpret poetry. You probably came from a foreign country, but
then again you seem foreign to everyone in ways unrelated to immigration. Most people
think you're quite funny, but maybe you're just sick. Talking to you ends up being much
like playing a round of the popular board game Clue.


Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Allt borta

Vår dator var trög, så jag tjatade på min man att uppdatera den på nåt sätt, och det gjorde han. I farten raderades dock båda våra brevlådor med alla kontakter. Så ni som vet med er att jag vill ha era mejladresser, var god mejla mig!

Jag som bok

You're Mrs. Dalloway!

by Virginia Woolf

Your life seems utterly bland and normal to the casual observer, but
inside you are churning with a million tensions and worries. The company you surround
yourself with may be shallow, but their effects upon your reality are tremendously deep.
To stay above water, you must try to act like nothing's wrong, but you know that the
truth is catching up with you. You're not crazy, you're just a little unwell. But no
doctor can help you now.


Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Kan man tänka sig. Jag måste ha svarat fel på nån fråga. Jag som inte ens orkade läsa vidare i boken och lämnade tillbax den till Adlibris.
Hittat via Isobel

Starka, sega kvinnor

Jag administrerar. Kom att tänka på min redovisningskonsult BB. En kvinna som påminner väldigt mycket om hon som sålde skorna till mig häromdagen. Båda är ganska magra. Redovisningskonsulten kanske något mer lös och slapp i huden, butiksägarinnan mer senig. De är i samma ålder, kanske 60? Jag vet att BB ska gå i pension snart. Hon sa att hon aldrig kan ha mer än en veckas semester i taget, eftersom företagen hon jobbar åt har månadsredovisningar oavsett årstid.

Inte heller butiksägarinnan kunde ha mer än en veckas semester åt gången. Hon sa också att skobutiker kräver ett enormt lager för du måste ha så mkt färger och storlekar, om du så bara missar en storlek eller den tar slut så kan du ge dig den på att det är just den som folk är ute efter.

Hon grämde sig lite över att hon inte sparat en extrem sko från varje säsong sedan hon började driva butiken för över 20 år sen. Jag med.

Stockholms trafiksystem

Trafiksystemets i Stockholm gudfader

Min dag

Ansiktsbehandling med djuprengöring (por-tömning, YES!), manikyr (de utgjorde månadens erbjudande) och vaxning av halva benen - nu är de lena som en baby-rumpa. Nej, lenare.

Hudterapeuten var en fantastisk ung man (född -75) som hette Fredrik och var en blond flygsteward till hela sin uppenbarelse. Vi hade skitkul. Jag ville bli hans nya bästis. Hans klasskamrater sa att han var klassens solstråle. Han är verkligen steward också. Det känns som att jag har flugit med mängder av honom. Men på plan kommer inte deras charm fram. Han har haft en bar som hette Populära Sibirien. Jag var aldrig där, men jag tror att jag hört talas om den.

Han flög under hela bar-tiden och flyger även nu ibland på helgerna för att dra in pengar ("att flyga är världens bästa skitjobb, brukar jag säga"), och sa att han inte skulle kunna ha bara ett jobb. Det vore för tråkigt. Jag förstår honom!

Han var underbar. När vi skulle skiljas åt frågade han: Klarar du dig själv nu?
- Nej, sa jag ärligt. Kan du inte följa mig hem?

Han är smålänning!

Sen gick jag till Sturehof och käkade en stekt (västkust?-)spätta. Jag hoppas den inte var röd, men i så fall var det mitt farväl till rödspättan. Den smakade... inget särskilt. Men var väldigt stor! Inte ens jag orkade äta upp hela. Det blev liksom för mkt stekt fisk i munnen för den tidsrymden jag orkade äta.

Men jag kan verkligen rekommendera Sturehof för ensamätaren. Det är ju som en teaterscen framför uteserveringen.

Sen köpte jag skor på butiken Foli skor vid Humlegården (förbi gamla bio Park). Aldrig varit inne där förut, men fastnade för ett par pralinsöta skor, och när jag förklarade hur bra det var med en bit platå för oss omkring 1.60 så sa ägarinnan:

- Ja, men då skulle du se de platåskorna jag sparat i massor med år på lagret.
Sagt och gjort. Jag såg dem och förälskade mig rätt omgående. Grejen är att de är minst 10 år gamla, kanske uppemot 15 år. Dessutom är till och med platån klädd i mjukaste skinn, för att inte tala om klacken. Det smala och liksom omslutande "dekolletaget" är pricken över i:et. Frågade vad hon skulle ha för dem. Hon undrade vad jag kunde tänka mig ge. Jag sa 3000. Hon sa ok.

Det blir vatten och gröt resten av månaden. As if. Haha.

Nytt om firrar

Förbjuden fisk

RÖDSPÄTTA RÖDLISTAS I NY MATGUIDE

Stockholm (TT)
Köp inte marulk, rödspätta, tunga och svärdfisk. Världsnaturfonden (WWF) ger arterna rött ljus i sin nya uppdaterade konsumentguide över vilka matfiskar man bör välja, eller välja bort, i butikernas fiskdiskar.
Orsaken är att bestånden är överfiskade, hotade eller fiskade på sätt som inte är uthålliga.
Sedan tidigare är bland andra torsk, vildlax, ål, hälleflundra, blåfenad tonfisk och tropiska räkor uppsatta på Världsnaturfondens rödlista.
Däremot är det fritt fram att med gott samvete äta sej, sill, strömming, skarpsill, repodlade blåmusslor, hummer och miljömärkt odlad och vildfångad fisk.
Konsumenterna rekommenderas att tänka efter innan de handlar exempelvis odlad lax, piggvar, krabba, regnbåge och hajmal (pangasius).

Skuggbloggning

Staffan satte ord på det jag kände inför Linda Skugges farväl till bloggen.

Uppdatering: Jonas Thente skriver också om det.

Tusenåriga ägg

Fuchsia Dunlop skriver fantastiskt bra, nu förstår till och med jag nästan hur man gör 皮蛋, dessutom beskriver hon smaker så man riktigt känner dem i munnen. Jag tyckte dock att det saknades bilder. Hittat via Matälskaren. Nu ska jag tillverka lite salta ägg.

Gulddrake - YIPPPPPIIIIIII

Gissa vem som blivit bjuden på Gulddrakefest??? JAG JAG JAG!!! Jag är såååå lycklig! Alltså, bloggandet har verkligen förändrat mitt liv! Plötsligt har två drömmar gått i uppfyllelse och jag har fått massor av nya kompisar, vågar prata mer med främmande människor och folk jag tidigare skulle varit rädd för etc etc. Hurra!

Dumpling? + lite numerologi

Och en kock på Akki berättade att en kompis till honom har öppnat en dumplingbar. Ska dit och testa nu på fredag!

Uppdatering: Enligt Elin på stan så heter stället Steam, ägs av en Pernilla och ligger vid Vanadisplan ner mot Norra stationsområdet på nr 118. Ett mycket bra nummer, btw, kineser skulle kunna döda för att ha krog eller bo vid det numret. Om du känner kineser kolla vad deras mobilnummers sista siffra är, jag slår vad om att 4 av 5 har en åtta. Siffran 8 uttals nämligen [ba1] och rimmar alltså på tecknet 发 [fa1] som betyder "komma på grön kvist" (egentligen att expandera, att jäsa). 18 blir ännu bättre, för 1 kan uttalas [yi1] eller [yao1], och [yao1] låter ju nästan som [yao4]= ska. En gång ägde Isse familj en guldfärgad Audi med registreringsskylten MOS 118. Efter att de sålde den har allt gått neråt, tror jag.
Alla kineser undviker siffran 4 som nästan rimmar på död.

Mer sushi

Gick förbi ett sushiställe där jag fått veta att en gammal klasskamrat jobbar. Han berättade att han snart ska bli köksmästare på mitt favoritställe Akki! Hoppas det inte blir mer vinäger i riset bara, för det var det nämligen på det nuvarande stället...

Slottshelg gör susen

Maken och jag har varit på Rånäs slott. Jag bokade helgen efter att ha läst om Anas slottshelger. Det var otroligt vackert där.

Afternoon tea-buffén bjöd bl a på en fantastiskt krämig och smakrik chokladmoussekaka som jag ångrar att jag inte tog mer av, men jag hade redan ätit två gifflar med olika pålägg och massa frukt.

Middagen var superb, kanske har köket blivit bättre sedan Ana var där. Jag åt röding med grillad vårlök (hur kan ngt så enkelt vara så gott? Måste göra hemma!) och sen en Muscovadosufflé med havtornssalsa - jag ÄLSKAR havtorn alltså. Hur gör man sån hemma, tro? Smaken påminner om hjortron, men är ännu friskare och godare. Hjortron har tusen ggr mer kärnor, medan havtorn bara har en enda smal.

Tyvärr var inte utomhusjacuzzin vi valde så varm, men vi gick dit efter tidig middag så vi var helt ensamma. Sjöbastun som låg i anslutning hade spegelglas och vi fick vidunderlig utsikt över sjön och solnedgången.

I morse längtade jag så mycket efter lillan, så vi stack rätt omgående efter frukost. Tog tyvärr inte med mig DN:s söndagsbilaga, så såg inte att Gitto var med där! Jag har förresten två gånger sms:at Gitto, trodde jag, tills Lisa sms:ade tillbaka idag.

Vi käkade lunch på Sushi Room på Ynglingagatan. Alltså, vad många krogar det finns i de kvarteren! Massor med små, obskyra thai-hål-i-väggen som ser jätteintressanta ut. Fanns t o m en som hette Somtam (eller vad det heter, Lager). Måste dit och testa allihopa! Kanske kan vi vaska fram en pärla där?

Sushi Room var inte så bra som jag hoppades. Maken ville ha räkbibimbap, därför var jag tvungen att beställa en nöt-dito och kunde därför inte testa sushin, men jag såg att de hade massor av olika fiskar och även ål. Trodde därför inte att de var kineser, men enligt maken hade det kommit in en asiatisk tjej och hojtat: Ni hao! åt dem.

Ngt luktar definitivt fisk på Sushi Room, för den som serverade mig kunde visserligen ingen svenska, men däremot riktigt bra engelska, och det är inte särskilt kinesiskt. Hm...mysteriet tätnar. Eller som Jonas Hassem Khemiri kanske hade formulerat det: Dimman gör sig tjockare.

Jag älskar redan hans senaste som jag hittills inte haft lust att läsa, för gillade ej Ett öga rött. Gillar inte den typen av blattespråk. Däremot älskar jag språket i den nya boken, eller vad sägs om: Devinera vem jag är! Jag är din fars mest antike vän! Memorerar du mig? Ditt ivrigt guppande huvud är min förhoppning.

Gotta love it!

Uppdatering: Tycker mig minnas att Isse sa att några bekanta till dem öppnat Sushi Room, kanske är de alltså hongkong-kineser, eller i alla fall kantoneser?

Ur min dagbok 2003

2003-01-23 torsdag

I tisdags blev ju telefonen stulen, så jag ringde till polisen igår 401 10 00 och anmälde brottet. Hamnade hos en som satt i gränskontrollen i Frihamnen. Han var en jugoslavättling (far och mor därifrån) som var mycket ung och pratglad. Jag fick veta mer än jag ville veta om honom. Bland annat gifte sig hans föräldrar när de var 18 och nu är de 48 och har alltså varit gifta i 30 år. De vill gärna att han ska gifta sig snart också, han är 24. Hans bästa vän i Jugoslavien ska gifta sig i sommar och han ska åka dit och vara best man.

Det började med att jag sa varför jag ville anmäla detta, trots att utsikterna inte är stora att få tillbaka telefonen och den går under självrisken. Kundtjänst på Comviq hade nämligen sagt att om jag fick ett diarienummer och sa IMEI-nummer till både polis och Comviq kunde de stänga själva telefonen. Så jag ville bereda tjuvarna den stora sorgen att inte kunna använda min telefon. Men iofs hade min man sagt att man kunde komma runt det där genom att byta identitet på telefonen.

Det kände gränskontrollkillen väl till och han började berätta om sin granne som egentligen är bosatt i Jugoslavien men reser överallt och är aldrig hemma, som en gång visade honom ett par rum i sitt hus som var fulla med mobiltelefoner som han sedan sålde på Balkan och i Östeuropa, telefonerna kom från Sverige, Holland, Österrike, alla dessa rika ställen. En liten hemlighet bara oss emellan, sa killen, och menade mig. Om de visste något på jobbet så skulle de tvinga honom att bli ”informatör”.

- Är du inte polis?
- Nä, jag e civilanställd. Men vi har mycket lättare att komma in på polishögskolan. Vi var där på kurs, och det är många som frågar om inte jag ska bli polis.

Jaha, vad var det då som hände med mobilen. Jag berättade och han sammanfattade sedan. Jo, [Space Babe] satt på McDonald’s vid Slussen och åt, när tre invandrarkillar kom och satte sig vid bordet bakom henne men gick strax igen. När hon reste sig och tog på sig jackan var telefonen borta. [Space Babe] misstänkte genast invandrarkillarna för de var de enda som hade varit i närheten av henne. Hon såg inte hur de såg ut, men de såg ut att vara från Mellanöstern(!). När de talade hade de en brytning (på Rinkebysvenska, ville han tillägga, men vi tog bort det efter gemensam begrundan.).

Han förklarade för mig vid ”misstänkte genast invandrarkillarna” att här brukar de flesta protestera och säga att ”men jag är ingen rasist”. Jag hade också tänkt tanken att han inte behövde skriva ut invandrare eftersom vi redan etablerat det. Men det gick han inte med på. Jag sa något lamt om att jag var besviken på bristen på invandrarsolidaritet, och där körde han en lång harang om att det finns ingen sådan. Invandrarna har de värsta fördomarna och kom de där från Mellanöstern och jag från Asien, då tänkte de verkligen inte så. Men strängast dom fällde han över jugoslaver, de skulle sälja sin mamma för fem spänn, sa han. De skulle resa efter dig till Afrika om du var skyldig dem lika mycket. I Södertälje där han växt upp var det juggar som försökt köra beskyddarverksamhet och detta mot sina egna affärsdrivande släktingar.

Sen höll han en kort föreläsning för mig om Rinkebysvenska, att det var så gott som en egen dialekt och snart skulle komma ut i ordboken och bli officiell. Så att när någon bryter, så kan man alltså säga att de talar Rinkebysvenska.

Jag hade inte ens hört huruvida invandrarkillarna talade svenska eller annat språk, men jag hade för mig att de bröt. Jag hade egentligen inte noterat något alls i deras utseende förutom att de var mörka och väsnades litet när de satte sig bakom mig, jag hade funnit det egendomligt att de inte satt kvar.

Sen berättade han om sig själv, jo, det föranleddes av att jag sa att jag också bott i Södertälje och gått i Ronnaskolan. Var hade han bott? Jo, först i Hovsjö vid fyra års ålder, men när han talade flytande syrianska så bestämde hans föräldrar sig för att flytta. Till Saltskog. Det var trevligare. Mest finnar dock. Sen till Mariekäll. Där gick han i skola och sen på Telge gymnasium. Han hade idrottat, därför hade han hållit sig ifrån trubbel.

"Vilken idrott?" Var jag dum nog att nappa. Basket, han hade varit så duktig och erbjudits att vara med i juniorlandslaget och ditten och datten, men i slutändan fick istället en son till förbundets ordförande chansen, totalt talanglös, istället för han. Men det gjorde inget för han blev proffs i Jugoslavien i stället. Men så skadade han sig och nu hade han hamnat här. Han var två meter lång och hade gått på college i USA och där hade en känd tränare sagt att han och två andra var de enda han kunde tänka sig i MBA så småningom. Men ena skadade sig också och den andra spelar numera i nåt skitlag.

Han hann även berätta om sitt senaste förhållande med den finska tjejen på jobbet som var så feg och inte vågade satsa på deras förhållande utan fortfarande bodde ihop med sin f d kille, trots att vår vän var både längre och snyggare. Men hon var tre år äldre, så hon var rädd att vår vän skulle tröttna och lämna henne med brustet hjärta.

-Du är den trevligaste jag har pratat med, sa han.
-Jaha, tack…
-Ja, du är så bra på att lyssna. I vanliga fall så är det jag som får lyssna, men du, du får en verkligen att öppna sig.
I mitt stilla sinne tänkte jag att man verkligen inte behövde någon dyrk för att få honom att öppna sig.
- Ja, du verkar ju också väldigt öppen och social.
- Ja, men bara i telefon. Annars om man ser mig, två meter lång och stor, så tänker man liksom inte att jag är en skojig kille.

Hans syrra bor i Rom och är ihop med en italiensk jazzmusiker som han inte gillar, för killen säger att han får allt han vill ha.

Ja, han var verkligen en annorlunda prick. Det underliga var att han inte var ett dugg intresserad av att veta något om mig, utan bara babblade på om sitt.

Vi får se om han kladdar ner sitt telefonnummer på kopian av anmälan jag ska få…

Kräktes förresten igår natt vid 1-tiden när jag gått till sängs. Det var ljust gult och luktade som salta ankägg, det var nog ostbågar. Mkt märkligt att kräkas.

(För er förståelse: Jag var gravid med dottern, arbetslös och deprimerad. Det hände inte så mkt, jag träffade inte så många människor, därav denna utförliga redogörelse, tror jag.)

Kompis ställer ut i Seattle

Och så kan jag inte gå. Fan också. Gå och titta. Jag tycker det ser lite smått ut.

Jag kanske får hyra in mig i en atelje till 1 juli! Yippiii! Nu gäller det bara att lägga till lite saker i min firmas innehållsdeklaration och hoppas få dra av kostnader för färg etc.

Ha ni gamla inredningstidningar/glassiga magasin/fotoböcker ni inte vill ha? Skänk till mig.

Ulrika Kärnborg gör det igen

Skriver ett skitbra inlägg om framgångens pris.

Är det framgång du vill ha? frågar vietnamveteranen Rodney Falk den unge författaraspiranten i spanjoren Javier Cercas fantastiska bok "Ljusets hastighet". Klart att det är. Vem vill inte ha framgång? Den kommer att döda dig, framgången alltså, säger Falk. Titta på Hemingway. Titta på Scott. De var båda förälskade i framgången och båda dog av den. Scott blev kanske mest illa åtgången för han hade mest talang. Talang och framgång är en dödlig kombination.

Undrar förresten vilken Scott som åsyftas?

Ronny gör det igen

Hur kan man annat än älska karln? Kristallklart formulerad text om en bok som handlar om den avgörande roll socialdemokratin spelat för demokratin as we know it. Läs hela.

Berman menar att forskare och politiker inte riktigt har insett den centrala roll som socialdemokratin spelat under en stor del av 1900-talet. Under första halvan var Europa den mest krigshärjade av alla kontinenter, under den andra den lugnaste och mest harmoniska. Hur var denna förändring möjlig?

En vanlig förklaring är att de totalitära rörelserna besegrades av en framgångsrik allians mellan demokrati och kapitalism, uppbackad av amerikanska vapen och ekonomisk hjälp. Det ligger en hel del i denna förklaring. Men den missar, som Berman ser det, den omständigheten att kapitalismen långt in på 1900-talet misstrodde demokratin, och vice versa. Den politiska kraft som i själva verket sammanförde demokratin med kapitalet var, menar Berman, socialdemokratin. Det är den som lotsat historien till dess "slut", för att använda ett uttryck från amerikansk samhällsdebatt. När därför moderaterna kallar sig det nya arbetarpartiet är det kanske inte bara en språklig gimmick. De har sett vart vinden blåser. Eller som Bo Rothstein uttrycker det i en artikel efter valet: sossarna föll, men deras politik segrade.

Förnedrande språktest

Det här språktestet bara krossar mig. Hittat via Crrly. Jag fick bara 1 av 5... Men jag tröstar mig med att jag läste lite slarvigt. Hmm...känns som att det är min ursäkt i alla lägen... Maken fick 3 av 5. Grrrr. Men det blir fordonsteknisk linje för honom också.

Ny favoritblogg

Len Fisher! Och posten jag länkar till passar perfekt under lätt skrivvånda. För att inte tala om hur vackert efternamn han har, som vore han en nära släkting till familjen i världens bästa Six Feet Under.
Hittat via Matälskaren Lisa.

I skrivande stund

Risvinägern jag använder och som snart måste få en kollega.



Sitter och skriver på artikeln jag sålt. Har prestationsångest. Men inte så att det hindrar mig från att skriva. Skönt. Älskar att ha piskan över mig. Någon jag måste leverera till, som blir ledsen och besviken på mig om jag inte lämnar över en text.

Igår mysig dag med Yiqi som snart ska flytta till Singapore. Vi gjorde jiaozi (dumpling). De blev ganska goda, men hennes sås var FANTASTISK. Hon använder en annan risvinäger än jag, tror jag. Hennes tant/styvmor använder också den där 13-kryddor som jag inte gillar. Det är en krydda som kommer från de muslimska trakterna i Kina, tror jag.

Nä, det är ändå tant Lis jiaozi som regerar. Måste ringa henne och be henne komma och göra lite och frysa in snart. Hon sa att hon skulle ta med sig hemmald köttfärs och färdigmald, för att jag skulle få känna den stora skillnaden. Det blir spännande.

Yiqi snackade om att öppna nudelbar. Eller dumplingbar. Jag lovade att hjälpa till om det blir verklighet. Det skulle vara underbart. Vi förlägger den på Söder, eller vad tycker ni?